Stäng fönster Hofors kn, HOFORS 11:89 HOFORS BEGRAVNINGSPLATS
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Hofors kyrkogård anlades år 1908, första gravsättningen skedde dock ett år senare. Entrén vid kyrkogårdens sydvästra och äldre del flankeras av två putsade grindstolpar, med smidesgrindar. Stolparna är avtäckta med gjutjärn. Till vänster om entrén finns en vänthall för begravningsgäster. Från entrén leder en lindallé till gravkapellet. Intill gravkapellet står en klockstapel. Vid alléns vardera sida finns kyrkogårdens äldre gravvårdar, från 1900-talets början. Området domineras framförallt av stående gravvårdar, vissa dekorerade med kätting, eller smidesräcke. Flertalet är grusgravar med stenram. På Hofors kyrkogård har de allmänna varven bevarat sin karaktär med gravvårdar med enkla vita träkors och mindre liggande stenar. Allmänna varven var vanliga långt in på 1900-talet, men på de flesta kyrkogårdar har denna typ av gravar återanvänts. Med en synlig placering på en höjd, intill den gamla begravningsplatsen, ligger en monumental grav över Per Ericsson, tidigare chef för Hofors bruk. Kyrkogården har utvidgats mot norr och öster. Mot norr och nordost markerar stenterrasser övergången från kyrkogårdens äldre delar till de yngre som anlagts i kuperad terräng, med slingrande stengångar. Den norra delen av kyrkogården har en tydlig karaktär av skogskyrkogård med en blandning av gran-och tallvegetation. I anslutning till terrasserna ligger ett kolumbarium från 1940-talet. Kolumbarier, som uppfördes till följd av eldbegängelsen har framförallt varit ett storstadsfenomen. Ett kolumbarium på en landsortskyrkogård är således relativt ovanligt. Nordost om gravkapellet ligger minneslunden i en sänka med framförallt barrvegetation men även med inslag av björk. Marken täcks av en naturlig ängsvegetation. Minneslunden kan tyckas påminna om en kyrka med koret, eller minneslundens fond markerad med stenterrasseringar. I fondens mitt står ett stort träkors och ett altare av sten. Öster om minneslunden planar terrängen åter ut sig. Till skillnad från det kuperade områdets fritt liggande gravvårdar, karaktäriseras de östra kvarteren av symmetri och raka linjer. Gravkvarteren markeras genom grusgångar och klippta häckar. På en liten höjd med en träddunge står ett tempelliknande gravmonument över familjen Forsberg, uppfört kring 1940-talet. Familjen Forsberg engagerade sig i bruket och skall även ha varit medfinansiär till att utbilda en präst från orten. På kyrkogårdens norra del finns en ekonomibyggnad med verkstad och personalutrymmen, som uppfördes under 1980-talets början. Byggnaden har fasader av lockpanel och är täckt med ett papptak. Intill gravkapellet finns en klockstapel uppförd 1908. Klockstapeln är skänkt av Hofors bruk och kan nästan symbolisera brukets närvaro i bygden. Under 1800-talet hade flera klockstaplar rivits, men under 1900-talets början syns ett pånytt vaknat intresse för klockstaplarna. Klockstaplarna framstod nu som en svensk nationell byggnadstyp och uppfördes åter på flera ställen, t.ex. på Kiruna kyrkogård, liksom klockstapeln vid Trönö gamla kyrka som delvis rekonstruerades 1914. Så som det var vanligt vid 1900-talets början har klockstapeln i Hofors uppförts efter äldre förebilder. Klockstapelns nedre del är inbyggd till en bod medan övre delen är öppen upp till huven. Klockvåningen markeras av ett bjälklag med inhägnande balustrad. Boden och stolparna liksom huven är klädda med spån. Gravkapellet uppfördes 1919 efter ritningar av Gustav Ankarcrona. År 1953 byggs gravkapellet om och till efter ritningar av arkitekt Sten Dalén. Gravkapellet har vitputsade fasader och är täckt med ett tak av falsad plåt. Takfoten är markerad och profilerad. Byggnadens entré, i form av en dubbelport, markeras av en frontespis. Byggnaden har rundbågiga fönster och mot söder finns en entré till bisättningsrummet som ligger under gravkapellet. Invändigt har gravkapellet genomgått en renovering där interiören har förändrats. Bland annat har väggar beklätts med vitmålade strukturtapeter. På det stenbelagda golvet står fristående, yngre stolar. Koret har upphöjt golv och i dess mitt finns ett nedsänkbart podium för kistorna, med möjlighet till att höja och sänka dessa. Vid korväggen står ett enkelt altare av vitslammat tegel med en häll av kalksten. Vänthallen uppfördes 1954 efter ritningar av länsarkitekten Sven Häggbom. Byggnaden användes som utrymme för väntande begravningsgäster, men rymde även kontor för kyrkogårdsföreståndaren, lunchrum för personalen, toaletter etc. Byggnaden har fasader av grov puts, avfärgad i vitt med en sockel av huggen, svart skiffer. Vänthallen är täckt med ett tälttak av skiffer, en relativt tidstypisk kombination. Övriga utrymmen är täckta av ett sadeltak med falsad plåt. Byggnaden är försedd med enluftsfönster, och har ett öppet och glasat dörrparti. Invändigt är vänthallens väggar målade i grågrön kulör och golvet är belagt med klinker. Innertaket har en öppen konstruktion, klädd med en slät panel som understyrker takets form. Nedre delen av panelen har ett spetsigt avslut. Vänthallen är inredd med tidstypiska möbler, delvis i teak. Även armaturen är tidstypisk i form av lampetter med vitt mjölkglas. |
