Stäng fönster Vänersborg kn, DJUPEDALEN 2:1 M.FL.
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Vänersborgsviken längst i sydväst i Vänern är inskuren mellan den klippiga Dalbokusten och det mer låg länta Vänersnäs. Inte långt från Göta älvs mynning reser sig platå berget Hallebergs mäktiga stup över vattnet, vörd nadsfullt kallat ”Höga landet” av äldre tiders väner sjöfarare. I folktron kring sjöfarten ansågs nämligen Halleberg vara befolkat av övernaturliga väsen som ha de makt över väderleken. Den som uttalade bergets rätta namn kunde straffas med oväder. Den väldiga fornborgen på Halleberg användes såväl under förhistorisk tid som under 1500- och 1600-talens återkommande krig mellan Sverige och Danmark-Norge, då fornborgen blev en tillflyktsort för traktens invånare. Gränsen mot det då norska Bohuslän låg bara någon mil bort. Under kriget 1644 brändes den nyanlagda befästa staden Vänersborg. Staden brändes även 1676 under den s.k. Gyldenlövefejden. Före Vänersborgs tillkomst var staden Brätte inne vid Vassbotten den främsta knutpunkten. Vänersborg kom länge att vara ett huvudmål för vänersjöfarten. Här ankom inte minst de ytterst viktiga järnlasterna, för vidare befordran till Göta älv. Under 1700-talet färdigställdes Karls grav från Vassbotten till Göta älv och år 1800 var hela Trollhätte kanal färdig att tas ibruk. Ända in på 1930-talet var Vänersborg den vänerstad som angjordes av flest fartyg. Vänersborg är fortfarande en aktiv vänerhamn men rollen som stor hamnstad avtog under 1900-talets senare del. Vänersnäs med sin starka förankring i fiske och sjöfart har haft flera små hamn- och ankringsplatser. Herrgårdar som t.ex. Frugården på Vänersnäs och Såtenäs i Tun hade egna lastageplatser. Tvättstugans hamn vid Såtenäs var betydande på 1700- och 1800-talen. Fortfarande under tidigt 1900-tal redade Såtenäs skutan HEDVIG MARIE gemensamt med Sto re bergs säteri. I Vänersborgsviken var Gällenäs innan för Gälleudde redan på 1500-talet en betydelsefull hamn. T.ex. Takaviken, Stens holmarna och Granholmen var mindre hamn- och lastageplatser som nytt jades i den äldre vänersjöfarten. Under 1800-talets stora spannmålsexpan sion var även Sikhall en målpunkt för sjöfarten. I den äldre vänersjöfarten var den vackra Vänersborgsviken ett illa beryktat farvatten vid hårt väder. Åtskilliga fartyg och båtar har fångats av en våldsam nordostan och slagits till vrak mot grund och klippor. Exempelvis på 1860- och 70-talen drabbades sjöfarten av flera svåra stormar. Den 13 november 1872 drog ett ovä der med orkanstyrka fram över viken och tog bl.a. galeaserna LOVISA SOFIA av Eskilsäter och GUSTAV ADOLF av Åmål. Troligen är det GUSTAV ADOLFs och hennes besättnings förfärande öde som skildras i en samtida tidningsartikel, även om fartygets namn inte nämns: Galeasen låg förtöjd nära badhuset i Vänersborg, men hon slets loss av stormen som kastade henne upp mot Dalbobron, där hon blev liggande med aktern begravd i sandbott nen och fören upp. I gryningen uppmärksammade stadsborna nödropen från haveristen och en stor folkmassa samlades på bron. Galeasen bröts sönder bit för bit och skepparen och hans 16-årige son hade surrat sig ute på bogsprötet för att inte spolas överbord. I hamnen fanns inga hjälpbåtar som klarade av en sådan våldsam sjö. Flera räddningsförsök med livet som insats gjordes ändå av sjömän och stadsbor som gick ut med små båtar. Räddningsförsöken blev dock förgäves och man tvingades bevittna hur de nödställda dukade under i brottsjöarna. Vänersborg fick redan 1807 en fyrplats ute på Bastungsbergen. Tillkomsten av fyren på Gälleudde 1864 innebar en välbehövlig förstärkning av fyrningen på viken. Övri-ga fyrplatser är förknippade med 1900-talets vänersjöfart. KÄLLA: Vänerns fyrar - en lysande historia. Erik Holmström, 2000. |
