Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Skara kn, HÖJENTORP 1:2 HÖJENTORPS KUNGSGÅRD

 Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
Landskapet
Höjentorp ligger i ett geologiskt mycket särpräglat och värdefullt landskap med en mängd
små sjöar och våtmarker som utgör det bäst bevarade kamelandskapet i Sverige. Ett
kamelandskap karaktäriseras av en oordnad topografi av kullar och åsar av isälvsmaterial,
omväxlande med dödisgropar. I groparna har det ofta bildats sjöar eller våtmarker. Såväl mark
och vegetation som sjöar är kalkpräglade. Andelen åker och lövträdsdominerade partier är
högre i norr, inom de historiska åker- och betesmarkerna, medan andelen sluten mark och
barrskogsinslag är större i öster, inom den forna djurgården.

Redan tidigt fanns åker, äng och bete på Höjentorp. Brukningsmetoderna har såvitt känt inte
skiljt sig från de gängse under respektive tidsperiod. Jämfört med många andra platser var
utvecklingen av åkerarealen under 1800-1920 måttlig. Tidigare ängar söder om Gårdsjön
(Trädgårdssjön) uppodlades som åker mellan 1830 och 1850. Ängsmarken hade också länge
samma utbredning, men har under det senaste århundradet växt igen. Igenväxning är även
märkbar i andra delar av landskapet.

Trädgårdsbruket med humlegårdar och fruktodling var en del av försörjningen på gården.
Odlingen har tidvis varit ett intresse för stormännen själva. Enligt uppgifter ympade Karl IX
äppelträd själv och Magnus Gabriel de la Gardie var engagerad i trädgårdskonsten och bidrog
till dess utveckling i 1600-talets Sverige.

Alströmer startade trädgårdsodlingar med tobak och gurka i mängd men även färgväxter som
vejde och krapp samt prov med bovete och mullbär. Trädgården och trädgårdsmästarbostaden
har haft samma läge genom århundradena, och odlingsstrukturen är tydlig åtminstone fram till
1970-talet.

Jakt bedrevs på Höjentorp såväl inom en inhägnad djurgård som i kronoparker. Jaktparken på
Höjentorp har intressanta särdrag genom sin mångformighet och gårdens placering inne i
själva jaktparken. Djurgården finns väl dokumenterad på kartor såväl 1642 som 1722 och har
uppenbart haft väsentlig betydelse för Höjentorps status. 1642 års karta visar en djurgård som
omfattar ca 600 ha. Hela detta område, varav delar tillhörde andra gårdar, är en inhägnad
jaktpark. Det är inte känt när djurgården tillkom och inte heller när den upphörde. Att Gustav
Vasa och hans söner jagade här är säkert och Karl IX:s jaktslott understryker detta. Marken
inom djurgården, användes också periodvis som ängsmark.

Vägens läge söderifrån till gårdscentrum är identiskt sedan 1600-talet. Med den starkt
styrande effekt landskapet före denna tid hade för val av färdväg, var troligen sträckningen
densamma redan på medeltiden. De senaste tvåhundra åren har vägsträckningen norrut till
Eggby kyrka varit densamma. Utöver det övergripande vägnätet är även de mindre vägarna
genom Djurgårdsskogen och förbi Inköpartorpet i likartade lägen som tidigare.

Bebyggelsen
Huvudbyggnaden, flyglar och uthus ligger samlade kring en gårdsplan. Terrasser mot söder
inramar gårdsbilden och en stensatt körväg leder fram till huvudbyggnaden. Öster om denna
bebyggelsegrupp återfinns de båda större ekonomibyggnaderna. Trädgårdsmästarbostaden
och dess uthus är belägna ca 100 meter söder om huvudbyggnaden. Inköpartorpet ligger
nordost om djurgården där även flera, numera avstyckade, torp finns.