Stäng fönster Eksjö kn, EVIGHETEN 2 HÄSSLEBY KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Hässleby kyrkogård har tre tydliga årsringar, den inre medeltida delen, en utvidgning från 1909-20 åt söder och öster samt en sista från 1970-talet åt söder. Innan den sista utvidgningen var kyrkogårdens yttre grundform en öst-västlig rektangel, något vinklad i väster, och i norr med ett utskjutande triangulärt parti mot skolan. 1970-talets kyrkogård utgör en trapetsoid form i söder, omslutande den äldre delens sydöstra hörn. I sin helhet har kyrkogården en klassiskt strikt uppbyggnad med rätvinkliga kvarter. Ett undantag utgör det friare och mer parkbetonade partiet i nordväst och minneslunden i sydost. Trädkransar och andra trädplanteringar förtätar intrycket av kyrkogården, särskilt på 1909 års utvidgning. Kyrkogården omges av murar med olika karaktär. Kyrkogårdens äldsta del är helt rektangulär med kyrkan, öst-västligt lagd i dess västra hälft. Nordväst om kyrkan är ett parkartat entréparti som av hävd hålls fri från gravläggningar. Enskilda gravar sträcker sig längs med kyrkogårdsmuren, utom i väster, och benämns här kvarter A. Kvarteret öster om kyrkan utgörs av allmänna linjen och kallas kvarter B. Öster om detta ligger kvarter C med typisk efterkrigskaraktär. Utvidgningen från 1909-20 ligger lägre än den äldsta delen. Den präglas av enskilda gravar med låga, breda vårdar från framförallt 1930-50-talen i nord-sydliga dubbla rader. De tre östra kvarteren som här kallas J, K och L har i varierande utsträckning karaktär av allmänna linjer. 1970-talets utvidgning karaktäriseras av mindre rum, skapade genom rätvinkliga häckar. Omgärdning Kyrkogården äldsta del omges av en kallmur av otuktade granitblock, en dryg meter hög. Sannolikt tillkom den under 1800-talet. Kring utvidgningen från 1909-20 är muren försedd med en jordvall på insidan. Gränsen för den äldre mursträckningen markeras genom en nivåskillnad. Muren är bibehållen mot 1970-talets utvidgning. Denna avgränsas i sin tur mot söder och öster av en omkring 1,5 meter hög mur av råbruten röd kalksten, lagd med breda fogar. Muren har avtäckning i samma material, sluttande inåt. Med jämna avstånd artikuleras muren genom tunna lisener. Längs västra sidan har utvidgningen ett enkelt, brunmålat trästaket. Ingång Kyrkogården har tre ingångar, en i väster mitt för kyrkporten, en i nordväst mitt för f.d. skolan och en i östra delen av senaste utvidgningen. Den ursprungliga huvudingången är den norra. Denna har en smidd pargrind mellan finhuggna, fyrkantiga granitstolpar. Deras kanter är fasade och krönen försedda med ett hålkäl. Överst reser sig ett klöverbladskors i gjutjärn (det ena försvunnet). Hela arrangemanget stammar från omkring 1900. Den västra ingången från 1964 har en likartad grind mellan kraftiga, låga stolpar av fogade granitkvadrar. Stolparna är avtrappade upptill och kröns av samma kors som ovannämnda. Ingången i sydost är markerad genom en indragning av muren. I dess mitt hänger ett stramt grindpar i järn med spjälor och hjulkors. De fyrkantiga grindstolparna är av fogad, råbruten kalksten. På ömse sidor sitter små enkelgrindar av samma karaktär. I kyrkogårdens nordöstra hörn är en sentida trätrappa. Vegetation Kyrkogårdens äldsta del har ingen sammanhängande trädkrans, och har enligt fotografi från förra sekelskiftet inte haft det heller. En del trädrader finns dock som till stor del är sekelgamla. Längs den gamla delens västra sida växer två gamla lönnar och en gammal ask. En allé av lönn, lind och hamlade kastanjer leder från nordgrinden till kyrkporten. Detta entréparti har i sin östra del ett antal prydnadsbuskar och tre s.k. sorgeträd med hängande grenar: en ask och två almar. Denna karaktär är oförändrad åtminstone sedan 1909. Som rygghäck åt norra delen av kvarter A växer en syrenhäck invid muren på denna sida. Här växer en rad med två äldre lönnar och två yngre. Slänten som utgör östra begränsningen är bevuxen med olika stora prydnadsbuskar. Längs den södra slänten växer fyra gamla lönnar och en yngre. Längst i väster står två gamla kastanjer. Mellan kvarter B och C reser sig två stora cypresser. Inom 1909 års utvidgning är en rad av lind och lönn längs gravkvarterens västra gräns, därutöver är lindar och lönnar planterade vid gångarnas skärningspunkter. Längs östra kyrkogårdsmuren växer spridda träd och prydnadsbuskar, björk, rönn och tall. Rygghäckar av framför allt cypress nyttjas i kvarter C och södra delarna av 1909-20 års utvidgning. Senaste utvidgningen har egen trädkrans av lind. Därutöver växer några spridda rönnar på kyrkogården. Dess häckar utgörs av oxbär och berberis. Gångsystem Kyrkogården har behållit sitt rätvinkliga nät av grusgångar från tidigt 1900-tal. På kyrkogårdens äldre del löper en gång längs med kyrkogårdsmuren. Inom parkområdet i nordväst finns en böjd gång som ansluter till engelska förebilder. Gångarna från grindarna i väster och norr går rakt fram till kyrkporten. Den förra är helt belagd med betongplattor, liksom den lilla gången fram till södra mittporten och östra förbindelsen mot minneslunden. 1909 års utvidgning genomlöps av en öst-västlig mittaxel som slutar vid bårhuset i väster. Tvärgångarna inom dess kvarter utgörs av betongplattor. Den senaste utvidgningen har likaså en axel som börjar med en öppen kvadratisk grusyta innanför grinden. En gång löper längs med muren och ansluter i ändarna till gamla kyrkogården. Gravvårdstyper Kyrkogården uppvisar ett representativt spektrum över vanliga gravvårdar från förra sekelskiftet till efterkrigstiden. Den större delen utgör de enskilda gravarnas vårdar. Innan 1930-talet är de resliga monument i granit. Vanliga former är obelisken och bautastenen. Med mellankrigstidens bestämmelser om maximihöjder blev de låga och breda, vanligen med klassiserande drag i form av kolonner eller tempelgavlar. Titlar är vanligt förekommande på dessa vårdar. De flesta har haft grusbädd och stenram, idag är det endast ett fåtal bevarade. Påfallande många med järnstaket finns dock kvar. De allmänna gravarnas vårdar är enkla och av litet format, föga mer än en halvmeter. Vanligaste materialet är svart granit. Små strama liggare är vanliga vid sidan av de resta vårdar som i form anspelar på de enskildas. Av en äldre generation trävårdar återstår idag bara en. Från efterkrigstiden fram till idag dominerar låga vårdar av enhetligt format, ofta med rygghäck. Ljus granit är det vanligaste materialet och variationerna i utformning små. 1900-talets låga vårdar är alla hämtade ur de kataloger som tillhandahölls av det begränsade antalet stenhuggarindustrier. Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter A Allmän karaktär Som kvarter A definieras här den rad av enskilda gravar som sträcker sig längs med norra kyrkogårdsmuren, slänten mot östra utvidgningen, raden på ömse sidor om södra slänten och sanatoriegraven i väster. Överlag rör det sig om påkostade familjegravar från decennierna kring förra sekelskiftet, varav de flesta mist sin grusbädd. Raden i norr har en rygghäck av syren. Gravvårdstyper Den vanligaste gravvårdstypen är en bautasten av grå granit, följt av vinkelbrutna resta hällar av polerad svart granit. Några av dem har utpräglad jugenddekor. Det finns även inslag av låga vårdar från 1930- talet och framåt. Den äldsta vården på kyrkogården är av kalksten och rest 1863 över A M von Krusenstjerna och hennes make M G Hammarskjöld. Kvarterets mest påkostade grav är den Nordenskjöldska i sydöstra hörnet. Inom en kvadratisk grusbädd med lågt järnstaket reser sig två flata obelisker över överstelöjtnanten O H Nordenskjöld (död 1888) och översten Gustaf Nordenskjöld (död 1902) med makor. Nedanför dessa finns ett litet marmorkors över två barn. Kvarterets andra järnstaket tillhör hemmansägaren A P Svenssons grav från 1908. Järnstaketet kring brukspatronen C V Sjögrens och Ulla Hammarskölds granitkors från 1882 är borttaget i sen tid. Norra sidans enda bevarade stenram tillhör handlanden S A Petterssons familjegrav från 1908. Dess breda grusbädd omges av en välartikulerad cementram, vid vars kortsidor cypresser växer. Själva vården utgörs av en flat obelisk i polerad svart granit. I södra raden nedanför den gamla kyrkogårdens gräns finns fyra grusbäddar. Den västligaste är den mest påkostade på hela kyrkogården och tillhör A F Danielssons familjegrav. Ur en kraftfull ram i ljus granit reser sig en vård från 1927 i stram jugend. Handlanden G E Carlgrens vård från 1925 omges av ett järnstaket. Resterande två grusbäddar är från 1930-talet och liksom sina vårdar av slipad svart granit. Den mest personliga vården är rest av församlingen 1891 till minne av J A Vangler, vilken ”offrade livet vid åsknedslag i kyrktornet”. I vårdens krön är en relief med stiliserade blixtar. Särpräglad är även den altarliknande vården i grå granit över makarna Lindahl från 1913. Flera titlar finns på vårdarna. De vittnar om olika hantverk och befattningar: smedmästaren, apotekaren, kronojägaren, stationsinspektören, trumpetaren, nämndemannen, kyrkovärden, gjutmästaren, landsfiskalen samt folkskolläraren och organisten. Hemmansägaren är vanligaste titeln. Över komminister J P Ljung finns en liten vård av svart granit med polerad jugenddekor, rest 1872 av ”barn och församlingsbor”. En annan intressant, likartad vård är rest över predikanten Fritiof Nilsson 1889, bördig från Hudiksvall. Av särskilt intresse är Hässleby sanatoriums gravplats. I dess mitt reser sig en närmast tre meter hög bautasten av röd granit med inhugget bibelord. I marken är fem öst-västliga rader av små granitliggare från åren 1909-86 över patienter. Dessa är enkla i utformningen. Ett undantag utgör marmorhällen över en officer i Frälsningsarmén. Kvarter B Allmän karaktär Med kvarter B avses den öppna ytan direkt öster om koret och den smala remsa som löper norr om koret. Kvarteret består av allmänna linjegravar i nord-sydliga rader med vårdarna vända mot öster. Vårdarna står glest och i den östra hälften är det nästan tomt. Mot kvarter C är en gång av betongplattor. Ännu på 1940-talet upptogs hela ytan av de en gång så vanliga trävårdarna. Strängen i norr består av barngravar med enbart liggare i två rader. Gravvårdstyper Vårdarna är i liten skala, sällan högre än en halvmeter. Materialet är vanligen grå granit och formerna anspelar på mer påkostade vårdar. En stor mängd är små liggare i svart granit med föga dekor, framför allt på barngravarna. På dessa står oftast endast förnamnet. Barngravsvårdarna är 16 till antalet och härrör från 1918-27. De övriga är från 1907-21. Den enda trävården som bevarats är från 1914 och rest över soldaten Samuel Ström. Titlar förekommer i övrigt inte. Det låga antalet vårdar, endast ett 20-tal, koncentrerade till östra delen kan förklaras med att övriga var av trä och har ruttnat bort. Dessa var också de äldsta. Kvarter C Allmän karaktär Med kvarter C avses det östliga rektangulära kvarteret på kyrkogårdens äldsta del. Området präglas helt av efterkrigstidens rygghäckskantade rader med låga vårdar. De tre dubbla raderna sträcker sig från norr till söder. Ursprungligen torde kvarteret ha varit en del av allmänna linjen. Den äldsta allmänna linjen öster om sakristian med barnkvarter norr om långhuset. Gravvårdstyper Kvarteret består uteslutande av låga rektangulära granitvårdar från 1965-72. Ett flertal av dem är familjegravar. Ett fåtal bär titlar: inspektor, lantbrukare, hemmansägare, fabrikör, ingenjör. Endast en äldre vård finns kvar. Det är en liten vinkelbruten sten av polerad svart granit från 1930, rest över en hemmansägare. Typen påminner om allmänna linjens vårdar och skulle kunna indikera kvarterets äldre historia. Ett stort antal vårdar av samma typ från 1910-40-talen finns bevarade i norra hörnet av kyrkogården. Kvarter D - J Allmän karaktär Med kvarter D-J avses den södra utvidgningen från 1909. Det är rektangulära kvarter med öst-västlig sträckning. Varje kvarter har fyra nordsydliga dubbla rader med små tvärgångar mellan. Det rör sig främst om enskilda familjegravar. I varje hörn av kvarteren är ett träd planterat, lind och lönn. I kvarter D och I finns rader med rygghäckar. Kvarter J sträcker sig längs södra muren och består av korta nord-sydliga dubbla rader med rygghäckar av tuija. Gravvårdstyper Vårdarna är överlag låga och breda. De äldsta vårdarna är från 1927 och befinner sig i kvarter D:s västra del, de yngsta i kvarter I och M. Bland de äldre är svart granit det dominerande materialet, bland de yngre ljusare sorter. Vårdarnas formspråk är i de flesta fall mer eller mindre klassiserande. Tempelgavlar, kolonner och pilastrar är vanlig rekvisita. Bland de äldre familjegravarna finns storskaliga, breda vårdar som utgjort sida till en grusbädd med stenram. Ibland har de flyglar. Särskilt påkostad är den över ingenjör Hesselgren med fru från 1939. Överlag så har gravarna haft grusbädd och stenram. Idag återstår bara fyra rader i kvarter H med detta. Dessa daterar sig från 1950-talet. De enkla låga vårdarna och polerade stenramarna är av grå granit. Ytterligare en grusbädd har fabrikör K Anderssons familjegrav. Denna omges av en särdeles påkostad inramning som närmast hör hemma på en stadskyrkogård. En kraftfull kätting av gjutjärn bärs upp av än kraftigare, räfflade stolpar i samma material. I grusbädden är en järnplatta med namn och relief av ett fällt träd. Titlar är vanligast bland de äldre vårdarna. Tre trävaruhandlare vittnar om den stora industrin och handeln med trävaror på orten. Om andra aspekter minner källarmästaren, kronojägaren, stationsinspektören och brukstjänstemannen. Andra titlar speglar vanliga förtroendeposter som nämndemannen och kyrkovärden. Smeden J A Andersson har ett klöverbladskors i gjutjärn från 1927. En liten vård från 1943 minner om en trotjänare vid Mariannelunds praktiska skola. Kvarter K - M Allmän karaktär Med kvarter K-M avses de tre kvarter som upptar den östliga delen av kyrkogården, tillkommen kring 1920. Dessa kvarter har till varierande del kvar karaktären av allmän linje. Mest tydligt är detta i L. M är något osäkert. Till K räknas även en rad med barngravar längs östra kyrkogårdsmuren. Vårdarna står i tre nord-sydliga, dubbla rader, i L och M med rygghäckar. Gravvårdstyper De bevarade vårdarna från allmänna linjen är överlag småskaliga resta vårdar av svart granit. I kvarter K är det enbart några spillror kvar. Resten av vårdarna daterar sig från 1967 fram till idag och speglar efterkrigstidens låga vårdar. De spridda vårdar som återstår är från 1923-1935. En säregen vård från 1928 är tidstypisk med rökmoln av slocknad brasa i relief. Flera vårdar återfinns sannolikt bland de borttagna i kyrkogårdens norra hörn. Raden med barngravar vid muren består av vårdar från 1932-91. Bland de äldre är det mest enkla liggare samt några små marmorkors. Det är ovanligt att raden fortsatt brukas på samma sätt in i vår tid. Det mest sammanhållna allmänna kvarteret är L med vårdar från 1934-46. I kvarter M är dateringen 1949-56, men karaktären är mer uppblandad med vårdar över makar m.m. Till M räknas här några mer påkostade vårdar från 1932 och framåt vid muren i söder. Titlar är ovanligt bland allmänna linjens vårdar. Nya kyrkogården och minneslunden Allmän karaktär Nya kyrkogården tillkom 1970 och präglas av sin tids ideal. Rätvinkliga häckar av oxbär och berberis uppdelar kyrkogården i mindre rum med nord-sydliga dubbla rader av låga vårdar med rygghäck. Mellan raderna löper tvärgångar av betongplattor. I kyrkogårdens nordöstra ände är en minneslund i anslutning till ingången. Norr om en öppen yta står ett stort kors av kopparstänger från 1970 och invid detta en murad damm med stenblock från 1987. Kring detta växer diverse prydnadsbuskar och som fond en oxbärshäck. I en utkragning norr härom är ett litet gravkvarter som vetter mot en aldrig genomförd utvidgning längs kyrkogårdens östra sida. Detta lilla kvarter är nästan outnyttjat. Gravvårdstyper Vårdarna är av efterkrigstidens låga typer. Materialet är nästan genomgående grå granit, vilket skapar ett mycket uniformt intryck. Vårdarna är från 1972 till idag. Längst i nordväst är ett kvarter med strama liggare från 1970 till idag. Bårhus Bårhuset är uppfört 1944 efter ritningar av arkitekt Johannes Dahl, Tranås. Det är en rektangulär byggnad vänd mot väster. Sockeln är klädd med granitskivor, väggarna är slätputsade och vitkalkade. I öster är en pardörr med rombisk ekpanel och smidda dörringar. Porten har en utkragande omfattning och trappa av granit. I norr och söder är rundbågsfönster och i östgaveln ett rundfönster. Byggnaden har likkällare med nedgång från väster via granittrappa med järnstaket och panelklädd pardörr. Det branta sadeltaket är täckt med kluven och tjärad spån samt har på östgaveln ett kors på kula. |
