Stäng fönster Sjöbo kn, BRANDSTAD 33:1 BRANDSTADS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Kyrkomiljön Kyrkbyn Brandstad ligger ca 7 kilometer norr om Sjöbo i ett öppet odlingslandskap med inslag av skogsdungar. I förhållande till länet i stort uppvisar kommunområdet ovanligt få fornlämningar från äldre tid och tycks ha utgjort ett marginalområde mellan de kustnära centralbygderna och ris- och skogsområdena i inlandet. Påvisade och kontinuerliga bosättningar i större utsträckning uppstår främst vid övergången till kristen tid. Brandstad är tidigast belagt i skrift 1331 men kyrkan uppfördes vid slutet av 1100-talet. Storskifteskartan från 1798 uppvisar en relativt stor by, med 21 gårdar och 10 gatuhus, av vilka endast fem gårdar och ett fåtal gatuhus kvarstod efter skiftenas genomförande under 1800-talet. Brandstad är än idag en liten by vars bebyggelse främst utgörs av putsade och panelade byggnader, varav flera är uppförda på 1800-talet. Närmast kyrkan bevaras prägeln av äldre sockencentra med sockenstuga, skolbyggnad samt före detta prästgård och klockaregård i form av låga korsvirkeslängor med halmtak. Klockaregården härrör från 1750 medan prästgården uppfördes 1680 som traditionell fyrlängad gårdsbildning och byggdes om till nuvarande skick 1799. Sedan 1947 fungerar byggnaden som hembygdsgård. Kyrkoanläggningen ligger inom registrerat fornlämningsområde Brandstad 40:1 som avser bytomten enligt de äldsta lantmäterikartorna och skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen. Kyrkogård De äldsta delarna av Brandstads kyrkogård omgav kyrkan i dess direkta närhet. Storskifteskartan från 1798 visar en oregelbunden fyrkant indragen från bygatan i väster som sannolikt kan överensstämma med den medeltida utbredningen. Medeltida kyrkogårdar var i regel gräsbevuxna med ängskaraktär, där gravplatserna markerades av gravkullar och möjligen enkla träkors. Endast i särskilda fall förekom hällar av sten. Enskifteskartan från 1803 visar samma utbredning. Nästa gång kyrkogården dyker upp i kartmaterialet är på en karta för laga delning upprättad 1873. Då har en utvidgning skett ut till bygatan i väster, med avnupet hörn i nordväst, vilken sannolikt kan sammankopplas med kyrkans utbyggnad åt väster 1837. 1880 beslutas att kyrkogården ska utvidgas åt norr, där den får sin nuvarande avgränsning mot klockaregården, samt i öster. Ytterligare utvidgningar i öster sker 1901 och 1904 eller strax därefter, varpå kyrkogården får sin nuvarande utbredning. Vid mitten av 1900-talet uppförs ett bårhus ritat av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe som även upprättar en plan för omgestaltning av kyrkogårdens östra del. Kyrkogården omgärdas av en bogårdsmur av fältsten, delvis som kallmur och delvis i bruk med betongavtäckning. I nordöst fungerar den även som stödmur. Innanför muren står en blandhäck av främst hagtorn och alm, innanför vilken en trädkrans av lindar löper. Lindarna är i väster och nordväst yngre och hamlade medan övriga är äldre och högresta. Söder om kyrkan avgränsas kyrkogården av den gamla prästgårdslängan och öster där om saknas trädkrans. Här finns istället en grupp högväxta lövträd strax utanför bogårdsmuren. I anslutning till prästgårdslängan finn en ingång med smidesgrind och längre österut, i anslutning till bårhuset, finns dubbla smidesgrindar. Körvägen utanför grindarna är igenväxt med sly. Huvudentrén i väster utgörs av två höga granitstolpar som kröns med smideskors och sammanbinds av ett bågformat smidesparti, även detta krönt med ett kors. I granitstolparna hänger höga svartmålade smidesgrindar. Från huvudentrén löper en grusad gång kantad av fyra unga lindar mot kyrkans västportal. Gången går vidare på båda sidor om kyrkan och övergår i öster till en mittaxel kantad av hamlade men numera utgångna almar. Mittgången binds genom en bågform i öster samman med gångarna som löper utmed murarna. Kyrkogårdens östra del är gräsbevuxen med fritt placerade buskar och träd, bland annat hästkastanj och björk. I mittgångens fond finns en platsbildning med ett gjutjärnskors inramat av stenkanter samt spirea- och lavendelhäckar. Norr om platsen finns en enkelt utformad askgravlund gestaltad med en cirkel av stenplattor i gräset samt en ljusbärare. Kyrkogården bevarar i övrigt en grundstruktur typisk för tiden kring sekelskiftet 1900, med grusade gångar och gravplatser omgivna av lågt klippta och frodiga buxbomshäckar. Förutom söder om kyrkan finns emellertid ett relativt stort inslag av gräsade gravplatser, exempelvis i sydväst där gravstenarna är placerade i gräset utan inramning. Inramningar av järnstaket förekommer i enstaka fall och i den östra delen finns flera större familjegravar som omges av kedjor och pollare. På västra delen av kyrkogården dominerar högresta gravvårdar från tiden kring sekelskiftet 1900, exempelvis i form av obelisker i diabas eller brutna kolonner. Här finns även ett stort inslag klassicistiskt utformade och oftast något äldre gravstenar i kalk- eller sandsten, samt en mindre andel lägre och bredare gravstenar typiska för tiden efter 1930. Längs gången vid huvudentrén står tre säregna och ålderdomliga små kors i kalksten. Direkt öster om kyrkan är karaktären snarlik, men norr om mittgången längre österut dominerar de lägre gravstenarna med några få undantag helt. I nordöst finns en gräsbevuxen yta som ännu inte tagits i anspråk för gravplatser. Söder om mittgången finns flera stora familjegravar med monumentala bautastenar men även urngravar med små liggande gravstenar. Mellan prästgårdslängan och bårhuset står en samling återgångna gravvårdar lutade mot bogårdsmuren. Östra delen har ett rikt inslag av städsegröna barrväxter som idegran, en, tuja och cypress. Många gravplatser är utsmyckade med dvärgträd, perenner eller utplanteringsväxter. I väster är inslagen av städsegrön vegetation, frånsett buxbomshäckarna, mindre och gravplatserna saknar i stor uträckning dekorativ växtlighet. Byggnader på kyrkogården Det före detta bårhuset som idag fungerar som redskapsbod ritades av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe 1949. Byggnaden har gjuten sockel med synlig kluven fältsten, vitputsade fasader och sadeltak avtäckt med rött enkupigt tegel. Entrén på norra gaveln utgörs av ett utskjutande vindfång av stående svartmålad panel. Källor och litteratur Brandstads kyrka, Underhållsplan (2004-12-31, reviderad 2017-11-14), Barup & Edström arkitektkontor AB, Limhamn/Simrishamn. Brandstads kyrkogård, Vård- och underhållsplan (20018), Barup & Edström arkitektkontor AB, Limhamn/Simrishamn. Diverse arkivmaterial, antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Stockholm. Länsstyrelsen Skåne. Kulturmiljöprogram: https://www.lansstyrelsen.se/skane/besok-och-upptack/kulturmiljoprogram/omraden/brandstad.html, hämtad 2019-06-11. Sjöbo kommun. Kulturnämnden. Bevarandevärda kulturmiljöer inom Sjöbo kommun: https://www.sjobo.se/download/18.48ef7cbb166100ed03bd85/1538575254048/Bevarandevärda%20kulturmiljöer%201993.pdf, hämtad 2019-01-21. Riksantikvarieämbetet. Fornsök: http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html#, hämtad 2019-06-10. Lantmäteriet. Historiska kartor: https://historiskakartor.lantmateriet.se/historiskakartor/search.html, hämtad 2019-06-13. Johnsson, A., Orgelinventering Lunds stift, 2013-2014. Platsbesök 2018-10-08. |
