Stäng fönster Linköping kn, SLAKA 2:5 SLAKA KYRKA (SOFIA ALBERTINA KYRKA)
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN Slaka kyrkogård är en stor landsbygdskyrkogård belägen sydväst om Linköping. Allmän karaktär Slaka kyrkogård är en stor traditionell landsbygdskyrkogård under långsam omvandling till en tätortskyrkogård. Kyrkogården har en ålderdomlig inramning och en tydlig ståndsuppdelning med de påkostade gravarna söder om kyrkan och längs utkanterna, medan de mindre och billigare platserna ligger på norra kyrkogårdens inre. Gravplatserna söder om kyrkan är knutna till speciella gårdar och familjer som Gålstad, Naterstad och Berga, ett ålderdomligt drag från tiden före den ståndsuppdelade kyrkogårdens införande. Under senare år har en växande andel gravar med anknytning till de framväxande förorterna Lambohov och Mjärdevi tillkommit vilket inneburit att ett tillskott av moderna gravvårdar påverkade av begravningstraditioner i andra länder tillkommit. Dessa är ofta i avvikande material, som olika slag av marmor och är ofta försedda med bilder av den avlidna. Till karaktären av landsbygdskyrkogård bidrar också trädkransen och kyrkogårdsmuren med den imponerande grinden i empirstil. Omgärdning I väster finns en kyrkogårdsmur med släntad insida bestående av c 4 skift av 0,3-0,8 m stor gråsten infogad utan bruk. Västmuren är förlängd mot söder och fortsätter en god bit förbi kyrkogårdens utbredning. I trädkransen som är under föryngring sedan länge ingår 14 träd av mycket varierande ålder, från över 100 år till helt nyplanterade. I norr finns en kyrkogårdsmur av samma uppbyggnad som i väster Muren är delvis utrasad och behöver ses över. Trädkransen är också här under föryngring sedan länge och består av 11 träd av högst varierande ålder. I öster har muren ut mot gamla kalmarvägen samma karakträr som i väster och norr, men är i bättre skick. Trädkransen består av 13 träd i varierande ålder. Sydmuren är av helt annat slag. Den har släntad insida och en 1 m hög utsida uppbyggd av två nivåer av 0,1-1,0 m stor sten med överliggare av huggen gatsten. Trädkransens 6 träd är alla utom 1 nyplanterade. Sydmuren avslutas vid bisättingsbyggnaden. Ingångar I norra muren finns längst västerut en mindre öppning bestående av en enkel smidesjärnsgrind spjälornament i två nivåer och ett vågband på krönet. Den står mellan enkla fyrsidiga granitstolpar. Grinden leder ut till en enklare bruksväg och används mycket sällan. Huvudingången finns längst i sydväst. Grinden är ett empirarrangemang med en dubbel smidesgrind i mitten som står mellan två höga runda vitsputsade grindstolpar. Dessa har en rund plåthuv och en ritsad dekor. Grinden har en rik dekor av spjälor och vågband i tre nivåer. Mittgrinden flankeras av två smala enkelgrindar i smide som i sin tur står mellan mittgrindstolparna och två fyrsidiga putsade grindstolpar. Dessa har en speciell form med lutande tak inåt och är betydligt lägre än mittgrindstolparna. Grindarna är höga och smala och har samma ornering som mittgrindarna. De är sannolikt aldrig avsedda att öppnas. I söder har en enklare öppning ut mot parkeringen relativt nyligen tillkommit. Den består av en öppen smalare murad genomgång i muren. Den består av tegelstensstora kalkstenar med full murhöjd på utsidan avtrappad insida. Längst i sydväst finns en enklare ingång som uppstår i mellanrummet mellan västmuren och bisättningsbyggnaden. Denna används för transporter av avfall mm från kyrkogården. Vegetation På södra kyrkogården finns ingen vegetation förutom den i omgärdningen bevarad. Tidigare har rygghäckar funnits på ett par av gravlinjerna, men dessa är relativt nyligen borttagna liksom de höga tujor som stod runt grav 11-12. På norra kyrkogården är den västra delen arrangerad med rygghäckar i nord-sydlig riktning. Gravlinjerna är 8 stycken, delade av 4 rygghäckar som sträcker sig längs hela kyrkogårdens bredd, avbrutna av den öst-västliga grusgången som delar den norra kyrkogårdsdelen i två halvor. Längst i väster finns en 0,4 m hög spirea som är borttagen norr om mittgången. Därefter följer 3 stycken 0,6 m hög tujor. I öster bildar en 0,6 m hög tuja halvslutna rum. Hela det nordöstra området omges av en häck på alla sidor utom i söder. Mitt på södra sidan löper en gång in i området. Via korta tväsrställda häckar i samma material bildas 4 slutna och ett öppet rum. I sydöst finns en 0,6 m hög tuja längs kvarterets utsida. In mot väster finns ingångar till 4 slutna och ett öppet rum. Längs med västmuren finns 2 större grusgravar med flankerande sockertoppsgranar och lika många med höga tujor. Gångsystem Samtliga gångar består av naturgrus. Gången från huvudgrinden fram till kyrkans västra ingång och motsvarade gång från parkeringen har en hårdgjord yta (trädgårdsplattor) i mitten, för att öka åtkomligheten med rullstol. Gravvårdstyper Längs västra utkanten finns gravvårdar med utpräglad högre ståndskaraktär. Flera är grusade och mycket stora. Gravvårdarna är oftast höga och smala. Samma företeelse finns också på norra och östra utkanten, dock inte fullt så uttalat. Den södra kyrkogården är gårdsuppdelad med flera mycket ålderdomliga vårdar, blandat med yngre från samma gårdar. Fem vårdar tillhörande Gålstad är kopior av äldre vårdar som stått på platsen tidigare. Den äldsta vården på plats är från 1782 och står strax innanför huvudgrinden. Bland de övriga vårdarna finns ett par grusade gravar med höga smala vårdar (Bergagravarna). Bland Åsmestadsgravarna finns en hög obelisk från sent 1800- tal med en tillhörande barngrav i form av en öppen bok. I det nordvästra hörnet av kyrkogården, med utsikt över Lambohov, finns två stora stenramsgravar. Den ena med ett svart högt kors och den andra med en hög smal vård och en liggare mellan höga tujor. Vårdarna är resta över Lambohovs sista ägarfamiljer Greven och översten J H Sinclair och hans arvtagare majoren Fredrik Cederbaum. En särskild typ av kors finns på kyrkogården. Samma korsvariant finns i en enkel, en dubbel och en tredubbel variant. De är daterade mellan 1843 och 1912. Innanför häckarna i den nordöstra delen av kyrkogården har ett flertal enklare linjegravar bevarats. Dessa består dels av små svarta liggande vårdar och dels av enkla träkors. Framförallt i nordöst, men också på hela kyrkogården finns ett ökande inslag av gravar med främmande gravtraditioner. Dessa har ofta vårdar i avvikande material, ofta påkostad marmor, porträtt av den döda och text på flera språk. Dessa representerar ett nytt inslag i den gamla bondebygden. Titlar är relativt vanligt förekommande på gravvårdarna, särskilt i högreståndsområdet i söder där de flesta bär titeln hemmansägare eller lantbrukare (13 av 22). Sett över hela kyrkogården förekommer lantbrukare/hemmansägare 31 gånger. Andra tital knutna till jordbruket är rusthållaren (1 gång), samt enkan och hustrun (1 gång vardera) som syftar på en kvinnlig hushållsföreståndare. Slaka ligger invid det gamla militära övningsfältet och många av gårdarna i socknen har varit officers och soldatboställen. Flera titlar av detta slag förekommer också, samtliga utom grenadjären (2 gånger), endast en gång vardera, översten, majoren (båda från Lambohovsgravarna), kapten, löjtnant, furiren och fanjunkaren. Kyrkan folk representeras av 7 titlar. Kyrkoherden och komministern förekommer 2 gånger var medan comministerfru, kyrkovaktaren och den ovanliga titeln orgeltramparen förekommer 1 gång vardera. Sistnämna titel kan dock betraktas som lite av ett skämt och avser ett lokalt original som var mångsysslare och levnadskonstnär. Bland övriga titlar finns några av högre ståndskaraktär som greve, direktör, grosshandlaren, docent, representant och den ålderdomliga befallningsmannen (samtliga 1 gång). Några har tydlig hantverkar eller arbetarkaraktär som smeden/smidesmästaren (2 st), sysslomannen, kusken, väghyvelföraren, lantbrevbäraren och plåtslagarmästaren, samtliga 1 gång vardera. Historiska monument kan också enkla gravvårdar som Karstorpsstenen vara. Den har gravnummer 085 och står vid östra muren. Stenen visar hur utbredd barnadödligheten kunde vara i idag ganska bagatellartade sjukdomar med de enkla hygieniska möjligheter som stod till buds. Barnen Larsson led alla av den vanliga barnsjukdomen krupp, lätt botad med dagens hygieniska förutsättningar, då dödlig. Kyrkogårdsvaktmästaren berättar att då föräldrarna varit i Slaka kyrka för att begrava Nils, fann man att Margit avlidit av ett anfall, medan de varit borta. De två kvarvarande syskonen avled av samma orsak 1916 och 1917. Byggnader Bisättningsbyggnaden uppfördes i kyrkogårdens sydvästra hörn 1927. Den är byggd av slaggsten och vitputsad med enkupigt taktegel. Porten är brunbetsad med rundad överdel. Vid inventeringstillfället hade stormen Gudrun åstadkommit stora skador i putsen på byggnadens södra gavel. |
