Stäng fönster Högsby kn, HÖGSBY 8:1 HÖGSBY KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Kyrkogården ligger söder om kyrkan och består av fyra delar som tillkommit vid olika tidpunkter. Närmast kyrkan ligger det område som omfattar den allra äldsta delen av kyrkogården. Kvarteren är här betecknade L samt O-Ä och området är utlagt i nord-sydlig riktning. Söder om detta område ligger en del som tillkom 1918 och som omfattar kvarteren A-D, F-H samt M-N. Detta område är utlagt i öst-västlig riktning. Ytterligare två områden ligger i söder nämligen utvidgningen från 1953 som omfattar kvarteren 1-3 samt den utvidgning som gjordes 1984. Även dessa båda områden är utlagda i öst-västlig riktning. De äldsta delarna av kyrkogården är ordnad med gravplatser belagda med grus medan övriga delar är insådda med gräs. På kyrkogården finns gott om träd och häckar som skuggar och delar av kyrkogården i olika rum. Omgärdning I väster: Kyrkogården följer Emåns bana. Närmast kyrkan är en brant slänt ner mot Emån och här finns ett staket med stenpollare och ett järnräcke. I höjd med den del av kyrkogården som tillkom 1918 planar höjdskillnaden ut och för att skydda kyrkogården från Emåns översvämningar har man byggt en vall. I söder: Häck av häckoxbär. I öster: Kallmurad halvmur som vid sockenstugan övergår i häck av hagtorn. I norr: Häck av hagtorn. Ingångar I öster: Tre ingångar finns i öster. I anslutning till kyrkan finns ingång med dubbla grindar av svartmålat smide och portstolpar av granit krönta av förgyllda kors och kulor. Den andra ingången ligger längre söderut i anslutning till förråd och garage. Även denna ingång har dubbla svartmålade smidesgrindar mellan stolpar av granit. Den sydligaste ingången i öster finns nära gränsen mellan området från 1953 och 1984. Även denna ingång har dubbla svartmålade smidesgrindar. I norr: Dubbla svartmålade smidesgrindar mellan stolpar av granit krönta av svartmålade kors. Kartorna visar Högsby kyrkogårds olika delar och ungefär hur de ligger i förhållande till varandra. Kartorna har dock olika skalor vilket gör att förhållandet mellan de olika kartorna inte stämmer. Vegetation Trädkrans: En stor del av kyrkogården omgärdas av planterade lindar av olika ålder. Lindar markerar också gränserna mellan de olika utvidgningarna av kyrkogården som gjorts. Norr om kyrkan finns fyra hamlade almar i anslutning till ingången. Övrigt: Utmed gången på kyrkans södra sida växer gamla, hamlade almar. På den äldsta delen av kyrkogården omgärdas flera av gravplatserna av häckar av buxbom. Vi flera gravplatser är höga tujor planterade. På den del av kyrkogården som tillkom 1918 är häckar av tuja, måbär och buxbom planterade. Det finns också ett antal björkar planterade. Björkar och häckar av tuja är också planterade på den del av kyrkogården som tillkom 1953 tillsammans med häckar av ölandstok och spirea. På den yngsta delen av kyrkogården finns flera olika sorters träd och buskar planterade bl a häckoxbär, spirea, forsythia, ölandstok, lind, japanska körsbär, ek , hängask, pil och sykomorlönn. Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna. Gångsystem Kyrkogården har ett rätvinkligt system av raka, långa gångar. Gångarna används, utom på den äldsta delen, för att dela upp områdena i olika gravkvarter. Dessa är belagda med ett fint grusmaterial som packats hårt för att underlätta tillgängligheten på kyrkogården. Den nya delen av kyrkogården från 1984 har inga grusgångar utan är helt insådd med gräs. Gravvårdstyper Högsby kyrkogård har brukats under lång tid men idag återfinns få gravvårdar av äldre datum på kyrkogården. De äldsta vårdarna är två fragment av kalkstenshällar som ligger i vinkeln mellan sakristian och koret på kyrkans nordöstra sida och en stående kalkstensvård som troligen är från 1600-talet. Den står uppställd nordväst om kyrkan tillsammans med en sandstensvård av äldre datum och en smidesvård som trioligen är från sent 1700-tal eller tidigt 1800-tal. På de äldre delarna av kyrkogården finns höga, stående gravvårdar från tidigt 1900- tal. I utformningen av de äldre gravvårdarna har inspirationen hämtats dels från nationalromantiken och dels från klassicismen. De nationalromantiska dragen syns i gravvårdar med osymmetriska krön och ”råa” stenytor som ska föra tankarna till förhistoriska gravmonument. De klassicistiska dragen är symmetriska vårdar med dekor i form av kolonner och pilastrar, lagerkransar m.m. På den äldsta delen av kyrkogården har dock flera av de gamla gravplatserna försett med nya stenar i samband med nya gravsättningar. Det gör att det även på den äldsta delen av kyrkogården finns en stor blandning av gravvårdar från olika tider. De klassicistiska influenserna i utformningen av gravvårdarna lever kvar under en stor del av 1900-talet men är mest framträdande under 1930-1950-talen. Därefter blir gravvårdarnas utformning och dekor allt enklare. Vanliga typer av dekor under 1960-80-talen är kors, soluppgångar, enkla blomsterslingor och tallskogsdungar. Materialet är framförallt granit av olika slag. Det är slående hur få gravvårdar av andra material som finns på kyrkogården. Ett fåtal gravvårdar av gjutjärn, marmor, sandsten eller kalksten finns. Majoriteten av gravvårdarna är stående men det finns också liggande vårdar. På den äldsta delen av kyrkogården har majoriteten av gravplatserna kvar sin ursprungliga utformning med grusbeläggning och omgärdningar av olika slag. Vanligast är buxbomshäck men det finns även staket av smide, stenramar samt pollare och kätting. Att ange den dödes yrkestitel är vanligast på de äldre delarna av kyrkogården. Att ange var den döde bott är inte så vanligt på stadskyrkogårdar men Högsby socken omfattar också landsbygden och därför har många valt att ange vilken by eller samhälle som man kommer från. Se vidare i beskrivningarna av de olika delarna. Minneslund Minneslunden tillkom 1984 efter ritningar av trädgårdsarkitekten Harry Kolsby. Den anlades på den trekantiga gräsplanen som blivit över mellan den äldsta delen av kyrkogården i öster och Emån i väster. Minneslunden består av en halvcirkelformad berså av klippt måbär med plats för blomvaser i den främre delen. Två bänkar står inne i bersån. På ena sidan står en ställning i svartmålat järn med lyktor för gravljus. I den västra delen finns ett buskage av bl.a snöbär. Där finns även en äldre gravvård i form av ett smideskors uppställd som prydnad. Urnlund I den västra delen av det område på kyrkogården som tillkom 1953 är platser ordnade för urnor. Platsen markeras av ett stort träkors. En liten plantering med en skylt med texten minneslund. Byggnader På den plats där bårhuset idag står stod enligt äldre kartor tidigare en byggnad som kan ha använts som bårhus. I mitten av 1880-talet förefaller denna ha byggts om till sitt nuvarande utseende. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i gult med många slätputsade detaljer avfärgade i vitt, i synnerhet på byggnadens framsida. De dubbla dörrarna av trä är målade i brunorange ton med svartmålade smidesbeslag. Taket är belagt med rött tegel. Byggnaden är orienterad i nord-sydlig riktning med ingången vänd mot kyrkan. Fasaden mot kyrkan är dekorerad med en trappstegsgavel krönt av ett svartmålat smideskors. Byggnaden är uppförd i nygotisk stil. Öster om kyrkogården, i höjd med den del av kyrkogården som tillkom 1918, ligger vaktmästeriet med förråd och garage. Byggnaden har stående vitmålad träpanel och svart plåttak. Den byggdes 1960. Väster om den äldsta delen av kyrkogården, i sluttningen ner mot Emån, ligger en mindre byggnad som tidigare har använts som toalett. En liten stig omgiven av schersminebuskar leder fram till den lilla byggnaden med väggar av betong som är målats i grönt. När den byggdes är inte känt. Övrigt Eftersom kyrkogården gränsar till Emån i väster har man byggt en vall för att förhindra åvatten att tränga in på kyrkogården. I den norra delen av vallen har man skapat ett lapidarium d v s en museiuppställning av gravvårdar. Dessa har placerats liggande i vallen. Ytterligare ett mindre antal vårdar är uppställda nordväst och nordost om kyrkan. I nordost ligger resterna av två kalkstenshällar i den grusade ytan i vinkeln mellan sakristian och koret. I nordväst står en kalkstensvård från 1600-talet, ett smideskors av okänt datum och en sandstenvård över en man vid namn Lindberg. Här står också en minnesvård över byskomakaren Jonas Stolt som var en flitig hembygdsskildrare. Socknen lät sätta upp denna minnessten 1938. Beskrivning av enskilda kvarter Gamla kyrkogården, kvarter L och O-Ä. Allmän karaktär Dessa kvarter utgör de äldsta delarna av Högsby kyrkogård. En utvidgning av området gjordes i söder och öster på 1880-talet. Idag syns inga spår av var den gamla kyrkogårdsgränsen gick men troligen var det söder om kvarteren O-T. Dessa kvarter har delvis kvar en oregelbundenhet i gravraderna som tyder på att området har en lång historia. Gravplatserna är familjegravar som har köpts för en längre tid. I kvarteren U-X syns möjligen rester av ett linjegravsområde i mitten av området och köpta gravplatser i ytterkanterna. Kvarteren U-X var tidigare belagda med sand och gravkullar ska ha varit vanliga. Idag är dessa bort. Hela området utmärks av de grusade gravplatserna med sina omgärdningar. Den vanligaste typen av omgärdning är en låg buxbomshäck men här finns också flera staket av stenramar, smidesstaket i jugendstil samt stenpollare med kätting emellan. En viktig del av området karaktär är de stora träden som omgärdar kyrkogården och som markerar gränsen mot utvidgningen 1918. Även de grusade gångarna som delar upp området i olika sektioner är en viktig del av karaktären. Gravvårdstyper Inom området finns flera olika typer av gravvårdar från slutet av 1800-talet, den äldsta vården är från 1878, fram till idag. Det är dock de höga påkostade gravvårdarna från slutet av 1800- talet och början av 1900-talet som man som besökare först ser. Vid flera av gravplatserna finns en stor stående eller liggande gravvård som markerar familjegravplatsen samt ett antal mindre liggande eller stående vårdar över olika familjemedlemmar som gravsatts. På flera gravplatser har dock de äldre vårdarna bytts ut. I en del fall enkom för att modet har skiftat och i del fall för att gravplatsen lämnats tillbaka till församlingen och upplåtits till en ny gravrättsinnehavare. Materialet är främst grå och svart granit men även röd förekommer. Ett mindre antal vårdar är av andra material. Det finns två gjutjärnskors, ett kors av marmor och två sandstensvårdar vara den ena kröns av ett kors i samma material samt inskriptionsplatta i marmor. Den andra är idag mycket trasig men har troligen ursprungligen krönts av ett marmorkors. Dess inskriptionsplatta av marmor finns dock kvar. En märklig gravvård är Stephan Björnströms sarkofagliknande vård från 1928. Vården är ritad av arkitekten Evert Milles och utsmyckningen i form av en eldslåga har ritats av arkitektens bror, konstnären Carl Milles. På en av gravplatserna finns en gravkulle överväxt med murgröna bevarad. Denna typ av gravplatsutsmyckning har varit mycket vanlig på våra kyrkogårdar men är idag nästan helt försvunnen. Murgröna har också använts för att smycka några av gravplatserna liksom höga tujor, sockertoppsgranar och ormbunkar. Titlar är relativt vanligt i kvarteren. Vanligast är titlarna lantbrukare, hemmansägare, kontraktsprost och komminister. Här finns också titlar med anknytning till järnvägen så som stationsinspektör, lokputsar och stationskarlsförsman. Till de mera ovanliga titlarna hör pumpare, kakelungsmästare, kusken, elektriker och charkuterihandlare. 1918 års utvidgning. Kvarter A-D, F-H, M och N. Allmän karaktär Området har formen av en rektangel utsträckt i öst-västlig riktning. Mot norr markeras gränsen mot den äldre delen av kyrkogården av en lindallé. I söder finns den f d kyrkogårdsmuren i form av en halvmur kvar. Här växer också en rad med äldre lindar. Kvarteren kan delas in i tre olika områden som har lite olika uppbyggnad. De tre områden är A- D längst i öster, F och N i mitten samt G, H och M längst i väster. Den äldsta delen är AD. De fyra kvarteren är i det närmaste kvadratiska ytor med köpta gravplatser i ytterkanterna och linjegravar i mitten. Där de fyra kvarteren möts bildar fyra gravplatser samt fyra stora lindar en kvadrat i kvadraterna. Kvarteren F och N utgör tillsammans ungefär lika stor yta som kvarteren A-D. I norra kanten av kvarter N, östra i F och N samt södra i kvarter F är köpta gravplatser ordnade. Övriga delar av kvarteren är ordnade för linjegravsområde. Tidsmässigt sträcker sig detta från 1935-1950-tal. Kvarteren G, H och M bildar tillsammans ett mönster med tre kvadrater av olika storlek. Kvarteren är ordnade endast för köpta gravplatser. Förutom dessa tre områden är gravplatser också ordnade utmed hela områdets gräs såväl i norr som söder. I samtliga kvarter är de köpta gravplatsernas vårdar ryggställda mot tujahäckar och vid flera av dem kan man se rester av de buxbomshäckar som tidigare omgivit gravplatserna. Området var tidigare belagt med grus men är idag insått med gräs. Linjegravvårdarna är ryggställda mot häckar av måbär. I området är ett antal björkar planterade. Deras hängande växtsätt skapar en särpräglad karaktär åt området. Gravvårdstyper Under 1900-talets första decennier blev de höga gravvårdarna allt mer omoderna vilket gjorde att vårdarna med tiden blev lägre. I området från 1918 saknas de riktigt höga vårdarna som utmärker den äldre delen av kyrkogården. Ett mindre antal vårdar som är så höga att de sticker upp över rygghäckarna av tuja finns dock. De representerar en mellan fas under 1920-talet då de klassicistiska stilidealen när det gäller gravvårdar konkurrerade ut de nationalromantiska influenserna. Dessa vårdar var omkring en meter höga med rakt eller rundat krön. Ganska snart blev dock vårdarna ännu lägre och stack inte längre upp över rygghäckarna. I detta ligger en tanke om social utjämning och att ingen skulle förhäva sig men det var också mycket en fråga om smak och mode. De klassicistiska idealen var dock fortfarande viktiga. Många av 1930-40-talets gravvårdar har en utformning som för tankarna till antikens tempel med pelare och svagt trekantiga krön. Samma stilideal och dekorer som finns hos de köpta gravplatsernas vårdar fanns också hos linjegravvårdarna men dessa stenar var ännu mindre och enklare till sin utformning. Materialet är främst grå granit men också svart och röd. Ett fåtal vårdar är av marmor. Titlar är relativt ovanliga. Några av dem som finns är pastor, bildhuggare, hemmansägare, redaktör, furir, kusk och skogsinspektör. 1953 års utvidgning. Kvarter 1, 2 och 3, samt urngravsområde. Allmän karaktär Området har formen av en mycket långsträckt rektangel i öst-västlig riktning. Till skillnad från området från 1918 har de tre kvarteren en likartad utformning. Samtliga gravplatser är köpta. Gravvårdarna är ryggställda mot varandra med häckar emellan. I kvarterens ytterkanter är häckarna av tuja och i dess mitt av ölandstok eller spirea. I områdets västra del är platser för urngravar iordningställda. Här finns också en stor, öppen gräsyta i vars västra del ett stort kors av trä står. Liksom på det område som anlades 1918 är ett antal björkar planterade. Gravvårdstyper Området domineras av de låga, rektangulära vårdar som blev moderna under 1950-60-talet och som har varit framträdande ända in på 1990-talet. De klassicistiska idealens dekorer har försvunnit. Vanliga typer av dekorationer på vårdarna från 1950-1980-talet är enkla kors, blomsterslingor, soluppgångar och tallskogsdungar. Materialet är främst grå och svart granit men det är också relativt vanligt med vårdar av röd granit. Titlar har nu blivit väldigt sällsynt. Bland dem som kunde hittas fanns skogsarbetare, lantbrevbärare, hemmansägare, fabrikör, lantbrukare och byggmästare. 1984 års utvidgning Allmän karaktär Även detta område har formen av en rektangel utsträckt i öst-västlig riktning. Det är dock bara ett området längst i öster som tagits i bruk för gravplatser. Liksom på de två senast beskrivna områdena är gravplatserna ordnade ryggställda mot häckar. Till skillnad från de båda andra områdena har man här arbetat med ett mer varierat växtmaterial. Raderna med gravvårdar bryts av planterade träd med omgivande buskar. Bland de träd- och buskarter som används finns häckoxbär, japanskt körsbär, ek, lind, hängask, pil, spirea, sykomorlönn, forsythsia och ölandstok. Gravvårdstyper Under 1990-talet har gravvårdarnas former blivit mjukare. De strikt rektangulära vårdarna är inte längre dominerande. Idag ser vi vårdar med rundade eller mjukt böljande krön. Grå granit är fortfarande vanligt tillsammans med röd medan den svarta graniten inte längre är så vanlig. Det finns också många nya typer av stenmaterial med olika nyanser och skiftningar. Några titlar kunde inte hittas. Däremot förekommer att man låter dekorera stenen med någon symbol som visar på den dödes intresse. |
