Stäng fönster Nässjö kn, NÄSSJÖBYN 3:5 NÄSSJÖ GAMLA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Nässjö gamla kyrkogård i sin nyvarande utformning hämtar största delen av sitt uttryck från 1790-talets ombyggnad med höga stödmurar kring en plan platå. Sin nuvarande utsträckning med en oregelbundet kvadratisk form fick den efter en utvidgning åt norr under sent 1800-tal. Sannolikt tillkom även trädkransen vid den tiden. Kyrkogården är starkt präglad av omdaningar under mitten av 1900- talet, men en hel del av den äldre strukturen är bevarad och den har ändå kvar atmosfären av äldre landsbygdskyrkogård. Omgärdning Kyrkogården utgörs av en något upphöjd platå, kantad av en stödmur av sten. Muren tillkom vid tiden för kyrkobygget, alltså tidigt 1790-tal. Stödmuren har lite olika karaktär i olika sträckningar, med mer inslag av huggen sten i vissa delar, såsom i den representativa sidan utmed den gamla genomfartsvägen. Kyrkogården utvidgades mot norr år 1888 och muren bör ha förlängts i samband med detta. Ingångar Kyrkogården har två entréer för allmänheten, en i söder och en i väster, samt en enkel ingång vid den östra muren. Huvudingången är i söder. Från detta håll leder en bred stentrappa upp till kyrkogården, och entrépartiet finns på ett vilplan mitt i trapploppet. Entrén har dubbla grindar av smide daterade 1838, i kraftiga murade grindstolpar. Stolparna är fyrkantiga, spritputsade med slätputsade hörn och täckta av en pyramidformad kopparhuv. I mötet mellan stolpen och huven löper ett utkragat listverk och stolparna kröns av lampor i smide. Entrén från väster är betydligt enklare. En asfalterad väg från parkeringen väster om kyrkan ansluter till entrén, som ligger i nivå med murens övre kant. Inga grindstolpar eller andra markeringar finns. Från personalboden/Klockaregården i öster når man kyrkogården via en enkel trätrappa som byggts vid muren. Ingången har inte karaktär av allmän entré. Gångsystem Gångarna är till största delen lagda med grus. Gångsystemet är enkelt utformat. Från entrén mitt på den södra muren utgår två gångar diagonalt åt nordväst resp. nordost, och området norr om kyrkan omsluts av en grusgång. På den sydöstra delen av kyrkogården har ytterligare några mindre grusgångar bevarats, i övrigt är gångarna sådda med gräs. Längs kyrkans södra fasad går en plattgång av röd Ölandskalksten. Vegetation Runt kyrkogården står en trädkrans av lönnar, de flesta ca 80-100 år gamla. På några ställen har de under 1960-talet ersatts av oxlar. Inne på kyrkogården återstår efter 1960-talets röjning endast två träd, en ask och en hängask som båda står sydöst om koret. Klippta häckar av cotoneaster (oxbär) finns i stor mängd på kyrkogården, i söder kring de flesta av de enskilda gravarna och i norr runt de små kvarteren. I övrigt finns buskar, perenner, tuja och barrväxter planterade på många av gravarna. En grav söder om kyrkan har två murgrönekullar på den grusade ytan. Gravvårdstyper Hela den södra sidan, utom gräsytan intill kyrkan, är indelad i rader med gravplatser, omväxlande äldre och yngre gravar. Många av gravplatserna på denna del av kyrkogården har återbelagts efter 1960-talets genomgripande förändringar, och här blandas gravar från tiden kring sekelskiftet 1900 med de som jordats under de senaste decennierna. Gravarna är till största delen omgärdade av cotoneasterhäckar, med smala öppningar mitt för stenarna. Gravytorna är täckta med singel. Öster om koret och i ett stråk ned åt den södra muren står gravvårdar över mera kända familjer från trakten, och här finns de flesta av kyrkogårdens bevarade äldre gravanordningar. Några större gravarfinns även väster och sydväst om tornet. Den norra sidan, där den allmänna linjen tidigare fanns och som helt avröjdes under 1960-talet, är indelad i sju små kvarter med låga häckar av cotoneaster. En antydan till gravplatser intill häckarna har åstadkommits genom tvärställda små häckstumpar. På denna del av kyrkogården är de avröjda gravplatserna inte återbelagda. Längs den östra muren står en lång rad med museigravstenar uppställda. Här finns representanter för många äldre vårdtyper såsom en tvillingsten, ett smideskors, ett gjutjärnskors, en sten med infälld marmorplatta, några höga stenar i svart granit och några större och mindre små vårdar från 1700-talet. Museivårdar finns även på några andra ställen på kyrkogården, bl.a. står en mycket liten skulpterad sten utan inskription nära den västra entrén. I detta sammanhang får man även nämna Dukerstenen från 1678 som ställts upp på innanför den södra entrén. Hällen har lyfts upp från ursprunglig plats under den nuvarande kyrkans golv. Övrigt På kyrkogården finns ett bevattningskar i gjutjärn, tillverkade vid Näfveqvarns bruk. Bevattningskaret, benämnt ”K. K.”, formgavs av arkitekt Peder Clason, sannolikt under 1920-talet. Dessa kar finns på flera av kyrkogårdarna i trakten. Kvarter A Allmän karaktär Området är ett kistgravfält och utgörs av hela området söder om kyrkan, undantaget urngravfältet mitt för kyrkans södra fasad. Hela området ändrades kraftigt under 1960-talet, då många äldre vårdar plockades bort. De flesta av de bevarade äldre gravstenarna (100 år eller äldre) finns i ytterkanterna av området, samt enstaka inne i kvarteren på den östra halvan av området. Mitt för entrén till kyrkogården står den Dukerska gravstenen uppställd. Den är flyttad till platsen. I ytterkanterna står även fler stenar som kan tänkas vara flyttade, då de inte är inritade på gravkartan. De flesta av gravplatserna omgärdas av klippta häckar av cotoneaster (oxbär). Perenna växter och buskar förekommer på många håll i gravanordningarna. På den östra delen står en ask och en hängask, de enda bevarade träden som planterats innanför trädkransen. Ett par av gravarna längs den västra muren har högväxta tujor planterade bredvid stenen. Gravvårdstyper Vårdarna är av mycket blandade typer, men enklare stenar från 1900-taket dominerar. De ingår i gravanordningar med omgärdande häckplanteringar. Några speciella gravvårdar på området är: En vård strax söder om kyrkan med murgrönekullar på gravytan, vilket är mycket ovanligt i länet. En vård med stenram, pollare och järnkedja som representerar de ståndsmässiga större vårdarna från förra sekelskiftet. Några högresta stenar från tidigt 1900-tal skänker variation och dynamik åt kyrkogården. I området närmast koret är det en tydligare samling av äldre vårdar, flera med bevarad stenram. Museivårdar finns uppställda på några ställen. Kvarter B Allmän karaktär Området är ett kistgravfält och utgörs av det ståndsmässiga området direkt öster om koret. Ytan är liten och relativt öppen, med grönska i form av rygghäckar, sockertoppsgranar och tujor som hör till gravanordningar samt en plantering vid kyrkans fasad. Gravvårdstyper Vårdarna är av olika typ och ålder. Mest utmärkande är en vård med gjutjärnsstaket, några jämförelsevis enkelt utformade vårdar från första halvan av 1800-talet, en minnessten med bronsporträtt av prosten Fovelin samt en fyrsidig familjevård i form av en obelisk. Kvarter C Allmän karaktär Området är ett kistgravfält och utgörs av hela området norr om kyrkan. Det byggdes ut år 1888. Ytan är avdelad i sju smala kvarter med hjälp av klippta rygghäckar i cotoneaster. Området utgjorde tidigare gravplatser för allmänna linjen men avröjdes nästan totalt under 1960-talet. Endast enstaka äldre vårdar är bevarade på plats. Gravvårdstyper Vårdarna framför allt få, cirka 20 stycken på hela området. Mest intressanta av de bevarade äldre vårdarna är tre gjutjärnskors, varav ett har inskription från 1901 medan de två andra saknar uppgifter. De är likadana, lägre och utformade som enkla kors omslingrade med murgröna. Järnkors har generellt ett bevarandevärde då de tidigare var mycket vanliga men nu börjar bli sällsynta, och de är ofta är lokalt tillverkade. Kvarter D Allmän karaktär Området är ett urngravfält och utgörs av mittpartiet av det trekantiga fältet söder om kyrkan. Det utgörs av en öppen gräsyta som kantas på två håll av buskomgärdade gravar och åt norr av en gång utmed kyrkans södra fasad. Gången är lagd med fyrkantiga plattor av Ölandskalksten. Längs kyrkans fasad, mitt för urngravfältet, står två parkbänkar. Urngravar är även planlagda längs murens norra sträckning, men de är inte tagna i anspråk. Detsamma gäller för ett planerat urngravsområde nordost om kyrkan, i anslutning till f.d. allmänna linjen. Endast en sten står på området och den är sannolikt bevarad sedan tidigare. Det område som idag är museigravkvarter (område E) är också planerat som urngravområde, men platserna är tagna i anspråk för museigravstenar. Gravvårdstyper Vårdarna är liggande rektangulära av medelstorlek. Den äldsta stenen är från 1940, nästa är två från 1960 och resterande 6-7 vårdar är från 1981 och senare. Små blomsterplanteringar finns vid foten av stenarna. En vård har en låg buske invid stenen. Kvarter E Allmän karaktär Området är ett museigravfält och utgörs av ett smalt område längs den östra muren, under trädkransen. Gravvårdstyper Vårdarna kommer från olika delar av kyrkogården. Under 1960-talet gjordes en genomgripande förändring (förenkling) av kyrkogården och ett större antal stenar togs bort. De som ansågs ha särskilt värde samlades på detta ställe under trädkransen. Endast stenarna är bevarade. Några av de bevarade stenarna är så gamla som 1600- och 1700-tal, men majoriteten är från 1800-talet. Många tidigare populära vårdtyper från den tiden finns representerade, såsom ett hantverksmässigt framställt smideskors samt ett gjutjärnskors och en gråsten med infälld marmorskiva vilka representerar den tidigaste industriella gravvårdsframställningen. Bland de äldre stenarna finns bl.a. en som har formen av ett sigill med en ängel (S:t Matteus) samt en kalksten med formen av en äldre trävård. |
