Stäng fönster Jönköping kn, ÄNGLAKÖREN 6 LJUNGARUMS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Ljungarums kyrkogård har en närmast triangulär form. Kyrkan har ett krönläge mitt på den norra delen med koret mot öster. Från kyrkan sluttar terrängen åt sydost och nordväst. Strax sydväst om kyrkan reser sig klockstapeln. Längs kyrkogårdens västra sida sträcker sig de långsmala kvarteren 1 och 2, vilka utgör 1909 års utvidgning och ligger något lägre än kyrkogårdens äldre del. I norr ansluter det lilla kvarteret 3. Kvarter 4 utgör gamla kyrkogårdens västra sida. Nordost om kyrkan återfi nns kvarter 5. Söder om kyrkan är kvarter 6 och 7. Öster om kyrkan befi nner sig kvarter 8, anlagt 1859. Kvarter 9 och 10 bildar 1980-talets stora utvidgning i sydost, vars form bestäms av Ljungarumsvägens gamla och nuvarande sträckning. Kyrkogårdens ursprungliga utsträckning är ännu tydlig genom att den begränsar sig till den markanta höjd varpå kyrkan står. En minneslund är placerad i kvarter fyras sydvästra hörn. I kyrkogårdens norra hörn återfi nns en ekonomigård. Spridda på kyrkogården står svarta stålarmaturer med smäckra lyktor, tillkomna vid 1900-talets mitt. Omgärdning Kyrkogårdens västra och norra sidor avgränsas medelst ett sentida, spjälstaket av svartmålat trä. Längs sydöstra sidan sträcker sig en lövhäck. Ingångar Kyrkogården har två huvudingångar. Den norra tillkom 1833 – 35 och är något indragen från vägen. Den består av två murade grindstolpar med vitmålad puts, avtäckta med tälttak av svartmålad plåt och dito klot. Mellan stolparna ligger två starkt nötta kalkstensgravhällar, varav den ena bär årtalet 1659 och den andra utifrån dekoren är ungefär samtida. Den vid inventeringstillfället avhängda smidesgrinden är tillverkad av hammarsmeden Bengt Ohsbeck i Sandseryd för Ryhovs säteri. Den andra ingången i östra hörnet har en svartmålad dubbel trägrind från sen tid. Vegetation Längs kyrkogårdens norra sida växer en sammanhållen trädrad och likaså längs sydöstra utvidgningens yttersida. Längs kvarter fyras västra sida står tre gamla askar som understryker kyrkogårdens ursprungliga utsträckning åt detta håll. I kvarter fyras södra del växer fyra gamla tallar som betyder mycket för intrycket av kyrkogården. Andra äldre, storväxta träd av stor vikt för karaktären är en kastanj och en ask norr om kyrkan samt en bok och två almar vid kvarter åttas södra sida. Mellan norra ingången och kyrkoporten sträcker sig en ung björkallé. Den halvrunda ytan framför porten omgärdas av en tuktad lövhäck. För övrig vegetation redogörs under respektive kvarter. Gångsystem Kyrkogården binds samman av ett oregelbundet system med grusgångar. Den snett vinklade huvudgången från nordporten till kyrkan är dock liksom den halvrunda ytan framför vapenhuset belagd med betongplattor. Även gången som löper ut rakt mot väster från platsen har denna beläggning. I slänten mot de lägre kvarteren i väster är en granittrappa med träräcke. Åt söder leder från vapenhuset en gång som ansluter till den södra utvidgningen via en stensatt plats med stödmurar och rabatter (platsen för kyrkogårdens gamla södra ingång). Kvarteren söder, norr och öster om kyrkan kringgärdas och genomlöps av rätvinkliga grusgångar. Kvarter 9 och 10 omges av en bred gång belagd med stenmjöl, vilken ansluter till en gång med samma beläggning som begränsar kvarter 1 och 2. Gravvårdstyper Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från 1600-talet fram till idag. De äldsta är några gravhällar av kalksten. Ett par kalkstensvårdar representerar nyklassicismen under 1800-talets första hälft. Mest framträdande är de resliga gravvårdarna på de enskilda gravarna från förra sekelskiftet. Dessa är vanligen i form av en obelisk eller bautasten, tydliga statusmarkörer, uttryck för sin tids individualism. Vanligaste materialet är polerad svart granit. Med mellankrigstidens bestämmelser om maximihöjd på vårdar fi ck dessa en annan form, låg och bred. Ett fåtal gravar har vårdar eller staket av gjutjärn. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer och mer uniforma. Titlar användes mer sällan. En orsak till enhetligheten var det begränsade utbudet av tillverkare, vilka ofta nyttjade samma kataloger. En annan orsak var tidens betoning av kollektivet och likheten inför Gud. Genomgående under hela 1900-talet har granit varit närmast allenarådande som material, ofta med polerad yta. Svart och grå granit har dominerat, men under främst de senaste tio åren har nya stensorter dykt upp, vilket är ett tecken på ökad individualism. I denna anda fi nns även några sentida individuellt gestaltade vårdar i bl.a. trä. I princip alla enskilda gravar hade grusbädd och inramande häck långt in i efterkrigstiden, vilket ännu återstår i delar av kvarter 6 och 8. Spår av den s.k. allmänna linjen fi nns i kyrkogårdens nordvästra del. I denna begravdes man kostnadsfritt, den ene efter den andre i rad. Vårdarna är enkla och små (omkring en halvmeter i höjd), men anspelar på formerna hos de enskilda sekelskiftesgravarnas monument. Inte sällan är de bara en liten platta. Svart granit är vanligaste materialet. Kvarter 1 – 3 Allmän karaktär Kvarter 1 och 2 utgör de långsmala kvarteren väster om ursprungliga kyrkogården, anlagda 1909. Till kvarter 1 ansluter i nordost i rät vinkel det lilla kvarter 3. Gravvårdarna står i dubbla, nord-sydliga rader kantade av thujahäckar. I väster växer en hagtornshäck. Gravvårdstyper Kvarter 1 och 2 präglas idag av låga granitvårdar från främst 1970-, 80- och 90-talen, vilka som regel ersatt äldre vårdar. Delar av det äldre beståndet fi nns kvar, till stor del låga rektangulära vårdar från 1930- till 50-talet med stram utformning. De äldsta vårdarna är från 1910- och 20-talen. En del av dessa är resta på familjegravar medan andra är spår av allmänna linjen. De förra är resliga stenar eller låga, kraftiga gavlar till nu borttagna grusbäddar. En av gravarna har kvar en stenram, vilket har ett pedagogiskt värde. Den mest särpräglade vården är rest över köpman Norén och är utförd efter en av de modellritningar som framställdes av arkitekten och gravkonstförnyaren Harald Wadsjö 1918. En handfull vårdar har titlar, även ett par som kan misstänkas vara från allmänna linjen: vaktmästaren, handlanden, gjutaren, landtbrukaren, byggmästaren, brevbäraren, folkskoleinspektören, fabrikören. Den lilla vården över en blylödare från 1916 är den äldsta i dessa kvarter. Det tiotal vårdar från 1916 – 36 som kan räknas till allmänna linjen återfinns till stor del i kvarter 1 och 3, i sistnämnda utgör de de enda vårdarna. De fl esta är små vårdar av polerad svart granit, resta eller i form av plattor. En vård är av kalksten och en av marmor. Kvarter 4 Allmän karaktär Kvarter 4 utgör ingen samlad helhet. En gemensamt drag är dock de sammanhängande gräsytorna med ett fåtal, oregelbundet placerade äldre vårdar. I norr fi nns en liten grupp vårdar vända mot öster. I sydväst är en gravyta som tillkom genom utvidgning 1909 med ett par nord-sydliga gravrader i anslutning till den sentida minneslunden. Gravvårdstyper Här rör det sig nästan uteslutande om resliga högreståndsvårdar från 1800-talet och 1900-talets förra hälft. Äldst är två nyklassicistiska kalkstensvårdar, vilka representerar den hantverksmässiga framställningen av gravkonst innan industrialismen. Den ena står ensam i kvarterets nordvästra hörn, rest 1835 över landshövding Lars Hierta, innehavare av Ryhov och en av kyrkans stora donatorer. Sprickbildningar och spjälkningar tillika cementfogar utgör ett allvarligt hot mot vårdens fortbestånd. Ursprungligen omgavs graven av planterade kastanjer från Ryhov. Den andra vården som står invid klockstapeln är i bättre stånd. Den är rest 1838 över generalskan Catharina Elisabeth De La Grange och dess baksida pryds av sentenser. Ännu en kalkstensvård är rest på en assessors familjegrav. En tidstypisk polerad vård av svart granit från förra sekelskiftet står på hovrättsrådet T A Odencrantz’ familjegrav. Invid denna ligger ett par plattor från samma tid i samma material över den ingifte överstelöjtnant af Petersen med fru. Gravarna i kvarterets södra del domineras av familjen von Essens grav med strama vårdar från 1931 till idag, ursprungligen samlade inom en grusbädd. Äldst är två gjutjärnskors av 1800-talskaraktär. Ryttmästare Fredrik von Essen har en egen grav från 1955 med kalkstensvård, formklippt buxbom och grusbädd beväxt med murgröna. Äldsta vården inom denna del är en bautasten. Övriga vårdar är småskaliga men med individuell utformning. Ett fl ertal kända personer har sin gravplats här: ingenjör Herman Siwers (1938), vilken grundade Junebro tändsticksfabrik; Per Rösiö (1935) som skapade Hagabergs lantbruksskola i Hovslätt; Gustaf Cassel (1945), verksam i Nationernas Förbund. Kvarter 5 – 7 Allmän karaktär Kvarter 5 ligger vid kyrkans norra sida och direkt öster om koret. Kvarter 6 ligger vid kyrkans södra sida och fortsätter åt söder i form av det lilla triangulära kvarteret 7 som ursprungligen skall ha varit allmänning. 5 och 6 omges och genomlöps av rätvinkliga grusgångar. Kvarteren har två till sju nord-sydliga rader, i båda södra kvarteren med inslag av rygghäckar av oxbär. I kvarter 5 fi nns bara en handfull glest stående vårdar. Gravvårdstyper Gravvårdarna spänner över lång tid med variation i utförande och material. Kyrkogårdens äldsta vårdar utgör de fyra nötta gravhällar av kalksten som sedan 1974 ligger i backen öster om koret. Två är av 1600-talstyp (den ena lär vara över kyrkoherden Lindeus), en av 1700-talstyp och en från sekelskiftet 1800. Tidigare stod de mot norra kyrkoväggen och var då bättre skonade mot slitage. I kvarter 6 är ett blandat vårdbestånd från mitten av 1800-talet till idag. Under 1900-talets första hälft rörde det sig uteslutande om enskilda gravar med grusbädd omgärdad av häck eller stenram. Sex inhägnade gravar med grusbädd fi nns kvar samt en med idag gräsbesådd yta. Äldsta vården är ett gjutjärnskors från 1866 över handlande Hansons maka. Kring graven fi nns ett nygotiskt gjutjärnsstaket. Den vanligaste vårdtypen är efterkrigstidens låga stenar av granit. Det är de mer storskaliga äldre gravarna som skapar variation: högresta stenar, kors och tempelgavlar. Några vårdar har titlar som stenhuggaren, trädgårdsmästaren, sjukhusintendenten och riddaren av Vasaorden, lantbrukaren, överstelöjtnanten, vilket speglar kvarterets relativt höga status. Kvarter 7 består endast av små resta vårdar från 1984 – 2002 av olikfärgad granit på den tidigare allmänningen. I väster fi nns dock som solitär den Slettengrenska familjegraven från 1862. Denna har en grusbädd med smidesstaket, stram 1900-talsvård och två resliga cypresser. Bland de gravlagda fi nns titlarna possessionaten, skolföreståndarinnan och doktorn. Vårdarna i kvarter 5 utgörs av en handfull låga vårdar från 1942 – 78 med undantag för en högrest sten från 1879. Enda titeln i kvarteret är lackeraren, vilket återspeglar kvarterets låga status som kyrkans nordsida. Kvarter 8 Allmän karaktär Kvarter 8 inramas och genomlöps av rätvinkliga grusgångar. Kvarteret kan uppdelas i två delar. Det högst liggande partiet mot kyrkan med sin idegranskantade rad av högreståndsgravar och det lägre liggande partiet öster därom med gravrader kantade av thujahäckar, svagt terrasserat. Gravvårdstyper Gravraden öster om koret är kyrkogårdens mest statusladdade yta med familjegravar från förra sekelskiftet, vilka till stor del kan kopplas samman med godsen i socknen. Flera vårdar är resta över medlemmar av släkterna Kugelberg och Odencrantz, däribland kapten Bror Kugelberg (död 1947), en av grundarna till Norra Smålands fornminnesförening och Jönköpings läns hembygdsförbund, och häradshövdingen Th or Hartwig Odencrantz (död 1886), vilken var en ledande gestalt inom missionsrörelsen. Bland titlarna fi nns överste, befallningsman, landshövding, hovrättsassessor, lantbrukare. Tio av gravarna har grusbädd och på fl era av dem är cypresser planterade, nu mycket resliga. Vanligaste vårdtypen är en polerad obelisk av svart eller grå granit. Exempel på individuellt utformade vårdar utgör den vapenförsedda hällen över von Strokirch från 1903 och ett hjulkors av kalksten från 1916 med svåra spjälkningsskador. Vidare fi nns ett nygotiskt gjutjärnskors utan namn. Statsrådet Arvid Faxes familjegrav från 1882 omges av ett nygotiskt gjutjärnsstaket. Kvarterets lägre östra hälft består till stor del av låga, modesta vårdar med spridning över hela 1900-talet och in i nutid. De båda äldsta vårdarna är från 1897 respektive 1899, sistnämnda i form av en sköld. Åtminstone tre av gravarna har tidigare haft grusbädd, troligen fl era. Ett antal vårdar är resta på familjegravar och representerar till större delen mellan- och efterkrigstidens enkla vårdtyper, de få äldre vårdarna har resligare former. Titlar förekommer på enstaka vårdar: inspektör, trädgårdsmästare, mjölnare, missionär, träsvarvare, häradsdomare och folkskollärare. Kvarter 9 – 10 Allmän karaktär De sammanhängande kvarteren 9 och 10 bildar en grästäckt njurform med inramande, trädkantade thujahäckar. I mitten växer två oregelbundet formade stråk av prydnadsbuskar, vilka liksom häcken är avsedd att tjäna som fond till gravar. Gravvårdsbestånd De ännu fåtaliga gravarna, vilka alla står i kvarter 10, daterar sig från 1985 – 2006. Det rör sig om låga vårdar på högkant, huggna av olikfärgad granit. Bland de yngsta vårdarna finns en stor variation i form. Minneslund Minneslunden från 1990 bildas av en gräsrundel med häckomgärdad stensatt yta i väster. Kring rundeln löper en gång av röd betongmarksten. Vid västra sidan fi nns en rödfärgad pergola av trä med parkbänkar. Åt söder är en trappa ned till kvarter 9. Minneslunden omges av häckar med bl.a. idegran. Byggnader Ekonomibyggnader Personalbyggnaden är klädd med rödfärgad liggande panel och har ett brant sadeltak med tvåkupigt lertegel. Garaget är klätt med rödfärgad lockpanel och har bandplåtstäckt sadeltak. Båda är uppförda under början av 1980-talet. |
