Stäng fönster Gislaved kn, KYRKAN 1 GISLAVEDS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Gislaveds kyrkogård är utvidgad i två omgångar sedan anläggandet 1880. Den andra utvidgningen från 1935 – 47 är den enda som är tydligt avskild längs norra och västra sidan av den utsträckning kyrkogården fick 1906. Terrängen sluttar svagt åt nordost. Kyrkogårdens gamla del är uppdelad i två stora kvarter, A söder om kyrkan och B norr om kyrkan. Själva kyrkan är orienterad mot väster. 1935 års utvidgning längs norra sidan och kring nordöstra hörnet utgör kvarter C medan dess västra del är kvarter H och infattar urngravskvarteret U. Söderut från detta ligger i tur och ordning kvarter J, AB och AN, det sistnämnda från 1947. Mellan kvarter C och H står, inbyggt i kyrkogårdsmuren ett förråd. Omgärdning Gamla delen omges av kallmurar från 1880 och 1906 av marksten, ca 0,5 – 1,5 meter hög och knappt 1 meter bred. På krönet växer mossa. Kring övriga kyrkogården löper en kallmurad skalmur av kilad och grovt tuktad gråsten, 0,5 till närmare 2 meter hög i sydöstra hörnets utsida och drygt 0,5 meter bred. På krönet växer mossa och feta växter. Ingångar Kyrkogårdens huvudingång är i öster, mitt för kyrkporten. Denna flankeras av toppiga granitstolpar från 1880 eller 1906 med fasade hörn. Grindparet är avhängt. Nya delen av kyrkogården har tre ingångar, från söder, väster och norr. Dessa har fyrkantigt tuktade granitstolpar, alla utom de i väster med smideskors på krönen. Ingången från Kyrkparken i söder är den enda där grindparet inte är avhängt. Det är utfört i smide med korsdekor av spjälor. Vegetation Kyrkogårdens gamla del omges av en till stor del ursprunglig trädkrans längs sina murar, planterad 1880 respektive 1912. Denna består av storväxta almar och lönnar. Längs norra muren är en nyplanterad rad av lönnar samt några äldre, glesa cypresser. En rad av almar från 1935 växer längs nya delens norra och östra sida. Längs västra sidan av 1947 års utvidgning växer en rad med oxlar från tiden för anläggandet. Två almar flankerar södra ingången. Vidare växer två gamla almar norr om kyrkan – en rest av kyrkogårdens ursprungliga utsträckning innan 1906 års utvidgning – och en stor blodbok präglar den västra delen av 1935 års utvidgning. Gångsystem Kyrkogårdens olika delar binds samman av rätvinkligt utlagda grusgångar som även defi nierar gravkvarteren. Genom kvarter H är en kraftigt böjd gång som ger kvarter U sin halvrunda form. Huvudgångarna från ingångarna i norr och väster fram till kyrkan är asfalterade. Hela ytan kring kyrkan är asfalterad. Mellan kyrkporten och östra ingången är marken belagd med gatsten. Gravvårdstyper Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från 1800-talets slut fram till idag. Från de första decennierna fi nns fl era resliga gravvårdar av granit i form av bl.a. obelisker och bautastenar, sin tids statusmarkörer efter döden. Under mellankrigstiden fi ck stenarna en annan form, låg och bred. Ofta gavs de klassiserande drag med tempelgavel och kolonner. En stor del av gravarna från förra sekelskiftet och tiden fram till 1950 har haft grusbädd och häckinramning, av vilket idag inget kvarstår. Flera typer var samkomponerade med stenramen via flyglar och dylikt, varför de idag företer ett stympat intryck sedan ramen avlägsnats. Vid sidan av dessa som regel enskilda gravar fi nns allmänna linjens enkla små vårdar, som sällan överstiger en halvmeter i höjd eller är små liggande stenar. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer uniforma. Detta gravskick kan betraktas som ett uttryck för ståndssamhällets slutliga utjämning. I viss utsträckning har stora påkostade vårdar beställts ända in i vår tid för att visa på samhällelig status. Titlar förekommer ännu i viss utsträckning på stenar. Ekonomibyggnad Förrådet från 1966 har en kvadratisk plan med betongsockel. Väggarna är klädda med mörkstruken lockpanel och har upptill en rad med ospröjsade, liggande fönster, mellan vilka skjuter fram konsoler som bär ränndalar av trä. Byggnadens tälttak bär bandtäckning av kopparplåt. Beskrivning av enskilda kvarter, för att se kvartersindelning, se pdf. Kvarter A Allmän karaktär Kvarter A består av ett närmast rektangulärt kvarter söder om kyrkan och en rad med gravar längs med kyrkogårdsmurens sidor. Längs gångarna och muren är enskilda gravar med vården vänd mot gången, vanligen familjegravar. Vi kan misstänka att kvarterets inre med nord-sydliga gravrader och vårdar vända mot öster ursprungligen har varit avsedd som allmän linje. Gravvårdstyper Kvarteret har ett blandat vårdbestånd som spänner från 1896 till idag. Längs med kyrkogårdsmurarna och längs gångarna samt vända mot dessa är i det stora kvarteret en stor andel gamla familjegravar, med rikt varierad utformning. Ursprungligen har alla haft grusbädd med inramning, idag återstår endast tio gravar med detta. Mest anslående är Mårtenssonska graven från 1947 som kan sägas vara karaktärsskapande. Denna utgörs av en stenram i ljus granit med pollare och kopparkätting samt vid huvudänden ett stort granitaltare. Ytan är belagd med oregelbundna granitplattor. Andra ovanliga gravarrangemang återfi nns kring Adelgrens respektive disponent Petterssons familjegrav. Den förra med granitbalustrad, den senare från 1933 med kalkstensmurar. Invid koret är en sammanhängande rad av grusgravar från ca 1900, två av dem med smidesstaket och en med pollare och kätting. Inom en av gravarna ligger havssnäckor, en vanlig gravdekoration kring förra sekelskiftet, främst på västkusten. De äldsta vårdarna är högresta bautastenar, kors och obelisker i granit, i vissa fall omkring två meter. Ytan inne i kvarte- ret präglas av låga och relativt enkla vårdar från tidigt 1900-tal till idag. Några av de äldsta från omkring 1910 skulle kunna vara rester av en allmän linje. De är småskaliga versioner av familjegravarnas monument respektive små liggande stenar. I övrigt är vårdarna från efterkrigstiden och vår tid. I och vid muren i sydväst fi nns några borttagna äldre vårdar, bl.a. ett gjutjärnskors. Titlar förekommer på vårdar från alla epoker i hela kvarteret. Vanligast är det dock bland de något äldre vårdarna och företrädesvis inom de gamla enskilda gravarna. Här fi nns handlande, hemmansägare, byggmästare, kyrkovaktmästare, trotjänare, banmästare, järnhandlare, löjtnant, fabrikör, disponent, gästgivare, fanjunkare, postmästare, provinsialläkare, distriktsveterinär. Kvarter B Allmän karaktär Kvarter B består av ett rektangulärt kvarter med öst-västliga – och längst i väster i nord-sydliga – rader samt gravrader längs kyrkogårdsmurarna och kyrkan. Vårdarna är som regel vända mot gångarna. En stor del av gravarna är familjegravar. Terrängen sluttar svagt åt nordost. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet spänner från 1892 till idag. Här fi nns såväl ett stort inslag av påkostade monument som stenar med låg profi l. Ursprungligen har alla de gamla familjegravarna haft grusbädd med stenram, men av dessa kvarstår endast fyra intakta. En ovanlig inramning har en köpmannagrav från 1929 med en rundstav i koppar mellan granitpollare. Flera av de äldsta stenarna i form av bautastenar, obelisker och dylikt har en kraftig resning, i ett fall närmare tre meter. Dessa är resta över bl.a. stationsinspektör, apotekare, bankdirektör, handlande. Som en kontrast mot detta fi nns några små stenar från samma tid i kvarterets mitt, en med titeln brevbärare. En anslående syn på andra ledden är den stora polerade granithällen från 1929 över en provinsialläkare. Ovanlig är en 1700-talsinspirerad kalkstenshäll från 1935 över en landsfi skal, ett uttryck för den tillbakablickande gravkonsten vid denna tid. Vid huvudänden reser sig över dottern ett smideskors från 1927 i samma anda. Bland titlar på vårdar i kvarteret märks förutom ovannämnda: köpman, fjärdingsman, kopparslagare, hammarsmed, hemmansägare, bruksdisponent, glasfabrikant, fanjunkare, bankkamrer, medicine doktor, urmakare, entreprenör, kyrkovärd, bryggmästare, stationskarl (med SJ:s vapen på stenen). Kvarter C Allmän karaktär Kvarter C utgör ytan norr och nordost om kvarter B. Dess västra hälft är terrasserad i två steg med förbindande granittrappor i grusgången. Gravarna står i öst-västliga rader med vårdarna vända mot den genomgående gången. Ett undantag är östra änden där gravarna ligger i var sin nord-sydlig rad på ömse sidor om en anslutande gång. Gravvårdstyper Gravvårdarna har genomgående en låg profil och är av den typ som blev vanlig under 1940-talet, bredare än hög. De härrör från 1940-talet till idag. Formspråket är övervägande stramt. Ljus granit är vanligaste materialet, även om svart förekommer bland de äldre. Familjegravar har anlagts fram till omkring 1950 och de flesta av dessa har haft grusbädd med häckinramning. Vid gången i öster är på var sida en rad med hällar av granit från främst omkring 1950, flera med bokstäver och årtal av koppar. Bruket att använda titel på stenen är ovanligt efter 1950. Bland titlarna finns kakelugnsmakare, bankdirektör, frisörmästare, verkmästare, ingenjör, bagarmästare, boktryckare, trävaruhandlare, målarmästare. Kvarter H, U, J och AB Allmän karaktär Kvarter H utgörs av en stor gräsyta med rader av kistgravar, rundade efter det mitt i kvarteret placerade, halvrunda urngravskvarteret U, och den svängda anslutningsgången till detta från söder. Härigenom bildas en S-form. Vårdarna är vända mot gången som leder till kvarter U och omsluter detsamma. Längs den raka huvudgången i söder en rad med gravar, vända mot denna. En motsvarande rad finns på gångens andra sida i kvarter J. Detta kvarter består av raka öst-västliga gravrader och några gravar vid kyrkogårdsmuren i öster. Samma karaktär har kvarter AB. Urngravarna i U ligger i tre hästskoformade rader kantade av rabatter. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet på kistgravar härrör från 1934 till idag, med tyngdpunkt på 60- och 70-talen. Genomgående har stenarna den för tiden vanliga låga profilen och rektangulära formen. Formspråket är genomgående stramt och ljus granit är vanligaste materialet. De äldsta stenarna återfinns vid kyrkogårdsmuren i öster och i de båda rader som är vända mot den öst-västliga huvudgången. En viss del av dessa är familjegravar och några har tydligen haft grusbädd och ram. Ett fåtal gravstenar har en mer individuell utformning, bl.a. en vård från 1939 med porträttmedaljonger i brons och en klassiserande kalkstensvård från 1941. Vårdarna på urngravarna i kvarter U utgörs av små liggande strama stenar från 1951 till idag, huvudsakligen från 1970-talet. Liksom hos kistgravstenarna finns många med text och årtal i koppar. Områdets yngsta vårdar är urngravar från vår tid längs västra kyrkogårdsmuren med såväl resta stenar som små liggande naturstenar med rundad form. Titlar förekommer företrädesvis på de äldre vårdarna och är i övrigt ovanligt: provinsialläkare, byggmästare, galoschmästare, kamrer, fabrikör, doktor, kronojägare, bagarmästare, verkmästare, lantbrukare. Två vårdar är resta på 1940-talet över letter som anlänt till Sverige vid krigsslutet. Kvarter AN Allmän karaktär Kvarter AN från 1947 består av två jämnstora kvarter med gravar i nord-sydliga rader längs rygghäckar. Gravrader ligger även längs kyrkogårdsmurarna och längs norra sidan av gången i söder, även denna med rygghäck. En häck avgränsar kvarteret mot norr, varigenom avlånga slutna rum bildas. En betydande del av gravarna är familjegravar, de flesta ligger längs gångarna. I sydväst växer en stor gammal björk. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet är från 1949 till idag, med tyngdpunkt på 1950- och 60-talen. Gravstenarna har den vanliga rektangulära formen med låg profil. Formspråket är stramt men varierat och ljus granit det mest brukade materialet. Vissa vårdar har en något annorlunda, mer påkostad utformning, som en stor häll från 1969 med kopparringar i hörnen. Titel förekommer på många vårdar men är inte regel. I kvarteret återfinns: kyrkoherde, fabrikör, trädgårdsmästare, köpman, tandläkare, byggmästare, konditor, disponent, murarmästare, kyrkvaktmästare, rälsbussförare, kantor. |
