Stäng fönster Trollhättan kn, KRONOGÅRDEN 1:1 HÅJUMS GRAVKAPELL
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Begravningsplatsen är belägen vid västra sidan av den norra delen av Håjums begravningsplats och anlades 1913, strax innan Trollhättan blev stad (1916). Området har tidigare kallats Nya kyrkogården och Östra kyrkogården. I det följande beskrivs endast denna del av begravningsplatsen, medan dess krematorium från 1956 och miljön kring detta beskrivs i dokumentet "Håjums kapellkrematorium". Från lokalgatan i väster går en avtagsväg upp till en större parkering och från den leder en ursprunglig stiglucka av tegel in till anläggningen från norr. Kapellet ligger i öst-västlig riktning vid östra sidan om den asfalterade, breda gången söderut från stigluckan. Vid kapellets port är en liten asfalterad plan och mitt emot den, åt väster, är en lindallé ned till vägen och en där belägen liten parkering. Arkitekt var Svante Dyhlén och Håjums gravkapell förlades vid begravningsplatsens dåvarande östra gräns, där pyramidhamlade almar nu står längs en bred gång. Kvarteren togs omedelbart i bruk i norr och kring kapellet och efter hand vidare åt sydväst. 1927 fick den äldsta delen sin nuvarande utformning av stadsingenjör Karl Pehrsson, som även ritade utvidgningen av Götalundens begravningsplats 1935. Huvudvägen som går förbi kapellet är inte rak utan svänger på två ställen och längs västra sidan breder gravkvarteren ut sig. Planen har kvartersindelningar och raka gångar men ändå en mycket varierad utformning eftersom ingen direkt symmetri finns. Den spetsiga norra delens riktning i plan går diagonalt mot den södra och större delen. Där finns en platsbildning, dock ej i mitten, med damm där två mindre vägar korsas och utefter dem ordnas kvarteren. Kvarteren har mycket olika form, riktning, storlek och bredd. Vegetationen är mycket riklig med höga lövträd som lind, lönn och bok. Välklippta kantiga låga lövhäckar och höga barrhäckar står tätt längs gravraderna och runt kvarteren, vilket ger begravningsplatsen en särskild prägel. Norr och söder om kapellet är det gravvårdar i häckfria gräsmattor, många med höga stenar med tidstypiska jugendformer och dekorer. Stora stenramar pryder ett flertal. Från stigluckan löper korta tegelmurar och västerut reser sig ymniga idegransbuskage. Marken höjer sig i stigluckans förlängning åt öster och en mur av tuktad kalksten i tegelliknande storlek följer kullens fot. I nordöst leder en vinklad stentrappa upp till en glest stensatt gång, som når fram till kapellkrematoriet från 1956. I början på 1940-talet utökades begravningsplatsen från det gamla kapellet österut med åtta identiska kvarter med rumsbildande häckar kring kanterna och rygghäckar innanför vid låga gravvårdar, även denna gång ritat av Karl Pehrsson. Här råder en stark symmetri med asfalterade gångar i rutnät med trädalléer av lind eller björk och pyramidekar i korsningarna. Med kapellets östra gavel som fond går en dubbelsidig björkallé fram, med en låg, rund damm murad av sten i en korsning och slutar vid kapellet med två låga, knotiga björkar vid en stenkantad nedfart till dess likkällare. Ytterligare en korsning med damm finns. Österut är en gräns med oxlar och idegranshäck till yngre gravkvarter i sydöst som började anläggas i slutet på 1970-talet och framåt med häckomgärdade, trädfattiga kvarter. Området avgränsas från krematorieområdet av en gräsås. I kvarteret Cypressen på kapellets nordöstra sidan finns många kulturhistoriskt särskilt intressanta gravvårdar samlade. STIGLUCKA Stigluckan är av rött tegel med tegeltäckt sadeltak och ett valv med vinkelbruten båge med mjuka vinklar och åt norr en stor slutsten av huggen sten med årtalet 1913 och ett kors inhugget. En hög smidesgrind med ovaler nedtill och vågformer upptill sitter i öppningen. När grindarna stängs formas i mitten en cirkel med kors upptill, en form som återkommer på smidesstaket till en grav i närheten. |
