Stäng fönster Mörbylånga kn, VICKLEBY KYRKA 1:1 VICKLEBY KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Beskrivning av kyrkogården Allmän karaktär Kyrkogården har rektangulär form med störst utbredning i norr-söder. Kyrkan ligger norr om mitten. Marken sluttar något mot sydväst. Gravplatser finns runt hela kyrkan och de fördelar sig så att många familjegravar med stora och höga vårdar finns längs kyrkogårdens kanter samt i väster. Rakt söder om kyrkan, kvarter B, är gravvårdarna orienterade i norr-söder med rygghäckar emellan. Gravvårdarna där är enhetligt låga, vilket ger området en lugn och ordnad karaktär. Norr om kyrkan är gravvårdarna också låga. Skillnaden mellan områden med höga och låga gravvårdar är därför tydlig. Omgärdning Kyrkogården omges på tre sidor, i öster, söder och norr, av en låg kallmurad kalksten, som lades om 1881. Mot norr utgörs en del av inhägnaden av istället av det f.d. skolhusets södra vägg. Den västra sidan begränsas av en terrassmur av samma material och utförande som muren i övrigt. På kyrkogårdsmurens utsida i söder och väster skjuter några avslagna stenar ut ur muren. Det är rester av klivstättor av samma typ som fortfarande finns kvar i Runsten och Långlöt. Ingångar Ingångarna, som ligger i öster, väster och nordöst, består av svartmålade järngrindar mellan murade stolpar av röd kalksten. Grinden i öster är en dubbelgrind från 1881, den i nordöst är från senare tid och dubbelgrinden i väster är från 1962. Det finns ännu en grind från 1881 bevarad som har suttit i väster. Den förvaras nu i materialboden öster om landsvägen. Vegetation Trädkrans: Stora lövträd, främst almar och lönnar, är planterade runt hela kyrkogården. Om Se vidare i ” Besiktningsprotokoll samt trädvårdsplan för Vickleby kyrkogård”. Gångsystem Gångar går fram till kyrkan från ingångarna i norr, öster och väster. Även runt hela kyrkan finns en gång. Sedan 1978 är samtliga gångar belagda med kalkstensflisor i cement. Gravvårdstyper Det finns få riktigt gamla gravstenar på Vickleby kyrkogård. Anledningen till det är, åtminstone delvis, den radikala omläggningen av kyrkogården som företogs 1818, och som tidigare är beskriven i avsnittet om kyrkogårdens historik. De äldsta vårdarna som ändå har bevarats finns inte kvar på sina ursprungliga platser. Enligt uppgift ska det finnas en trapetsformad häll av grå kalksten vid den södra långhusportalen. Den ska finnas bevarad under gångens nuvarande beläggning av kalksten och cement. I kyrkogårdens syd-västra hörn ligger en kalkstenshäll som åtminstone fram till 1918 låg framför kyrkan västportal. Hällen är möjligen från 1600-talet och har en enkel dekor med cirklar i hörnen och svårtydda initialer inristade. I bårhusets golv ligger en häll från 1600-eller 1700-talet av röd kalksten med inskriptioner. Där finns även en mindre häll av röd kalksten. Ute på kyrkogården finns en murad, tunnvälvd grav över Christopher Lambrecht, 1732-1810, kyrkoherde i Vickleby, synlig som en låg kulle i gräset i den syd-östra delen av kvarter B. Graven har en inskriptionsplatta från 1943. Bredvid denna grav står en vård över G. Gullbrandsson. Den består av en rest sten av röd kalksten på en låg kallmurad sockel. I övrigt finns det bara ett fåtal äldre kalkstensvårdar i Vickleby. På kyrkogården finns en handfull med avlånga gravkullar som har kanter av kalksten. Några av dessa har inskription med årtal som avslöjar att de förekom på 1860-talet, men möjligen kan företeelsen vara äldre än så. Liknande stenskodda gravkullar förekommer på Norra kyrkogården i Kalmar, men där är de främst från 1930-talet och av granit. I slutet av 1800-talet blev de höga vårdarna av svart eller grå granit moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande. Vid den här tiden fanns fler konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. En annan viktig influens som blir allt vanligare under början av 1900-talet är antiken. Denna konststil kallas klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar och kransar och girlanger av löv. När det gäller dekoren på gravvårdarna var den kristna symboliken naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det ha varit vanligt att man införskaffade en stor familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en gravkulle överväxt med murgröna. På äldre fotografier kan man se flera gravkullar över hela kyrkogården, men inte så många gravvårdar. Den klassicistiska stilen blir alltmer framträdande när det gäller gravvårdarnas utformning. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen. I Vickleby är många av gravvårdarna från denna tid tillverkade i röd kalksten. På de flesta kyrkogårdar, så också i Vickleby, infördes regler för hur höga gravvårdarna fick vara. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna är rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med motiv från naturen snarare än med religiösa symboler. Den lokala kalkstenen fick ge vika för olika sorters granit. Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare. Under 1900-talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade dem med grus. På Vickleby kyrkogård har funnits omgärdningar i form av häckar, stenramar och gjutjärnsstaket. Idag finns endast enstaka rester kvar av detta. Under 1900-talets första hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. På Vickleby kyrkogård finns gravvårdar med titlar men inte i någon större omfattning. Titlarna försvann i det närmsta i mitten av århundradet. Under senare år har en ny form dykt upp. Gravvården får en dekor som knyter an till den dödes intresse eller yrke, men detta har ännu inte blivit vanligt på Vickleby kyrkogård. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. I Vickleby är det angivet på majoriteten av vårdarna. Minneslund Minneslunden ligger utanför den egentliga kyrkogården, i det nord-östra hörnet av det parkliknande området i väster. Den avgränsas av en halvrund friväxande häck av spirea, samt en rabatt med rosablommande buskrosor. Marken består av gräsmatta och i mitten står ett vattenfall av metall samt en inskriptionsplatta. Här finns även en hög svartmålad belysningsarmatur med glasglober. Byggnader På kyrkogården finns ingen byggnad men väl på andra sidan landsvägen i öster. Där står en byggnad av kalksten med tak täckt av ett äldre enkupigt tegel, varav flera tegelpannor har stämpel från Värnanäs tegelbruk. Det började troligen uppföras 1766 och kallades då ”redskapshus”. Ytterväggarna har ursprungligen varit rappade, men står nu med bart murverk. 1957 inreddes den södra delen som bisättningskapell och den norra som redskapsbod. Övrigt Äldre gravvårdar som tagits bort från kyrkogården lutade mot de norra murens västra del. I byggnaden öster om landsvägen ligger ett halvklot av sandsten. Detta låg på dopfunten när denna utgjorde takkrön på kyrkan mellan åren 1778 och 1932. Beskrivning av enskilda kvarter/områden Kvarter A och D, samt gravplatserna utmed kyrkogårdsmuren. Allmän karaktär Kvarter A och D ligger i den västra delen av kyrkogården. En del av raderna utmed kyrkogårdsmuren ingår i kvarter B, C och E men beskrivs tillsammans med A och D, som har liknande karaktär. Marken är helt insådd med gräs och där finns ingen vegetation förutom två hängaskar i kvarter D. Raderna med gravplatser är orienterade i nord-sydlig riktning. Vårdarna är vända mot öster. Kvarter A och D samt gravplatserna utmed kyrkogårdsmuren har sedan 1885 års omdaning av kyrkogården haft familjegravar. Detta syns fortfarande genom den stora mängden höga och påkostade gravvårdar från slutet av 1800-talet och framåt. Gravvårdstyper I kvarteren finns gravvårdar från slutet av 1800-talet och fram till idag representerade. Det är dock vårdarna på köpegravarna från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal som dominerar synintrycket. Vårdarna följer den utformning som beskrivits tidigare i denna rapport. På flertalet av vårdarna står det angivet både titel och ortsnamn. Många av titlarna är knutna till jordbruket eller till sjön, tex. lantbrukaren, sjömannen, sjökapten, styrman m.fl. Andra titlar är knutna till ett ämbete, tex. kyrkoherde och häradsskrivare. Titlar som trafikbilägare och telegrafkommisarie berättar om hur nya tekniska landvinningar givit upphov till helt nya yrken. Bruket att ange titel avtar ju modernare vården är, medan bruket att ange ortnamn fortfarande är vanligt. Övrigt I urvalet av kulturhistoriskt intressanta gravvårdar för Vickleby kyrkogård utfört i samband med arbetet med vård- och underhållsplanering har förutom de gängse urvalskriterierna även hänsyn tagits till att bevara kvarterens karaktär av köpegravsområden med påkostade vårdar. Kvarter B Allmän karaktär Kvarter B ligger söder om kyrkan. Marken är helt insådd med gräs och mellan gravraderna närmast kyrkan finns rygghäckar av tuja. Majoriteten av vårdarna är ordnade i rader i nord-sydlig riktning, men även några rader som är orienterade i öst-västlig riktning förekommer. Trots att delar av kvarteret tillhör de äldsta delarna av kyrkogården syns inte detta idag. Med undantag av ett fåtal äldre, höga vårdar är det karaktären av ett område från omkring mitten av 1900-talet som dominerar. Typiskt för denna tid är den låga profilen som markeras av rygghäckarna och de enhetliga gravvårdarna. I kvarterets södra del finns en rad med urngravar, på platsen för en tidigare grusgång. Denna utmärks av att vårdarna står tätt och ofta är mindre än vid kistgravar. Gravvårdstyper I kvarteret dominerar typiskt öländska gravvårdar av röd kalksten från 1940-60-talen. Särskilt vanliga är de i gravraderna som är orienterade i öst-västlig riktning. Men i kvarteret finns även ett fåtal äldre vårdar. I kvarterets östra del finns några av kyrkogårdens äldsta vårdar, som beskrivits i det tidigare avsnittet om gravvårdar. I kvarteret återfinns också ett ensamt litet enkelt gjutjärnskors från 1877. Övrigt I urvalet av kulturhistoriskt intressanta gravvårdar för Vickleby kyrkogård utfört i samband med arbetet med vård- och underhållsplanering har förutom de gängse urvalskriterierna även hänsyn tagits till att bevara ett representativt urval av kalkstenvårdarna från 1940-60-talen som dominerar i detta kvarter. Kvarter C Allmän karaktär Kvarteret ligger norr om kyrkan och är idag helt insått med gräs. Förutom en rygghäck av tuja i norra delen av kvarteret saknas övrig vegetation. Kvarteret fick sin nuvarande struktur vid omdaningen år 1885. Då ordnades det så att rader med köpegravplatser omgav ett område med linjegravar i mitten. Trots att gångar har såtts in med gräs och att flertalet gravvårdar har bytts ut går det ännu att ana denna struktur. Gravvårdstyper I kvarter C förekommer gravvårdar från sent 1800-tal och fram till idag. Vårdarna är mindre och enklare än i kvarter A och D samt utmed kyrkogårdsmuren. Till skillnad från det andra gamla linjegravsområdet på kyrkogården, kvarter B, har kvarter C fortfarande kvar en del av sina äldre vårdar. De är utförda i svart granit och med samma typ av dekor och utformning som stora familjegravvårdar men de är mycket mindre. I kvarteret förkommer även tidstypiska kalkstensvårdar från 1950-talet. Övrigt I urvalet av kulturhistoriskt intressanta gravvårdar för Vickleby kyrkogård utfört i samband med arbetet med vård- och underhållsplanering har förutom de gängse urvalskriterierna även hänsyn tagits till att bevara kvarterens karaktär av enklare linjegravsområde. |
