Stäng fönster Storuman kn, KYRKAN 5 STENSELE KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Stenseles första kyrka och kyrkogård anlades intill Umeälven, vilket är anledningen till att begravningsplatsen fortfarande ligger där och inte intill den nuvarande kyrkan. Den äldsta delen av begravningsplatsen, från 1824, ligger på den södra av de tallbevuxna kullarna. Den gamla kyrkan låg öster om kullen, och när den revs 1896 upptogs även denna del till kyrkogård. Den gamla kyrkans vinkällare finns bevarad. Begravnings-platsen har utvidgats åt norr 1934, åt väster 1958 och 1968 samt ytterliggare åt norr 1982 och åt öster efter 1982. Hela området avgränsas i söder av en liten slänt ner mot Umeälven och åt övriga väderstreck av en granhäck. Vid huvudentrén till kyrkogården i norr finns öppningar i häcken. Närmast den ligger gravkapellet från 1966, ritat av umearkitekten Svante Öhman. Det är en modernistisk och mycket sluten byggnad av rödbrunt tegel med platt tak. Intill står en klockstapel av rå betong. Både gravkapellet och klockstapeln har ett kubistiskt formspråk. Kyrkogården ligger mycket vackert intill Umeälven och har en lummig och park-liknande karaktär. Terrängen är plan förutom de två kullarna på områdets mitt. Det rätvinkliga gångsystemet är huvudsakligen asfalterat. Växtligheten utgörs främst av björkar, men även många tallar på den äldsta delen. I slutet av 1960-talet planterades rönn, jämtlandspoppel och hagtorn på området. De nyaste områdena i väster har glesare med träd, men i stället rygghäckar mellan gravraderna. Även på övriga delar av kyrko-gården är det vanligt med gravrader med stående gravstenar i gräsmatta. Till stor del bildar de större sammanhängande gräsfält. På det äldsta området i södra delens mitt är gravkvarteren mera oregelbundna och förutom en del större gravvårdar finns där även några vitmålade träkors, gjutjärns- och smidesjärnkors samt enstaka större gjutjärns-monument. Det har funnits grusgravar där, men den sista lades om till gräs 1958. Kyrkogårdens äldsta gravvård är den s.k. ”marmorbibeln” från 1859, där församlingens förste kyrkoherde, Per Christian Rådström, ligger begravd. En bassäng med fontän samt en minneslund tillkom strax intill 1962, respektive 1993. |
