Stäng fönster Heby kn, ÖSTERVÅLA PRÄSTGÅRD 1:39 ÖSTERVÅLA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Den omfångsrika kyrkogården är på norrsidan naturligt avgränsad av Åbyån. Fram till slutet av 1800-talet upptog den ett snävare område kring kyrkan. Sedan dess har den byggts ut vid sex tillfällen, i takt med att orten växt. Rester av den kallmur av gråsten, som omgärdade kyrkogården fram till slutet av 1800-talet, finns kvar i väster och norr närmast kyrkan, till en mindre del i kyrkogårdens östra del. Längst i öster och alldeles söder om kyrkan står modernare bruksmurar av gråsten. Kyrkogårdens senare utvidgade delar omgärdas av ett smidesstaket och på en sträcka i norr fungerar friväxande buskage som avgränsning. Centralt ligger ett bisättningshus från 1952, tidstypiskt med sina putsade ljusgula fasader, väl tilltagna taksprång och detaljer i kopparplåt. Kyrkogårdens olika årsringar visar prov på kyrkogårdskulturens utveckling från 1800-talet och framåt. De skilda karaktärerna är lätt urskiljbara även om senare förändringar medfört ett mer enhetligt utseende. Raka gångar, belagda med naturgrus binder samman. På kyrkogårdens äldsta delar finner man 1800-talets gestaltning, främst de enskilda gravarnas ofta högresta, individuellt utformade gravvårdar och stora träd längs gångar och axlar. 1940- och 1970-talens utbyggnader präglas av ett mer nyklassicistiskt formspråk, där trädrader och formklippta häckar ger den dominerande upplevelsen. De enskilda gravvårdarna är här lägre och underordnar sig eller ingår i helhetskompositionen. Från dessa mer formella lösningar glider utvecklingen vidare till mer fria former och inslag av landskap och natur. På 1970-talsdelen har t ex naturstensblock sparats, kring dem har anlagts en öppen äng och i kanten en meditationsplats. På det senast utvidgade området i söder är gravraderna lagda i ett stort öppet rum, uppdelat i mindre med hjälp av strödda mindre träd och friväxande organiskt formade buskage. Runt hela kyrkogården löper en trädkrans som är olika beskaffad beroende på vilken del den står. Trädkransens äldsta del består av olika inhemska ädla lövträd, vilka förnyas successivt med olika slags ek. 1930-tals delens trädkrans utgörs i huvudsak av lind, på en sträcka också av unga oxlar mellan lindarna. 1970-talsdelens trädkrans består av lind och nyplanterad rödek i luckor efter träd som utgått. I 1990-talsdelen växer ek, medan allén efter huvudgångvägen består av oxlar. En allé av alm och lönn kantar den mittgång som förbinder den gamla kyrkogården med den östra, också successivt förnyad med ek. Häckar och buskage förekommer över hela kyrkogården. De präglar miljön och förtydligar genom sina olika skepnader de olika delarnas karaktärer. Några bör omnämnas speciellt. De äldsta gravkvarterens bevarade sandgravar omgärdas av ett sammanhängande system kraftiga ligusterhäckar, troligen från förra hälften av 1900-talet. De formklipps och bildar ett grafiskt mönster, signifikant för området. På 1970-tals delen står flera olika formklippta häckar, varierande till höjd, tjocklek och sort, som formar de mindre rum området är uppbyggt av. Minneslunden tillkom 1998 och ligger i en ovalliknande försänkning centralt i en urnlund som anlades 1971. Dess storgatstensbelagda gångar leder fram till en smyckningsplats med en natursten som koncentrationspunkt. |
