Stäng fönster Lycksele kn, KYRKAN 3 LYCKSELE KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Gamla kyrkogården anlades samtidigt som kyrkan byggdes. I en beskrivning från 1830-talet nämns att den var omhägnad av ett trästaket och att en utvidgning planerades. På ett foto från 1892 omges kyrkogården av en bogårdsmur av sten med vitputsade bastanta grindstolpar mot huvudentrén i väster. Vegetationen innanför bogårdsmuren är relativt tät, med gran, tall och björk. På ett foto som troligen är taget i början av 1900-talet (före 1922) är området närmast nordväst om kyrkan relativt vildvuxet, med högt gräs, till synes oregelbundet placerade björkar och inslag av barrträd. Någon enstaka gravsten syns men i övrigt mest träkors. Kyrkogårdens äldsta del ligger söder och sydväst om kyrkan. Rakt söder om kyrkan återfinns den s.k. Fjällströmska familjegraven. Det är en gravkammare som är murad av gråsten och har torvtäckt tak. Stenen som täcker trappan ned till gravrummet är troligen från 1950-talet, men i övrigt är gravkammaren samtida med kyrkogården. Pehr Fjäll-ström (1697–1764) var f.d. skolmästare vid Skytteanska skolan, sedermera kyrkoherde och prost. Han har kallats ”lappmarkens apostel” och spelade en avgörande roll för utarbetandet av ett standardiserat samiskt skriftspråk. Han färdigställde en samisk ordbok och grammatik samt översatte en mängd skrifter till samiska, bl.a. NT, psalmboken och Luthers lilla katekes. Sedan kyrkplatsen flyttats från Gammplatsen till sitt nuvarande ställe, flyttades även kvarlevorna efter Fjällström och hans familj hit. Även andra ståndspersoner i Lycksele fick sitt sista vilorum i Fjällströms gravkammare. Sydväst om kyrkan finns det två gräsbevuxna gravkullar, varav den ena innehåller kvarlevorna efter andra personer som också flyttades hit från kyrkogården på Gammplatsen. Den andra gravkullen ska ha uppförts över en komminister som själv utsett stenen. På området söder och sydväst om kyrkan finns också flera andra äldre gravmonument, bl.a. några gjutjärnsmonument och gjutjärnskors. Gravarna är disponerade i rader med rygghäck, gräsmatta och asfalterade gångar. I sydost finns en vit träbyggnad som används som förråd. Tidigare har det funnits grusgravar som är igensådda med gräs. Raden längst mot öster har stenramarna kvar. Kyrkogården utvidgades efter 1924 mot norr och nordväst. Även denna utvidgning omges av en bogårdsmur av sten. Norr om kyrkan finns allmänfält med mest stående låga gravstenar i gräsmatta med rygghäck, men närmast bogårdsmuren i nordväst och norr finns det huvudsakligen häckomgärdade grusgravar. Området längst i väster har nästan enbart sådana häckomgärdade grusgravar och upplevs därför som särskilt välbevarat. Här finns även några gravar med smidesstaket. En mångfald häckmaterial förekommer, ibland så mycket som tre olika sorter runt samma grav. På en del ställen har häckarna mellan gravarna också försvunnit så att det har uppstått större grusfält. Även på de nyare delarna av kyrkogården är gångarna dessvärre asfalterade. Både den nya och den gamla delen av kyrkogården förändrades under 1960- och 1970-talen genom att grusgravar förvandlades till gräsgravar och grusgångar asfalterades. Växtligheten består främst av björkar i rader, samt en rad med tallar norr om kyrkan. Begravningskapellet ligger ca 20 meter rakt norr om kyrkan. Det uppfördes 1933, efter ritningar av arkitekt Kjell Wretling. Den rektangulära byggnaden har ett lägre indraget korparti i norr, entré med relativt enkel omfattning och kopparklädda pardörrar i söder, samt rundbågade fönster i öster och väster. Taket är klätt med fasat brädspån och valmat över kapellrummet, sadeltak över koret. År 1964 inreddes kylrum och kisthiss i gravkapellet och en betonggrund med port i nedre plan tillkom. Kisthanteringen under jord mellan kyrkan och gravkapellet tillkom 1996. Även invändigt är gravkapellet relativt välbevarat. Kjell Wretling ritade också altarbordet, bänkarna och lampetterna. Altarskulpturen tillkom 1942 och är skapad av brodern och skulptören David Wretling. Idag används gravkapellet sällan, utan merparten begravningar äger rum i kyrkan. Lugnets kyrkogård, ca 1,5 km nordväst om kyrkan i närheten av dagens E12, anlades 1939. Begravningsplatsen omges av en bogårdsmur av huggen sten i nordost samt av en häck i söder och sydväst. Kyrkogården ligger i en sluttning mot sydväst och grav-kvarteren är terrasserade samt böjer av mot norr i den västra delen. Gravarna utgörs av resta stenar i gräsmatta med höga rygghäckar. I den sydvästra delen finns några gravar omgärdade med stenram som tidigare var grusgravar, men som har såtts igen. Gångarna är grusade, förutom den asfalterade väg som leder ner till personal- och ekonomi-byggnaden i väster. Viktiga inslag är också de fullvuxna björkarna och de fina trapporna i sten med enkla järnräcken mellan terrasserna. Berglunda kyrkogård, ca 4 km söder om kyrkan, anlades 1957 och är därför inte skyddad enligt kulturminneslagen. |
