Stäng fönster Värnamo kn, KYLAHOV 1:6 HÅNGERS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Hångers kyrkogård är väl samlad till följd av att den aldrig utvidgats. Den har en rektangulär plan med kyrkan orienterad mot öster, placerad centralt i den östra hälften. Genom kyrka och gångar så indelas kyrkogården i fyra ungefär lika stora kvarter som här för enkelhetens skull benämns A-D. Med A avses det gamla allmänna kvarteret i nordväst, B det nordöstra, C det sydvästra och D det sydöstra. I anslutning till ingångar till kyrkogård och kyrka står några få strama lyktstolpar i svartmålat stål med runda klot av klarglas. Omgärdning Kyrkogården omges på alla sidor av en kallmurad stödmur från 1881-83, knappt en meter hög. Den består av stora oregelbundna granitblock, somliga kilade. Murens fyra hörn är rundade, vilket är särpräglande för kyrkogården. I väster står sju gravvårdar från 1902-28 av polerad svart granit lutade mot muren. Ingångar Kyrkogården har tre ingångar, en huvudingång i söder i linje med kyrkans mittport, en ingång i norr i linje med tornet och en i väster i linje med tornporten. Den södra och norra har ett likartat utförande och stammar från kyrkogårdens anläggning. De har smidda pargrindar med bandjärnsslingor, svartmålade med detaljer i vitt. De hänger på fyrkantiga granitstolpar. De sluttande gångarna från grindarna har på sidorna stödmurar. Den västra ingången har en tredelad smidesgrind från 1900-talet, vilken hänger på trästolpar. I övrigt flankeras ingången av två ursprungliga låga granitstolpar, vilka ej burit någon grind. Vegetation Direkt utanför kyrkogårdsmuren växer en tät och väl sammanhållen trädkrans av gamla resliga lönnar med inslag av alm. Med stor sannolikhet rör det sig om träd som planterades redan 1883. Ett par lönnar har ersatts av nya i det sydöstra hörnet. Ovanpå stödmuren växer runt hela kyrkogården en avenbokshäck, vilken kan skönjas även på fotografi er från 1900-talets mitt. Norr om kyrkan växer en stor ek som betyder mycket för intrycket av denna del. I västra delen av allmänna kvarteret växer ett sorgeträd i form av en hängask. Gångsystem Från ingångarna löper breda, krattade grusgångar i rät vinkel, rakt fram till kyrkans ingångar. Därefter omsluter de hela kyrkan. Framför tornporten är en större grusad yta med ett par parkbänkar i väster. Tidigare fanns även grusgångar i de båda södra kvarteren. Gravvårdstyper Kyrkogården speglar gravkonstens utveckling från det sena 1800-talet till idag. När kyrkogården anlades så var gravvårdstillverkningen industrialiserad och inte längre något hantverk. Framträdande är de stora gravvårdarna på de enskilda gravarna från förra sekelskiftet och mellankrigstiden. De äldre av dessa är resliga och har ibland form av en obelisk eller bautasten. Med bestämmelser om maximihöjder på gravvårdar under mellankrigstiden så blev formerna istället bredare. I båda fallen är de tydliga statusmarkörer, uttryck för sin tids individualism. Vanligaste materialet är polerad svart granit. Som regel hade dessa gravar en grusbädd, inramad av häck. I och med mellankrigstiden började fler och fler få råd att skaff a sig gravvård, vilket gjorde att en enklare och mindre vårdtyp blev vanlig, den låga rektangulära. Mellankrigstidens vårdar gavs ofta klassiserande drag som tempelgavel eller kolonner. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer och mer uniforma. Titlar användes mer sällan. Det begränsade utbudet av tillverkare under mellan- och efterkrigstiden, vilka ofta nyttjade samma kataloger, ledde till en viss scahblonmässighet. En annan orsak till det något stereotypa utförandet var det framväxande folkhemmets betoning av kollektivet och även likheten inför Gud. Genomgående under hela 1900-talet har granit varit närmast allenarådande som material, under efterkrigstiden främst grå granit. Bland de allmänna linjegravarnas vårdar från det sena 1800-talet och 1900-talets första decennier återfinns flera intressanta gjutjärnsvårdar, varav några tillverkats av det närliggande Åminne bruk. Övriga vårdar är ofta småskaliga varianter av samtidens vanliga vårdar. Ibland är det bara en liggande liten granitplatta. Det var i det allmänna kvarteret som större delen av socknens befolkning fi ck sin sista vila. Inte sällan är de dock bara en liten platta, en s.k. liggare. Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf. Kvarter A Allmän karaktär Kvarter A är det gamla allmänna kvarteret. Det utgörs av en sammanhängande gräsyta med ett trettiotal mycket glest stående vårdar, vända mot öster. I väster växer ett sorgeträd, kring vilket en asklund i form av kvadratisk yta med gatsten nu anlagts. Till denna ansluter en grusgång från söder. Gravvårdstyper Kvarterets relativt få vårdar uppvisar en mångfald olika typer från 1888-1932. Alla står de som sig bör i kronologisk ordning. Särskilt intresse tilldrager sig åtta gjutjärnsvårdar. Tre resta ”hällar” från 1890-talet är gjutna på Åminne bruk. Båda sidor har inskription och dekor. En av vårdarna är enligt inskriptionen rest över en soldat som dödats av blixten. I övrigt rör det sig om ett par olika varianter av kors från 1892-1914. Några av dem är kraftigt rostangripna. En ovanligt påkostad vård i sammanhanget är också en ca 1,5 m h bautasten över en hemmansägare. I övrigt är det ganska småskaliga vårdar av vanligen svart granit, någon med rik polerad dekor. Formerna är ännu högre än de är breda. Ett fåtal vårdar är enkla små liggare av granit. Ett par stycken bär endast initialer och levnadsår. Yrkestitlar är inte vanliga på vårdarna, den enda förutom soldaten är smeden. Annars är titeln ”hustru” vanlig. Ovanlig är titeln ”hemmadottern” som syftar på en ogift kvinna som blivit kvar i hemmet. Ett par vårdar bär referens till Missionsförbundets sångbok (Sv. Mfb.) och vittnar om missionsrörelsen. Kvarter B Allmän karaktär Med kvarter B avses här nordöstra kvarteret. Det består av tolv nordsydliga gravrader vända mot väster. I söder växer en stor ek. Gravvårdstyper Kvarterets vårdar är nästan alla låga, rektangulära vårdar från 1949- 77 med inslag av någon sentida vård. De står kronologiskt och kvarteret har tagits i bruk från öster. Flertalet av vårdarna har enhetlig form och storlek. Deras artikulering är som regel stram och återhållsam. Vanligaste materialet är grå granit, bland de äldsta med ett ansenligt inslag av svart granit. Bland de äldre fi nns det ca tre modeller som ofta kommer igen, bl.a. en med klassiserande dekor i form av pilastrar. Familjegravar och titlar är ovanliga i kvarteret. Kriminalkommissarien, lantbrukaren och köpmannen är de enda. Däremot fi nns åtta vårdar med referens till Missionsförbundets sångbok, vilket speglar missionsrörelsens stora betydelse i socknen under 1900-talet. Ett fåtal gravar sticker ut. Det rör sig främst om den meterstora kuben av svart granit från 1961 över majoren och friherren Carl Leijonhielm på Byagård med fru grevinnan Posse och dotter. Likaså lägger man märke till kyrkogårdens enda bevarade grusbädd med häckram från så sent som 1960. Från 1989 är ett smideskors som anknyter till äldre traditioner. Längst i väster finns sex ensamgravar med vårdar från 1941-48 som skulle kunna tolkas som en fortsättning på allmänna linjen från kvarter A. Kvarter C Allmän karaktär Kvarter C är kyrkogårdens sydvästra kvarter. Det består av 15 nord-sydliga rader vända mot öster. Gravvårdsbeståndet är blandat. Ursprungligen bestod hela kvarteret av grusgravar, alla nu gräsbesådda. Gravvårdstyper Kvarterets gravvårdsbestånd är blandat. Till antalet dominerar mellan- och efterkrigstiden låga vårdtyper. Men de äldre vårdarna blir genom sin storlek ett mycket påtagligt inslag. Den äldsta vården är från 1893 och försedd med Thorvaldsenbiskvin ”Natten”. Invid denna finns en liten vård av vit marmor från 1926 över den gravlagdes hustru. Den näst äldsta vården är en bautasten över organisten och folkskoleläraren Johannes Svensson med fru. Det tidiga 1900-talets vårdar är resliga och som regel av polerad svart granit. Vanliga typer är just bautastenen och obelisken. En ovanlig vård är den vinkelställda urnkrönta pelaren från 1914 på hemmansägaren J A Johanssons familjegrav. Vidare lägger man märke till den nästan två meter höga bautastenen från 1918 på hemmansägaren S G Svenssons grav. Från 1901 och 1905 finns två olikartade gjutjärnskors över två hustrur. Några exempel finns på mellankrigstidens låga men breda och kraftiga vårdar, vilka som regel hörde samman med en stenram. De enklare, låga vårdarna från 1930-talet och framåt är rikligt företrädda. Dessa är vanligen i svart och grå granit. Bland de äldre förekommer klassiserande detaljer och tidstypisk dekor som exempelvis oljelampsrelief. Senare är formspråket mer reducerat. Många av gravarna fram till 1950-talet är familjegravar och det är relativt vanligt med titlar. De titlar som finns är förutom ovannämnda: predikant, snickarmästare, lantbrukare, lärarinna, landstingsman och smed. En katalogvård från 1957 över en banvakt pryds med SJ:s förgyllda emblem och är den enda vård på kyrkogården som speglar järnvägsepoken. Fem vårdar bär referens till Missionsförbundets sångbok om minner om missionsförsamlingens stora roll i socknens 1900-talshistoria. Från 1980-talet och framåt har de igenlagda grusgångarna nyttjats för nya gravar. Bland vårdarna har man ofta nyttjat röd granit. Några av de äldre vårdarna har i sen tid återanvänts, varvid man vänt på dem eller huggit dem rena och gett dem ny inskription. Kvarter D Allmän karaktär Med kvarter D avses kyrkogårdens sydöstra kvarter. Till sin östra del består det av fyra nord-sydliga gravrader vända mot väster. I den västra hälften saknas vårdar, med undantag för sydvästra hörnet. Ursprungligen var det även här grusbäddar till gravarna. Gravvårdstyper Kvarterets äldsta vårdar står i sydvästra hörnet, vända mot öster och är alla knutna till Hånger Skattegård. Äldst är två vårdar över två makar. Den ena är rest 1885 över hustrun Johanna Jonsdotter och bär en marmorplatta. Den andra är en fl at obelisk över maken, nämndemannen Jonas Johannesson, från 1899. Båda är av grå granit. Övriga två från 1920-talet är över två söner och hemmansägare, den ena en två meter hög bautasten som antagligen är kyrkogårdens största vård. Nämnda vårdar speglar forna tiders namnskick. Invid dessa står en meterstor kub av polerad röd granit från 1985 över fi l. och tekn. Dr. H Wesemeyer och kemisten O Ekstrandh, likaså från Skattegården. Vårdarna i raderna i öster utgörs helt av låga vårdtyper från 1931-49. De fl esta är av svart granit. Några är exempel på de breda, påkostade vårdar som kom i och med bestämmelser kring maximihöjd. Det stora fl ertalet är dock av den vanliga rektangulära formen. Ett fåtal modeller av dessa återkommer ofta. Det är vanligt med klassiserande drag som pilastrar och frontoner. En av de mer påkostade vårdarna är från 1938 över en kyrkovärd med fru, den är vid sidorna försedd med poster som bär brinnande urnor. En vård som sticker ut är ett vitt marmorkors. Fem vårdar i kvarteret bär referens till Missionsförbundets sångbok, vilket vittnar om missionsrörelsens stora roll i socknen. Grundaren av Hångers missionskyrka, predikant Johan Westberg ligger även begravd här. Familjegravar och titlar förekommer i viss utsträckning. Titlarna är förutom redan nämnda: hemmansägare och mjölnare. |
