Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Vetlanda kn, SKEDE 12:1 SKEDE KYRKA

 Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
Allmän karaktär
Skede kyrkogård är trapetsoid till formen och uppdelad i två tydligt
avgränsade områden, kyrkogården från 1833 och utvidgningen
från 1947. Kyrkobyggnaden är belägen på den norra delen med
koret i öster och den delar in kyrkogården i en större del i söder
och en mindre i norr. Den norra delen har gräsmatta och ett fåtal
gravvårdar oregelbundet placerade. I söder finns nord-sydliga
rygghäckar, både på området närmast kyrkan och på utvidgningen
från 1947. Mellan dessa två delar står den södra raden av den gamla
trädkransen kvar.

Omgärdning
Hela kyrkogården omgärdas av en kallmur i granit med huggen
sten. Den varierar i höjd mellan en halv och en meter och ovanpå
muren växer mossa och gräs.

Ingångar
Kyrkogården har tre ingångar, två väster och en i söder. Huvudingången
finns vid kyrkans västingång och är en sirligt utformad
smidesgrind målad i svart. Den är fäst i grindstolpar av hamrad
granit vilka är avfasade upptill. Grinden är troligen från kyrkans
tillkomsttid. Den andra ingången i väster är av mer modernt stuk
och förmodligen från 1947 eller däromkring. Även denna är en
svartmålad smidesgrind och den är fästad i granitstolpar som dock
är smalare än de vid huvudingången. Den tredje ingången är utan
grind och används främst av kyrkogårdens personal.

Vegetation
Den äldre kyrkogården i norr omgärdas av en trädkrans av lönn
dock med vissa saknade träd i öster. Utvidgningen från 1947 har
en rad med alm och ask längs med vägen i väster. Inne i kvarteren
finns fyra sorgeträd i form av paraplyalm som ramar in en grav, två
idegranar som flankerar mittgången på utvidgningen samt en tujahäck
som ramar in minnes- och urnlundar. Gemensamt för träden
är att de både skapar en markering mot den profana, omgivande
miljön och samtidigt är rumsskapande för kyrkotomten.

Gångsystem
Kyrkogården tidigare grusgångssystem var betydligt mer utvecklat
en dagens. De flesta gångarna har lagt igen till förmån för gräs. De
kvarvarande går runt större gräspartier samt delar de två stora områdena
i söder på mitten. Samtliga gångar kantas av cementsocklar.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna på Skede kyrkogård är typiska för en landsortskyrkogård.
Här finns gravvårdar från över ett sekel och de skiftar i utformning
men är samtliga relativt lågmälda, även äldre påkostade
köpegravvårdar. Vanligast är den rektangulära vården som blev
modern under 1930-talet och har så varit in i våra dagar. Här är de
främst av svart eller grå granit. Ett fåtal stenvårdar fi nns som skulle
kunna härledas till allmänna linjen, dock var det i Skede vanligare
att dessa var av trä och några sådana fi nns inte bevarade.

Byggnader
Längst i söder fi nns det bårhus som ritades av arkitekt Paul Boberg
1939 och som uppfördes i samband med att kyrkogården utvidgades
1947. Det är numera förråd. Byggnaden är byggd i suterräng och
dess nederdel är putsad och avfärgad i vitt medan gavelspetsarna är
klädda med stående bräder som rödslammats. Sadeltaket är täckt
med enkupigt lertegel. På långsidorna fi nns små liggande fönster
med två spröjs i varje.

Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.

Kvarter A och B
Allmän karaktär
Längs med muren runt den äldre kyrkogården fi nns kvarter A och
norr om kyrkan kvarter B. Gravvårdarna står i gräsmatta, i en enkel
rad i A och oregelbundet placerade i B. En gravvård i öster ramas in
av två paraplyalmar i övrigt är det trädkransen som skapar rumslighet
i kvarteren. Invid muren i det nordöstra hörnet står äldre vårdar,
varav två järnvårdar, ihopsamlade.

Gravvårdstyper
I kvarter A fi nns tio vårdar från 1800-talet, den äldsta från 1848,
och de övriga är jämnt utspridda över 1900-talet. Vidden på vårdarnas
utformning är stor här fi nns alltifrån små liggande vårdar med
enbart namn och årtal till högresta och påkostade vårdar i form av
bland annat bautastenar och obelisker. Att vårdarna främst är av
svart eller grå granit ger kvarteret ett sammanhållet uttryck oavsett
vårdarnas storlek. Titlar fi nns på knappt hälften av vårdarna något
som är väntat med tanke på vårdarnas ålder och dignitet. Bland
andra förekommer trumslagare, köpman, artisten, regementskvartermästaren,
kronoarrendatorn och organisten.
Kvarter B är till största delen outnyttjat och vårdarna står oregelbundet
placerade vilket ger ett oordnat intryck. Till viss del kan detta
förklaras med att kvarteret tidigare delades av ett fl ertal grusgångar
och att vårdarna varit placerade utmed dessa. Flest vårdar i kvarteret
är från 1920-talet och den främsta formen är den småskaliga
obelisken på sockel vilken var vanlig i allmänna linjen. Här finns
även kraftiga och högresta köpegravsvårdar varav två med bevarad
grusbädd. Titlarna är fåtaliga: komminister, färgmästaren, gjutaren,
filaren, lantbrukaren, hemmansägaren och spinnaren.

Kvarter C och D
Allmän karaktär
Söder om kyrkan på den äldre kyrkogården ligger kvarter C och
kvarter D innefattar hela utvidgningen från 1947. Båda kvarteren
har gräsmatta och längsgående meterhöga rygghäckar av måbär. De
delas på mitten av en grusgång. I kvarter D finns två höga idegranar
i övrigt är rygghäckarna den enda vegetationen.
Gravvårdstyper
I kvarter C finns vårdar från 1899 fram till våra dagar, flest är dock
från 1940-talet samt 1970–90-talen. Detta innebär att de flesta vårdar
är låga och når inte över rygghäcken. En av de äldre har ännu
sin grusbädd bevarad och inramas av pållare och kätting. En ovanlig
vård är den vitmålade smidesvården över Elin Peterson som är den
enda i sitt slag på kyrkogården. De titlar som förekommer speglar
de övre skikten i samhället, bland andra köpman, häradsdomare,
bruksägare, fabrikören och nämndemannen.
I kvarter D är av förklarliga skäl samtliga vårdar från sent 1940-tal
eller yngre varav de flesta från 1950- och 60-tal. Alla vårdar är av
den typiska efterkrigstida modellen med låga och breda proportioner.
Titlarna är fåtaliga, som brukligt är i den här typen av kvarter:
grundläggare, fanjunkaren, missionären och evangelisten samt
sjuksköterska.

Minnes- och urnlundar
Den östra kanten av utvidgningen upptas av minneslunden och de
båda flankerande urnlundarna. Minneslunden har en bred grusgång
som leder fram till en gatstensomgärdad grusrundel i vilken det står
en våtsten och ett högt träkors. I urnlundarna finns enbart gräsmatta
och en delande grusgång. Området omgärdas av en tujahäck som
även åtskiljer de tre lundarna.