Stäng fönster Mjölby kn, JÄRSTAD 9:1 JÄRSTAD KYRKOGÅRD
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Järstads kyrka Järstads kyrka är en av Östergötlands ytterligt få romanska landskyrkor i tegel. Det vanliga är att teglet innebär den gotiska stilens genombrott. Kyrkan kan vara uppförd som gårdskyrka för en storman med anknytning till Bjälboätten. Rester av målningar föreställande medeltida vapensköldar för Bjälboätten och den med dessa befryndade ätten Blå finns i långhuset. Kyrkan är inte känd i skrivna källor förrän 1399. Den första sockenprästen omnämns 1411. Den är i sina ursprungliga delar, de två östligaste tredjedelarna av byggnaden och koret, byggd i romansk stil troligen under 1100- eller 1200- talet. Kyrkan fick under senmedeltid valv och utvidgades med sakristia och vapenhus. Detta är det utseende kyrkan har då den tecknas av Brenner 1670. Den sista tredjedelen av långhuset som idag bär tornet är sannolikt inte tillkommen förrän en bit in på 1700-talet. Sannolikt efter det att kyrkan och klockstapeln skadats av en svår storm 1737, klockstapeln blåste då omkull och förstörde stora delar av kyrktaket. Enligt Broocman upphängdes klockorna i det nya tornet samma år. Torndelen och spiran är byggd av samma byggmästare som också försett Björkebergs och Brunnby kyrkor med liknande spiror. Initiativtagare var Jöns Uhlbom som också lät utföra epitafiet över sina föräldrar Olof Jönssson och Ingrid Persdotter i Ullevi, vars två stora barockgravstenar ligger i kyrkogårdens NÖ hörn. Vid sockenstämman 1756 beslöts, att fönstergluggarna skulle upphuggas och nya fönster insättas. Kyrkans ytterfasader hade tegelfärg och tornet var rödmålat ända till 1817. Kyrkans inre, särskilt kring triumfbågen pryddes, under medeltiden av rika målningar. Dessa är sedan 1700-talet dolda av ett tunt lager kalkputs. Järstads kyrka ägde ända till år 1847 ett sällsynt vackert altarskåp. Det var ett Lybeckarbete från omkring 1425. Förstnämnda år bortskänkte emellertid församlingen detsamma till Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien i Stockholm. Det finns numera i Statens historiska museum. Bland kyrkans övriga inventarier kan nämnas två skulpturer från 1400-talet. Den ena föreställande Jungfru Maria och hennes moder och den andra ett okänt helgon. Redan 1544 lades Järstad som annex till Vallerstad. Ombyggnationer och restaureringar har ägt rum 1834, 1869 och 1934-35. Senaste restaureringen av kyrkan utfördes 1993 då de medeltida målningarna i valven togs fram av konservator Sten Peterson varvid stora delar av putsen i koret knackades ned och murverket dokumenterades av Östergötlands länsmuseum. Beskrivning av kyrkogården Kyrkogården är liten och består av endast ett enda gravkvarter. Karaktären skiftar dock snabbt mellan det stora grus/häckkvarteret söder om kyrkan till de enklare radgravarna väster om kyrkan och de mer splittrade begravningarna på kyrkogården i övrigt. Allmän karaktär Liten kyrkogård med en ålderdomlig prägel skapad främst av det stora antalet bevarade äldre gravvårdar i det stora grus/häckkvarteret söder om kyrkan. Kyrkogården väster om kyrkan präglas huvudsakligen fortfarande av linjegravar och yngre gravar med klart lägre status. I kvarteret norr om kyrkan finns två högre statusgravar, men denna del av kyrkogården tycks aldrig ha tagits i fullt bruk. Omgärdning Kyrkogårdsmuren är kallmurad och förhållandevis låg. På östra sidan vid parkeringen finns 6 islagna järnringar för fastsättning av hästar. Murens insida består av en grässlänt ned mot kyrkogården. Slänten är markant och i kyrkogårdsmurens fulla höjd i öster medan slänten i väster är nästan helt i höjdliv med kyrkogården. Västra muren: består av ca 2 skift sprängd gråsten, ca 1 x 0,6 m stor i botten och ca 0,5 m stor i andra varvet. Enstaka kilsten ingår. Insidan lätt släntad och nästan i höjdliv med kyrkogården. Norra muren: består av ca 2 skift sprängd gråsten, ca 1 x 0,6 m stor i botten och ca 0,5 m stor i andra varvet. Enstaka kilsten ingår. Insidan släntad och ca 1 m lägre än muren. Östra muren: består av ca 2 skift sprängd gråsten, ca 1 x 0,6 m stor i botten och ca 0,5 m stor i andra varvet. Enstaka kilsten ingår. Insidan släntad och ca 1 – 1,5 m lägre än muren. Södra muren: består av ca 2 skift sprängd gråsten, ca 1 x 0,6 m stor i botten och ca 0,5 m stor i andra varvet. Enstaka kilsten ingår. Insidan lätt släntad och nästan i höjdliv med kyrkogården. Ingångar I väster, mitt för huvudingången, finns en biingång bestående av en grusgång och en trappa över kyrkogårdsmuren. Trappan består av fyra trappsteg av kalksten. En sten sannolikt en återanvänd gravsten, (nästan helt bortslitna tecken synliga). Enkel bågformad ledstång av järn. Huvudingången finns i öster med en stor bred pargrind i smidesjärn mellan stora breda putsade grindstolpar. Grinden har smala raka spjälor och ett bågformat överstycke med överliggande bågornament. Grindstolparna är ca 2,5 m höga och 0,5 m breda. De är gulaktigt putsade och i tydlig sen empirestil med överstycken, huvar, i falsad plåt. På huven finns smidesornament. Båda stolparna, särskilt den norra, har ordentliga skador i putsen och skulle behöva repareras. Vegetation Kyrkogården omges av en trädkrans i väster, norr och öster. I söder saknas trädkransen. Istället står här en allé av 4 kastanjeträd strax utanför kyrkogårdsmuren och intill byvägen. Trädkransen består av: Väster: 5 unga oxlar Norr: 4 lönnar Öster: 10 pinjetallar (närmast som häck) Söder: Saknas, istället finns en allé av 4 kastanjeträd strax utanför kyrkogårdsmuren och intill byvägen. Hela södra halvan av kyrkogården med undantag av de yttersta gravraderna i öster och väster upptas av ett stort grus- och häckgravsystem. Gravraderna avskiljs här av 5 nordsydligt orienterade ca 0,6-0,8 m höga tujahäckar. Från dessa utgår sedan inramande häckar av tuja, berberis eller liguster i varierande höjd och omsluter varje enskild gravplats. Systemet är dock inte konsekvent genomfört utan omslutande häckar fattas på ett flertal gravar, främst de som istället försetts med stenram vilket är relativt vanligt förekommande. I den västra delen av kyrkogården finns två nordsydligt löpande häckar mellan gravraderna innehållande nyplanterad spirea. Norr om kyrkan delas det smala gravkvarteret på mitten av en 0,8 m hög oxbärshäck. Gångsystem Samtliga grusgångar består av naturgrus. Huvudgrusgången löper från huvudgrinden i öster och fram till biingången i väster. Hela kyrkogården söder om denna består av ett stort öppet gruskvarter (se vegetation ovan). Kring norra halvan av kyrkogården löper en kringgående grusgång med en rad gravar utanför. Denna gång är också i väster förlängd fram till kyrkogårdsmuren i den södra halvan. Grusgång finns också kring hela kyrkan, vilket leder till att ett par små gräsmattor bildas i mellanrummen direkt söder om och en långsmal figur norr om kyrkan. Gravvårdstyper Ett mycket stort antal stenramsgravar med krattat grus finns bevarade främst i grus/ häcksystemet söder om kyrkan men också i de små gräsmattorna söder och norr om kyrkan. Två gravar är försedda med vitmålade träkors och två med smidda järnkors. Tre äldre gravvårdar längst i söder har gipsplattor med medaljonger av Thorvaldssen och en har en infälld marmorplatta. Flera höga smala gravvårdar, främst över hemmansägare i trakten från tiden 1890–1930, de flesta stående i grus/häckkvarteret. Närmast kyrkportalen en tidstypisk obelisk i polerad svart granit. I grus/häckkvarteret dominerar de äldre vårdarna från senare hälften av 1800-talet och fram till ca 1940 stort. I gravraderna väster om kyrkan finns huvudsakligen yngre breda gravvårdar. Här står också rester av en borttagen allmän linje. Norr om kyrkan är beläggningen låg. Två monument över godsägare finns här tillsammans med bara någon enstaka ytterligare grav. I NV hörnet ligger 3 större hällar som ursprungligen legat i kyrkgolvet. 2 av dessa märkligt nog över samma person. På kyrkogården står också ett par 1600-talsvårdar och en runsten uppställda. Minneslund - Byggnader En redskapsbod uppförd 1954 står i nordöst. Den är rappad med spåntak och har enkla garageportar på utsidan. Skador i rappningen visar att den är byggd av slaggsten. Övrigt Vid vapenhuset står en stor i runsten svart granit med texten: YUA:rit:stin:th.. .yti:a..mu:sustr. Vilket kan översättas med ”(Orök)ya reste denna sten efter A?mu syster (sin)” På gräsmattan framför denna en mycket gammal kalkstensvård (1603) som är relativt ankommen av flagning. Ytterligare en 1600-talssten är placerad intill vapenhuset i väster. Denna är i bättre skick men har svåra skador i utkanten av texten. (För läsning se nedan). NÖ om kyrkan har tre stycken gravhällar som ursprungligen måste ha legat i kyrkans golv lagts undan. En är lagd över Olof Andersson död 1619 de övriga två över samma familj, med huvudmannen Oluf Iönsson i Ullevi (i det ena fallet ligger dödsåren mellan 1660-1688 och på den andra stenen uppges åren 1654-1688). Personerna är desamma Far, mor och 8 barn på den ena stenen, något fler på den andra. Ett par av stenarna är i relativt dålig kondition och borde tas in eller skyddas på något sätt. |
