Stäng fönster Vaggeryd kn, HAGSHULT 2:1 HAGSHULT KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Hagshults kyrkogård är ett exempel på en småskalig landsbygdskyrkogård. Trots två sena 1900-talsutvidgningar så har den äldsta delen kvar sin ursprungliga form med omgärdning från 1888 och trädkrans. Denna del är rektangulär och ligger något högre än omgivningen. Den ndelas i två hälfter av en öst-västlig gång som ansluter till västra utvidgningen. På den norra hälften står kyrkan, förskjuten åt väster. Den något större södra hälften hyser i sydväst en klockstapel. Gravvårdsbeståndet domineras av mellan- och efterkrigstidens låga former, dock påtagligt uppblandat med mer resliga vårdar från förra sekelskiftet öster om kyrkan. Västra utvidgningen är enhetligt stram med uniforma små vårdar. Norra utvidgningen kontrasterar med sin anspråksfulla plan mot de äldre delarna. Genomgående har kyrkogården i sen tid försetts med gatlyktor av ”gammaldags” stadsmässig modell, vilka föga harmonierar med dess karaktär. Omgärdning Kyrkogårdens äldsta del omges av en ca 0.3-1 meter hög stödmur av kantställda respektive lagda hällar och block av granit. På denna står ett inhägnad i form av kätting på järnstolpar (i behov av rostskyddsbehandling och ommålning). Dessa härrör liksom muren sannolikt från 1888. Det sydöstra hörnet är något rundat, vilket kan förklaras med den gamla vägsträckningen. Två genombrytningar är gjorda för passage till utvidgningarna. Västra utvidgningen omges av en mycket låg stödmur av huggna granitlängder. I väster kompletteras detta av ett trästaket. Ingångar Huvudingången är mitt på östra sidan och fi ck nuvarande utformning 1888, vilket står på dess smidda pargrind. Grinden är rikt utsmyckad med järnbandsslingor. De fyrkantiga grindstolparna är murade och spritputsade med slätputsade hörn. De är avfärgade med vit kalkfärg och avtäcks med flacka, klotkrönta tälttak av kopparplåt. Ingången från parkeringen i norr saknar övergång. Vegetation Kyrkogårdens äldsta del omges i söder och öster av en ung trädkrans av oxel, vilken fortsätter längs västra utvidgningens västsida och den norras östsida. Mot västra utvidgningen växer en rad av resliga prydnadsgranar. Söder om den öst-västliga tvärgången är en rad av äldre björkar. I det södra kvarteret växer några stora prydnadsträd/buskar och norr om sakristian ett par rönnar. Längs västra utvidgningens västra sida och längs den norras östra växer spireahäckar. I norra delens sydöstra hörn står fem granar. Gångsystem Från ingången i öster löper en rak och bred grusgång längs kyrkans södra sida fram till vapenhuset. Där ansluter den till en smalare grusgång som löper längs med den äldsta delens sidor. Gången ansluter i norr till utvidgningen och bildar en mittaxel genom denna. I västra utvidgningen löper en nord-sydlig gång belagd med sexkantiga betongplattor. Via en slänt med denna beläggning ansluter den i rät vinkel till äldsta delens huvudaxel. Gravvårdstyper Den dominerande gravvårdstypen är efterkrigstidens låga typ av tämligen enhetlig form och storlek. Formen är som regel rektangulär och stram. I öster och framförallt nordost är inslaget av äldre och mer resliga former påtagligt. Där återfi nns det tidiga 1900-talets bautastenar och obeliskformer, liksom mellankrigstidens utbredda gavlar med tillhörande stenram. Huvudsakliga materialet bland vårdarna är granit, bland de äldre främst svart eller grå. Ytan kan vara helt eller delvis polerad, med eller utan dekor. Ett fåtal äldre vårdar fi nns, varav främst märks ett antal i järn. Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf. Norra kvarteret Allmän karaktär Kvarteret upptags till sin västra hälft av kyrkan, vilken dock lämnar en avskiljd del i nordvästra hörnet. Vidare fi nns en smal remsa söder om kyrkan. Gravvårdarna befi nner sig främst i den östra hälften, där de står i fem nord-sydliga, vända mot öster (med undantag för en). Gravvårdsbeståndet är blandat. I det nordvästra hörnet är två korta rader i väster samt några flyttade ”museivårdar” samlade längs sakristiväggen och västra sidan. Gravvårdstyper Kvarterets gravar tycks uteslutande vara enskilda och i de fl esta fall familjegravar. Kvarterets äldsta vårdar utgör två stycken gjutjärnskors, det ena från 1874 över komministern Nils Peter Landgren, det andra över kyrkovärden A J Karlsson från Mörkhult, död 1895. Framträdande är även det tidiga 1900-talets resliga vårdar. Från 1920-talet märks fyra bautastenar. Vanlig är den resta hällen med vinkelbrutet krön. Unikt på kyrkogården är det stora korset av svart granit på riksdagsman J W Jonssons familjegrav. 1930- talet representeras av några stora familjegravar med stenram, där grusbädden i sen tid gräsbesåtts. Till följd av regler kring maxhöjd på vårdar gjordes dessa i stället bredare. Här fi nns fem exempel på dessa. Gravvården växer upp ur huvudändens stenram och fl ankeras av volutformiga fl yglar, vilka kan accentueras ytterligare med klot eller urnor. Formspråket är kraftfullt och anspråksfullt. Stenramarna fi nns ännu kvar i varierande utsträckning, även om gruset är borta. Enligt fotografi er från 1940-talet hade större delen av kvarterets gravar grusbädd. De mer småskaliga låga vårdarna sträcker sig i tid från 1920-talet fram till idag, med viss tyngdpunkt på 1930- och 50-talen. Materialet som använts inom kvarteret är grå och svart granit. Vårdarna bär som regel gårds- eller bynamn. Titlar är vanligt förekommande, särskilt bland de äldre. Variationen är dock liten: hemmansägare, kyrkvärd, soldat, nämndeman, hushållerska, brevbärare. Tre vårdar bär referens till Missionsförbundets sångbok och minner därmed om väckelsen. Nordvästra hörnet och södra delens fåtaliga vårdar är alla efterkrigstida av små format. ”Museivårdarna” vid sakristian utgörs av fem polerade svarta granitvårdar från tidigt 1900-tal och tre gjutjärnskors. Det ena från 1905 har ett nygotiskt formspråk och relief av Th anatos på foten. De båda andra är identiska med rik genombruten dekor. Den ena vården är felvänd. Störst intresse tilldrar sig de båda stora smidesvårdarna vid kyrkogårdsmuren. Formen är identisk med triangulärt järnband och krönande drakhuvud som fl öjel. Den äldsta bär årtalet 1804 och initialerna INS, GBD och PSI samt runa över ”deres son magister G Engstrand”, död 1797. Den yngre vården bär årtalet 1812 och initialerna PET, GSI och PSB. Vid dessa står två små resta granithällar, föga tuktade, den ena över AWL (1728-1802) och FMLST (1733-1810), den andra över nämndeman Mauritson (1821-91). I hörnet vid vapenhuset ligger en mycket vittrad och överväxt gravhäll av kalksten, idag oläslig men med skönjbar relief. Sannolikt är det den häll som i 1829 års inventering bar årtalet 1696 och låg på Torrmyra grifteplan. 1919 stod den lutad mot vapenhusväggen och man kunde ännu se initialerna HHS K(?)D. Vid denna ligger fyra brottstycken av ännu en kalkstenshäll. (Överlag gäller att samtliga järnvårdar i kvarteret är i behov av rostskyddsbehandling och ommålning). Södra kvarteret Allmän karaktär Södra kvarteret har en mer enhetlig karaktär av mellan- och efterkrigstid. I den östra delen fi nns dock ett påtagligt inslag av äldre och mer resliga vårdar. Ett antal prydnadsträd förtätar kvarteret, i vars sydvästra del klockstapeln reser sig. Gravarna ligger i dubbla nord-sydliga rader. Gravvårdstyper Kvarterets äldsta vård utgörs av en vittrad kalkstenshäll som tycks ligga på samma plats som en angiven häll i 1829 års inventering. Denna tillhörde hustrun Anna Persdotter, död 1666. Idag kan bara enskilda bokstäver och viss reliefdekor skönjas. Vid kortsidan står ett troligen samtida granitkors med inristat hjulkors. Från 1905- 26 fi nns i den östra hälften sex stycken tidstypiskt resliga vårdar, varav de fl esta med vinkelbruten form och av svart, polerad granit. Ett särskilt kulturhistoriskt intresse tilldrar sig vården över Johan August Elg från 1918, enligt inskription rest av Jönköpings missionsförening ”till vilken den avlidne gav all sin egendom”. Flera av dessa har haft grusbädd och en har ännu rester av en stenram. Kyrkogårdens enda bevarade grusbädd tillhör August Anderssons familjegrav. Bädden omges av en släthuggen och polerad ram av röd Tranåsgranit. Huvudändan är markerad med en tempelgavel. Graven torde datera sig från omkring 1940. Bland de senare gravarna i främst västra hälften har det varit mindre vanligt med grusbädd. Ett litet antal vårdar utgörs av s.k. liggare. Bland dessa kan de tre liggarna över organisten och folkskolläraren Johan Johansson (död 1950) med familj lyftas fram. Från 1930-talet blir de låga katalogvårdarna nästan allenarådande. Tyngdpunkten i kvarteret ligger på 1940-, 50- och 60-talen. Särskilt 30-talsvårdarna har vanligen ett klassiserande formspråk med exempelvis tempelgavel och/eller kolonner. Ett gott exempel utgör den jämförelsevis påkostade vården över makarna Peterson från 1937. Senare blir formspråket som regel något reducerat. Flera vårdar av grå granit har fastsatta bokstäver av koppar. Bland de äldre vårdarn fi nns ett stort antal av svart granit, medan denna sedan får ge vika för främst grå och i sen tid i stor utsträckning röd. Idag fi nns ingen påtaglig kronologisk ordning i kvarteret, även om vissa grupperingar kan skönjas. Titlar är vanligt förekommande bland de äldre vårdarna, men fi nns även senare. Vanligaste titeln är hemmansägare, följt av kyrkovärd. Övriga är: trädgårdsmästare, häradsdomare, soldat, korpral, skräddarmästare, handlande och grenadjär. Fyra vårdar bär referens till Missionsförbundets sångbok och vittnar därmed om frikyrkligheten i bygden. Det är även vanligt med utskrivna bibelord på vårdarna. Gårdseller bynamn är regel under alla perioder. Mot en av strävorna på klockstapeln står tre borttagna vårdar lutade. Av intresse är en reslig vinkelbruten sten av svart granit över nämndemannen J M Wallin, död 1914. Denna borde ges en plats bland ”museivårdarna”. Västra kyrkogården Allmän karaktär Västra partiet av kyrkogården tillkom 1970 och består av två nordsydliga gravrader, vända mot en längsgående gång. På gångens mitt är en halvrund vilplats som även bildar fond för gamla kyrkogårdens axel. Platsen har två parkbänkar mot bakgrund av en häck. Gravvårdstyper Kvarterets gravvårdar daterar sig från 1971 tills idag, med tyngdpunkt på 70-talet. Formspråket är uniformt med de typiska låga rektangulära vårdarna. Det fi nns ingen påtaglig variation i storlekar och det vanligaste materialet är grå granit. Åtta stycken har bokstäver av koppar. Titlar förekommer som regel inte. En snickare och en sågmästare utgör undantagen. Norra kyrkogården Allmän karaktär Norra utvidgningen från 1994 är grupperad kring en mittaxel med rätvinkligt utlöpande små grusgångar längs områdets sidor. Längst i norr möts gångarna kring en gräsrundel och omsluts av måbärshäckar, vilka har utskjutande rygghäckar åt två gravrader i söder. Mittaxeln kantas upp till rundeln av två par rönnar. Ytan har ännu bara nyttjats till liten del, på ömse sidor om mittaxeln och en rad i väster, med rygghäck. Gravvårdstyper Gravvårdarna är småskaliga, men kan uppvisa en viss variation i form och material. Det fi nns såväl röd som grå och svart granit. Klockstapeln Klockstapeln består av tre hjärtstolpar med åtta strävor. 1785 inbyggdes stommen varför stapeln fi ck en kvadratisk plan med utskjutande strävor. Fasadbeklädnaden utgörs av rödfärgad locklistpanel. Stapeln kröns av en plåttäckt huv med kors på kula. I huvens fyra sidor är kupor med parluckor in till de två klockorna. Brädfodring och stomme är kraftigt angripna av röta och hästmyror. I stapeln förvaras ett gjutjärnskors från 1877 |
