Stäng fönster Gislaved kn, ÅNESTORP 1:6 M.FL. KÅLLERSTADS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Kållerstads kyrkogård har sedan 1919 en rektangulär plan med kyrkan i nordväst, vänd mot öster. Kyrkan omsluts av kvarter 1, öster om kyrkan ligger kvarter 2, söder om kyrkan kvarter 3 och 4 samt i sydost kvarter 5. Kvarter 2 och 5 utgör 1919 års utvidgning. Terrängen sluttar svagt österut från kyrkan. Omgärdning Kyrkogården omgärdas av en kallmurad skalmur från 1858 – 1919 bestående av markstensblock och hällar samt småsten. Murkrönet är överväxt med mossa och sedum. Muren är ca 1 meter hög och bred. I öster är en stödmur, delvis av kilad granit. I muren finns två enkla trappor eller ”klivstättor” av tuktad gråsten placerade i norr och söder där muren slutade innan 1919. I östra muren finns en större trappa av tuktad granit med sentida järnräcken. Ingångar Kyrkogården har tre ingångar vid sidan av ovan nämnda trappor. I linje med tornporten i väster och mittporten i söder är två smidda pargrindar från 1858, upphängda på huggna granitstolpar med utsparade kors på krönet. Till den gamla lärarbostaden i norr leder en mindre smidesgrind från 1900-talets mitt, upphängd på stolpar av kilad granit. Vegetation Kyrkogården omges av en trädkrans av främst lönn och lind. I väster och nordväst rör det sig om storväxta lönnar och kastanjer från 1861, i öster om lindar från 1919 och i söder om tämligen sentida lindar. I nordost är tre träd nedtagna. Vid tornets södra sida växer två cypresser. Rygghäckar präglar en stor del av kyrkogården. Gångsystem Mellan tornporten och västra kyrkogårdsgrinden är en grusad plan med anslutande grusgång som går längs kyrkans södra sida i rak linje bort till östra kyrkogårdsentrén. En utlöpare till denna följer korrundningen bort till sakristians ingång. Mellan kyrkans sydport och södra kyrkogårdsgrinden är en bred gång belagd med cementplattor med sjöstensyta. En likadan beläggning finns på den raka nord-sydliga gång som går från trappan i söder till norra grinden. Gravvårdstyper Kållerstads kyrkogård uppvisar gravkonst från 1800-talet fram till idag. Äldst är några gjutjärnsvårdar, vilka representerar den första industriellt producerade gravkonsten. Från förra sekelskiftet fi nns några exempel på resliga vårdtyper av granit, vanligen i form av bautasten eller obelisk. Med bestämmelser om maximihöjd på vårdar fick status istället uttryckas på bredden. Bruket av grusbäddar med inramning av sten eller häck var vanligt bland dessa, liksom hos de föregående, men är idag helt borttaget. Ofta utgjorde vård och stenram en helhet som blivit bruten när stenramen avlägsnats. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer och mer uniforma. En orsak var det begränsade utbudet av tillverkare, vilka ofta nyttjade samma kataloger. En annan orsak var tidens kollektivistiska samhällsanda. Genomgående under hela 1900-talet har granit varit närmast allenarådande som material, mot seklets slut företrädesvis ljus granit medan svart präglade de första decennierna. Beskrivning av enskilda kvarter, för att se kvartersuppdelning, se pdf. Allmän karaktär Kvarter 1 består av små, långsmala gräsytor norr, öster och söder om kyrkan. Gravarna ligger vända mot öster och väster. En samlad gravlinje finns bara längst i öster, kantad av en rygghäck av oxbär. I sistnämnda växer en stor ädelcypress. Några små rabatter med rosor och prydnadsbuskar finns i söder. I grusytan i norra hörnet mellan torn och långhusgavel står ett antal borttagna äldre vårdar. Gravvårdstyper Kvarterets äldsta vård på ursprunglig plats är rest 1865 vid sakristian över komminister N M Hesselgren. Sannolikt är stenen handhuggen. I närheten står en vård i polerad granit från 1890 över efterträdaren, komminister F J Bengtson. Till kyrkogårdens mer individuellt utformade vårdar hör ett stort granitkors från 1944, uppsatt över en kantor vid koret. I övrigt är det ett blandat vårdbestånd med såväl högresta obelisker och bautastenar i svart granit från förra sekelskiftet som låga, rektangulära stenar från omkring 1940 till idag. Titlar finns nästan bara på äldre vårdar med hemmansägare vanligast förekommande. Vidare finns: direktör, lantbrukare, korpral, lärarinna och kyrkovärd vid sidan av redan nämnda. De musealt uppställda gamla vårdarna utgörs av elva stenar i svart granit från 1899 – 1938 och fem gjutjärnsvårdar från 1876 – 94, varav två gjutna i Bredaryd. Kvarter 2 – 5 Allmän karaktär Övriga kyrkogården har en tämligen enhetlig karaktär med nordsydliga gravrader där vårdarna som regel står med ryggen mot varann. I kvarter 2 och 5 har de rygghäckar av oxbär. I kvarter 3 och 4 har endast raderna vid gångarna rygghäck, på ömse sidor om gången mellan 3 och 4 är det avenbokshäckar. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet domineras helt av låga, rektangulära vårdar i främst ljus granit från 1940-talet till idag. De äldre av dessa har som regel ett stramt formspråk, reducerat i modernistisk anda, medan de yngre har en något friare gestaltning och ofta mer kulört stenart. Ett stort granitkors från 1944 utgör ett mer individuellt utformat inslag. Ett mindre antal vårdar är äldre och fi nns främst i kvarter 3 och 4, däribland kyrkogårdens äldsta vård på ursprunglig plats, en granitsten med inskriptionsplatta och kors i marmor, rest 1860. Bland dessa äldre vårdar märks – vid sidan av de vanliga obeliskerna och bautastenarna i polerad svart granit – tre gjutjärnskors från 1870 – 99 och en granitvård från 1878 med en s.k. biskvi av Thorvaldsen med namnet ”Dagen”, en inte helt ovanlig gravstensprydnad under 1800-talet. En familjegrav från 1930-talet är den enda grav som kvarstår med ytbeläggning, i detta fall cementplattor. I kvarter 5 finns några spridda rester av allmänna linjen i form av småskaliga vårdar från 1925 – 39. Titel finns främst bland det äldre vårdbeståndet och förekommer nästan inte efter 1950. Vanligast är hemmansägare och lantbrukare, vidare finns fanjunkare, trumslagare, kommunalordförande, musikdirektör, piga, nämndeman, kyrkovärd, borstbindare och fjärdingsman. |
