Stäng fönster Jönköping kn, BRAHEKYRKOGÅRDEN 1:1 BRAHEKYRKAN
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Brahekyrkogården (eller Visingsö kyrkogård som den också kallats) består av en gammal del i öster och en ny del i väster som skiljs åt av en väg. Gamla delen sträcker sig som en smal rektangel längs denna väg. Kyrkan ligger mitt på kyrkogården med koret mot öster och delar rektangeln i två delar. Söder om kyrkan är kvarter A (beteckningarna är författarens egna). Norr och öster om kyrkan är kvarter B och längs muren i nordväst det lilla kvarteret C. Nya kyrkogården har en närmast kvadratisk plan och indelas av gångar i kvarter D längs sidorna, kvarter E i sydost, kvarter F i nordost och kvarter G i nordväst. I sydväst står klockstapeln och nordost om denna är en minneslund. Omgärdning Gamla kyrkogården omgärdas av en minst tvåhundraårig kallmur. Den består av grovt tuktad marksten nedtill och upptill av råbruten kalksten. Invändigt är det en fyllning av småsten. Murens mått är ca en meter i höjd och bredd. Nya kyrkogården omges av ett svartmålat, ursprungligt gjutjärnsstaket från Åminne bruk (inskription på grindstolparna) med tre längder rundjärn som bärs av räffl ade stolpar med spjutspetsar som krön. Ingångar Gamla kyrkogården har ingång i väster i anslutning till kyrktornet samt i norr och öster. Ingångarna fl ankeras av murade grindstolpar med satt form och åttkantig plan. Dessa är samtida med kallmurarna, men försedda med en tjock puts. Fälten är spritputsade och omfattningarna slätputsade. Avfärgningen är en gulbruten kalkfärg av samma slag som på kyrkan. Stolparna är avtäckta med fl acka tak som är kopparplåtstäckta och bär kopparplåtsklot. Den östra entréns södra stolpe är skadad till såväl avtäckning som puts. Nämnda entré har två trappsteg av huggen sten. Västra entréns norra stolpe har putsen borthuggen nedtill, vilket ger ett stympat intryck. Alla ingångarna saknar idag grindar. Nya kyrkogårdens huvudingång är placerad i öster mitt framför gamla kyrkogårdens västra ingång. Den har en gjuten pargrind i stil med staketet, mellan räffl ade gjutjärnsstolpar som kröns av spjutspetsar. I nya kyrkogårdens båda norra hörn är enkla järngrindar. Vegetation Gamla kyrkogården saknar idag helt trädkrans, dock växer några karaktärsskapande gamla lönnar och ekar utanför kyrkogårdsmuren i norr och öster. Nya kyrkogården har längs östra sidan en rad av tämligen unga lönnar. En ung trädrad växer även längs västra delen av den öst-västliga gångens södra sida. Gångsystem Alla gångar är grustäckta. Gamla kyrkogården har två gångar som leder från entréerna i norr och väster rakaste vägen till kyrkporten. Ytan framför tornet är helt grusad med en halvcirkel av kullersten vid porten. En mindre grusgång leder från norra gången till korporten. En grussträng är lagd runt hela kyrkan. Nya kyrkogården knyts samman av ett stort antal rätvinkligt utlagda grusgångar. En öst-västlig delar kyrkogården i två delar, varav den norra genomlöps av nord-sydliga grusgångar mellan gravraderna. Gravvårdstyper Brahekyrkogården uppvisar gravkonst från 1600-talet och framåt. Äldst är en kalkstensvård med relief av samma art som vårdarna på Kumlaby kyrkogård. Från 1800-talet fi nns fl era fi na prov på nyklassicismens handhuggna, strama kalkstensvårdar med antikiserande former. Förra sekelskiftets industrialiserade gravkonst är rikligt företrädd med resliga vårdtyper av granit, vanligen i form av bautasten eller obelisk. Polerad svart granit är det dominerande materialutförandet. Bruket av grusbäddar med stenram var vanligt bland dessa och höll i sig ända fram till och med 1950-talet. Med bestämmelser om maximihöjd på vårdar kring 1940 började status visas i bredd istället för höjd. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer och mer uniforma. En orsak var det begränsade utbudet av tillverkare, vilka ofta brukade samma kataloger. En annan orsak var tidens kollektivistiska samhällsanda. De yngsta vårdarna har mer individuellt präglad utformning och gärna mer naturliga former. Påtaglig är förkärleken för stenmaterial med bjärta kulörer, som labrador, vilket vid polering blir iögonenfallande. Kvarter A Allmän karaktär Kvarter A utgör gamla kyrkogårdens södra del. Det är en sammanhängande gräsmatta med spridda vårdar. Endast i västra hälften bildar de sammanhållna nord-sydliga rader. I östra hälften står vårdarna mycket glest och stora ytor är tomma. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet i kvarter A är rikt med stor variation i tid och form. Den äldsta vården är huggen i kalksten under 1600-talets andra hälft. Den vittrande inskriptionen förmedlar att den gravlagde hade en position på Visingsborgs slott under greve Per Brahe d.y. På baksidan är en relief av Kristi korsfästelse. Uttrycket är samma som på Kumlabyvårdarna, vilka tillskrivits Per Brahes stenhuggare Peter Ingewallsson. Av okänd ålder är en liten sandstensfl is utan inskription. En handhuggen nyklassicistisk kalkstensvård är rest 1869 över en organist. Invid denna står ett kors i samma material. Två originella smidesvårdar är av en typ som bara har sin motsvarighet på Kumlaby kyrkogård. Nio vårdar från sent 1800-tal är industriellt framställda. Flertalet av dessa högresta vårdar är av polerad svart granit i obeliskform. Den största på ca två meter är rest över kronojägare Engvall och står invid västra kyrkogårdsentrén. Där fi nns också kvarterets enda två grusgravar som bevarats, båda från 1930 och tillhörande nämnda släkt. Dessa har låga vårdar i grå granit. I anslutning fi nns en häll från 1949 över prosten J M Danielsson. Från 1930-talet och fram till idag fi nns i kvarterets västra hälft ett tiotal låga, rektangulära vårdar av vanlig typ, de fl esta i svart eller grå granit. Sju vårdar är tillkomna så sent som på 2000-talet och visar på ett förnyat brukande av kvarteret. Bland äldre vårdar fi nns många med titel: kronojägare, hemmansägare, kaféidkerska, prost, lantbrukare, handelsföreståndare, byggmästare, skräddaremästare, organist, kyrkvärd. Kvarter B och C Allmän karaktär Kvarter B består av nord-sydliga gravrader norr och öster om kyrkan. Vårdarna är vända mot väster. Direkt norr om kyrkan fi nns inga vårdar med undantag för en vid sakristian. Kvarter C utgör en och en halv gravrad längs kyrkogårdsmuren i väster. Kvarteren består av sammanhållna gräsmattor. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet speglar hela 1800- och 1900-talen, från handhugget till maskinpolerat. De yngsta vårdarna befi nner sig i sydost och utgörs av små naturligt formade stenar från 2003–05 som har urngravskaraktär. Den äldsta vården är från 1816 och rest över kontraktsprosten Johannes Almquist, ”Kyrkoherde på Wisingsö i 47 år.” Den strama kalkstensvården står inom en grusbädd som hägnas av ett smidesstaket. Ytterligare fyra nyklassicistiska kalkstensvårdar fi nns inom kvarter B, härrörande från 1857–62. Alla är de handhuggna med typiskt antikiserande krön. Ännu en dylik vård som varit rest över kyrkoherde Ekman är idag skadad och borttagen, men bör återföras efter restaurering. I kvarter B fi nns två grusgravar till bevarade. Från den ena reser sig en hög obelisk från 1913 över en riksdagsman. Den andra rymmer vårdar över medlemmar av familjerna Hjertstedt och Ohlin från 1878–2002. Ett fåtal vårdar speglar det förra sekelskiftets industriellt producerade obelisker och bautastenar. Den till antalet helt dominerande vårdtypen är den låga och rektangulära som kännetecknar efterkrigstiden. De har ofta ett avskalat formspråk och är tillverkade av svart eller grå granit. Merparten är från 1950-, 60-, 70- och 80-talen. I kvarter C fi nns bara denna vårdtyp. Bland framför allt de äldre vårdarna fi nns många titlar: konstnär, nämndeman, skeppare, med. doktor, riddare av Nordstjärneorden respektive Vasaorden, med. lic., provincialläkare, fi l. kand., kyrkovärd, lantbrukare, kontraktsprost, riksdagsman, hemmansägare, köpman. Kvarter D Allmän karaktär Kvarter D utgör gravrader längs nya kyrkogårdens sidor. Kvarteret är ett typiskt köpegravskvarter med många familjegravar. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet präglas helt av köpegravar från 1800-talets slut och 1900-talets förra hälft. Endast enstaka vårdar är senare. De äldre är högresta obelisker och bautastenar i huvudsakligen polerad svart granit medan de yngre är utformade som låga gavlar till sten- ramar eller har den rektangulära form som blev vanlig kring 1940 och dikterades av bestämmelser om maxhöjd. Bland de yngre är opolerad grå granit något vanligare. Nästan alla gravarna har haft grusbädd, idag kvarstår bara åtta, varav en med häckomgärdning. Några vårdar är mer ovanliga, exempelvis ett marmorkors och den 1700-talsinspirerade kalkstensvården från 1929 över en lärarinna med änglahuvud i relief. Titlar är vanligt förekommande, utan jämförelse vanligast är hemmansägare, därutöver finns: barnmorska, lärarinna, kyrkoväktare, nämndeman, handlande, civilingenjör, häradsdomare, doktor, kyrkvärd, trotjänarinna, kronolänsman, jägmästare, riddare av Vasaorden, sjökapten. Fem vårdar bär referens till Svenska missionsförbundets sångbok (Sv. Mfb.) och är tydliga tecken på frikyrklighet. Kvarter E och F Allmän karaktär Kvarter E och F med sina glest stående vårdar i gräsmatta upptar nya kyrkogårdens östra hälft. E i söder utgörs av barngravar och F i norr av allmänna linjen. Vårdarna är placerade i nord-sydliga rader, vända mot öster. Kvarter E:s västra hälft är outnyttjad och planerad att brukas som urnlund. Gravvårdstyper Inom E fi nns nästan uteslutande små liggande hällar av svart eller grå granit. Vårdarna härrör från 1911 till 2003 med tyngdpunkt på 1900-talets förra hälft. Alla är de lagda över barngravar. Kvarter F uppvisar i sin östra hälft rader med glest stående vårdar, varav de fl esta är ganska högresta och endast ett fåtal har den låga profi l som vanligen förknippas med allmänna linjen. I väster har kvarteret tagits i anspråk för rader av nya gravvårdar från 1960- till 90-talet. Vårdbeståndet i allmänna linjen spänner från 1893 till 1936 med endast små brott i kronologin. Flertalet är av svart granit. Ett unikum är en vittrad trävård, den enda som bevarats av åtminstone sju trävårdar på denna kyrkogård (som dokumenterades 1988). Ursprungligen har antalet sannolikt varit ännu större, liksom på fl era andra kyrkogårdar i länet. Idag är trävårdarna i allmänna linjen en i princip försvunnen företeelse. De enda titlar som förekommer i vårdbeståndet är hemmansägare, lantbrukare och snickare. Det är relativt vanligt med referenser till Svenska missionsförbundets sångbok, åtta stycken. En referens till ”Harpoljud” är ovanlig och får likaså ses som ett tecken på frikyrklighet. Kvarter G Allmän karaktär Kvarter G utgör nord-sydliga, dubbla gravrader som åtskiljs av grusgångar. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet spänner från 1919 till 1996. Gravvårdarna står kronologiskt med de äldsta i väster. Bland de äldsta vårdarna fi nns ett antal som är påkostade, med reslig profi l, bl.a. två stycken med karaktäristiska jugendrosor. Från 1930-talet rör det sig uteslutande om en låg och rektangulär profi l, först vanligen i svart granit, senare i grå. Ursprungligen försågs alla gravar, ännu på 1950-talet, med grusbädd och stenram. Idag kvarstår bara sju grusgravar, från 1938–55. En solitär bland de yngsta vårdarna är ett stort granitkors på sockel från 1904 över kyrkoherde August Bursell. Titlar är sparsamt förekommande inom kvarteret och fi nns nästan bara på äldre vårdar: hemmansägare, murare, sjökapten, kantor, smedmästare, brevbärare, lantbrukare, lärarinna, folkskollärare, barnmorska, ingenjör, sjöingenjör, sjömaskinist, kyrkväktare, fl ygledare, skräddare. Bara en vård bär referens till Svenska missionsförbundets sångbok. Minneslund Minneslunden från 1992 utgörs av en gräsmatta med uppställningsplats för blommor och ljus med bärare i smide och glas. På en natursten sitter en kopparplåt från kyrkans tak med ett bibelord. Väster om gräsmattan är en grusad yta med parkbänk, omsluten på tre sidor av en idegranshäck. |
