Stäng fönster Mjölby kn, BJÄLBO 31:1 BJÄLBO KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Bjälbo kyrka Bjälbo kyrka har en synnerligen intressant historia som endast kan återges i korta drag på denna plats. Bjälbo var under 1100- och 1200-talen folkungaättens stamgods. Såväl Birger Jarl själv, hans far Magnus Minnesköld och farbror jarlen Birger Brosa kan knytas hit. Godset är omtalat i flera medeltida diplom och en rad viktiga historiska händelser kan knytas till Bjälbo. 1353 skänkte kung Magnus Eriksson patronatsrätten över Bjälbo kyrka till S:ta Ingrids nunnekloster i Skänninge och 1358 skänkte hans mor Ingeborg hela sin egendom i Bjälbo till samma kloster. 1527 drogs klostrets egendomar in till Kronan och Bjälbogårdarna blev kronogårdar. Den ursprungliga kyrkan i Bjälbo var belägen cirka 50 m norr om den nuvarande. Denna plats ligger nära åsens högsta höjd. Vid uppförandet av stallar och garage påträffades här i seklets början flera gravar lagda med kalkstenshällar vilka tyvärr aldrig dokumenterades. 1952 påträffades ytterligare en, denna gång med en runristad häll som lock. Graven undersöktes samma år av Anders Lindahl och runristningen av Sven B F Jansson. Det kunde konstateras att hällen ursprungligen tillhört ett så kallat eskilstunakistemonument, men att den tillhuggits för att passa den aktuella gravens snävare proportioner. Detta hade tyvärr inneburit att större delen av runslingan skadats och var oläslig. Jansson kunde endast läsa två personnamn …..torbiarn………torgeir……. dvs ….Torbjörn….Torger…… Hällen har tagits till vara och ligger nu i vapenhuset i tornets bottenvåning. Vid Östergötlands länsmuseums forskningsprojekt kring Bjälbo 1980–82 gjordes en provundersökning intill det kvarstående garaget på platsen. Härvid påträffades delar till vad som bör ha varit en äldre stenkyrkas grundplan. Det kyrkstall som tidigare stod på platsen hade skadat kyrkans grundmurar. Den 1952 påträffade gravkistan återfanns och befanns ligga på paradplats i den lilla kyrkans kor. Det är därför troligt att graven ifråga tillhör kyrkans patronatsinnehavare eller stiftare (Mats Gilstring muntl). Det kan därför konstateras att den äldsta kyrkan legat på denna plats. Vilket skulle kunna förklara den relativt sena dateringen på den stående medeltida kyrkan. Denna äldsta kyrka bör ha haft en kyrkogård som sträckt sig åtminstone över den kvadratiska planen mellan den gamla och den nuvarande kyrkans område. Den nuvarande kyrkan anses ursprungligen ha varit uppförd under första hälften av 1100-tal. Tornet har ansetts tillkommet strax därefter (ca 1170–85). I samband med renoveringen av tornet 1981 utförde länsmuseet en murverksdokumentation och en arkeologisk undersökning. Ett flertal fynd gjordes varav ett representativt urval visas i utställningen i tornet. Denna undersökning visade att kyrktornet brunnit kraftigt under tidigt 1200 tal och att den i tornet iordningställda bostadsvåningen aldrig kommit att återuppbyggas. Dateringen bygger på fyndet av ett myntskåp i den så kallade Ingrid Ulvas kammare. Dendroprover från tornet tagna 1996 och analyserade vid Nationalmuseet i Köpenhamn visar dateringar av tornets tillkomst runt 1220. Dateringen motsäger därmed de på arkeologisk väg uppnådda resultaten om tornets ålder. Kanske dessa dateringar istället daterar en ombyggnadsfas efter branden. År 1786 revs den ursprungliga kyrkan med vapenhuset, dock inte tornet, sakristian samt norra och västra väggarna, för att ge plats för den moderna nya kyrkan. Det är den som finns kvar idag. Ett vapenhus inreddes samtidigt i tornets nedersta våning med ingång från väster. Dit forslades också den ursprungliga smidesbeslagna porten (se rapportens framsida). Sannolikt har denna varit placerad mellan vapenhuset och långhusets södra ingång. Tidigare renoveringar av kyrkan utfördes bland annat 1935 och 1962. BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN Kyrkogården är relativt liten och består endast av ett enda kvarter. Allmän karaktär Bjälbo kyrkogård är en liten landskyrkogård i markerad sluttning mot söder. Den har en pampig ingång från väster till Bjälbotornet mellan två höga runstenar. Tre äldre kalkstensvårdar från 1600-talet är undanställda norr om runstenarna. Kyrkogården präglas av trädkrans mur och häcksystem kring gravraderna i söder. Omgärdning Kyrkogården omges av kyrkmur på alla sidor. Muren är kallmurad och av gråsten. Insidan är släntad och gräsbeväxt. Murningstekniken varierar. Omgärdningen består också av en trädkrans (se vegetation) och bitvis i buskvegetation, se samma kapitel. Västra muren: består av lätt tillpassad och utvald natursten. Dessa är individuellt inpassade i muren. Enstaka kalksten ingår också, främst som kilsten. Av utseendet att döma ingår på sina ställen sönderslagna äldre kalkgravstenar också i muren. Muren är på insidan släntad med grässlänt. Höjd ca 1 m. Norra muren: är lika den västra. Östra muren: är lika den västra och norra. Södra muren: väster om södra ingången består muren av sprängd fyrkantig sten i tre skift (ca 1 m hög). Öster om samma ingång är muren lika den västra. Samma släntning finns på insidan. Ingångar Väster: huvudingången finns i väster, mitt för Bjälbotornet. Den består av en smidespargrind mellan huggna breda kalkstensstolpar. Grinden är ornerad med smidesornament i form av spiraler och bågar. I ornamentiken på grindens överstycke står årtalet 1926 på båda halvorna. Grinden är en kopia av den som står vid södra ingången. Nordväst: i NV finns i grusgångens fortsättning över till allén en enklare gång över murkrönet. Den består av 8 kalkstensplattor liggande i mursläntningen som leder upp till murkrönet och två klivstenar på utsidan. Öster: motsvarade övergång finns också ut till betesmarken i norra delen av östra muren. Också här leder 8 kalkplattor upp till murkrönet. På utsidan finns dock en trappa (ca 1 m bred) bestående av 7 steg i kalksten. Kring trappan finns ett specialarrangemang i trä och fårstängsel med en liten grind i trä. Trappräcke av enkelt obehandlat trä. Arrangemanget är tydligt av tillfällig art. Söder: södra ingången består av en likadan grind som i väster. Den är dock daterad till 1818. Grindstolparna är lika men aningen smalare än i V. Fram till grinden leder en trappa av 5 trappsteg av kalksten. Vegetation Runt kyrkogården finns en markerad trädkrans huvudsakligen bestående av högt uppvuxna träd på alla sidor. I väster: 1 hög lind och söder om ingången 2 unga aspar och ytterligare 1 lind. I norr: 5 höga lindar. I öster: 6 höga lindar och 1 alm. I söder: 6 höga lindar. Dessutom finns på kyrkogårdsmuren under träden också system av högre buskar. I väster: 4 exemplar av sibirisk ärtbuske norr om huvudgrinden och 2 söder om densamma. Utanför kyrkogårdsmuren söder om huvudingången står dessutom 6 äppelträd och en högre häggmispel. I söder: längs södra muren står från väster räknat 2 st höga misplar, 3 st exemplar av sibirisk ärtbuske därefter följer grinden och 1 mispel, 2 sibiriska ärtbuskar och slutligen 5 misplar fram till sydvästra hörnet. På norra halvan av kyrkogården finns en vinklad häck av ölandstok med start norr om kyrkan. Här löper den i östvästlig riktning mellan de två inre gravraderna och är ca 1,2 m hög. En mindre öppning finns i häcken alldeles intill det vinklade hörnet. Efter öppningen ersätts ölandstoken av en låg och ojämnt växt liguster som utgör den sydöstra vinkeln av häcken. Den södra delen av kyrkogården delas av huvudgången från söder i två halvor. Den västra av dessa halvor har ett sammanhållet häcksystem. Häckarna består av ca 1,2 m hög ölandstok. Utom den sydligaste spjälan som består av en lika hög tuja. Den östra halvan har ett häcksystem med en 1,2 m hög ölandstok i vinkel innanför den yttersta gravraden i norr och väster. Mellan gravarna löper tre häcksystem i nordsydlig riktning. Räknat från väster två ojämna ligusterhäckar med varierande höjd mellan 0,2 och 1 m. Därefter en mellan 0,3 och 1 m hög oxbärshäck. Gångsystem Alla grusgångar består av naturgrus. Huvudgången går från södra grinden till sydportalen. En kringgående grusgång som lämnar den yttersta gravraden fri löper runt hela kyrkogården. Denna vidgas framför västportalen till en grusplan som sträcker sig fram till västra grinden. Gravvårdstyper Större delen av de äldre gravvårdarna är utbytta från ca 1960 och framåt och mycket lite återstår av äldre strukturer. Bland de kvarstående äldre vårdarna märks ett par höga smala vårdar längst i söder och ett par kalkstensliggare i NÖ hörnet. Rester efter allmän linje i de onumrerade gravarna i SÖ delen av kyrkogården. Minneslund - Övrigt Två bevarade runstenar står på ömse sidor av ingången i väster. En av dessa, ÖG 66, är försedd med ett kors och texten Ikiualtr:risthi:stin:thisi:eftir:stuffalt:bruthur:sin:suain:halkuthamn:i It:ik:anti Ingevald reste denna sten efter Styvjald, sin broder, en förträfflig yngling, son till Spjallbonde till ätten, men jag fullbordade den. Den andra, utan kristet kors, ÖG 64. trikiar:riscthu:stin:thisi:aft:kribkilta:sin:lufi:rist:runar:thisi:iuta:sunu Drängar reste denna sten efter Grep, sin gillesbroder, Juddes son; Love ristade runorna. Omnämnandet av ett handelsgille är intressant. Förutom Bjälbostenen förekommer detta endast på en sten vid kyrkan i Törnevalla mellan Norrköping och Linköping och två stenar från Sigtuna stad. Detta talar för att här funnits en viktig handelsplats under vikingatid. Ytterligare en fragmentarisk sten, ÖG 65, är känd från kyrkan men är numera försvunnen. Et:hhakua:kuml:iftir………..nhilti:kunu:sin:ak…. Lät hugga minnesvården efter (Rag)nhild sin hustru g(ud hjälpe hennes själ). I vapenhuset ligger dessutom den ovan nämnda runhällen från den gamla kyrkan. |
