Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Norrtälje kn, ESTUNA PRÄSTGÅRD 1:3 ESTUNA KYRKA

 Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
Kyrkogården är ovanligt vidsträckt och har säkerligen utvidgats under årens lopp. Kyrkogården omgärdas av en enhetlig kallmurad gråstensmur utan tak eller torvtäckning. Muren lades i mitten av 1800–talet och kantas av en krans av hamlade lövträd som skänker variation genom sina olikstora kronor. I östra delen av kyrkogården kantas gångarna av lövträd som ger den ett ombonat intryck. I den västra delen har många träd tagits ned och häckar planterats. Gångarna är genomgående grusade. De grästäckta gravarna överväger men ovanligt många äldre grusgravar finns varav några från 1800-talet. Gravkors av gjutjärn bidrar också till variationen. Norr om kyrkan finns endast någon enstaka grav. Att norra sidan här inte använts för gravar är snarare ett resultat av att kyrkogården är vidsträckt än att gamla sedvänjor levt kvar men ändå värt att lägga märke till. Till inramningen av kyrkogården bidrar i hög grad de putsade vita byggnader som står längs ytterkanterna, stiglucka, gravkapell, bårhus och transformatorstation, se 2.5 och 2.7. Rakt öster om kyrkans kor finns en enkelt utformad minneslund.

På en höjd norr om kyrkogården står klockstapeln tillsammans med sockenmagasinet. Klockstapeln har från början varit öppen men senare byggts till och klätts in. Sannolikt byggdes stapeln omkring 1644 och kompletterades under det kommande årtiondet med spån och fick ett golv i klockvåningen. Lillklockan är gjuten 1657 och storklockan 1664 eller 1667. Under 1700-talet gjordes flera reparationer i klockstapeln, nuvarande täckbrädor strävor härstammar antagligen från dessa tillfällen. 1803-1805 gavs stapeln en mer klassicistisk form. Klockstapeln kläddes in, taket höjdes och stenfoten nylades. Vid slutet av 1800-talet kläddes stapeln helt in med slätplåt och målades svart på lutande ytor och tak och vit på de vertikala ytorna på klockvåningen. Plåttäckningen togs bort på 1986 och ersattes med nuvarande inklädning.

Den nedre utsvängda delen är klädd med svarttjärade brädor medan den ovanliggande klockvåningen har vit oljemålad panel och tjärade ljudluckor. Taket är klätt med spån, lanterninen är vitmålad och krönt av ett träkors.

Väl synlig mot vägen med en särpräglad trätavla med skrift i frakturstil på gaveln välkomnar stigluckan Estuna kyrkas besökare sedan den uppfördes 1726. Skriften var först skriven direkt på putsen men fördes 1730 över till träskylten. Stigluckan är kraftigt byggd i vitputsat tegel och med enkupigt tegel på taket. I östra gaveln finns en tjärad lucka till ett vindsutrymme. Grindarna av trä i en enkel rokokostil tillkom troligen 1787. Tidigare har funnits minst två andra stiglucker, dels på samma plats som nuvarande och dels i den östra kyrkogårdsmuren.

Sedan 1850-talet har sockenmagasinet sin plats intill klockstapeln. Tidigare stod den invid kyrkan. Magasinet är byggt i rödfärgat opanelat liggtimmer, i bakre delen en panelklädd mindre tillbyggnad. Taket är täckt med enkupigt lertegel och den enda dörren är en bräddörr klädd med liggande svart panel.

Besökarens blick dras gärna till tre små vitputsade byggnader i kyrkogårdens ytterkant, symetriskt utplacerade längs östra, västra och södra sidan. Äldst av dem är gravkapellet i öster, byggt omkring 1746 för bergsrådet Lars Benzelstierna. Benzelstierna bodde på Norrmalma gård som senare ägdes av familjen von Post varför kapellet ofta kallas von Postska gravkapellet. Kapellet har slätputsade vita väggar, tak av svartmålad slätplåt och dörr av samma material. Längs södra muren finns ett bisättningshus som är byggt år 1934 med gravkapellet som förebild och i liknande storlek. Längs västra muren, inte långt från stigluckan finns en transformatorstation byggd i samband med att el drogs in i kyrkan 1929, även denna i liknande utförande men mindre i storlek. Tillsammans bidrar byggnaderna till kyrkogårdens inramning och vittnar om utveckling av begravningsseder och teknik.

Om kyrkans funktion i socknen i äldre tider vittnar också fattigbössan från 1753 belägen norr om stigluckan.