Stäng fönster Norrköping kn, VÅNGA KYRKOJORD 2:2 VÅNGA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Vånga är en medeltida socken och finns omnämnd som Wanga 1393. Under äldre medeltid, troligen 1200-tal, byggdes en stenkyrka helgad åt Sankt Olof. Kyrkan tillbyggdes senare med ett större kor, en sakristia jämte ytterligare en tillbyggnad i norr. Under senare delen av 1800-talet lämnades kyrkan att förfalla och revs slutligen med undantag av sakristian som bevarades som gravkapell. Åren 1862-64 byggdes en ny kyrka söder om den gamla, uppförd i nygotik efter ritningar upprättade av arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander. En brand 1959 lämnade bara murarna kvar och arkitekten Erik Lundberg fick i uppdrag att återuppbygga kyrkan. Exteriören och planlösningen bevarades medan kyrkorummet fick en ny modern gestaltning med en färgsättning och inredning som är starkt präglad av Lundberg. Kyrkan omges av en kyrkogård med trädkrans samt stenmurar av granit i norr och i övrigt hagtornshäckar. Större delen av gravarna är placerade i söder och öster. En utvidgning av kyrkogården gjordes på 1930-talet. Huvudingången ligger i väster men ingångar finns även i norr. Det finns två svarta smidesjärngrindar från 1800-talet och två svarta stålgrindar från 1900-talet. I kyrkogårdens östra del finns två äldre timrade byggnader. Den ena byggnaden har utgjort den gamla kyrkans vapenhus byggt 1728 på sydsidan och flyttad till västgaveln 1781. År 1876 såldes det till ett torp där det brukades som vedbod, men återbördades till kyrkogården 1952. Det är en låg, faluröd timrad byggnad med spåntäckt åstak på torpargrund. Intill ligger prästgårdens tiondebod som flyttades från prästens ägor till kyrkogården 1988. Det är en faluröd timrad byggnad i två våningar på stengrund under tegeltäckt sadeltak. På andra sidan vägen ligger den gamla kyrkogården med ett fåtal gravar samt ett kapell. Då den nya kyrkogården inte var tillräcklig togs den gamla kyrkogården åter i bruk på 1920-talet. En kallmurad stenmur samt en syrénhäck omger kyrkogården. En vitputsad stiglucka med spåntak utgör kyrkogårdens huvudingång i söder och är försedd med en svart smidesgrind från 1800-talets andra hälft. Det finns även en grindöppning i öster. Kapellet utgörs av den gamla kyrkans sakristia som sparades vid rivningen, och den södra muren utgör en rest av kyrkans norra kormur från 1400-talet. För beskrivning se Kyrkobyggnaden. En fullständig beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering. |
