Stäng fönster Nässjö kn, BRINGETOFTA 7:9 M.FL. BRINGETOFTA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Bringetofta kyrkogård består av en gammal och en ny del som genom mur, nivå och trädrad utgör två åtskilda enheter. Gamla delen är nästan kvadratisk med ett spetsigt nordvästligt hörn. Kyrkan är belägen i den nordvästra delen, med koret sedvanligt vänt mot öster. Åt norr sträcker sig den s.k. nykyrkan. Kyrkogårdens gamla del kan grovt uppdelas i fyra gravkvarter: ett triangulärt nordväst om kyrkan (behandlas här som område A), ett genom grusgång tudelat söder om kyrkan (område B), ett i nordost och ett i sydost (behandlas gemensamt som område C). Vid kyrkogårdsmuren söder om kyrkan reser sig en klockstapel. Nya delen av kyrkogården sträcker sig längs den gamlas östra sida och har en rektangulär form. Terrängen ligger något lägre. Omgärdning Kyrkogårdens båda delar omges av var sin kallmur av otuktad marksten med fyllning av småsten. Den har en höjd av 1 – 1,5 meter och en bredd på över 1 meter. Krönet är överväxt med mossa och sedum. Kring gamla delen daterar sig muren från 1841, medan den kring den nya är från 1953. Murarna åt väster och öster är stödmurar. På murens insida vid norra ingången sitter en huggen gravvård av sandsten från 1744 och invid denna en till synes obearbetad häll med ett inristat kors, troligen en medeltida gravvård. På södra kyrkogårdsmuren ligger, bakom klockstapeln, två bitar av ett kolonnskaft i sandsten, delar från kyrkans ursprungliga romanska sydportal. Invid dessa ligger även ett par brottstycken av gravstenar från 1600- och 1700-tal. En stor mängd borttagna vårdar från 1800-talets slut och 1900-talets första hälft står lutade mot södra kyrkogårdsmurens utsida, några även mot insidan. Flera av dessa kommer från allmänna linjen och många kan uppvisa titlar. Bland vårdarna på insidan märks en rundbågig, fi nhuggen gråstenshäll med fasad sida, troligen en medeltida lockhäll till en grav. Ingångar Kyrkogårdens huvudingång är placerad på norra sidan, i linje med nykyrkans port. Den kantas av två spritputsade och vitkalkade grindstolpar med kopparplåtshuvar. Mellan dessa sitter en smidd pargrind. Entrépartiet är sannolikt tillkommet samtidigt med muren 1841. En i utförandet motsvarande ingång fi nns mitt på nya delens östra sida och vetter mot prästgården. Grindstolparna är dock helt slätputsade och målade med en tät vit färg. En smärre smidesgrind är placerad i en öppning i muren, väster om klockstapeln Vegetation Kyrkogårdens gamla del omges av en något heterogen trädkrans. I öster växer sekelgamla lönnar och en gammal alm. I söder tre gamla lönnar, två unga björkar och en lind. I väster en gammal ask, en gammal lönn, två gamla lindar och två unga. I norr enbart unga björkar. Längs nya delens östra och södra sida växer med utvidgningen jämngamla lindar och en cypresshäck. Gångsystem Kyrkogårdens gravkvarter defi nieras av raka grusgångar, vilka – utom i anslutning till kyrkans triangulära plan – möts i räta vinklar. Inom den södra och östra delen av gamla kyrkogården löper gångar parallellt med kyrkogårdsmuren. Gravvårdstyper Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från medeltiden fram till idag. Som medeltida kan man betrakta den lockhällsformiga vård som står vid kyrkogårdsmuren i söder, liksom den korsförsedda stenen i i norra muren. Från 1700-talet fi nns en handhuggen sandstensvård och brottstycke av ett samtida kors i samma material. Dessa visar på den lokala hantverksmässiga gravkonsten innan industrialismen. Från förra sekelskiftet fi nns en handfull industriellt framställda, resliga gravvårdar, vanligtvis av polerad granit i form av obelisker eller bautastenar, sin tids statusmarkörer efter döden. Med bestämmelserna om maximihöjd på vårdar under mellankrigstiden fi ck dessa en annan form, låg och sedermera rektangulär. Ofta gavs de klassiserande drag med tempelgavel och kolonner. En stor del av gravarna från förra sekelskiftet och tiden fram till 1950 har haft grusbädd och häckinramning, av vilket idag inget kvarstår. Vid sidan av dessa fanns allmänna linjens enkla små vårdar, som sällan översteg en halvmeter i höjd. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer uniforma. Detta gravskick kan betraktas som ett uttryck för samtidens kollektivism och likheten inför Gud. De senaste tjugo åren har variationerna i form blivit större, men måtten är ungefär desamma. I hög grad återanvänds äldre stenar genom att de huggs om eller vänds. Område A Allmän karaktär Kvarteret utgörs till största delen av en tom triangulär gräsyta. Gravarna ligger i rad längs kyrkogårdsmuren i norr och väster. Tidigare hade dessa grusbäddar och häckinramningar. Ett par gravar ligger invid grusgången och några snöbärsbuskar. På västra kyrkogårdsmuren växer en måbärshäck. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet utgörs nästan uteslutande av låga efterkrigstida vårdar i ljus granit. En mindre del är från 1920-talet, men även dessa har modesta mått. Den äldsta vården är en liten bautasten i svart granit över en hemmansägare. Sex vårdar från 1922-26 kan vara rester av allmän linje. Men i kvarteret fi nns även några familjegravar från samma tid. Titlar förekommer endast i enstaka fall på vårdarna. Område B Allmän karaktär Område B utgör de båda kvarteren söder om kyrkan. Dessa består av gravar i nord-sydliga rader. Det västra av kvarteren delas av en nord-sydlig rad med prydnadsbuskar. En kyrkoherdegrav vid kyrkans syport med två tämligen vildvuxna hängalmar, s.k. sorgeträd med hängande grenar, dominerar intrycket. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet utgörs nästan uteslutande av låga vårdar från mellan- och efterkrigstid. Många av de äldre av dessa är av svart granit, medan ljus granit dominerar bland de yngre. 1940-talets strama, svarta granitvårdar är fl est till antalet. En stor del står på familjegravar. Några vårdar har återanvänts i sen tid genom att de vänts eller huggits om. På ovan nämnda kyrkoherdegrav står ett kors av svart granit från 1941, vilket genom form och storlek är en solitär i kvarteret. Ett fåtal vårdar bär titel: trädgårdsmästare, kyrkovärd, nämndeman, hemmansägare, kvarnägare. Invid klockstapeln ligger fragment av kyrkans ursprungliga romanska sandstensportal. Det rör sig om en kapitälkrans och ett stycke av en arkivolt med rundstav. Område C Allmän karaktär Område C utgör gamla kyrkogårdens båda östra kvarter. Dessa består av två stora gräskvarter med gravar längs med och vända mot gångarna samt gravar i nord-sydliga rader inne i kvarteren. Vidare är rader av gravar längs kyrkogårdsmurarna. Trots borttagna grusbäddar och häckar från gravarna längs gångarna och murarna kan man ännu skönja den tidigare strukturen med allmänna gravar och välexponerade enskilda gravar. Gravvårdstyper Längs med kyrkogårdsmurarna dominerar högresta vårdar från förra sekelskiftet medan det i övrigt är en större blandning av vårdar på de övriga enskilda gravytorna längs gångarna. I högre grad har där äldre vårdar tagits bort och ersatts med yngre småskaliga i ljus granit. I viss utsträckning har äldre vårdar återanvänts genom att de vänts (och därmed ännu förmedlar personhistoria) eller att den gamla texten ersatts med ny. I hög utsträckning rör det sig hos de äldre enskilda gravarna om familjegravar. Den äldsta vården är rest 1878 över kyrkoherde S Colliander. En annan kyrkoherdegrav tillhör K G von Schéele med familj och på denna står ett iögonenfallande kors på sockel i polerad röd granit från 1899. Korsets anslutning mot sockeln uppvisar allvarliga sprickor till följd av rostande järndubbning. Invid densamma står kyrkogårdens högsta vård, en ca 2,5 meter hög obelisk i svart granit från 1907 över socknens organist. Ytterligare ett par högresta äldre vårdar minner om organister och folkskollärare. En av dem från ca 1930 har en tidstypisk stram, klassicistisk utformning. Synnerligen särpräglad är en fi nhuggen sandstenspelare med urna och marmorklot rest över Nils Moberg som ”stiftade Bringetofta skola”. I övrigt berättar titlarna om hemmansägare, nämndemän, kyrkovärdar och postmästare. Formerna utgörs av bautastenar och obelisker, som regel i svart granit. Från mellankrigstiden fi nns lägre gavelformer som varit samkomponerade med en grusbädd och därmed idag ger ett något stympat intryck. Trots borttagandet av fl era äldre vårdar kvarstår intrycket av kvarterens inre allmänningar med låga, småskaliga typer. Vårdarna på allmänna gravar är vanligen av svart granit i form av resta vinkelbrutna hällar om ca 0,4 meters höjd eller plattor. De som bevarats på plats är 50 till antalet och daterar sig från 1928-54, på sedvanligt vis i kronologisk linje. Titlar på dessa vårdar är mindre vanligt. Någon enstaka hemmansägare och hustru påträffas liksom en predikant. Område D Allmän karaktär Område D utgör den östra utvidgningen från 1953, en genom gamla kyrkogårdsmuren, trädrad och lägre nivåskillnad klart avskild del. Området består av två jämnstora kvarter med nord-sydliga gravrader och grusgångar mellan dessa. Gravarnas vårdar är vända mot respektive gång. Vid mitten av norra kortsidan är en vilplats med beläggning av råbrutna kalkstenshällar. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet består uteslutande av låga breda granitvårdar från mitten av 1950-talet till idag. 1950-, 60- och 70-talen dominerar med strama typer. De äldre är som regel av svart granit och en del har klassiserande element som kolonner och frontoner. Många av de äldre gravarna är familjegravar och det är på de äldre vårdarna man återfinner de fåtaliga titlarna: hemmansägare, lantbrukare, predikant, sjuksköterska, stenhuggare, kyrkovärd, byggmästare. I södra hälften av raden längs gamla kyrkogårdsmuren finns ca 20 små resta vårdar och plattor från 1957-64 som kan utgöra en fortsättning på allmänna linjen från område C. |
