Stäng fönster Nässjö kn, ALMESÅKRA 1:2 ALMESÅKRA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Almesåkra socken ligger på det småländska höglandet. Det är en starkt kuperad bygd, rik på sjöar och barrskog. Flera vattendrag har här sina källor. Av fornlämningar märks de s.k. ”Torsa stenar”, ett stort järnåldersgravfält. I kyrkligt hänseende utgjorde Almesåkra annex till Malmbäck fram till 1900-talets pastoratsregleringar. Gårdarna ligger mycket spritt i landskapet. En av de större är det gamla säteriet Fredriksdal som på 1600-talet innehades av släkten von Wittinghoff . Kyrkan ligger på en höjd vid Almesåkrasjöns östra strand där den gamla landsvägen mellan Jönköping och Kalmar löper fram. Någon egentlig kyrkby finns inte. På andra sidan landsvägen – vilken löper söder om kyrka och kyrkogård – ligger sockenstugan från 1870 med rödfärgad locklistpanel och tegeltäckt sadeltak. Invid denna står de gamla kyrkstallarna. Barrskog möter vid kyrkogårdens östra och norra sida. Mellan kyrkogård och landsväg finns en utsträckt parkering. Kyrkan reser sig mitt på den rektangulära och avjämnade kyrkogården, med koret mot öster. Kyrkogården omges av kallmurar. Den föregående träkyrkan från 1694 stod i kyrkogårdens nordvästra hörn. Allmän karaktär Almesåkra kyrkogård har en rektangulär, symmetrisk plan med kyrkan centralt placerad som en del av en öst-västlig mittaxel. I det nordvästra hörnet står en mindre bod. Norr om kyrkan är det stora kvarter 1. I det nordöstra hörnet är kvarter 2 och i det sydöstra kvarter 3. Söder om koret är kvarter 4. Kvarter 5 och 6 är längs kyrkogårdsmuren i söder. Kyrkogårdens sydvästra fj ärdedel upptages av kvarter 7. Omgärdning Kyrkogården omges av kallmurar från omkring 1867. I söder är det en ca 0, 5 meter hög mur av grovt tuktad granit. Från denna reser sig huggna stolpar av kalk- och sandsten, mellan vilka löper ett smidesstaket med taggar. Flera av kalkstensstolparna har sprickbildningar. Mossa och sedum växer på muren. Vid övriga sidor är en ca 1, 5 meter hög och 1 meter bred mur av markstensblock och småsten. I väster är den närmast en stödmur. Brun och vit mossa växer på krönet. Ingångar De båda ingångarna ligger i linje med kyrkans portar i väster och söder. De har smidda pargrindar från 1800-talets andra hälft med bandjärnsdekor. De kraftiga stolparna från samma tid är spritputsade och vitkalkade samt avtäckta med klotkrönta kopparplåtshuvar. Västra ingången har en trappa av sandsten. I det nordöstra hörnet är en sentida röd trägrind som vetter mot en dumphög. Vegetation Sex stycken av den gamla trädkransens lönnar står kvar i nordost samt nordvästra och sydöstra hörnen. I övrigt rör det sig om nyplanterade lönnar och några halvgamla träd. En stor och karaktärsskapande gammal lönn växer strax sydost om koret. Två unga lindar flankerar gången fram till kyrkans södra port. Gångsystem Gamla kyrkogården genomlöps av några få grusgångar, rätvinkligt utlagda. Runt kyrkan är en grusad yta. Öster om koret sammanstrålar tre gångar kring en gräsrundel, vilken är en del i det sena 1800-talets parkideal. Gravvårdstyper Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från medeltiden fram till idag. Äldst är en medeltida gravhäll följt av några gravvårdar i lagrad bergart från omkring 1800. Dessa representerar den hantverksmässiga gravkonstframställningen innan industrialismen. Från förra sekelskiftet fi nns en handfull industriellt framställda, resliga gravvårdar av granit i form av obelisker eller bautastenar, sin tids statusmarkörer efter döden. Med bestämmelserna om maximihöjd på vårdar under mellankrigstiden fi ck dessa en annan form, låg och bred. Ofta gavs de klassiserande drag med tempelgavel och kolonner. En stor del av gravarna från förra sekelskiftet och tiden fram till 1950 har haft grusbädd och häckinramning, av vilket idag inget kvarstår. Vid sidan av dessa som regel enskilda gravar fi nns allmänna linjens enkla små vårdar, som sällan överstiger en halvmeter i höjd. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer uniforma. Detta gravskick kan betraktas som ett uttryck för samtidens kollektivism och likheten inför Gud. Redskapsbod I det nordvästra hörnet står en liten 1900-talsbod med brun fj ällpanel och pulpettak med korrugerad plåt. Kvarter 1 Allmän karaktär Kvarter 1 är kyrkogårdens största kvarter och upptager större delen av norra hälften. Kvarteret består av dubbla nord-sydliga gravrader. Norr om kyrkan fi nns endast ett fåtal gravar. Gravvårdstyper Äldst i kvarteret är några sekundärt placerade gravhällar. Mot kyrkans gavel har man lutat en sandstenshäll från 1791 som legat över kyrkoherde Johan Mathias Collin. Mot kyrkogårdsmuren lutar en motsvarande från 1797 efter ”Stållemakaren och konstärfarne Joh. Åkerman” samt ännu en sandstenshäll med inristat latinskt kors, sannolikt en medeltida gravhäll. Invid dessa har man placerat en altarskiva i sandsten från den första kyrkan på platsen (enligt inskription). Denna har tydliga rester av en relikgömma och är därmed medeltida. Kvarteret präglas av låga, breda vårdar från omkring 1940 till idag. Dessa är vanligen av svart eller grå granit med tämligen enkla former. Från 1890 – 1935 fi nns en handfull mer högresta vårdar, varav fl ertalet är i polerad svart granit och har form av obelisk eller bautasten. Särskilt anslående är den två meter höga bautastenen i grå granit vid gången fram till tornporten, rest 1918 över ”min älskade make” järnhandlaren E Almgren. I kvarterets nordvästra hörn står kyrkogårdens enda gjutjärnskors, tillverkat 1870. Korset är i behov av ommålning. Titel förekommer främst på vårdar från 1900-talets förra hälft. Det rör sig om ett antal hemmansägare och en lärarinna. En vård bär en referens till Ahnfelts sångbok och vittnar därmed om väckelsen. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarter 1 har i hög grad fått sin nuvarande prägel under 1900-talets andra hälft med övervägande låga, breda vårdar i sammanhängande gräsytor. Tidigare hade fl era gravar grusbädd, men av detta återstår idag inget, en vanlig utveckling på länets kyrkogårdar. En handfull mer högresta vårdar från decennierna kring 1900 ger kvarteret en viss dynamik och ett historiskt djup. Det är hos dessa de främsta kulturhistoriska värdena fi nns. De få titlar som fi nns speglar en stark bondeklass. Av särskilt intresse är ett gjutjärnskors som representerar den tidiga industriella framställningen av gravkonst. Ytan norr om kyrkan är nästintill outnyttjad, vilket påminner om de negativa föreställningar som funnits om denna sida. Lutade mot kyrkogårdsmuren och kyrkan fi nns värdefulla gravhällar från medeltid och 1700-tal samt en medeltida altarskiva. Dessa är omistliga historiska dokument. Kvarter 2 – 5 Allmän karaktär Kvarter 2 och 3 är kyrkogårdens östligaste. Kvarter 4 ligger söder om koret och det outnyttjade 5 längs södra kyrkogårdsmuren. Alla kvarteren har utgjort allmän linje, vilket också kan utläsas av de få och glest stående vårdarna. Stora ytor i kvarter 2 och 4 är tomma. Gravvårdstyper Gravvårdbeståndet är något blandat i såväl ålder som format. I kvarter 2 och 3 fi nns ett visst inslag av sentida låga och breda vårdar. I övrigt rör det sig om stenar från 1888 till 1952 med tyngdpunkt på 1910- och 20-talen. Inom 2 och 3 fi nns både de för allmänna linjen vanliga småskaliga resta samt liggande stenarna och mer påkostade vårdar med titel som hemmansägare, lantbrukare och hustru. Äldsta vården är en särpräglad liten obelisk. Inom kvarter 4 rör det sig mest om små liggande stenar från främst 1920-talet, lagda över barn och ungdomar. Vid östra kyrkogårdsmuren står ett antal borttagna vårdar från 1897 – 1948, bl.a. två träkors från 1905 respektive 1913, vilka sannolikt stått i allmänna linjen. Kvarter 6 – 7 Allmän karaktär Kvarter 6 och 7 utgör kyrkogårdens sydvästra kvart med 6 som en rad längs kyrkogårdsmuren i söder. Kvarter 7 består av dubbla nord-sydliga gravrader. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet i 6 utgörs med ett undantag av låga och breda stenar från 1970- och 80-talen. Undantaget är en obelisk från 1898 över komminister C F Rydeman, på sin tid en rikskänd helbrägdagörare. Kvarter 7 företer ett mer blandat intryck, omkring hälften av vårdarna är för övrigt resta på familjegravar från 1900-talets förra hälft. De äldre är högresta, medan de yngre är låga och breda. Bland de äldre fi nns ett exempel på en av de gravvårdstyper som ritades på 1920-talet av den välkände kyrkogårdsarkitekten Harald Wadsjö. Ett kors i svart granit är rest 1940 över den siste komministern i socknen. Bland övriga titlar i kvarteret är hemmansägare, banvakt, trädgårdsmästare, rättare och jubeldoktor. Som regel har gravarna haft grusbädd, men detta kvarstår bara i ett par fall. Det ena är en grav med häll och stenram i sydvästra hörnet. Denna och ett fåtal andra stora familjegravar dominerar intrycket. Till dessa hör den intilliggande Abramsonska familjegraven med över två meter hög sten med jugendrelief och ett stämningsskapande s.k. sorgeträd, en hängalm. Storskalig är även en obelisk från 1924 vid gången till tornporten. Den mest karaktärsskapande av gravarna på kyrkogården är knuten till Fredriksdals säteri och ligger vid kyrkans södra ingång. Den storskaliga graven har grusbädd med stenram. Inom denna befi nner sig ett antal vårdar. Äldst är en ca två meter hög och nästan lika bred vård från 1818 huggen i kalksten över friherre Casten von Otter. Utförandet är sobert och nyklassicistiskt. Stenen har fått en kraftig spricka och spjälkningar på inskriptionssidan. I gruset framför ligger två kalkstenshällar, den ena från 1848 över G A Spaldencreutz med familj och den andra från 1862 över Jönköpingspostens grundare och nuvarande kyrkas initiativtagare, J A Björck, gift med Spaldencreutz’ dotter. Från 1908 står en över två meter hög obelisk, rest till minne av justitierådet A B Skarin, gift med Björcks dotter. |
