Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Vellinge kn, VELLINGE 99:43 VELLINGE KYRKA

 Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
Kyrkomiljön
Vellinge ligger på Söderslätt i sydvästra Skåne, söder om Malmö. Vellinge är centralorten i Vellinge kommun. Slättbygden har Sveriges bästa åkerjord. De goda förutsättningarna för odling gjorde redan under förhistorisk tid området attraktivt. Kring 1000-talet, efter befolkningsökning och förbättringar inom jordbruket, skedde en omfattande bybildning. Under 1100-talet bildades socknarna och flera romanska kyrkor byggdes i området. Socknarna var små och kyrkorna ligger tätt, vilket tyder på stor befolkning och bördig jord. I bykärnan låg gårdarna samlade omgivna av odlingsmark indelad i en mängd smala tegar.

Vellinge omnämns i skrift första gången 1315 och skrivs då Hwellinge. På 1570-talet hade Vellinge 36 gårdar vilket var en ovanligt stor by. På en karta från 1799 över Vellinge låg kyrkan mitt i byn och var omgiven av kringbyggda gårdar. Väster om kyrkogården låg prästgården, en stor fyrlängad gård och i sydöst låg klockaregården. På dess platser har kyrkogården senare utvidgats. Vid enskiftet i början av 1800-talet omvandlades landskapet. Jorden sammanfördes i större enheter, byn splittrades och flera gårdar flyttades ut från bykärnan. På 1880- talet kom järnvägen Malmö-Trelleborg till Vellinge och i början av 1900 även järnvägen till Skanör -Falsterbo. Det innebar ett stort uppsving för byn med hantverkare och småindustrier. Hus i rött tegel byggdes kring stationen. Under 1900- talet har Vellinge fortsatt expanderat mycket med bostäder, handel och verksamheter och det pågår fortfarande utbyggnad. Många av invånarna arbetspendlar till Malmö.

Kyrkan omges idag av vägar och bostadsbebyggelse av olika ålder samt i norr av en park med gästgivargård och församlingshem. Väster om kyrkogården ligger ett kvarter med äldreboende byggt på 1990-talet. Sydöst om kyrkan ligger gamla brandstationen från 1926 med trappgavlar. I öster finns kyrkans parkering och en banklokal från 1960-talet.

Kyrkogården ligger inom av länsstyrelsen utseende särskilt värdefull kulturmiljö. Kyrkotomten ligger inom reg. Fornlämning L1989:7232 som utgör bytomten enligt äldre storskifteskarta. Fornlämningar skyddas enl. 2 kap. kulturmiljölagen.

Kyrkogården
Historia kyrkogården
Medeltida kyrkogårdar anses allmänt ha varit inhägnade, betade ängar, som även fungerade för profana ändamål. Gravarna utformades ofta som små kullar med träkors. Under andra hälften av 1800-talet omgestaltades ett stort antal kyrkogårdar i Skåne då de fick stramare planlösningar med gångar och kvarter och omgärdade gravplatser.
På kartor från 1700-talet visas Vellinge kyrkogård som en mindre nästan kvadratisk yta kring kyrkan omgärdad av en trolig mur. Direkt väster om kyrkogården låg den kringbyggda prästgården. Under 1800-talet ökade befolkningen och en utvidgning behövdes. 1860 gjordes ett förslag att utvidga mot väster på den nerbrunna prästgårdens mark. Kyrkogårdens yta fördubblades därmed. Samtidigt gjordes en mindre utvidgning mot en ny väg i norr. Ytterligare stor expansion av kyrkogården skedde mot söder i slutet av 1800-talet. Trots detta blev kyrkogården för liten och en ny kyrkogård anlades under 1920-talet på en ny plats söderut intill den nybyggda prästgården. Den nya kyrkogården beskrivs inte i denna skrift. Klockarebostället sydöst om kyrkan revs på 1960-talet och en urnlund anlades på dess plats. Omkring 2011 ordnades askgravplatser på kyrkogården.

Beskrivning gamla kyrkogården
Kyrkogården är omgiven i norr och öster av en gråstensmur avtäckt med röda tegelpannor. Muren är vitputsad mellan stenarna. Innanför står en krans av lindar. I söder och väster gränsar ett järnstaket och häck av tuja. En bit av den gamla muren finns kvar i söder mellan äldsta och utvidgade delen. Ingångar finns i alla väderstreck. Ingången i öster från parkeringen är genom en gjutjärnsgrind mellan kraftiga murade tegelstolpar krönta med lyktor. I väster från vägen finns en grind av smide. Asfalterade gångar finns från dessa grindar till kyrkan. Övriga gångar är grusade. Kyrkan omges av en stenor med kullerstenar närmast fasaden. Gravplatserna är mestadels omgärdade av buxbom och belagda med singel. Enstaka gravar har stenomfattning eller smidesstaket. Bitvis är grässått. Närmast kyrkan finns flera kalkstenshällar från början och mitten av 1800-talet, bland dem en med titeln ”gästgifvaren”. Kalkstenarna är nyligen restaurerade och texten är läsbar. På kyrkogården växer en mängd storvuxna vintergröna tujor och cypresser. Stenarna är en blandning av högresta stenar från förra sekelskiftet och lägre nyare stenar.
Kvinnliga yrkestitlar är ovanligt men här finns bland annat en matlagerska. De senaste inslagen är minneslund, urnlund och askgravplatser. Urnlunden i sydöstra hörnet skiljer ut sig från övriga kyrkogården. Den är grässådd och omgiven av en häck, gravstenarna står i raka rader i gräs. Askgravplatserna är flera liggande stenar med namn inom en avgränsning av buxbom.

Byggnader på kyrkogården
I kyrkogårdsgränsen i sydöst finns två hus. Ett före detta bårhus, numera förråd, ritat av Länsarkitekt N A Blanck på 1930-talet med vitputsad fasad och koppartak. Porten är klädd med koppar och omges av en portal av bruna smala tegelstenar. Dörren har handtag av ringar. En ekonomibyggnad ritad 1966 av Tage Möller arkitektkontor med spritputsad fasad och svart plåttak ligger i närheten av bårhuset.

Källor och litteratur
Skåne, Landskapets kyrkor, red. Markus Dahlberg, Riksantikvarieämbetet, 2015
Sockenkyrkorna – kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet, 2008
Skånska kyrkor, Skånes Hembygdsförbund årsbok 1997
Vellinge kyrka, vård och underhållsplan, Caroline Ranby, 2017,
Gessie kyrkogårdar, Vård- och underhållsplan, Barup&Edström Arkitektkontor, 2016
Vellinge gamla kyrkogård, Vård- och underhållsplan, Barup&Edström Arkitektkontor,2017
Helgedomar på Söderslätt I, Ernst Frostin, 1960
Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne 1812- 1912, Siegrun Fernlund, 1982
Jacob Kremberg och Lundaskolan, Anna Maria Göransson, 1977
Den medeltida skulpturen i Skåne, Lena Liepe, 1995