Stäng fönster Sjöbo kn, VANSTAD 59:1 VANSTADS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Kyrkomiljön Kyrkbyn Vanstad ligger en dryg mil öster om Sjöbo i ett öppet och kuperat odlingslandskap som präglas av storgodsdriften vid närliggande Vanstadtorp. Godset omnämns redan på 1300-talet som sätesgård för riddare och väpnare. Nuvarande byggnader uppfördes av Thage Thott på 1810-talet. Inom sockenområdet visar boplatser från stenåldern och gravhögar från bronsåldern på en lång kontinuitet av mänsklig aktivitet. Sockennamnet är belagt i skrift 1332, då som Watnstatha, som kommer av vattensamling eller vattningsställe. Byn präglas idag av laga skifte som genomfördes 1832, då gårdar flyttades ut och gatehus uppfördes på de gamla gårdsplatserna. Under 1800-talets andra hälft utvecklades kyrkbyn till ett centrum för handel och hantverk och i socknen uppstod stationssamhället Äsperöd på 1860-talet. Flera av dessa gatehus är ännu bevarade och i kyrkans direkta närhet återfinns välbevarad prästgård med trädgårdsanläggning från 1857, två skolbyggnader i rött tegel från 1850 respektive 1908 samt ett mindre vitputsat spruthus uppfört 1824. I byns östra utkant återfinns en mölla från mitten av 1700-talet som var i drift fram till 1940, och på den accentuerade åssträckningen nordväst om kyrkan finns en numera igenväxt färdväg med milstenar av 1700-talstyp. På åsen finns även en rest sten kallad Broås käring eller Broåsastenen, vilken enligt sägnen ska ha vänt på sig när det luktade nybakat bröd. Kyrkans närmaste omgivning utgörs av Vanstadvägen i söder, utmed vilken byns bebyggelse är koncentrerad och Gamla Prästavägen i väster som leder till Lövestad. I öster återfinns en asfalterad parkering medan villabebyggelsen ansluter direkt intill tomtgränsen i norr. Kyrkan och kyrkogården ligger inom registrerat fornlämningsområde Vanstad 97:1 som avser den äldre bytomten och skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen. Kyrkogård Den nuvarande kyrkan är uppförd på platsen för den romanska kyrkan, och Vanstads kyrkogård har således medeltida anor. Medeltida kyrkogårdar var vanligen små och omgav kyrkan i dess direkta närhet. Från 1660-talet finns uppgifter om att kyrkogården omgavs av en mur som är ”opmurt aff stora sten, teckt en del med tagsten, en del med flise sten”, men i övrigt saknas information om kyrkogårdens utseende innan 1800-talets visitationsprotokoll. Av dessa framgår det att platsbristen till följd av en ökande befolkning är påtaglig, och mindre utvidgningar i öster, väster och norr skedde 1850. I samband med uppförandet av den nya kyrkan 1869 fick kyrkogården i stort sin nuvarande utsträckning, även om vissa förändringar tycks ha skett senare under 1800-talet. Kyrkogårdar som vi är vana att se dem idag, med gångsystem, trädkransar och arrangerad vegetation fick sitt genomslag under 1800-talet. I Vanstad påbörjades en upprustning av kyrkogården efter att den nya kyrkan stod klar, bland annat anlades trädkrans och planteringar av hagtornshäckar. Då platsbristen på kyrkogården fortsatt utgjorde ett problem och ytterligare utvidgningar i anslutning till kyrkoanläggningen inte var möjliga anlades en ny begravningsplats utanför byn i slutet av 1800-talet. Kyrkogården fortsatte att brukas för enstaka begravningar, men förändringarna under 1900-talet är till följd av detta få. 1952 uppfördes ett bårhus efter ritningar av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe och 1960 tillkom en redskapsbod med toaletter. Ny kyrkogårdsmur anlades 1969, alternativt rör detta en restaurering av den befintliga muren med bevarade äldre grindstolpar och nya grindar enligt de äldre förlagorna. För ritningarna stod arkitekt Aina Berggren. 1982 ersattes ett flertal av trädkransens lindar som var i dåligt skick. Vanstads kyrkogård omges idag av en stödmur av fältsten i alla väderstreck utom norr. I söder och väster är muren kallmurad medan den i öster är högre och avtäckt och fogad med betong. Längs norra och östra gränserna växer dessutom häckspirea och hela kyrkogården inramas av en trädkrans av parklindar. Ingångar återfinns i söder och sydöst. Huvudingången i söder har pargrindar i trä som hänger i kraftiga vitputsade grindstolpar som kröns av betongklot. Pargrindarna flankeras av enkelgrindar som hänger i lägre grindstolpar med samma utförande. Entrén i sydost utgörs av en låg enkelgrind av trä i samma utförande som huvudingångens med grindstolpar i granit som kröns av järnkors. Från grindarna löper slingrande grusade gångar som delar in kyrkogården i sex asymmetriska delar och även omger kyrkan. I övrigt är kyrkogården gräsbevuxen, med undantag av ett fåtal grusade gravplatser. Delar av gångsystemen och gravplatserna kantas av klippta buxbomshäckar. Runt redskapsboden i nordöst växer äldre almar och syrener och väster därom står en äldre solitär vårtbjörk samt ett fläderträd som enligt sägnen är planterad över en grupp stupade snapphanar. På gravplatser och i planteringar växer buskar som tuja, klätterbenved, rododendron och krypoxbär liksom perenner i form av exempelvis rosor, gul fetknopp, kärleksört, murgröna, prästkrage, hortensia och funkia. Den huvudsakliga delen av gravvårdarna härrör från tiden mellan 1800-talets mitt och 1900-talets första decennier. Formspråk och material har en relativt rik variation med bland annat obelisker i diabas, bautastenar i granit, kransprydda kors, uppslagna böcker, skulpterade änglar och naturromantiskt utformade vårdar som brutna trädstammar. Ett fåtal av gravplatserna inramas av stenkanter eller järnstaket. På kyrkogården finns också ett antal liggande och stående tunna kalkstenshällar som var vanliga under 1800-talets första hälft, men även vårdar från 1900-talets senare del och tidigt 2000-tal, främst placerade längs öster och nordöst om kyrkan. Byggnader på kyrkogården Norr om kyrkan ligger ett bårhus som uppfördes 1952 efter ritningar av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Byggnaden har rektangulär planform, vitputsade fasader och sadeltack avtäckt med rött enkupigt tegel. Entrépartiet i söder utgörs av en pardörr med liggande brunbetsad panel. Dörren har en rakt avslutad och svagt framskjuten omfattning av rött tegel i två spräng. Omfattningen är avtäckt med kopparplåt och kröns av ett latinskt kors, även detta i kopparplåt. I norra gavelröstet sitter ett rundfönster i trä, troligen ek. I kyrkogårdens nordöstra hörn finns en mindre förrådsbyggnad med stående brunmålad panel och plåttäckt pulpettak. Byggnaden uppfördes 1960. Källor och litteratur Vanstad kyrka, Lövestads kyrkliga samfällighet, Underhållsplan (2009-03-14), Restaurator, Malmö. Vanstads kyrkogård och begravningsplats, Vård- och underhållsplan (2015), Regionmuseet i Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne. Sjöbo kommun. Kulturnämnden. Bevarandevärda kulturmiljöer inom Sjöbo kommun: https://www.sjobo.se/download/18.48ef7cbb166100ed03bd85/1538575254048/Bevarandevärda%20kulturmiljöer%201993.pdf, hämtad 2020-01-21. Länsstyrelsen Skåne. Samhällsplanering & kulturmiljö. Kulturmiljöprogram. Sjöbo kommun: https://www.lansstyrelsen.se/skane/besoksmal/kulturmiljoprogram/omraden/vanstad.html, hämtad 2020-01-21. Riksantikvarieämbetet. Fornsök: https://app.raa.se/open/fornsok/lamning/99088b1f-f195-4c51-a0d0-6c03ca0710bf, hämtad 2020-01-28. Platsbesök 2019-09-12. |
