Stäng fönster Gnosjö kn, KULLTORP 2:6 KULLTORPS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Kyrkogården består av tre enheter åtskilda genom nivåskillnader, murar och trädrader. Den ursprungliga kyrkogården har en rektangulär plan och bildar en låg platå. Kyrkan är belägen på en terrass på den norra hälften, med koret mot öster, därmed delande kyrkogården i en större sydlig hälft och en mindre, nordlig. Terrassen kantas i söder och öster av en låg stödmur av kallmurade block av kilad granit samt en idegranshäck med rad av hamlade almar. I linje med korporten är en trappa i muren. Denna den gamla kyrkogården består av sju kvarter, 1 i nordväst, 2 i nordost, 3 längs kyrkogårdsmuren öster om koret, 4 längs muren i väster, 5 söder om kyrkan, 6 längs östra muren och 7 längs södra muren. Längs gamla kyrkogårdens södra sida är en utvidgning från 1953, kvarter 8, och vid den östra sidan en från 1974, kvarter 9-13. Båda ligger något lägre än gamla kyrkogården. I östra delens nordöstra hörn reser sig Jutakullen med en minneslund. Omgärdning Kyrkogårdens äldsta del omges vid alla sidor utom den norra av en upp till 1,5 meter hög stödmur av kallmurade markstensblock och hällar. Längs gamla kyrkogårdens alla sidor, utom den östra löper ett svartmålat gjutjärnsstaket på pollare med vitmålade knoppar, från förra sekelskiftet. En nytillverkad version av detta omgärdar norra och östra sidorna av östra utvidgningen. Södra utvidgningen och den östras södra sida begränsas av en drygt meterhög mur av kilad och fogad granit, avtäckt med kalkstenshällar. I väster är den avtrappad i höjd med markens terrassering. Ingångar Kyrkogårdens gamla del har två ingångar, en i väster i linje med tornporten och en i norr. Båda har smidda 1800-talspargrindar. Den västra ingången har grindstolpar av tuktad granit och en granittrappa med svarta stålrörsräcken och räfflade gjutjärnsstolpar. En variant av sistnämnda tjänar som grindstolpar vid norra ingången. Södra utvidgningen har ingång i väster med en stram, smidd pargrind, placerad i en vinklad inkragning i muren. De båda infarterna till östra utvidgningen är placerade i linje med varann i norr och söder. Den södra har en tredelad smidesgrind. Vegetation Kring gamla kyrkogården växer en trädkrans av sekelgamla lindar och lönnar. Södra utvidgningen omgärdas av en rad med lindar från 1953. En nord-sydlig rad av björkar delar östra utvidgningen i två delar. Övrig vegetation behandlas under respektive kvarter. Gångsystem Gamla och södra delen av kyrkogården genomlöps av rätvinkliga grusgångar som defi nierar kvarteren. De gångar som tidigare funnits inne i kvarter 5 är nu igenlagda. Kyrkans terrass är grusad på södra och östra sidan. I gamla kyrkogårdens södra mur är två trappor ned till kvarter 8. De få körbanorna på östra utvidgningen defi nierar kvarteren. De är asfalterade och ansluter på två ställen till gångarna från de västra delarna. Gravvårdstyper Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från 1700-talet fram till idag. Äldst är handhuggna sandstens-, kalkstens- och granitvårdar från främst 1700-talet, vilka visar på den lokala hantverksmässiga gravkonsten före industrialismen. Några gjutjärnsvårdar från 1800-talets andra hälft är framställda vid bygdens järnbruk, bl.a. Häryd. Dessa representerar den allra tidigaste industriella framställningen av gravvårdar, vilket gjorde det möjligt för fl er personer att ha råd med detta. Från förra sekelskiftet fi nns en handfull resliga gravvårdar, vanligtvis av polerad granit i form av obelisker eller bautastenar, sin tids statusmarkörer efter döden. Med bestämmelserna om maximihöjd på vårdar under mellankrigstiden fi ck dessa en annan form, låg och rektangulär. Ofta gavs de klassiserande drag med tempelgavel och kolonner. En stor del av gravarna från förra sekelskiftet och tiden fram till 1950 har haft grusbädd och häckinramning, av vilket idag inget kvarstår. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer uniforma. Grusbäddarna ersattes konsekvent av gräs. Detta gravskick kan betraktas som ett uttryck för samtidens kollektivism och likheten inför Gud. De senaste tjugo åren har variationerna i form blivit större, men måtten är ungefär desamma. En spirande individualism tar sig uttryck i valet av färgrika, polerade stenar. Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf. Kvarter 1 – 3 Allmän karaktär Kvarter 1 – 3 utgör kvarteren norr och öster om kyrkan på kyrkogårdens gamla del. I kvarter 1 och 3 ligger gravarna i dubbla nordsydliga rader med rygghäckar. En rad sträcker sig längs staketet i norr, likaså med rygghäck. Inom 2 fi nns en öst-västlig dubbel gravrad med rygghäck. I dess östra ände är en rad med gravar vända mot öster. Vid kyrkans norra långsida är en gräsyta med rader av hamlade almar och musealt uppställda gravvårdar. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet består till största delen av låga vårdar från 1930- talet till idag, bland de äldre främst av svart granit. Vid sidan av dessa fi nns en handfull äldre, mer högresta vårdar från 1800-talets andra hälft och tidigt 1900-tal, särskilt i norra delen av 3 och östra änden av 2. Intrycket domineras där av en ca 3 meter hög obelisk från 1861 över en kronolänsman Ekelund med fru född Lagerbielke. Ett gjutjärnskors från 1870, gjutet vid Häryds bruk, är rest över prosten Hagelberg, och ett annat från 1903 över en folkskollärare. En obelisk från 1877 är rest över kyrkoherde Almén. En högrest vård från 1890 minner om kyrkoherde Colliander och en häll från 1939 över kyrkoherde Bergdahl. I museikvarteret återfi nns en stram, huggen kalkstensvård från 1829 över kyrkoherde Broman och invid denna en obelisk över kyrkoherdarna Svanström och Lund samt hovrättsrådet Lagerbielke med familjer. Fem huggna sandstensvårdar är daterade 1741-1838, alla utom en är s.k. parstenar (två står vid västra ingången). Två samtida vårdar av granitflis har ett mycket torftigare utförande. Fyra vårdar från 1869-91 är av gjutjärn, alla utom en i korsform. Åtminstone ett av korsen är gjutet vid Häryds bruk, vilket kan utläsas av bokstäverna HR. Många gravar inom kvarteren är familjegravar, och det tycks tidigare ha varit utpräglade köpegravskvarter. Ett fl ertal vårdar bär titel. Vanligast är hemmansägare, men det fi nns även svarvare, fj ärdingsman, inspektör, rådman, nämndeman, industriidkare, handlande, kantor, kyrkovärd och barnmorska. En vård bär referens till Ahnfelts sångbok och en annan till Missionsförbundets (Sv Mfb), tydliga tecken på frikyrklighet. Kvarter 4 – 7 Allmän karaktär Kvarter 4 – 7 utgör gamla kyrkogårdens södra del med dubbla nord-sydliga gravrader, till stor del med rygghäckar av måbär. I mitten av kvarter 5 saknas dock rygghäckar och vårdarnas placering är spår av vad som tidigare var en häckomgärdad mindre gravgård inne i kvarteret. I västra delen av kvarter 7 växer ett s.k. sorgeträd, en hängalm. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet utgörs nästan uteslutande av låga vårdar från mellan- och efterkrigstid. Många av de äldre av dessa är av svart granit, medan ljus granit dominerar bland de yngre. Ett mindre antal äldre vårdar från förra sekelskiftet finns, de fl esta av dem småskaliga. Äldst är en liten vård av polerad svart granit från 1897 i kvarter 5, följt av en nästan två meter hög vård från 1898 över en kantor. Den är av grå granit med fronton och blir genom sin storlek en solitär på kyrkogårdens södra del. En mindre del av gravarna är familjegravar. Titlar förekommer på många av de något äldre vårdarna, efter 1950-talet är det mindre vanligt. Hemmansägare, industriidkare och fabrikör är vanligaste titlarna, övriga är främst knutna till olika hantverk. Musealt uppställda vid västra kyrkogårdsmuren och trapporna ned till kvarter 8 står tio vårdar från 1772 – 1830. Alla utom en är av sandsten, flertalet fint huggna med profilerade krön. Tre stycken är s.k. parstenar. Kvarter 8 Allmän karaktär Kvarter 8 tillkom 1953 och har en rektangulär utsträckning vid gamla kyrkogårdens södra sida. Marken är terrasserad i tre nivåer med dubbla nord-sydliga gravrader längs rygghäckar. Mellan raderna förbinds de olika nivåerna med kalkstenstrappor. I sydöstra hörnet är en öppen gräsyta kringgärdad av råbrutna kalkstenshällar i marken. Detta var ursprungligen avsett som plats för bårhus men kan snarast betecknas som en ceremoniplats. Gravvårdstyper Gravvårdarna daterar sig huvudsakligen från 1950-, 60- och 70- talen. De har efterkrigstidens vanliga rektangulära form med låg profi l och stram form. Ljus granit är det vanligaste materialet. Familjegravar förekommer i princip inte. Ett antal vårdar har dock titel och ortsnamn. Vanligaste titeln är hemmansägare och de övriga är knutna till den lokala småindustrin. Vid ingången till östra utvidgningen har tre gravstenar av granitflis lutats mot muren. Två bär årtal, 1717 respektive 1718. Kvarter 9 – 13, urn- och minneslund Allmän karaktär Den östra utvidgningen tillkom 1974 med sex gravkvarteren. Gravarna ligger i nord-sydliga rader, vända mot de båda gångarna. Kvarteren inramas av häckar. I gångarnas skärningspunkter fi nns två plattlagda ytor med var sin åttakantig, granitklädd springbrunn. I sydost är en urnlund med sorgeträd i form av en hängalm i en gräsyta omgiven av en rätvinklig gång av betongplattor. Gravarna är placerade längs denna och har rygghäck. I nordost reser sig naturformationen Jutakullen (RAÄ 25). Enligt traditionen skall de danskar som stupade på orten i Nordiska sjuårskriget och Kalmarkriget ha gravlagts här. Ett högt träkors är idag rest på krönet och vid den norra sidan har en minneslund ordnats med gräsmatta och stort markstensblock med inskription. Vid kullens sidor växer äldre ekar och björkar. Gravvårdstyper Gravvårdarna från 1970-talet till idag har efterkrigstidens vanliga låga profi l. Vanligaste materialet är grå och röd granit. Familjegravar och titlar förekommer som regel inte. Urngravarna daterar sig från 1995 till idag och har huvudsakligen små naturligt rundade stenar. |
