Stäng fönster Gnosjö kn, GNOSJÖ 1:10 GNOSJÖ KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Gamla kyrkogården består av en äldre hälft i söder och en yngre, delvis lägre liggande, hälft i norr. Den äldre delen fi ck sin nuvarande utsträckning 1909. Den har en rektangulär plan – något avfasad i sydost – med fyra lika stora, rektangulära kvarter: 1 i sydväst, 2 i nordväst, 3 i sydost och 4 i nordost. Uppbyggnaden är därmed symmetrisk. Dess norra hälft utgör den ursprungligaste delen där den gamla träkyrkan stod fram till 1885, men denna går ej längre att avläsa. Terrängen sluttar svagt ned mot sjön i öster. I det sydöstra hörnet står en redskapsbod. Den yngre hälften i norr tillkom 1951. Den har en trapetsoid plan med asymmetrisk uppbyggnad, vilken till stor del bestäms av det uppskjutande bergskrönet i områdets mitt. Kvarter 5 och 9, sydväst och väster om berget ligger i nivå med vägen och den äldre kyrkogårdsdelen. Kvarter 6 sydost och kvarter 7 öster om berget ligger betydligt lägre. Kvarter 9 ligger nordväst om berget och sluttar åt norr. Bårhus och redskapsbod är ingrävda i branten sydväst om berget. Omgärdning Kyrkogårdens äldre del omges vid alla sidor utom den västra av låga stödmurar av kallmurad marksten, anlagda 1909-10. I väster och söder löper ett svartmålat gjutjärnsstaket från 1909-10, i väster förnyat i sen tid efter att ha avlägsnats i samband med en dödsolycka. Längs den yngre hälftens västra sida sträcker sig en 1-1,5 meter hög och 0,5 meter bred kallmur från 1951 av tuktad granit i jämna skift. Muren är avtäckt med huggna granithällar. I öster är en kallmurad stödmur av tuktad granit. Mellan gamla och nya delen är en granittrappa från 1951 med ett sentida, omålat stålrörsräcke. Ingångar Den äldre hälftens ingång är placerad mitt på västra sidan. Grindpartiet från 1909-10 är något indraget och har en smidd pargrind av bandjärn mellan räfflade gjutjärnskolonner. Den yngre hälftens huvudingång är placerad mitt för den närmast samtida trappan upp till kyrkplanen. Även denna ingång är något indragen och kantas av stolpar av huggen, kallmurad granit, avtäckta med hällar. Grindarna är avhängda, vilket även gäller ingången från parkeringen i norr med sina enkla trästolpar. Vegetation Runt kyrkogårdens äldre del finns en trädkrans av hamlad alm och lind. Där gångarna möts i dess mitt växer tre hamlade almar, ur- sprungligen var de fyra. En rad av hamlade lindar sträcker sig längs västra sidan av den yngre delen. Längs sidan mot sjön växer en häck av lind. Kyrkogårdens yngre del domineras av en stor gammal lönn som växer vid bergets södra sida. Gångsystem Gångarna på yngre delen och huvudgångarna på äldre delen är asfalterade. På äldre delen bildar dessa en T-form sedan den södra gången, mellan kvarter 1 och 3 lagts igen (till men för den ursprungliga symmetrin). Inom kvarter 1, 2 och 4 löper nord-sydliga grusgångar mellan gravraderna. Gravvårdstyper Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från 1600-talet fram till idag. De äldsta från 1600- och 1700-talen är nödtorftigt tuktade, resta granithällar och mer konstfullt huggna sandstensvårdar med inskription i relief. De är uttryck för den lokala gravkonsten innan dess försvinnande i och med industrialiseringen. Några exempel finns på den tidiga industrialismens gjutjärnsvårdar från 1800- talet. Från förra sekelskiftet finns resliga gravvårdar, vanligtvis av polerad svart granit, sin tids statusmarkörer på kyrkogården. Med bestämmelserna om maximihöjd på vårdar 1936 fick dessa en annan form, låg och rektangulär. Ofta gavs de klassiserande drag med tempelgavel och kolonner. En stor del av de enskilda gravarna har bevarat sin grusbädd, kombinerad med måbärshäck eller stenram. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer och mer uniforma. Grusbäddarna ersattes av gräs. Detta tar sig ett nästan extremt uttryck på utvidgningen från 1951. Mått, material och form på vårdarna är i det närmaste identiska, med små variationer. Opolerad grå och röd granit samt marmor är de material som använts. Många av vårdarna, däribland alla i marmor, har kors och bokstäver av koppar. Detta gravskick kan betraktas som ett uttryck för samtidens kollektivism och likheten inför Gud. De senaste tjugo åren har variationerna i form blivit större, men måtten är ungefär desamma. En spirande individualism hos enstaka gravvårdar kan skönjas på nya kyrkogården. Bårhus Bårhus och redskapsbod från 1951 är ingrävda i backen, under ingången till kyrkogårdens norra hälft. Väggen är klädd med granitkvader och kröns av ett smidesräcke. De båda portarna bär kopparplåt med dekorativa handtag och nitar. Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf. Kvarter 1 och 2 Allmän karaktär Båda kvarteren har tre nord-sydliga, dubbla gravrader. Alla utom den östliga är helt i grus. Den östliga raden i kvarter 1 har en rygghäck av måbär. Mot murpartierna i norr och söder är även var sin smal remsa med gravar i gräs. Mellan gravraderna och längs staketet i väster löper smala grusgångar. Gravvårdstyper Det rör sig uteslutande om enskilda gravar, övervägande familjegravar. Alla utom de i östra raden samt längst i norr och söder är täckta med fi nt grus med stort inslag av kvartsit. Tidigare har detta gällt för alla. Gravarna längs vägen i väster omgärdas av måbärshäckar medan de övriga inhägnas av smala stenramar i samma material som vården. Ett undantag utgör inramningen till fabrikör Hylténs grav från 1934 med kopparrör mellan granitpollare. Vårdbeståndet är blandat, men domineras av mellan- och efterkrigstidens låga rektangulära typer och med stenramen samkomponerade gavelformer. Svart granit är det mest förekommande materialet. Från decennierna kring 1900 fi nns ett antal högresta bautastenar och obelisker samt andra former. De mest påkostade vårdarna återfi nns i raden mot vägen, vilken var den mest välexponerade platsen med högst status. Den äldsta vården på ursprunglig plats är ett gjutjärnskors från 1880, av en typ som har tillverkats vid Häryds bruk. Flera av de äldre vårdarna har en påtagligt individuell utformning. Här märks främst bautastenen från 1894 över socknens son, konstnären och riddaren av Vasaorden Sven Morin (död 1813), med bronsplakett och kopparhuv. Morin har utfört flera inredningar i kyrkorna i Västbo och Mo härader. Särpräglad är även den stora vården över fabrikör J M Bauréus (grundare av Bårebo Metallvarufabrik) med porträttrelief av denne. På en vård från 1904 återfi nns den i sammanhanget klassiska Th orvaldsenbiskvin ”Natten”. Titlar är vanligt förekommande på vårdarna: hemmansägare, lantbrukare, fabrikörer, industriidkare, smedmästare, nämndeman, disponent, bruksförvaltare, stationsföreståndare, klockare, organist, folkskollärare, handlande, kyrkovärdar, urmakare, banväktare, byggmästare, kyrkovaktmästare, målaremästare, mekaniker. Kyrkogårdens enda prästgrav är ett svart granitkors från 1939. Endast ett fåtal vårdar fi nns från tiden efter 1950. Längs kyrkogårdsmuren i söder står två rader med musealt uppställda äldre vårdar. 16 stycken är resta, föga tuktade granitfl isor från 1662 till 1768 med endast årtal och initialer. Fyra stycken från 1683-1808 är av finhuggen sandsten med inskription i relief och profi lerade krön, alla utom en är s.k. parstenar. Elva vårdar från 1845-1925 är av gjutjärn, några bevisligen från Häryds bruk, över vars ägare en av dem rests. Åtta stycken har korsform. Kvarter 3 och 4 Allmän karaktär Kvarter 3 och 4 har en mer sammansatt karaktär, delvis med ett förfl utet som allmän linje. De består huvudsakligen av nord-sydliga gravrader, i 3 uteslutande vända mot öster. Raderna i 4 är dubbla och den mellersta av dessa utgörs helt av grusgravar, kantad av grusgångar. I norra änden av 4 är en öst-västlig dubbel rad av grusgravar. Längs östra kyrkogårdsmuren sträcker sig en gravrad som tidigare varit i grus. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet består nästan uteslutande av låga vårdar från mellan- och efterkrigstiden, varav endast ett fåtal är yngre än 1950. Svart granit är vanligaste materialet. De väl sammanhållna grusgravarna i kvarter 4 är överlag familjegravar från 1930- och 40- talen, vilket även gäller för de nu gräsbesådda gravarna längs östra kyrkogårdsmuren, ursprungligen inramade av häckar. De kvarvarande grusbäddarna omges av smala stenramar i samma material som vården. Bland titlarna hos dessa vårdar finns några fabrikörer, en organist och folkskollärare samt några hantverkare. De fåtaliga titlarna inom kvarter 3 utgörs av hemmansägare, maskinist, metallarbetare, gjutare. I kvarter 3 och i östra raden av 4 finns några rester av allmänna linjen från 1919-32 och 1937-44. Det rör sig om ca 19 vårdar, vanligen plattor eller småskaliga resta stenar. Titlar är ovanliga. Från 1914 fi nns ett litet kors över en flicka född i ”North Amerika”, barn till en hemvändande emigrant. Längst i öster i 3 ligger en rad med efterkrigstida plattor på barngravar. Insprängda i kvarter 3 och vända mot öster finns sju vårdar över asiatiska invandrare. Formspråk och storlek överensstämmer med övriga vårdar i kvarteret. Ett särskiljande drag är dock bruket av medaljonger med porträttfotografi er på några av dem. Vid gången mellan kvarteren har fyra huggna sandstensvårdar från 1701-1801 rests, tre av dem s.k. parstenar. Kvarter 5-9 Allmän karaktär Kvarter 5-9 utgör den norra utvidgningen från 1951. Denna domineras av en uppskjutande nord-sydlig bergsrygg, från vars krön reser sig ett högt kors av fyrkantsjärn. På och kring berget är planteringar med blommor, buskar, formklippta träd, cypress, björk, hamlad lönn. Väster om berget ligger kyrkogården ca 2 meter högre än i öster och norr. I den nyponrosbeväxta sluttningen är bårhuset ingrävt. I anslutning till detta förbinder en svängd sluttande gång med sättsteg av granit de båda nivåerna. I söder fi nns även en granittrappa. En gång löper på var sin sida om berget. Kvarter 5 på höjden i det sydvästra hörnet består av gravar i två nord-sydliga rader vända mot en gång och kantade av rygghäckar. Kvarter 6 nedanför i öster består av nord-sydliga gravrader vända mot öster och en rad längs gamla kyrkogårdsmuren i söder. En gång som bildar fortsättning på den äldre kyrkogårdens nord-sydaxel delar kvarteret i två delar och kantas av häckar. Kvarter 7 längs bergets östra sida består av två rader med gravar vända mot den länsgående gången. Kvarter 8 på sluttningen väster om berget består av korta öst-västliga rader med rygghäckar. Kvarter 9 väster om berget och söder om 8 utgörs av två nord-sydliga rader av urngravar vända mot varann. Gravvårdstyper Varje kvarter har ett påtagligt homogent gravvårdsbestånd med strama, reducerade former i modernistisk anda. I kvarter 5, 6 och framförallt 7 är vårdarna uniforma. I 6 och 7 är de något högre än breda, med rena linjer. Materialet utgörs av röd och grå granit samt marmor. Marmorvårdarna har alla kors och inskription av koppar. Längs gamla kyrkogårdsmuren i söder är en rad med påkostade häl- lar av grå granit och marmor över fabrikörer och handlare. Enklare små hällar ligger längs bergets östra sida. Vårdarna i 5-7 daterar sig huvudsakligen från 1952-75 och står kronologiskt. I kvarter 8 är vårdarna av de vanliga efterkrigstida måtten, låga och breda. Dessa, som rests 1951-68, har en större variation i form, men är av samma material som ovannämnda. I kvarter 9 står småskaliga urngravvårdar. Måtten är enhetliga men form och material varierar. Dessa gravar är från 1968 till idag. Titlar är sparsamt förekommande bland vårdarna och de som fi nns berättar främst om olika yrken: byggmästare, inspektör, gjutmästare, industriidkare, lantbrevbärare, smedmästare, banvakt, telefonarbetare, elektriker, verktygsarbetare, skräddaremästare m.m. Efter 1960-talet ebbar bruket med titlar nästan helt ut. Lagd mot bergets östra sida är en ensam häll från 1954 över stenhuggaren Karl Svensson, vilken ledde arbetet med kyrkogårdens utvidgning, ”församlingen reste vården som tack för väl utfört arbete”. Nya kyrkogården och minneslund Allmän karaktär Nya kyrkogården, anlagd 1974 har en kvadratisk plan med symmetrisk indelning. Längs vägen i öster sträcker sig en ca 1 meter hög stödmur av kilad, tuktad och fogad granit i ojämna skift. I norr vetter en trägärdesgård mot prästgårdstomten. Ingången är placerad mitt på östra sidan i en halvrund inkragning. Huvudingången är i mitten och fl ankeras av två mindre öppningar. Alla har strama koppargrindar, den mittersta tvådelad och med årtalet 1974. Från huvudingången leder en rak allé västerut där den avslutas med ett svartmålat, stort träkors på en svag kulle. En korsande nord-sydlig gång delar kyrkogården i fyra kvarter, vilka i sin tur omgärdas av rätvinkliga gångar som mynnar i entréns sidoingångar via små trappor. En processionsväg ansluter till kyrkplatsen och vid denna ligger en ekonomigård. Alla gångar är asfalterade. De båda östra gravkvarteren indelas i mindre rum av nord-sydliga häckar. Kring entrén är grupper av små formklippta prydnadsbuskar. En öst-västlig rad av vitoxlar inom rektangulära måbärsbuskar löper genom nordöstra kvarteret. Mot prästgården har sparats en stämningsskapande gammal ek. Det nordvästra kvarteret utgörs till sin östra hälft av en minneslund med friväxande björkar kring en med gatsten belagd yta med rabatter, bänkar och vattenlek i granit. Gravvårdstyper Gravarna ligger i nord-sydliga rader vända mot öster. Det är genomgående låga vårdar med viss variation i form och material. 1970- och 80-talsvårdarna är påtagligt strama och bland dessa finns ett litet inslag av marmor. Titlar förekommer endast i undantagsfall. I det nordvästra kvarterets ena hörn finns en yta med enbart invandrargravar, muslimska och asiatiska, några av de senare med infattade fotografi er. Västra hälften av sydvästra kvarteret är ännu outnyttjat. Invid berget i sydost finns en liten stenomgärdad vattenspegel. |
