Stäng fönster Gislaved kn, VÅTHULT 4:1 VÅTHULTS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Våthults kyrkogård består av en gammal och en ny del, skilda genom mur och trädkrans. Den gamla kyrkogården har en trapetsform som smalnar av mot norr. Kyrkan är belägen på södra hälften, något förskjuten mot öster. På en svag förhöjning sydväst om kyrkan reser sig klockstapeln. Kvarteret kring klockstapeln benämner jag här A, kvarteret söder om kyrkan B, vid kyrkans norra sida C. Det följande kvarteret i norr benämns D och det nordligaste, från 1931, E. Den nya kyrkogården bildar en rektangulär remsa längs gamla kyrkogårdens södra sida. Omgärdning Gamla kyrkogården begränsas i väster av en kallmurad stödmur från 1894 av kilade granitblock i två skift. Längs västra sidan av kvarter E utgörs stenmaterialet av små markstenshällar. Längs gamla kyrkogårdens södra och östra sida sträcker sig en åldrig kallmur av otuktad marksten, överväxt med mossor, ormbunkar och sedum. Nya kyrkogården avgränsas i väster och mot grusgången längs gamla kyrkogården av en kallmurad stödmur av kilade granitblock. I denna finns en trappa av granit med järnräcke. Ingångar Kyrkogården har två ingångar i väster. På den gamla kyrkogården ligger ingången i linje med vapenhusporten. Ingången har en trappa av tuktad granit från 1894 och flankeras av toppiga granitstolpar från samma år, med fasade hörn. Invid står en fattigbössa i trä, sannolikt från 1700-talet. Den andra ingången är belägen mellan gamla och nya kyrkogården. Vegetation Kring gamla kyrkogården växer en trädkrans från 1894 – kompletterad 1932 – av lönn, lind och alm. Alla träd är välväxta och besitter höga stämningsvärden. Vid sakristian växer en gammal hängask, ett s.k. sorgeträd som också bidrar till kyrkogårdens karaktär. Vid nya kyrkogårdens södra sida växer två lindar, i övrigt inramas området av måbärshäckar längs alla sidor utom den norra. Gångsystem Mellan kyrkogårdsentrén och kyrkporten är en bred gång belagd med otuktade gråstenshällar. En smalare gång med samma beläggning ansluter i rät vinkel till nya kyrkogården i söder. En smal grusgång löper längs kyrkans södra sida och runt kvarter C. Mellan gamla och nya kyrkogårdens västra del är en bred grusgång. På nya kyrkogården är rätvinkliga gångar belagda med råbrutna kalkstenshällar. Gravvårdstyper Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från 1600-talet fram till idag. De äldsta är handhuggna vårdar i granit och sandsten med huvudsakligen ristade inskriptioner. Vissa är mycket enkelt huggna medan andra som de s.k. parstenarna är omsorgsfullt bearbetade med profilerade krön och inskription i relief. Några exempel finns på smidesvårdar från omkring 1800. Från den första industriella gravkonstproduktionen stammar några gjutjärnsvårdar från 1800- talet. Med sekelskiftet 1900 kom högresta, maskintillverkade gravvårdar av granit i form av bl.a. obelisker och bautastenar, sin tids statusmarkörer efter döden. Under mellankrigstiden fick stenarna en annan form, låg och bred. Ofta gavs de klassiserande drag med tempelgavel och kolonner. En stor del av gravarna från förra sekelskiftet och tiden fram till 1950 har haft grusbädd och inramning, av vilket idag endast ett fåtal exempel kvarstår. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer uniforma. Detta gravskick kan betraktas som ett uttryck för ståndssamhällets utjämning. Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf. Kvarter A Allmän karaktär Det lilla kvarter A har ett fåtal gravar, vilka ligger i nord-sydliga rader norr och väster om klockstapeln. Några gravar är familjegravar. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet utgörs till hälften av högresta vårdar från decennierna kring 1900, till hälften av låga vårdar från mellan- och efterkrigstiden. Äldsta vården är från 1886 med klassiserande formspråk och inskriptionsplatta av marmor. Ett kors av marmor är idag avbrutet och försvunnet. I krönet sitter den som gravdekoration välkända biskvin ”Natten” av Bertel Thorvaldsen. Invid denna sten står kvarterets näst äldsta från 1901 av sandsten med murgrönsrelief och marmorplatta, en vanlig vårdtyp i södra Sverige. De övriga äldre stenarna har vanliga former som obelisk och kors, någon är över två meter hög. En tidstypisk låg och bred vård från 1953 har kvar sin stenram, men gruset är ersatt av gräs. Ursprungligen torde alla äldre gravar i kvarteret haft grusbädd och inhägnad. Titel fi nns på de flesta vårdar: kyrkovärd, kantor och folkskollärare, komminister, kommunalnämndsordförande, hemmansägare. Kvarter B Allmän karaktär Kvarter B består av nord-sydliga gravrader med tätt stående vårdar, som regel vända mot öster. Längs kyrkogårdsmuren i öster och söder har samlats en stor mängd äldre vårdar. En del gravar är familjegravar. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet inom området är rikt med hänsyn till såväl ålder som form. Äldsta vården på ursprunglig plats är en s.k. parsten i sandsten från 1762 följt av granithäll från 1782 med inristade initialer. Ännu en handhuggen parsten fi nns från så sent som 1857 med sirlig inskription. Från 1871 – 89 fi nns sju gjutjärnskors, varav åtminstone en är gjuten vid Häryds bruk. Från decennierna kring 1900 står ett stort antal högresta polerade granitvårdar i form av bautastenar, obelisker och dylikt. Vid sidan av dessa fi nns det låga och breda stenar i granit från omkring 1940 till idag. Endast ett fåtal vårdar är sentida. Tre gravar har kvar grusbädd och stenram. Dylika arrangemang torde flera gravar ursprungligen ha haft. En handfull vårdar kan uppvisa titel. Vanligast är kyrkovärd och hemmansägare. De musealt uppställda vårdarna ger en rik bild av bygdens förindustriella gravkonst. Från 1707 – 1810 fi nns fem parstenar. Från 1672 – 1819 fi nns 29 mer eller mindre grovt tillhuggna vårdar av granitfl is med ristad inskription i form av initialer, flera har korsform. En finhuggen granitvård stammar från 1839. Från 1799 – 1867 finns fyra smideskors med fl öjel och löv. Två hällar ligger i sydöstra hörnet, den ena med inristat kors. Enligt Djurklou 1870 skall den sistnämnda tidigare ha legat i koret och använts till att sätta kistor på vid begravning. Eventuellt skulle det kunna vara den ursprungliga medeltida altarskivan, med tanke på vad som bör vara ett konsakrationskors. Kvarter C Allmän karaktär Kvarter C utgörs av ytan närmast norr om kyrkan och öster om koret. Norr om kyrkan ligger gravarna i nord-sydliga rader och längs gången. Vårdarna är i väster vända mot gången i väster och i öster mot gången där. Längs kyrkogårdsmuren i väster är en separat gravrad med vårdarna vända mot gången. Ett fåtal gravar är familjegravar. Vid sakristian växer en gammal hängask. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet är blandat med avseende på material och storlek, till största delen stammar det från decennierna kring 1900, endast ett fåtal vårdar är sentida. Den äldsta vården utgörs av en handhuggen granitvård från 1815 vid sakristian, rest över komminister Jonas Drakander. Öster om koret står ett gjutjärnskors från 1879 över komminister Daniel Bexell. Ännu en prästgrav ligger nordväst om sakristian och utgörs av en grusgrav från 1916 med stenram, tillhörig komminister Alfred Willman. Från 1868 respektive 1890 härrör två gjutjärnskors, det äldsta över en piga. Utöver ovannämnda prästgrav har ytterligare tre gravar kvar grusbädd. Två ligger vid vapenhuset och omges av stenram, den ena är från 1929 och tillhör en folkskollärare. Den tredje ligger vid kyrkogårdsentrén och omges av ett smidesstaket. Den högresta stenen av polerad svart granit från 1907 minner om en häradsdomare. Ursprungligen har de flesta gravar haft grusbädd med inhägnad av stenram eller häck. Kvarter D Allmän karaktär Kvarter D tillkom 1894 och består av en sammanhängande gräsmatta med nord-sydliga gravrader, en del gravar från 1900-talets mitt är familjegravar. Eventuellt kan kvarteret ha ett förfl utet som allmän linje. Ett fl ygfotografi från 1930-talet visar att kvarteret utgjordes av en gräsyta med enstaka vårdar, vilket brukar vara kännetecknande. Gravvårdstyper Till antalet dominerar låga vårdar från efterkrigstiden till idag med tidstypiskt enkel rektangulär form. De äldre av dessa, från omkring 1940, är ofta av svart granit och resta på familjegravar. Ett mindre antal vårdar härrör från det tidiga 1900-talet, somliga är enkla små liggande stenar med drag av allmänna linjen, somliga är resliga obelisker. En av de sistnämnda är särdeles anslående genom sin höjd på ca 2 meter. Den är rest 1911 av en amerikaemigrant efter sin hustru. Äldsta vården är från 1900. Några av de gamla vårdarna bär titel: lantbrukare, hemmansägare, maskinist. Kvarter E Allmän karaktär Kvarter E tillkom 1931 – 32 och består idag av en med D sammanhängande gräsmatta. Gravarna ligger dels i nord-sydliga rader med vårdarna vända mot en nu igenlagd nord-sydlig grusgång, dels ligger gravarna längs två nu igenlagda öst-västliga grusgångar. Bland de senare fi nns några familjegravar. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet utgörs uteslutande av låga, rektangulära vårdar från 1935 – 95. De äldre har ett stramt formspråk, ofta klassiserande, och tillverkade av svart granit. De yngre är enklare i formerna och oftast i ljus granit. Titel förekommer endast på två stenar. De äldre familjegravarna har ursprungligen haft grusbädd och häckinramning. Nya kyrkogården Allmän karaktär Nya kyrkogården består av två jämnstora kvarter, defi nierade av kalkstensgångar. Det östra kvarteret är endast utnyttjat i sin östra ände. Gravarna ligger i nord-sydliga rader med vårdarna vända mot väster. Familjegravar förekommer inte. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet från 1970-talet till idag håller en enhetlig låg profi l och har övervägande den tidstypiskt rektangulära formen. Ljus granit är förhärskande som material. Titlar förekommer inte, däremot ofta ortsnamn. Bland de äldre vårdarna är formspråket enkelt och avskalat, hos de yngre förekommer mer naturformer. |
