Stäng fönster Eksjö kn, HÖREDA 4:1 HÖREDA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Höreda kyrkogård har en något trapetsoid form, smalare i norr. Kyrkogården omges på typiskt vis av trädkrans och kallmur. Kyrkan ligger något åt norr med koret i söder och delar med sina korsarmar av kyrkogården i en nordlig och en sydlig del. Den norra delen består av två jämnstora kvarter, A och B på ömse sidor om gången till kyrkans huvudentré i tornets bottenvåning. Den större södra delen består av fyra kvarter, två mindre väster om ceremoniplats och gång fram till denna, benämnda C (liksom längs muren i väster) och två större öster om detta, benämnda D. En östvästlig gång markerar kyrkogårdens gamla sydgräns och delar kvarteren i nämnda halvor. En stor rikedom av rygghäckar och planteringar ger kyrkogården karaktär av flera slutna rum. Omgärdning Kyrkogården omgärdas av en kallmur av markbruten gråsten, ca 1,5 meter bred och drygt 1 meter hög. Formen är något konisk. Muren är fylld med småsten och på krönet växer mossa. Vid ingången i norr är årtalen 1775 och 1867 inhuggna i tre stenar. Utvidgningens kallmur har en något klenare framtoning. Ingångar Kyrkogården har tre ingångar, en huvudingång i norr mitt för kyrkans tornport, en i väster snett ovanför västporten och en i sydöstra hörnet. Norra ingången har en smidd pargrind från 1908, med rik nygotisk artikulering. De kanthuggna, toppiga granitstolparna är samtida. Ingången i väst och sydost har smidda pargrindar från 1900-talets mitt med samtida granitstolpar. Vegetation Innanför muren växer en trädkrans utom i norr. Till hälften består den av gamla lönnar med inslag av alm, troligen från 1878. Kompletteringar har gjorts med alm och rönn. Utvidgningen har längs muren en rad av lindar. Norr om tornet står på ömse sidor om gången två åldriga lönnar. Två syrenbuskar flankerar norra grinden. Mellan kyrkans västport och västra grinden växer prydnadsbuskar och träd längs gången. Fyra prydnadsträd utgör en smärre allé längs gången i kvarter D. Invid Duseska gravkoret växer en björk. Gången fram till ceremoniplatsen och dennas sidor kantad av cypresser. Rygghäckarna beskrivs närmare i respektive kvarter. Allmänt på hela kyrkogården brukas nedsänkta, s.k. självvattnande, blomsterlådor av svart plast, ett material som inte hör hemma på en dylik plats. Gångsystem Kyrkogårdens gångsystem består till stor del av kantskurna grusgångar. En gång sträcker sig längs med hela kyrkogårdsmuren och vidgas till en större plats bakom bisättningskällaren. Från norra och västra grinden löper gångar fram till kyrkportarna i norr och väster, den förra rak och belagd med cementplattor. Upp till västporten är en rabattomgärdad handikappramp av sådana plattor. Grusgångar omsluter kyrkan. Från västporten går en rak gång ned till ceremoniplatsen i söder, även denna täckt med cementplattor. Framför platsen vidgar sig gången till en kvadratisk plats med samma plattbeläggning och två träbänkar på granitstöd. Till denna plats ansluter en öst-västlig, plattbelagd gång. Gravvårdstyper Kyrkogårdens gravvårdar representerar de olika idealen från 1800-talet till idag. De äldsta och mer påkostade gravvårdarna är samlade i kvarter B. Det är överlag resliga granitvårdar i olika utformning. Endast ett fåtal har bevarad grusbädd. I framför allt kvarter C och D finns ett påtagligt bestånd av enkla små vårdar av svart granit som tillhör de allmänna gravlinjerna. Efterkrigstidens låga rektangulära vårdar präglar helt kvarter A och de västra delarna av kvarter C samt delar av D. Gravstensmaterialet är granit, övervägande röd och grå. Den jämförelsevis höga andelen äldre vårdar, såväl påkostade familjegravar som allmänna gravar, gör att Höreda kyrkogård trots förändringar under 1900-talets senare hälft behållit en del av sin sekelskifteskaraktär. Vidare finns en stor rikedom av titlar och gårdsnamn som speglar socknen och dess sociala sammansättning. Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter A Allmän karaktär Kvarter A har en trapetsoid form och delas av tre nord-sydliga små gångar i fyra småkvarter om vardera två rader. Det västra kvarteret har en oregelbunden form med lika oregelbundet tuktad rygghäck av oxbär. Mot nästa kvarter är en grusgång. Mellan gravraderna växer där cypresser. Resterande två gångar består av råbrutna kalkstensplattor. De två östliga kvarteren har rygghäckar av tuja. Anmärkningsvärt är hur den östra av häckarna har små utskjutande, lägre partier mellan varje vård så att det bildas ”bås”. Längs muren i norr finns ytterligare en gravrad. Vårdarna utgörs till största delen av efterkrigstidens enkla typer. Vid entrégången i öster står en parkbänk. Gravvårdstyper Kvarteret präglas helt av efterkrigstidens låga rektangulära vårdar av svart respektive grå granit. Flera har klassiserande drag. Nästan uteslutande rör det sig om familjegravar. De äldsta vårdarna av detta slag är från 1944 och de yngsta från vår tid. Man kan tydligt se ett mönster hur de nya gravsättningarna tagit sin början i öster på 1940- talet och slutat i väster vid mitten av 1960-talet. Titlar är sparsamt förekommande: exempelvis trädgårdsmästaren, lärarinnan, målarmästaren, smedmästaren och skräddarmästaren. Gårdsnamn är däremot regel på vårdarna. Ett fåtal vårdar sticker ut genom ålder och utseende. Till dessa hör en granithäll över en diakonissa från 1936, en liten barnvård med marmorkors, en 20-talsvård över två bröder som utgör långsidan till en nu borttagen grusbädd, en modernistiskt stram rest vård över kantorn och folkskolläraren Henning Johansson från 1945 samt ett ekkors från 2003 över en snickare. Den klassicistiska svarta granitvården över häradsdomaren Alfred Samuelsson från 1951 markerar sig genom sin storlek. I det västra hörnet mellan torn och långhus ligger en gjutjärnshäll över Bengta Svensdotter (1764-1837) och sonsonen Hugo Martin Svensson (1837-51). Sonens dödsår torde motsvara tillverkningsåret. Vid huvudänden reser sig en liten svart granitvård över major Otto Sixten Svensson med fru från 1937, från vilken tid även granitramen borde vara. Kvarter B Allmän karaktär Kvarter B upptar en likaså trapetsoid yta samt den gravrad som sträcker sig längs norra muren och ned hela vägen längs den östra. Nämnda rad behandlas som en enhet för sig. Kvarteret består grovt sett av fyra nordsydliga rader, de västra med rygghäck av tuija och ”bås”, de östra med rygghäck av oxbär. Mot den södra, avsmalnande delen av kvarteret gör sistnämnda häck två rätvinkliga knyckar. Ett fyrkantigt rum bildas med en rad av rhododendronbuskar i väster som fortsättning på rygghäcken därstädes. Längs den nedre sträckningen har oxbärshäcken kraftigt markerade ”bås” åt öster i form av utskjutande partier längs sidorna på gravrätterna. Hela södra delen av kvarter B har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Den förtätade atmosfären av påkostat högreståndskvarter med stora familjegravar och grusbäddar är föga förändrad sedan tidigt 1900-tal. Kvarteret i stort präglas av enskilda gravar med resliga vårdar från förra sekelskiftet. De enligt fotografier närmast allenarådande grusbäddarna under 1900-talets förra hälft är nu till största delen borta. Längs muren befinner sig familjegravar från 1900-talet, vilka också ursprungligen haft grusbäddar. Gravvårdstyper Kvarter B domineras av enskilda gravar med resliga granitvårdar från decennierna kring 1900. Flera typer finns företrädda, de polerade svarta granitvårdarna med vinkelbrutet krön är i störst antal. I de västra raderna finns även inslag av moderna vårdar i svart granit från 1900-talet. Den vanligaste titeln är hemmansägaren. Man lägger i väster märke till en stor häll i polerad svart granit över Ida Mathilda Josefina Svensson, prostdotter död 1904. Den enda grusbädden i kvarterets norra del har en liten liggare över J P Ekroth med familj, fjärdingsman i socknen. Över organisten C A Holmströms grav reser sig en avbruten granitkolonn från 1908. Denna har ursprungligen haft en grusbädd inhägnad av järnkättingar. Centralt i kvarteret befinner sig godsägaren A F Holstensons familjegrav från 1922 med stor bred grusbädd och reslig bautasten. Kvarterets södra del domineras av de Taubeska och Hederstjernska familjegravarna. De Taubeska vårdarna var enligt ett äldre fotografi ursprungligen ha varit samlade inom ett gjutjärnsstaket med grusbädd samt vända mot öster. Mest monumental är den grå granitvården över greve Gustaf Eric Adam Taube (1796-1853). Han var chef för Kalmar regemente, vars officerskår enligt inskription på sockeln reste stenen. Formspråket är nyklassicistiskt. Inskriptionsplatta och tympanon i vit marmor har infattats, den senare med grekisk hjälm, svärd och lagerkvistar i relief, symboler för en krigare. Invid finns två smärre vårdar över Carl Fredrik Taube (död 1883) och grevens änka Hedda, död 1888. Längst i söder är en storskalig grusbädd över generalmajoren och chefen för Kalmar regemente Carl Johan Hederstjerna (död 1868) och sonen landshövdingen i Västmanland Fredrik Ludvig Salomon Hederstjerna (död 1890). Släktnamnet är markerat med järnbokstäver på en natursten. Grusbädden omges av ett rikt utformat gjutjärnsstaket i nygotik, det enda bevarade på kyrkogården. I det rum som avskärmas av Hederstjernska graven, rygghäck och buskar finns en grusbädd med ett svart granitkors, från 1935. I den östra raden märks bland titlarna tre kyrkovärdar med höga polerade vårdar av svart granit från 1900-talets två första decennier. En flat obelisk är rest av pastoratet 1905 över kontraktsprosten C P Gustafsson, invid denna finns en liggare över prostinnan Mathilda Rosengren. Hela kvarteret speglar socknens övre skikt med adel, prästerskap, förtroendemän och storbönder. Bland rygghäckens djupa ”bås” finns en bred grusbädd över kyrkoherde Ankarbergs familjegrav. Dess kors är rest av församlingen 1924 och i bädden finns bl.a. en liggare över lärarinnan Maria Ankarberg, död 1916. Det sydligaste ”båset” rymmer polerad svart granitvård över komminister J F Eckermans familjegrav. Det nordligaste ”båset” har en grusbädd i två plan med Oscar Larssons familjegrav från 1917. I det övre står en rest granitvård med stiliserade jugendrosor. I hörnet mellan torn och långhus finns ett granitkors från 1963 rest av församlingen över kyrkoherden och riddaren av Nordstjärneorden Johannes Westenius. Längs norra muren står sex stycken identiska kors av svart granit över medlemmar av släkten Holmström. Det äldsta och största daterar sig från 1924, det yngsta från 1960. En av sönerna var agronom, en skeppsmäklare. Till höger om dessa ligger en stram häll över gästgivaren J P Broman som dog 1924. Längs hela östra muren sträcker sig en rad med enskilda gravar från 1895 till 1985, varav flera familjegravar. De flesta har haft grusbädd, och åtminstone en ett gjutjärnsstaket. Vårdarna representerar olika typer, såväl resliga sekelskiftesvårdar som enkla moderna vårdar och exempel på de strama resta hällar som kännetecknar försöken till nyskapande inom gravkonsten kring 1930. Hos sistnämnda syns såväl drag av art déco som funkis. Bland vårdarna kan man uppmärksamma kantor Melins familjegrav med hjulkors i grå granit samt musikdirektören och riddaren m.m. Nylanders höga polerade granitvård från 1895. Av stort kulturhistoriskt värde är det nyklassicistiska smideskors från 1846 som tillhör I M Fagerberg med dotter. I de genombrutna armarna är korset, ankaret och kalken samt ett gudsöga återgivet. Längre åt söder är vårdarna som regel av yngre datum. Bland dem märks fem bredvid varandra stående vårdar knutna till byn Bonderyd. Alla är snarlika av modern typ i svart granit. Längst i söder står en liten svart granitvård över en husar (död 1944) med fru samt tre likartade vårdar över barnen. Bland gravradens titlar finns förutom redan nämnda: lokomotivföraren, hemmansägaren, förste lantmätaren, kyrkovärden och fanjunkaren. Kvarter C och D Allmän karaktär Kvarter C och D har en ganska enhetlig 1900-talskaraktär. Det är fyrkantiga kvarter med raka nordsydliga rader, kantade med rygghäckar av oxbär. Kring ceremoniplatsen är häckarna utpräglat symmetriskt arrangerade. Inom området befinner sig ceremoniplatsen. 1925 års utvidgning är endast markerad genom en tvärgång och den enhetliga lindraden längs muren. Kvarteren har sedan 1800-talet en karaktär som allmänna gravlinjer. Denna prägel är ännu dominerande i den östra hälften, men blir mer och mer uppblandad med sentida gravvårdar ju längre västerut man går. I kvarter D:s nordöstra hörn står det Duseska gravkoret. Längs västra muren är en rad av enskilda gravar. Gravvårdstyper Den dominerande gravtypen i kvarter D, men även representerad i C, är de allmänna linjerna med enkla små vårdar över socknens mindre bemedlade. Dessa gratisgravar togs i anspråk vart efter folk avled, varför linjerna är helt kronologiska. Detta medförde även att makar sällan fick ligga bredvid varann. Under senare årtionden har de allmänna linjerna allt mer tagits i anspråk för nya gravläggningar. Först skedde detta i den nordvästra delen under 1960- och 70-talen, i den östra från omkring 1980 till idag. I Sydöstra delen av kvarter D med bevarade rader av allmänna linjegravar från 1930- och 40-talen. I fonden ceremoniplatsen. sistnämnda fall är de oftast insprängda bland de äldre vårdarna. De borttagna vårdarna återfinns nu utanför kyrkogårdsmurens sydvästra del. Det finns ett antal områden med obrutna linjer av allmänna gravar, talrikast i D och dess södra del. De äldsta allmänna gravarna befinner sig i det sydöstra hörnet av gamla kyrkogården och härrör från 1911. Sedan återfinns de kronologiskt västerut till C där de yngsta är från 1929. Därefter fortsätter linjerna i den östra änden av utvidgningen och sträcker sig nästan fram till ceremoniplatsen där den yngsta vården är från 1962. Man kan här tydligt följa en lång obruten tradition som manifesterar socknens breda, undre skikt. Det är hustrun, ungmön, ungkarlen, flickan, ynglingen, f.d. soldaten, f.d. rättaren och lärarinnan. Framförallt barngravarna står för de enklaste vårdarna: små nästan identiska liggare av svart granit med polerad upphöjd kantlist samt kort inskription. Karaktäristiskt är vårdarnas lilla format, det finns t.o.m. små bautastenar. En vanlig modell är rundbågig med polerad front, en annan med vinkelbrutet krön. Modellerna är seglivade och behåller sin prägel under hela perioden. Bland dem finns dock ett fåtal som markerar sig, främst ett nygotiskt gjutjärnskors rest 1927 i kvarter C. Ytterligare två kors av samma typ står lutade invid de kasserade vårdarna utanför muren. Dessa ovanliga vårdar bör återföras till kyrkogården och få en lämplig plats. Sydväst om gravkoret ligger i gräset en gravhäll av kalksten från omkring 1700. Man kan se en kantlist med rundlar i hörnen och en centralt placerad sköld. Inskription är hårt nött, troligen efter att ha legat inne i kyrkan. Den är därmed svårtydd. I det sydöstra hörnet av den gamla kyrkogården är en stor gravrätt omgärdad av oxbärshäck på tre sidor. Det är den Armfeltska familjegraven. Denna tillkom 1828 då gravkoret inne i kyrkan raserades och kistorna flyttades ut. Den sista som gravlades var 1915. På ett flygfoto från 1936 kan man se att ytan var grustäckt. Idag ser den lilla polerade granitobelisken närmast övergiven ut i kanten av den stora gravrättens gräsyta. De enskilda gravarna längs västra muren är från 1900-talets förra hälft och uppvisar olika typer av vårdar: resliga från seklets början och låga katalogvårdar från dess mitt. De få titlarna berättar om hemmansägaren och muraren. Åtminstone en av dem bör ha haft grusbädd, sannolikt de flesta. Duseska gravkoret Gravkoret uppfördes 1665 av överste Johan Bourdon, ägare till Torsjö säteri. Det är ett ovanligt tidigt exempel på fristående gravkor, viket annars hör 1700-talet till. Orsaken till detta var att det var billigare att bygga fristående än ta hål på kyrkomuren. Byggnaden har en kvadratisk plan, vitkalkade murar med spritputs som går ända ned till marken samt slätputsade omfattningar. En grå ”sockel” har målats längst ned. I väster är en ursprunglig plankport med järnbeklädnad. Byggnaden bär ett tälttak med täckning av kluven spån och kröns med en smidd spira. Från ingången leder fyra trappsteg ned i en krypta med vitkalkat tunnvalv, glugg i öster och sentida trätrallar på golvet. De fyra välbevarade träkistorna rymmer medlemmar av släkten Bourdon och Duse. Dessa är sedan 1988 placerade inuti trälårar. Ceremoniplats och bisättningskällare Ceremoniplatsen utgörs av en rektangulär platå som döljer bisättningskällare. Anläggningen utfördes 1956 efter ritningar av ingenjör Erik Persson vid Johannes Dahls arkitektfirma, Tranås. Platån är grästäckt med granittrappa i norr och råbrutna kalkstensplattor på de skrånande sidorna. Vid gaveln i söder är en granittrappa ned till bisättningskällaren och dess panelklädda pardörrar med dörringar i smide. Ovan entrén reser sig en kraftig mur av kvaderhuggen röd granit med råa ytor. Krönet är avtäckt med slipade granitskivor och från dess mitt reser sig ett stort, tjärat furukors. Mur och trappa flankeras av prydnadsbuskar. Framför korset står en katafalk i samma utförande som muren. Framför ceremoniplatsen är en öppen yta med bänkar av trä och granit från vilken en rak gång leder mot kyrkans västport. Hela arrangemanget andas symmetri och harmoniskt lugn, vilket understryks av omgivande cypressrader och rygghäckar. Framför källartrappan är en större grusyta. |
