Stäng fönster Ronneby kn, HJORTSBERGA 4:190 HJORTSBERGA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Kyrkomiljön Hjortsberga kyrka är belägen vid den gamla landsvägen från kusten mot Småland strax väster om tätorten Johannishus i de småbrutna skogsbygderna öster om Ronneby. Det öppna odlingslandskapet följer Listerbyån som slingrar sig söderut för att mynna i havet. På rullstensåsen alldeles intill kyrkan ligger Hjortsberga gravfält vilket är landskapets största och ett av de bäst bevarade av gravfälten från yngre järnålder (ca 400–800 e.Kr). Här syns 110 fornlämningar från tiden i form av gravhögar, treuddar, fyr- och femsidiga stensättningar och skeppssättningar. Arkeologiska fynd från stenåldern och framåt vittnar om att människor då redan levt och brukat socknens jord i tusentals år. Under medeltiden låg Blekinges tingsplats på åskrönet och i området fanns även en avrättningsplats vilket tyder på att platsen tidigt utgjorde ett viktig administrativt centrum. Kyrkbyn omnämns första gången 1471 och skrivs då Hiorsbærgsongh vilket tolkats som ”berget där hjortar brukar hålla till”. Vid gravfältets rand åt nordöst står kyrkans klockstapel vilken räknas som en av landskapets äldsta och strax intill ligger de gamla kyrkstallarna och församlingshemmet. Marken kring kyrkogården har brukats som jordbruksmark åtminstone sedan 1600-talet. Cirka en kilometer norr om kyrkplatsen ligger fideikommisset Johannishus med huvudbyggnad från 1779. Utöver anläggandet av kustbanan Malmö–Karlskrona som passerar strax norr om kyrkogården har få förändringar skett i kyrkomiljön sedan senmedeltiden. Området Johannishus m.m. [K 11] utgör riksintresse för kulturmiljövården. Kyrkogård Hjortsberga har brukats som begravningsplats i långt mer än 1000 år. Gravfältet på andra sidan landsvägen visar ännu hur gravarna var gestaltades under järnåldern. Hur begravningsplatsen såg ut kring kyrkan under medeltiden finns det däremot inga spår av. Vanligen hade de medeltida kyrkogårdarna enkel karaktär med gravkullar markerade med enkla träkors eller i undantagsfall av resta stenar. I regel saknades högvuxen vegetation och växtligheten bestod i huvudsak av ängsgräs. Kyrkogården i Hjortsberga omnämns första gången 1665 då det noteras att kyrkogårdsmuren har ”oformlig tjocklek” med två luckhus försedda med ”tak af bordved”. Kyrkogårdens utbredning är fortfarande densamma som i slutet av 1600-talet. 1833 lades kyrkogårdsmuren om och gränserna tycks ha rätats upp. Året därpå flyttades det ena luckhuset till kyrkogårdens nordvästra hörn för att få ny funktion som bod. Luckhuset brann ner 1918 och det andra såldes på auktion. 1860 förses kyrkogårdsmuren med två järngrindar. På 1870-talet beläggs vapenhusgolvet med gravstenshällar vilka sannolikt tidigare låg ute på kyrkogården (se bilden på sidan 4). Vid sekelskiftet 1900 hade kyrkogården en enkel prägel med en fritt växande naturlig flora med relativt låg växthöjd. Längs kyrkogårdsmuren fanns flertalet uppvuxna träd. Några decennier in på 1900-talet får kyrkogården en mer uppväxt karaktär med städsegröna växter och gravar med låga klippta häckar. Vid seklets mitt har den fått en striktare utformning och den friväxande floran har ersatts av tuktade häckar, klippta gräsmattor och låga stenramar. På 1970-tal strukturerades delar av kyrkogården om och många grusgravar såddes igen. I kyrkogårdens sydöstra hörn skapades under 1980-talet en minneslund. Hela kyrkogården omgärdas än idag av en kallmurad stenmur, i huvudsak från omläggningen 1833 men sannolikt med äldre delar integrerade. Södra delen av kyrkogården karaktäriseras idag av lågt hållna stenvårdar typiska för tiden efter 1930 och senare som placerats direkt i gräset. Här finns även ett mindre antal gravar inramade av stenramar och lågt klippta buxbomshäckar. Kyrkogårdsdelen delas in med i huvudsak grusade gångar som löper längs kyrkogårdsmurens insidor samt bildar en mittaxel mellan vapenhusets entré och bårhuset i söder. Kyrkogårdens nordöstra del domineras av uppvuxna träd och familjen Wachtmeisters gjutjärnsomfattade gravplats. Gravvårdarna är här av varierande ålder och karaktär. Växtligheten domineras av de storvuxna ekarna strax utanför den södra muren. Ett fåtal gravplatser har klippta buxbomshäckar. På gravplatserna förekommer bland annat ljung, silverek, rosenbuskar samt perenner som ormbunkar och kärleksört. Byggnader på kyrkogården I fonden av södra kyrkogårdsdelens mittgång står ett vitkalkat bårhus. Byggnaden har rektangulär planform, spritputsade och vitkalkade fasader med slätputsade hörnlisener och dörromfattning samt sadeltak avtäckt med enkupigt rött lertegel. På norrgaveln finns en ljusgrå pardörr med ramverkskonstruktion med tre fyllningar i varje dörrblad. Gavelröstena pryds av vardera tre ventilationshål formade som latinska kors. Norr- och sydfasaderna är dekorerade med slätputsade försänkningar i form av latinska kors. Bårhuset bör ha uppförts efter samma ritningar som bårhuset på Edestads kyrkogård, vilket är ritat av Tore Bälter och uppfördes 1939–40. Klockstapeln som står intill gravfältet på andra sidan landsvägen omnämns första gången 1665, och hör till länets äldsta. Den har en kvadratisk grundplan med inåtlutande sidor klädda med liggande panel på förvandring. Taket utgörs av korsande brädklädda sadeltak med en smal oktagonal spira i korsmitten och gavlarna är klädda med stående panel. Hela klockstapeln är tjärad. Strax nordväst om klockstapeln återfinns det tegelavtäckta och rödfärgade församlingshemmet från 1938 och de gamla kyrkstallarna som idag rymmer en utställning om de rika fornfynd som påträffats i trakten. Kyrkstallarna är avtäckta med ett spånklätt sadeltak och har rödfärgade fasader av locklistpanel. |
