Stäng fönster Ronneby kn, BACKARYD 1:70 BACKARYDS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Kyrkomiljön Kyrkbyn Backaryd ligger knappt två mil nordväst om Ronneby i övergången mellan Blekinges mellanbygd där inlandsisen gett upphov till ett utpräglat mosaiklandskap och de stenbundna skogsbygderna på höglandet i norr. Byn är belägen utmed riksväg 27 som i äldre tider utgjort en viktig kommunikationsled mellan det folkrika Värend i Småland och Blekinges kuststäder. Värendsvägen passerar genom kyrkoanläggningen med den äldsta delen av kyrkogården och klockstapeln från 1600-talet till väster och kyrkan samt den senare tillkomna kyrkogården till öster. Backaryd har historiskt tillhört Ronneby socken men var den första av de glest befolkade orterna i landskapets norra del som kom att bilda eget kapellag och sedermera egen församling. I närbelägna orter som Öljehult och Eringsboda är detta processer som tar sin början på 1700-talet med utbrytningar ur moderförsamlingar långt in på 1800-talet. Backaryd bildade egen socken redan 1640 sedan ett kapell uppförts ett decennium tidigare. Samhället har idag cirka 400 invånare och bebyggelsen i kyrkans närmiljö utgörs av villor och mindre flerbostadshus, främst uppförda under 1900-talet. Nordost om kyrkan ligger den före detta folkskolan som idag fungerar som församlingshem. Kyrkogård Backaryds kapell låg på västra sidan om Värendsvägen och här återfinns således även den äldsta delen av kyrkogården som bör ha tagits i bruk i samband med att den egna församlingen bildades 1640. Utsträckningen kan avläsas än idag, då rester av de norra och västra murarna ännu är bevarade och avgränsningen i väster då som nu utgjordes av landsvägen. Klockstapeln markerar det ursprungliga läget för södra gränsen, som liksom bogårdsmuren flyttades söderut vid en utvidgning 1967. 1981 adderades ett större markområde norr och väster om den gamla kyrkogården som till stora delar ännu inte tagits i bruk. Kyrkogården öster om Värendsvägen är samtida med kyrkans uppförande 1799. Båda kyrkogårdarna omgärdas idag av bogårdsmurar av skiftande karaktär, dels som kvaderhuggen granit, både som kallmurar och i bruk, dels som kallmurar av tuktad fältsten. Västra kyrkogården har tre ingångar och östra fyra, varav flertalet är försedda med grindar av svartmålat smide. På ett flygfoto troligen taget på 1960-talet är gravplatserna närmast uteslutande grusade med infattningshäckar, stenramar eller järnstaket. Idag är merparten av kyrkogården gräsbevuxen med gravar stående utan särskild infattning. Den äldre karaktären bevaras främst på ett homogent område norr om klockstapeln samt partiellt på östra kyrkogården söder om kyrkan. På den äldsta delen av kyrkogården norr om klockstapeln finns också merparten av de äldre gravvårdarna, de flesta högresta men i varierande stil samt exempel på mer monumentalt utformade gravplatser, bland annat en större familjegrav inhägnad av kedjor i pollare. På östra kyrkogården norr om kyrkan finns ett mindre antal vårdar av utpräglat naturromantisk karaktär. I sydost kan man ännu skönja strukturen efter allmänna gravplatser, med mindre stenar och lätt variation i avståndet mellan gravarna. På västra kyrkogårdens norra utvidgning finns sedan 1993 en minneslund ritad av Ove Magnusson, gestaltad med en minnessten med inskription, ljusbärare, sittbänk och inramning av måbärshäckar. 2019 anlades en askgravplats norr om klockstapeln där en grusad jordningsyta inramas av en rabatt med timjan och liggande gravstenar i svart granit mot en rygghäck av japansk idegran. Västra kyrkogården bevarar delar av en trädkrans av lind, lönn och björk, medan östra kyrkogården har hamlade lindar i söder och öster och kortare rader med ekar i väster och norr. Träd ordnade i rader, parvis eller som solitärer förekommer också, bland annat pelarek, hängbjörk och robinia. I övrigt präglas båda kyrkogårdarna av ett likvärdigt växtmaterial med buskar som rosor, buxbom, tuja och cypress och perenner som kärleksört, alunrot och julros. Utplanteringsväxter förekommer också, exempelvis tagetes och penséer samt blomsterlökar som narcisser och krokus. Byggnader på kyrkogården På västra kyrkogården står kyrkans klockstapel som ursprungligen tillhörde kapellet från 1630 och tidigast är omnämnd i ett inventarium från 1665. I ett brandförsäkringsprotokoll från 1858 anges den emellertid vara uppförd 1748, möjligen avser detta en mer omfattande upprustning. Renoveringar omnämns 1810, 1904, 1938, 1984 och 1997. Klockstapeln är uppförd av bilad och sågad furu med inslag av ek, utvändigt klädd med rödslammad locklistpanel. Det spåntäckta korstaket bildar branta gavelrösten i samtliga väderstreck under vilka vardera fyra ljudluckor av stående bruntjärad panel återfinns. Korstaket kröns i varje nock av vimplar med kors medan den centralt placerade och spånklädda spiran kröns av en tupp. Ingången återfinns i norr genom en brunmålad pardörr med liggande panel och äldre beslag. I nedervåning är inrättat ett enklare museum där äldre inredning och inventarier förvaras. Övre våningsplanet upptas av klockbocken i furu. Vid slutet av 1910-talet omnämns ett bårhus av gulmålat trä med tjärat papptak sydost om kyrkan. Väster om klockstapeln fanns tidigare ett vitputsat bårhus, möjligen uppfört på 1950-talet. Ingen av byggnaderna finns idag kvar, sannolikt har bårhuset i trä ersatts av det putsade, vilket möjligen revs i samband med utvidgningen av kyrkogården 1981. Källor och litteratur Backaryds kyrka, Underhållsplan (2008-05-19), Ponnert Arkitekter AB, Degeberga/Lund. Vård- och underhållsplan, Backaryds kyrkogård, Rapport 2017:24, Ankdammen Konsult, Karlskrona (2018). Andersson, W. Sveriges kyrkor - konsthistoriskt inventarium, Blekinge Band I, Medelsta härad, Stockholm: Svenska Bokhandelscentralen, 1932. Svensson, B.O. Backaryds kyrka, Ronneby: Svenska kyrkan, 2009. Ullén, M. (red.). Blekinge – Landskapets kyrkor, Stockholm: Riksantikvarieämbetets förlag, 2002. Riksantikvarieämbetet. Fornsök: https://app.raa.se/open/fornsok/, hämtad 2020-05-13. Platsbesök 2020-04-22. |
