Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Västervik kn, PILA 1:1 HALLINGEBERGS KYRKOGÅRD

 Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
Sockenbeskrivning
Hallingebergs socken ligger i övergången mellan skärgården och det småländska höglandet. Terrängen är starkt kuperad och omväxlande. Området karakteriseras av ett dramatiskt sprickdalslandskap som skapats när inlandsisen drog sig tillbaka. På båda sidor om det långsträckta sjösystemet löper rullstensåsar. I hela Tjustbygden finner man rikligt med förhistoriska lämningar och så också omkring Hallingbergs kyrka. I socknen finns fyra fornborgar. Tjustbygden är en av platserna i länet som utpekats som förhistorisk centralbygd med mängder av lämningar och fynd. Socknen är långsmal, över tre mil lång och på sina ställen knappt en halvmil bred. Bebyggelsen karakteriseras av små bebyggelseenheter, många ensamgårdar och torpbebyggelse. Området har en låg uppodlingsgrad. Hallingebergs socken har sedan 1918 två kyrkor, Hallingebergs kyrka i norr och Ankarsrums i söder. Vid entrén på Hallingeberg kyrkogård står smidda järnkors som rests över arbetarna från Ankarsrum bruk. Ankarsrum järnbruk anlades 1655 och omfattade gjuteri, mekanisk verkstad, pressverk, och emaljverk. 1918 övertogs den tidigare frikyrkan i Ankarsrum av Hallingebergs socken.

Kyrkan
På platsen där Hallingebergs kyrka är uppförd stod redan under medeltiden en kyrkobyggnad. Den revs och ersattes i slutet av 1759 av en kyrkobyggnad som byggdes i en brytningstid mellan olika stilideal. Exteriör bär kyrkan drag av barockens stildrag t.ex. den tunga byggnadskroppen och de elliptiska muröppningarna, medan interiören präglas av rokokon framförallt i orgeln, altaruppsatsens och predikstolens utformning. Kyrkan uppfördes med medel donerade av Anna Cederflycht. Ritningarna gjordes av överintendenten Carl Hårleman, en av Sveriges mest anlitade arkitekter vid den här tiden. Ritningarna justerades av biskop Andreas Olavi Rhyzelius. Kyrkobyggnaden är både exteriört och interiört relativt välbevarade och utgör ett gott exempel på en kyrkobyggnad från en period som representeras av få kyrkliga byggnader i länet.

Beskrivning av kyrkogården idag
Allmän karaktär
Kyrkogården som helhet karakteriseras av den blandade trädkransen, det strikta gångsystemet, stora gräsytor och rygghäckarna. Området med gravkapellet och björkdungen är ett komplement från den funktionalistiska perioden som är väl anpassat till gångsystemet och planteringarna från sekelskiftet.
Kyrkogårdens äldsta del i söder ligger på kyrkbackens topp med kyrkan på den norra sidan. Bakom kyrkan, på norra sidan, men fortfarande uppe på höjden ligger gravkapellet och minneslunden med utsikt ned över backen och arrendegården till prästgårdsjorden. I slutningen ligger kvarter F, ett kvarter med buxbomsomgärdade grusgravar. Ett stort område med linjegravar är placerade längst i norr. Det nordligaste området ligger i en svacka och dränerades för att kunna användas som kyrkogårdsmark.
Fram till 1990-talet var stora delar av kyrkogården täckt med grusgravar inom stenramar längs grusbelagda gångar som kantades av knuthamlade pyramidalmar och tuja. Under 1990-talet såddes grusgravarna igen med gräs. De formklippta tujorna ersattes med nya oklippta och framför kyrkan planterades två otuktade hagtornsbuskar.

Omgärdning:
Kyrkogården omges idag av en hög trädkrans mot öster, norr och delvis väster. Den östra sidan består uteslutande av lindar, medan de andra sidorna är planterade med en blandning av ask, lönn och alm. Trädkransarna anlades på våra lantkyrkogårdar främst under 1800-talet. Den södra och sydvästra sidan slutar i en brant sluttning. Nedanför växer en blandskog med höga träd som hjälper till att inrama begravningsplatsen. Den östra sidans strama linje med höga lindar skapar en markerad inramning. På den östra sidan, ut mot dagens parkeringsplats, finns kyrkogårdens två ingångar. Båda ingångarna har grindar i smidesjärn som är svartmålade. Lindarna, och promenadvägen med parkbänkarna, är ett franskklassicistiskt stilutryck som ofta användes vid sekelskiftet 1900 på våra kyrkogårdar. Hallingbergs kyrkogård är ett särskilt fint exempel från denna tid.

Gångsystem
Huvudingången i sydöst leder fram till kyrkans sydöstra hörn. Härifrån fördelar sig gångsystemet ut över kyrkogården till de olika kvarteren. Gångar finns längs med kyrkogårdens ytterkant i norr, i söder framför kyrkans fasad med en sidogång mellan kvarter A och B ut till södra ytterkanten av kyrkogården. I kvarter A och F finns ett finmaskigt nät med gångar som ledder fram till varje enskild grav. Längs gångarna är nyare parksoffor i smidesjärn och trä placerade. Belysningen på kyrkogården är installerad under senare tid. Belysningsstolparna är av smidesjärn. På fotografier av kyrkan kan man se att belysningen tidigare var uppsatt på enkla stolpar av trä. Gångarna på kyrkogården ändrades på 1990-talet från grus till stenmjöl och många gångar såddes igen.

Gravvårdstyper
De mest iögonfallande gravvårdarna på Hallingeberg kyrkogård är de smidda järnkorsen som rests över bruksarbetarna på Ankarsrums bruk. Kyrkogårdens äldsta gravvård är ett av dessa kors. Det är rest över hammarsmeden And P Bruce född 1794. Korsen är trekantiga som en symbol på guds treenighet. Gravvårdarna gick i arv från far till son. De äldre korsen har en graverad namnskylt medan de yngre har en emaljplatta tillverkad på emaljverket som inrättades på Ankarsrums bruk. På kyrkogården finns ca 25 smidda gravkors. Det finns också exempel på gjutjärnsvårdar i form av kors och en urna. Samtliga smides- och gjutjärnsvårdar bör införas på församlingens inventarieförteckning.
På kyrkogården finns fyra daterade läsbara gravstenar som är äldre än 1850; A78, A69, C56 och E199. Dessa stenar räknas som kyrkliga inventarier och alla gravvårdar av denna typ bör vara uppförda på kyrkans inventarieförteckning. Efter 1850 började industriellt producerade gravstenar att försäljas via kataloger. Gravsten och stenram såldes tillsammans som ett helt arrangemang för gravplatsen. Tidigare var stenarna hantverksmässigt tillverkade och därför unika. I Västervik finns flera stenindustrier med gravstenstillverkning. Gravstenarna är oftast i svart granit, ett mindre antal grå och bara några procent i röd granit. På Hallingebergs kyrkogård dominerar granit som gravvårdsmaterial. Den äldsta vården av sten med årtal på kyrkogården, är den över klockaren Nils Hallberg med frun Catharina som gick bort 1832. Nils kom från Spånga by och efterträdde sin morfar som klockare 1787.
Det finns flera bevarade prästgravar på kyrkogården; B48, C49, C55, F1 mfl. Dessa gravplatser är exempel på särskilt kulturhistoriskt värdefulla gravar som bör bevaras. För en närmare redogörelse för kyrkans präster genom tiderna se "Ankarsrum Hallingbergs socken", 1989.

Minneslund
Minneslunden anlades i november 1984, utanför sakristian. Lunden är ca 14 meter och kvadratisk, täcks av gräsmatta och avgränsas med en klippt häck. I mitten är ett mindre flerstammigt träd, möjligen en kornell, planterat. I väster ligger en sten med inskriptionen ”Minneslund” och ett kors som omges av en mindre blomsterplantering. Parksoffor är placerade på södra och norra sidan. Från minneslunden har man en fin utsikt över kyrkogården och vidare ut över bygden.

Byggnader
Gravkapellet byggdes 1936, och är ritat av Johan Erik Fant. Kapellet är utformat i klassicistisk stil och är en modern tappning av kyrkans formspråk. Väggarna är vita, slätputsade och taket är valmat och täckt med skiffer. Ingångspartiet är tillbakadraget med korslagda svärd över spegeldörrarna. Byggnaden har två runda fönster på östra och västra sidan. Kapellet ligger i slutet av en nord-sydlig axel på kyrkogårdens östra del. Axeln är i dag markerad med tujor i den södra änden och en klippt tujahäck i norr närmast kapellet som avslutas i en förhöjning. Entrén flankeras av två stora cypresser. Fants formgivning inbegriper kapellet, kyrkogårdens gångar och planteringar. Bara kapellet verkar ha utförts helt efter planerna. Mellan kapellet och sakristian öppnar sig en plats med ett större träd. Gångarna på norra sidan är kantade av klippta träd, liksom södra sidan. Idag är gravkappellet inte i bruk. Johan Erik Fant är en välrenommerad arkitekt som i början av sin karriär arbetade tillsammans med riksantikvarien Sigurd Curman. Han har ritat byggnader och trädgårdsanläggningar, renoverat slott och herrgårdar samt utfört ett åttiotal kyrkorestaureringar. Gravkapell byggs i Sverige under 1900-talet som ett resultat av en ny syn på begravningsakten. Begravning är inte längre del av högmässan och sker i stillhet, ofta endast i närvaro av de närmast sörjande.

Framför kyrkan finns en önskebrunn och ett stativ för redskap och vattenkannor. Runt kyrkan finns flera stativ uppställda med redskap. Stativet på södra sidan är placerat tätt intill en häckomgärdad grav och inkräktar på gravplatsen.
När man går runt kyrkan kommer man på den västra sidan till ett uthus, rött med vita knutar. Huset är byggt i trä med stående locklistpanel, valmat skiffertak och har tre dörrar mot öster och två mot norr. Byggnaden användes tidigare som toalett och ligger lite tillbakadraget i buskaget. Idag används huset som förvaringsbod för redskap till kyrkogården. Terrängen bakom uthuset lutar kraftigt nedåt.
Vaktmästarnas personalutrymmen och verkstaden finns i den moderna byggnaden på östra sidan av kyrkogården. Den öppnar sig ut mot grusgången längs den östra sidan av kyrkogården. Byggnaden är byggd i trä med stående panel och vitmålad. Taket är ett flackt sadeltak täckt med papp. På gravkartan från 1970 ligger en sexkantig byggnad på samma plats.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden
Kvarter A
Kvarteret omfattar gravplats nummer 1-103. De smidda järnkorsen har inga nummer. Kvarteret ligger sydost om kyrkan. I kvarteret finns gångar mellan varje rad. Gångarna är lagda med stenmjöl. Alla markeringar för gravplatserna som stenramar och liknande är borttagna och ersatta med gräsmatta. De nuvarande gravstenarna, som är daterade, visar att gravarna i huvudsak är från 1800-talet, 1830-1922, med några enstaka nyare begravningar. Kyrkogårdens äldsta daterade gravvård finns här, A78, ett smitt järnkors från 1830 rest över hammarsmeden Bruce, född 1794. Korset står i gruppen med ett tjugotal smidda järnkors. Gravstenarna är genomgående förhållandevis stora familjegravar och många är höga svarta granitstenar från sekelskiftet 1900. Området har skiftat karaktär genom att de inramade gravplatserna lagts om till gräsmatta, medan de tillhörande gravvårdarna bibehållits. I detta kvarter finns ett exempel på att man återanvänt en gravsten genom att vända stenen och gravera på den tidigare baksidan, A35. Denna återanvändning visar att församlingen värdesätter karaktären på kvarteren från sekelskiftet.

Kvarter B
Kvarteret omfattar gravplats nummer 1-117 och ligger på södra sidan om kyrkan. Hela kvarteret är idag gräsbevuxet. På östra sidan är nya tujaplantor planterade, sedan snön knäckte de gamla. Gravarna i kvarteret är köpta och här finns mestadels familjegravar. Här finner man gravstenar resta efter en pastor, flera tidigare kyrkvärdar och hemmansägare. Gravplatserna var tidigare inramade av häckar som nu är omgjorda till rygghäckar, ibland med liten åtskillnad mellan gravarna. Minnesstenarna är varierande mestadels i grå och röd granit. Gravarna är från perioden 1920 till 1990-tal, med undantag för en sten från 1887.

Kvarter C
Kvarteret omfattar gravplats 1-203 i kyrkogårdens sydvästra hörn. Hela området är gräsbevuxet. De tidigare häckomgärdade gravstenarna står fritt i gräset. Längs den västra sidan har delar av gravplatsernas buxbomshäckar sparats så att de tillsammans bildar en typ av rygghäck. Vid gravplats C160 står en större otuktad tuja. Gravplatserna är från perioden 1830-tal till 2003. Gravstenarna är utförda i många olika stilar men många är från första halvan av 1900-talet med liggande format i svart eller grågranit.

Kvarter D
Kvarteret omfattar gravplats 1-19 längs kyrkans södra fasad. Kvarteret ligger väl synligt för alla kyrkobesökare. Gravarna är stora och påkostade och daterade från 1920-talet och den efterföljande tiden med funktionalistiskt stilideal. Om man jämför gravarna här med dem i kvarter A får man en god bild av hur tidernas ideal för formgivningen av gravplatserna ändrades i början av 1900-talet.

Kvarter E
Kvarteret omfattar gravplats 1-200 på kyrkans östra sida. Här finns någon enstaka grusgrav där man kan se hur gravplatserna tidigare har varit utformade. Området är gräsbevuxet utan gångar. Detta område har störst åldersmässig spridning på gravstenarna. Det visar sig i att också stilen är mycket blandad, stora, små, olika material och färger. Kyrkogårdens äldsta gravvård av sten är rest här, E199, år 1832 över Hallberg, som var kantor i församlingen, med hustru.

Kvarter F
Kvarteret omfattar gravplats 1-130, nr 107-130 är inte i bruk. Kvarter F ligger vackert i slänten på kyrkans norra sida. Detta är det enda kvarteret med gångar mellan raderna. Här finns grusgravar och buxbomshäckar. Den geometriska formen på gravplatserna förtydligas med hjälp av häckarna. Den strikta formen bryts sedan mot backens fria fall i ett vackert samspel. Gravstenarna är genomgående låga och enhetliga med undantag av rad 1 och 2 som är mindre enhetliga. Gravarna är från 1900-1960-talet.

Kvarter G och H
Kvarteret omfattar gravplats G1-299 och H1-290, norra delen av kyrkogården. Denna del avspeglar den modernistiska kyrkogården med enhetliga gravstenar, rygghäckar och gräsmattor. Gångsystemet avdelar kvarteren från varandra. Ett gravssystem som representerar likhet, men också att man tidigare inte hade råd att köpa en grav. Gravarna ligger på rad år för år. Gravstenarna har blivit större efterhand. Omkring 1950-talet kan man se en tydlig förändring i gravstenarna som återspeglar tidens samhällsförändringar.