Stäng fönster Ulricehamn kn, VING 10:97 M.FL. SÖDRA VINGS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Kyrkogården har liksom kyrkan medeltida anor och är huvudsakligen grästäckt. En lockhäll till en tidigmedeltida gravkista (lockhällen lades direkt på marken mellan gavelhällarna) med runor och andra gravstenar från kristendomens äldsta tid i landet vittnar om kyrkogårdens höga ålder. Kallmurar av natursten hägnar hela kyrkogården och förr har det troligen funnits tre stigportar, men ingen är bevarad. Höga trädkransar av lönn och någon björk står innanför murarna utom på södra sidan där ett antal hästkastanjer står utanför muren. Murarna övergår till stödmurar där marken sänker sig i norr och väster. Från norra muren utgår branterna ned till Viskan och man har en fin utsikt över dalgången. Den gamla kyrkogården omger kyrkan med största delen på norra sidan och har tätt stående gravvårdar runtom kyrkan utom i väster. Intill kyrkan i sydväst står en träklädd ekonomibyggnad med bårhus i suterräng ned till den stora nyare delen västerut. En granittrappa med smidda räcken förbinder marknivåerna. Den gamla övre kyrkogården har tre muröppningar: till vägen mitt på sydmuren, till parkeringen i öster och till en trappa i norr med nyare trähandledare som leder ned till en avskrädesplats med jordbinge intill en förrådsbyggnad. Huvudöppningen i söder har kraftiga fyrkantiga gjutna cementstolpar med rejäla svängda krön med klot av kalksten (grinden var i vinterförvar vid besöket). Övriga öppningar har inga grindanordningar. Vid korets vägg står två smidda svarta breda kors med vita strålar. Gravvårdarna hr mycket varierande utförande, många är höga och obeliskartade eller klassiserande med arkitektonisk uppbyggnad, några har vida grusfyllda stenramar. De står i tydliga nord-sydliga rader och på nordöstra sidan finns låga rygghäckar av lövbuskar. Grusgångar går mellan kyrkportarna och murhålen men påtagliga kvartersindelningar saknas. Lyktstolpar av äldre modell gjutna med rökfärgade glas står glest utplacerade. 1968 anträffades en 1100-tals gravhäll samtida med kyrkan med inhugget St Georgskors. En liknande stod redan vid en dåvarande förrådsbyggnad väster om kyrkan, hittad 15-20 år tidigare, men troligen den "korshäll" som omtalades redan 1919. Idag står de båda stenhällarna placerade mot muren alldeles utanför vapenhuset tillsammans med ännu en sten med runinskrift. På kyrkogården finns också Oxehufvudska graven som är en stor reliefhuggen kalkstensplatta från 1630-talet på fyra snedställda plattor över en kallmurad gravkammare. Den restaurerades 1979. 1924 gjordes en utvidgning av kyrkogården åt väster på lägre marknivå och en förbindande trappa i den gamla västmuren. Buskar planterades till skydd mot landsvägens damm och smuts. Gravvårdarna där är låga och står i otydliga rader utan kvartersindelning. Området kallas numera mellankyrkogården. Den senaste utvidgningen, kallad nya kyrkogården, skedde åt väster 1963-1964 och den gamla trädraden mellan områdena bevarades. Som helhet har nedre delen tre öppningar: en åt norr med en nyare bred tvåbladig järngrind och två åt söder. Den västra går till nya kyrkogården och har en mycket bred tvåbladig grind med raka spjälor från 1960-talet i fyrkantiga stolpar av murade stenskivor. Den östra leder till mellankyrkogården med en enkel äldre grind i huggna, spetsiga stenstolpar. Från den västra öppningen är en gång bred nog för bilar ned till en U-formad häckomgärdad plats med gångar av Grythytteskiffer. Det var ursprungligen en ceremoniplats som omdisponerades för urngravar enligt uppgift vid 1980-talets slut. Gravfältet är terrasserat med gravstenarna vända tvärt emot övriga i öst-västliga rader längs häckar av berberis, cotoneaster och spirea i slänterna. En kyrkogårdsinventering pågår i pastoratet utförd av Ask & Embla, Alingsås. |
