Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Åsele kn, ÅSELE 1:23 ÅSELE KYRKA

 Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
Begravningsplatsen ligger på plan mark intill Ångermanälvens västra strand. Den har successivt utvidgats norrut och består idag av fyra områden. De är från söder räknat Gamla kyrkogården (invigd 1648), Nya kyrkogården (1941), Norra kyrkogården (1966) och Västra kyrkogården (1987).

Gamla kyrkogården omges till stor del av ett enkelt svartmålat järnstaket. Gravområdet präglas av grusgravar, grusade gångar och dominerande mäktiga granar, men även björkar. På kyrkogården har det funnits en tradition av välordnad mönsterkrattning av gravarna, bl.a. i formen av en uppvikt bok. Mellan gravarna har det tidigare funnits låga häckar, men i de flesta fall är dessa numera ersatta av låga grussträngar. Flera intressanta gravvårdar förekommer liksom ett gjutjärnsstaket. Två fält erinrar om spanska sjukans offer. En björkalléförsedd grusväg till den gamla pumpstationen vid älven åtskiljer Gamla och Nya kyrkgården. På de yttersta delarna av Gamla kyrko-gården mot sydväst och nordväst har grusgravarna lagts igen till gräsgravar. I den östra delen gjordes allmänna gravplatser om till enskilda 1924. Ett gravkapell från 1934–35 är beläget på Gamla kyrkogården. På samma plats låg tidigare ett äldre åttakantigt gravkapell. Det nuvarande kapellet är ritat av arkitekt Kjell Wretling. Det utgörs av en enkel men fint avstämd rektangulär träbyggnad. Den har vitmålad stående slätpanel, rundbågiga fönster på långsidorna och olivgröngrå entréport på gaveln. Det valmade sadeltaket kröns av ett kors. Taket var ursprungligen klätt med tjärat spån, men är sedan 1959 belagt med kopparplåt.

Nya kyrkogården började anläggas omkring 1941 och hade då grusgravar, vilka lades om till gräs 1973–74. Detta område omgärdas av ett järnstaket i sydväst och en häck mot Norra kyrkogården i nordväst. Området är gräsbevuxet. Gravvårdarna utgörs både av stående gravstenar och liggande stenplattor. En grusad gångväg med björkallé går i fyrkant runt området. Mot norra sidan finns en kornellhäck och en minneslund, markerad av en rest sten.

Norra kyrkogården togs i bruk omkring 1966. Området avgränsas mot vägen av ett järnstaket och mot älven av ett ståltrådsstaket. Ett nytt gravkapell, Mariakapellet, med ekonomi- och personalutrymmen uppfördes inom detta område 1978, efter ritningar av Gunnar Johannessen vid Arking AB i Örnsköldsvik. Kapellet består av tre rektangulära volymer som är olika höga och förskjutna i förhållande till varandra. Volymernas motstående pulpettak är täckta av skivplåt. Fasaderna är klädda med brunmålad lockpanel. Takfot, vindskivor och knutar är breda och vitmålade, liksom de vertikala lister som markerar såväl fönster som den glasade entrén. Bärande karaktärsdrag invändigt i kapellet är det sluttande taket buret av breda limträbalkar, det högt infallande ljuset under takfoten, den vitlaserade väggpanelen, det bruna klinkergolvet, den enkla mörka bänkinredningen, det stora inslaget av omålad furu i tak och inredningsdetaljer samt de enkla armaturerna i koppar. Den textila altartavlan är utförd av Anna-Lisa Grundström. Gravkvarteren på Norra kyrkogården består av sammanhängande gräsytor med gångar av skifferplattor och grus, ett fåtal björkar och måbärshäckar. I anslutning till kapellet förekommer björkspirea och amerikansk hagtorn. Norr om kapellet finns ett mindre redskapsskjul.

Västra kyrkogården, som började projekteras 1982 och togs i bruk 1987, kännetecknas av mer medveten markplanering. Det omges av ett ljusmålat trästaket och mjukt slingrande gångvägar av asfalt i gräsytor med björkdungar, snedställda rader av gravar avgränsade av amerikansk hagtorn, en meditationsplats med fyra bänkar samt inslag av röd kornell, rönn, bollpilar och häggmispel.