Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Storuman kn, UMNÄS 1:46 UMNÄS KYRKA

 Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
Kyrkogården består av en nyare och en äldre del. Den äldre delen ligger kring kyrkan i söder och sydost och invigdes 1930. Den anlades efter ritning av länsarkitekt Edvard Lundqvist. Terrängen sluttar något åt söder. Endast gravar i gräsmatta finns, en del av dem med stenram. De flesta stenar är stående men några få urngravar med liggande stenplattor finns också spridda över området. Gravarna är huvudsakligen ordnade i rader utan rygghäckar. De få gångarna är grusade. Växtligheten består av en rad med björkar längs bogårdsmurens insida i söder. Övriga björkar har fått växa upp vilt. Ursprungligen omgärdades hela kyrkogården med ett trästaket, men en bogårdsmur av sten (vilket var den ursprungliga tanken, från 1929) uppfördes i söder omkring 1945. Nya kyrkogården anlades söder om bogårdsmuren 1983–84 efter en plan av Ingemar Ström, Storuman. Den omges av ett tryckimpregnerat trästaket av samma utformning som i Åskilje. Här förekommer rygghäckar av fjäderkaragan. En minneslund med plattsättning av skiffer ordnades söder om bårhuset 2003.

Bårhuset, med stående vit lockpanel, brant sadeltak och bruna dörrar och fönsterluckor, uppfördes på samma plats som den äldre likboden från 1940-talet stod. Den mindre likboden, med en snarlik utformning fast locklistpanel, flyttades i samband med detta till östra kanten av kyrkogården och fungerar numera som redskapsbod. Invändigt finns ett altarbord och ett enkelt kors med målade strålar kvar på väggen. Norr om kyrkan finns en äldre vedbod från 1940-talet som numera är tillbyggd och tjänar som vaktmästarexpedition. Även den har stående vitmålad locklistpanel och bruna portar. Det branta sadeltaket är täckt av brädspån.
Likboden och vaktmästarexpeditionen, som båda är från 1940-talet, var ursprungligen röda i likhet med kyrkan. Numera är alla ekonomibyggnader målade i samma kulör som kyrkan. De material- och kulörmässiga likheterna ger samstämmighet mellan byggnaderna.