Stäng fönster Mörbylånga kn, VENTLINGE KYRKA 1:1 VENTLINGE KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Beskrivning av kyrkogården Allmän karaktär Gravplatserna ligger utlagda norr och söder om kyrkan med flest gravplaster på den norra delen. På den södra sidan delas kyrkogården i två delar av en grusgång som leder fram till kyrkans södra ingång. Inte någon grusgrav är bevarade och hela kyrkogården insådd med gräs. Rader av häckar sträcker sig i nord – sydlig riktning över hela kyrkogården och bidrar till att ge den sin särskilda karaktär. I övrigt är det olika typer av gravvårdar över hela kyrkogården. Omgärdning Kyrkogården omgärdas i alla väderstreck av en kallmurad mur av öländsk kalksten. Ingångar I söder är en svartmålad, dubbel, smidesgrind mellan portstolpar av kalkstenshällar. Intill grinden, väster därom, är en klivstätta i form av en trappa i kalksten. I väster finns en nyupptagen enkel svartmålad järngrind och en trappa som leder ner till kyrkparken och minneslunden. I nordvästra hörnet finns en modern järngrind mellan portstolpar av kalksten. Vegetation Trädkrans: Runtom på insidan av kyrkogårdsmuren är det planterat almar Övrigt: i samtliga kvarter finns rygghäckar bland annat av buxbom och häckoxbär Gångsystem Från ingången i söder till kyrkans ingång på den södra sidan finns en grusgång med dubbla rader kalkstenplattor i kanterna. Runt om kvarter I och II är det gångar belagda med grus. På norra sidan av kyrkan finns idag inget markerat gångsystem utan hela området är insått med gräs. Gravvårdstyper Den äldsta bevarade gravvården på Ventlinge kyrkogård är en kalkstenshäll från 1700-talet. En äldre gravhäll ligger som avtäckning över sydportalen och på kyrkogårdsmuren ligger ett par fragment av gravhällar med inskriptioner, troligen från tidigt 1800-tal. Under 1800-talet försvann de liggande vårdarna till förmån för de stående. I slutet av 1800-talet blev de höga svarta gravvårdarna moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande. På Ventlinge finns ungefär ett 10-tal vårdar av den typen. Vid den här tiden fanns fler konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. En annan viktig influens som blir allt vanligare under början av 1900-talet är antiken. Denna konststil kallas klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar och kransar och girlanger av löv. När det gäller dekoren på gravvårdarna var också den kristna symboliken naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det ha varit vanligt att man införskaffade en stor familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en gravkulle överväxt med murgröna. Den klassicistiska stilen blir alltmer dominerande. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen. På de flesta kyrkogårdar infördes regler för hur höga gravvårdarna fick vara. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna är rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med talldungar och uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare. Under 1900- talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade dem med grus. På Ventlinge kyrkogård har det funnits omgärdningar i form av häckar. Idag finns inte en enda av dessa omgärdningar kvar. Under 1900-talets första hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. På Ventlinge kyrkogård finns gravvårdar med titlar men inte i någon större omfattning. Titlarna försvann i det närmste i mitten av århundradet. Under senare år har en ny form dykt upp. Gravvården får en dekor som knyter an till den dödes intresse eller yrke. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. På Ventlinge kyrkogård förekommer det dock på minoriteten av vårdarna. Minneslund En minneslund anlades och invigdes år 1998. Den anlades strax utanför och intill kyrkogårdsmuren i väster i den så kallade kyrkoparken. I fonden mot muren är det planterat rhododendron och runt själva stenen med ordet ”minneslund” inristat växer det blå krypen. I övrigt är det planterat lagerhägg som avgränsar lunden i norr och söder och framför planteringen är det lagt kalkstensplattor. Byggnader Utanför kyrkogården i sydost ligger en träbyggnad som rymmer förråd och toalett för allmänheten. Övrigt En äldre gravvård ligger som avtäckning över sydportalen och på kyrkogårdsmuren ligger ett par fragment med inskriptioner troligen från tidigt 1800-tal. Utöver en gravtumba strax söder om kyrkan, saknar kyrkogården idag äldre gravvårdar. Tumban avser Jacob Brunnerus och hans maka Anna Elisabeth Ruther. Brunnerus var på 1700-talet kyrkoherde i Ventlinge och Ås församlingar. Han avled 1794, ett år efter sin hustru. Inte långt från kyrkans södra ingång är sedan 1952 spelmannen Gotthard Sjöman begravd. Han har bland annat skrivit ”Kruspolska, Kvarnpolska” och ”brudmarsch till far”. Lyrikern Anna Rydstedt är begravd på den södra sidan av kyrkan. På hennes gravvård står det en vacker rad ”jag är också född och vuxen till det enda, att vara Anna i världen” Beskrivning av enskilda kvarter/områden Kvarter I-II Allmän karaktär Kvarter I och II ligger söder om kyrkan. I öster och söder avgränsas området av kyrkogårdsmuren. I norr finns kyrkan och i väster börjar kvarter V. Runt om kvarteren går en grusad gång och kvarteren delas också av en grusbelagd gång med kalkstensplattor. Den södra delen av kyrkogården rymmer 124 gravplatser. Vårdarna är ryggställda mot häckar av buxbom och vända mot öster eller väster. Hela området är insått med gräs. Gravvårdstyper Intrycket av gravvårdarna på södra delen av kyrkogården domineras låga rektangulära vårdar. Den äldsta vården i området är den gravtumba i kalksten, från 1793, under vilken prosten Brunnerus och hans maka vilar. I övrigt finns det två vårdar från slutet av 1800-talet daterade till 1895 och 1899. I övrigt finns det ett fåtal vårdar från 1900-talets alla årtionden med en liten övervikt för vårdar från 1980-talet. Den yngsta vården är från 2006. Majoriteten av vårdarna är stående men det finns även ett antal liggande. Flera av vårdarna har klassicistiska stildrag. Materialet är företrädelsevis kalksten. Svart och grå granit förekommer också i stort antal och även ett mindre antal i röd granit. På en mindre del av vårdarna anges den dödes yrkestitel. Flera av de titlar som finns i kvarter I och II har anknytning till verksamheter inom kyrkan. De titlar som anges på vårdarna är; kyrkoherden, smidesmästaren, lantbrukaren, kapten, prosten, kyrkvaktmästaren, byggmästaren, hemmansägaren, kantorn, och sjuksköterskan. På ett mindre antal av gravvårdarna har de dödes hemort angivits. Övrigt Jacob Brunnerus föddes i Sandby år 1722. Fadern var kyrkoherde i Ås. År 1748 prästvigdes Jacob efter studier i Lund och Kalmar. Han blev kyrkoherde efter fadern i Ås 1757 och kontraktsprost år 1792. Han dog den 22 mars 1794. Gravvården låg på kyrkogården redan under Abraham Ahlqvists tid. Anna Rydstedt (1928- 1994) föddes i Ventlinge. Under uppväxten arbetade hon i föräldrarnas jordbruk, i nära kontakt med naturen och djuren. Vid 18 års ålder flyttade hon till Lund för studier och tog studenten 1950. Hon planerade då att studera vidare till präst, men avstod, på grund av kvinnoprästdebatten . Under studietiden deltog hon i "Litterära studentklubben" och träffade andra blivande poeter och litteraturälskare. Efter studierna och magisterexamen arbetade Anna som lärare, under några år vid "Grundtvigs Höjeskola i Frederiksborg" i Danmark, därefter under en tid i Skåne och sedan under flera år vid Birkagårdens folkhögskola. De sista åren ägnade hon helt åt sitt diktande. Hennes dikning är mycket personlig och vetter åt det existentiella hållet och ofta påverkad av det öländska landskapet. Kvarter III-VI Allmän karaktär Norra delen av kyrkogården, samt kvarter V längs den västra muren, består sammanlagt av ungefär 350 gravplatser. Kvarteren avgränsas åt väster, norr och öster av den kallmurade kyrkogårdsmuren och i söder är kyrkan. I området finns inga markerade gångar och kvarteren åtskiljs endast av något bredare gräsytor. Vårdarna är vända mot öster och väster och ryggställda mot häckar av häckoxbär. Området är gräsbesått. I det nordvästra hörnet finns en uppställningsplats för gamla vårdar tagna ur bruk. Gravvårdstyper Norr om kyrkan finns ett blandat gravvårdsmaterial av varierande ålder och utförande. De höga rygghäckarna av häckoxbär dominerar intrycket av området. Det stora flertalet vårdar är låga och rektangulära men det finns även ett fåtal höga stående vårdar och ett litet antal hällar. Den äldsta vården är från år 1876 och är en liggande kalkstenshäll. Under den vilar sadelmakare J Stoffrejden och hans maka. I övrigt finns det ytterligare sex vårdar från 1800- talet. Övervägande delen av gravvårdarna är från 1960-talet och fram till och med 1990-talet. Det dominerande materialet är liksom på södra sidan kalksten men här finns även vårdar av svart, grå och röd granit. I kvarter IV finns två vårdar, av sandsten respektive kalksten som har textplattor av marmor. Vidare finns det en vård i form av ett marmorkors med sockel av granit. Den dödes yrkestitel anges på en minoritet av gravvårdarna. Hemmansägare och lantbrukare är de vanligaste på norra delen av kyrkogården. Övriga titlar som finns är folkskollärarinnan, skepparen, hamnmästaren, sadelmakaren, skipper, nämndemannen, stenhuggare, kyrkogårdschefen i Gävle, styrman, doktor samt trotjänaren och medaljören. Varifrån den döde kommer anges med by eller gårdsnamn på mindre delen av vårdarna. |
