Stäng fönster Mörbylånga kn, RESMO KYRKA 1:1 RESMO KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Beskrivning av kyrkogården Allmän karaktär Kyrkogården är rektangulär till formen och har efter utvidgningen sin största utsträckning norr om kyrkan. Området är indelat i 09 kvarter där kvarter 01 och 02 ligger söder om kyrkan och de övriga på den norra sidan. På den norra sidan är en allé som delar kyrkogården i två halvor. Både på norra och södra sidan omgärdas ett stort antal av gravplatserna fortfarande av låga häckar och i övrigt står de flesta gravvårdarna mot planterade rygghäckar. Närmast kyrkan sluttar kyrkogården svagt mot väster. I mitten av kvarter 04 håller man på att anlägga en minneslund. Längs muren i öster, kvarter 08, är ett område planerat för begravningar av människor med andra trosuppfattningar. I samma kvarter är en del avsatt som krigskyrkogård. Omgärdning Kyrkogårdsmuren består av en drygt 1 meter hög kallmurad kalkstensmur. Ingångar I väster; dubbla svartmålade smidesgrindar mellan murade portstolpar av kalksten. I söder finns mellan uppmurade portstolpar av kalksten en enkel svartmålad smidesgrind I öster leder en modern dubbelgrind av smidesjärn in på kyrkogården genom en öppning mellan före detta bårhuset och kyrkogårdsmuren. Vegetation Trädkrans: Trädkransen består alm, ask och även kastanj Övrigt: Alm och ek är planterat i den allé som finns norr om kyrkan. ölandstok, häckoxbär, tuja och buxbom används som rygghäckar. Gångsystem Gångarna går i ett rätvinkligt system, öst-väst och nord-syd på bägge sidor om kyrkan. Gångarna är belagda med grus. Fram till vapenhuset från huvudingången i väster leder en gång av kalkstensplattor lagda i gräsmatta. Mellan raderna i kvarter 2 är det gångar av ensamliggande kalkstensplattor. Gravvårdstyper På Resmo kyrkogård finns flera olika typer av gravvårdar från slutet av 1700-talet fram till idag. Vilket skapat en stor variation av vårdar med inspiration från många olika stilar. Det nationalromantiska inflytandet märks hos vårdar med råa oslipade ytor och asymmetriska krön. Det ska föra tankarna till runstenar och andra fornnordiska lämningar. I motsats till denna typ av vårdar finns höga strama vårdar med polerade ytor. Dessa vårdar är influerade av antikens klassicistiska stildrag. Från denna stil hämtades också dekorelement som lövkransar, blomsterslingor, draperingar, urnor m.m. När det gäller dekoren var också den kristna symboliken med kors, duvor m.m. en viktig inspirationskälla. I motsats till de höga stående gravvårdarna finns låga gravvårdar som man kan hitta på kyrkogårdarnas linjegravsområden. Denna typ av gravvårdar tar upp samma former och motiv som de mera påkostade gravvårdarna. På den nordöstra delen av Resmo kyrkogård finns sporadiska rester efter ett eventuellt linjegravsområde. I Resmo kallas dock dessa gravplatser för församlingsgravar då både gravplats och vård bekostades av församlingen. Under 1930-och 40-talet förändrades gravvårdarna. De höga vårdarna ersattes av låga, breda, ibland mycket breda, vårdar. De gravvårdar som blir vanliga vid den här tiden är tydligt inspirerade av de klassicistiska idealen. De är symmetriskt uppbyggde med parställda pelare eller kolonner och raka eller trekantiga krön. I mitten av 1900-talet går gravvårdarnas utformning mot en allt större enhetlighet och enkelhet. De förblir låga och med tiden allt mera rektangulära till formen. Dekoren förenklas och vanliga motiv är kors, duvor och blommor. På 1970-talet blir bland annat soluppgångar vanliga. Under 1990-talet har utvecklingen gått mot en större frihet i utformning. Den strikta, rektangulära formen har mjukats upp och dekoren har blivit mer personlig. Under hela perioden från mitten av 1900-talet fram till idag har granit i olika färger varit det material som flertalet av gravvårdarna tillverkats av. Typiskt för Öland är förekomsten av kalkstensvårdar som här är vanligare än på fastlandet. Ett relativt stor antal gravplatser är omgärdade både på den södra och på den norra delen av Resmo kyrkogård. Här finns gravplatser som fortfarande omgärdas av låga buxbomshäckar, stenramar, smides- och gjutjärnsstaket och som har grusad yta. Fram till mitten av 1900-talet var det relativt vanligt att man på gravvården angav den dödes yrkestitel. Efter att ha varit omodernt i flera årtionden är denna tradition på väg tillbaka men nu i form av bilder som beskriver den dödes yrke eller intressen. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. På Resmo kyrkogård finns det angivet på övervägande delen av vårdarna. Minneslund Församlingen har fått tillstånd och har under 2006 påbörjat arbetet med att anlägga en minneslund i kvarter 04 norr om kyrkan. Byggnader Det före detta bårhuset ligger som en del av omgärdningen i öster och har ingången från kyrkogården. Det är en byggnad av vitputsad kalksten. Tidigare hade byggnaden spåntak som på 1980-talet fortfarande, och troligen även nu, låg kvar under bodens tegeltak. Bårhuset har trädörrar och över ingången är ett i puts format kors. Utrymmet används idag som förråd. I byggnaden inryms också materialbod. Golvet i materialboden är av kalkstensflisor. I boden förvaras bland annat delar av en äldre altarrundel, ett runstensfragment och en gravvård som före 1965 låg utanför sydportalen. Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter 01 och 02 Allmän karaktär Kvarter 01 och 02 ligger på den södra sidan av kyrkogården och avgränsas åt alla håll förutom i norr av den kallmurade kyrkogårdsmuren. I norr ligger kyrkan. Gravvårdarna är placerade i rader och ryggställda mot häckar av tuja, ölandstok eller häckoxbär. Ett fåtal gravplatser i kvarter 02 har kvar sina låga häckomgärdningar av buxbom. Mellan kvarteren går en gång av kalksten. Vårdarna är vända åt väster, öster, norr eller söder. I kvarter 02 finns idag endast ett fåtal vårdar som tillkommit efter omläggningen på 1950-talet. Gravvårdstyper Intrycket av gravvårdarna på södra delen av kyrkogården domineras av låga rektangulära vårdar företrädelsevis av grå eller svart granit. Ett stort antal är också av kalksten. En vård är utformad som ett kors i gjutjärn. Öster om kyrkan finns en grav som omgärdas av ett smidesstaket. Gravplatsen är över Daniel Sabelström död år 1876. I området finns två gjutjärnsstaket. En gravvård är utformad som en gravtumba rest över häradsprosten Elias Salomon och hans hustru. På södra delen av kyrkogården finns det vårdar från slutet av 1700-talet och fram till 2000- talet, med en jämn spridning från 1900-talets alla årtionden. Äldst är den redan nämnda gravtumban över häradsprosten och hans hustru, från 1792. Strax intill finns ytterligare en gravvård från 1700-talet. Det är en grå kalksten på ett postament av röd kalksten. Den resta stenen avsmalnar upptill och krönet har profilerad kant. Vården restes år 1799 över prosten och kyrkoherden Israel Ahlqvist och hans maka. Från 1800-talet finns det fyra vårdar varav den äldsta är från 1882. En av gravplatserna från 1800-talet har stenram och grusad yta. Utanför stenramen är det en låg buxbomshäck. Två av de med grus belagda gravplatserna har murgrönekullar bevarade, sammanlagt fem stycken. En gravplats omgärdas av gjutjärnskedja mellan pollare av granit. På en mindre del av gravvårdarna anges den dödes titel. Vanligast är hemmansägare och lantbrukare. Övriga titlar som finns är åldermannen, kyrkoherden, sergeanten, prosten, häradsprosten, konstnären och sjökaptenen. På övervägande antalet av gravvårdarna har den dödes hemort angivits. Övrigt Daniel Sabelström var bonde, han ägde också den så kallade Gästgivaregården i Resmo mellan åren 1842-1870. En gravtumba från 1700-talet öster om absiden avser häradsprosten Elias Salomon och hans hustru Maria Cecilia Berghman. Under den avsmalnande högresta kalkstenen väster därom vilar prosten Israel Ahlqvist, farbror till Abraham Ahlqvist, känd för sin bok om Ölands historia. Gravplatsen med gjutjärnsstaket i den sydöstra delen är rest över kyrkoherde C Ekvall år 1876. Gjutjärnstaketet runt om sjökaptenen Johan Söderlunds gravplats i den sydvästra delen av kyrkogården är tillverkat av Kockums. Kvarter 03- 09 Allmän karaktär Kvarteren ligger norr om kyrkan. I väster, norr och öster avgränsas kvarteren av kyrkogårdsmuren. I söder ligger kyrkan. Tvärs igenom området, i nord sydlig riktning, går en grusgång kantad av en allé av ek och alm. Ungefär mitt på gången är en liten öppen plats. Grusade gångar avgränsar de olika kvarteren från varandra. Flera av gravplatserna är omgärdade av låga buxbomshäckar och har kvar sina grusade gravplaner. I övrigt är flertalet vårdar placerade mot rygghäckar av häckoxbär. Vårdarna är vända mot öster, väster, norr och söder. Gravvårdstyper Bilden av gravvårdarna kännetecknas av en stor variation av gravvårdar. Flertalet vårdar är låga, rektangulära men här finns, framförallt längst i sydväst och längs kyrkogårdsmuren i väster och norr, höga, stående vårdar. Det dominerande materialet är svart och grå granit men även röd förekommer. Flera vårdar är också i kalksten. En korsformad vård är av gjutjärn. En gravplats omgärdas av gjutjärnskedja mellan pollare av gjutjärn. Strax utanför, norr om vapenhuset finns en gravplats som omgärdas av ett gjutjärnsstaket. På staketets insida finns en textplatta där det står att vården är rest över åldermannen Olof Nilsson, död år 1881. Flera av gravplatserna på norra delen av kyrkogården har kvar låga buxbomshäckar som omgärdning, och gravplanerna är till största delen grusade. Sammanlagt finns det 11 murgrönskullar kvar på den norra delen av kyrkogården. Två av gravplatserna omgärdas av stenram. I kvarter 08 kan man se ett fåtal små svarta granitvårdar som skulle kunna vara spår efter ett församlingsgravsområde från 1950-talet. Majoriteten av vårdarna är stående med det finns också ett antal liggande. Flera av vårdarna har nationalromantiska eller klassicerande stildrag. En modern vård med textplatta av koppar är gjord av en gammal kvarnsten. Den äldsta gravplatsen, i området finns i kvarter 03. Den är från1867 och är det tidigare nämnda gjutjärnskorset. Vården är rest över ”gästgifvarens A I Anderssons ömt älskade maka Helena Andersson”. I området finns ytterligare tre vårdar från 1800-talet. I övrigt dominerar vårdar från 1970-talet. På en mindre del av gravvårdarna finns den dödes yrkestitel angiven, vanligast är lantbrukaren. I övrigt är det titlar som; handlaren, gästgifvarens hustru, kontraktsprost och R V O, hemmansägaren, gästgifvaren, byggmästaren, kyrkovaktmästaren, smedmästaren, slaktarmästaren, sjömannen, skräddaren, skomakaren, målaren, styrmannen, innovatören, köpmannen och apotekaren. På merparten av vårdarna anges den dödes hemort. Övrigt I kvarter 8 finns den stora tomma yta som skall finnas tillgänglig som krigskyrkogård vid behov. I samma kvarter intill muren i öster finns också möjlighet att begrava människor med annan trosuppfattning. |
