Stäng fönster Mörbylånga kn, MÖRBYLÅNGA KYRKA 1:2 MÖRBYLÅNGA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Beskrivning av kyrkogården Allmän karaktär Kyrkogården har en rektangulär form, med den största utsträckningen väster om kyrkan. Kyrkan ligger på kyrkogårdens högsta punkt,en liten ås, som sträcker i sig i nord-sydlig riktning. Kyrkogården lutar svagt åt väster och omges av en kallmurad kyrkogårdsmur av kalksten. Innanför muren finns en splittrad trädkrans av äldre träd. Den senaste utvidgningen i väster är tydligt urskiljbar då den avskiljs med hjälp av en mur som löper i nord-sydlig riktning över kyrkogården. Gravvårdarna på kyrkogården står, med några få undantag i gräsmatta, med eller utan rygghäckar. Störst andel äldre gravvårdar finns på den äldsta kyrkogårdsdelen norr och söder om kyrkobyggnaden. Nordost om kyrkan finns ett litet bårhus/gravkapell byggt 1915. I kyrkogårdens västra del finns ett par ekonomibyggnader som hör till kyrkogårdens förvaltning. Omgärdning Kyrkogården omgärdas av en kallmur av kalksten, mellan ca 80 och 150 cm hög, täckt med hällar. Framförallt i murens översta skift finns lagningar eller tätningar gjorda med bruk. Muren är lägst i öster längs med vägen till köpingen. Extra bred är muren i norr mot den jordbruksfastighet som där gränsar till kyrkogården. Allra längst i väster avslutas kyrkogården av en häck i stället för en mur. Muren kring den gamla kyrkogården och utvidgningen från 1920-talet verkar vara lagd i ett skede, medan muren kring den senaste utvidgningen tillkom på 1970-talet. En bit av muren i sydost lades om 2005 efter att en bil kört in i den. Ingångar I söder: En ingång mitt för kyrkans södra ingång och en i höjd med kyrkans torn. Vid båda ingångarna finns svartmålade dubbelgrindar av smide mellan omsorgsfullt huggna, tunna ”grindstolpar” av kalksten. Grindtypen var populär vid 1800-talets mitt och slut. Enligt uppgift ska grindarna vara tillverkade av smeden J P Dahlgren i Bårby, Mörbylånga. Vid den ostligaste av de båda ingångarna finns en klivstätta. Denna har på murens utsida spritputsade sidor. I höjd med ekonomibyggnaden längs kyrkogårdens södra mur finns ett par öppningar i kyrkogårdsmuren. I öster: En ingång i linje med kyrkans södra fasad samt en i anslutning till bårhuset. Båda ingångarna har svartmålade dubbelgrindar av smide mellan omsorgsfullt huggna, tunna ”grindstolpar” av kalksten. Grindstolparna är här mindre och även grindarna har mindre storlek än de i söder. Grinden vid ingången i linje med kyrkans långhus är lik de södra grindarna medan grinden vid bårhuset skiljer sig från de övriga. I anslutning till ingången vid bårhuset finns en klivstätta. I norr: Ungefär mitt på den norra muren finns en klivstätta mot jordbruksfastigheten intill. Vegetation Trädkrans: Kring större delen av kyrkogården finns träd som tillsammans bildar trädkransen. På en sträcka i sydost har dock träden tagits ned. Trädkransen består av lövträd av olika slag; i öster (gamla kyrkogården) askar, varav en nästan är helt överväxt med murgröna, i söder lindar och i norr ask, alm och lind. Övrigt: På kyrkogården finns relativt mycket vegetation av olika slag. Utmärkande är de två stora skogslönnarna framför torningången. Som rygghäckar förekommer ölandstok, liguster, tuja, cotoneaster och rosor. Väster om kyrkan finns enstaka exemplar av kejsarolvon. Utmärkande är även en stor lönn i kvarter 14. Som en allé i urngravsområdet finns almar son är placerade rakt framför kyrkans torn. Allén fortsätter in på utvidgningen från 1970-talet, men där med lind. På detta vis skapas en tydlig längdriktning över kyrkogården från kyrkans torn och västerut. På den nyaste kyrkogårdsdelen dominerar lindar som är planterade symmetriskt över hela området. Kring minneslunden finns en krans av oxlar samt syren. En häck av liguster omgärdar den nya kyrkogården. Längst i nordväst respektive sydväst finns planteringar med bland annat tuja, en, lavendel, rosor och rosenrips. Murgröna växer på kalkstensmurarna längs vissa sträckor. För utförlig beskrivning och skötselråd gällande kyrkogårdens träd hänvisas till den trädvårdsplan som utförts av Svensk TrädVård & Utbildning AB 2004. Gångsystem På den gamla kyrkogården (kv 1-8) finns gångar som anlagts med kalkstensflis i gräsmattan. Gångarna består omväxlande av en eller två stenar i bredd. Kalkstensflisen är i vissa partier nästan helt övertorvad. På kyrkogårdsdelen som tillkom på 1920-talet finns grusade huvudgångar i områdets ytterkanter. I övrigt finns inga markerade gångar. På nya kyrkogården finns inga markerade gångar, utan hela ytan är insådd med gräs. Gravvårdstyper På kyrkogården finns flera olika typer av gravvårdar från främst 1900-talet. Endast ett 15-tal vårdar är daterade till 1800-talet. Ytterligare några få odaterade vårdar kan dock vara från detta sekel. Fyra ålderdomliga kalkstenshällar finns idag på kyrkogården. Två av dem ligger invid kyrkans södra fasad, varav den vid tornet daterats till 1300-1400-tal medan den vid koret har årtalet 1778 i sin inskription. Ytterligare två hällar ligger vid östra kyrkogårdsmuren i kvarter 1, varav den ena saknar läsligt årtal och den andra har årtalet 1791 i inskriptionen. Ingen av hällarna har ursprunglig placering. Merparten av kyrkogårdens gravvårdar är av granit eller liknande bergarter, vanligen svart granit för de lite äldre vårdarna och grå för de yngre. Två gjutjärnskors sticker ut som ovanliga vårdar. Dessutom finns en kalkstenshäll som 1842 placerades på ett fundament öster om kyrkans kor samt en vård av kalksten och marmor. På kyrkogården finns förutom de äldre hällarna av kalksten ett par stående vårdar av kalksten från 1800-talet. Även från 1900-talet finns relativt många vårdar av den lokala kalkstenen. Merparten av kyrkogårdens vårdar är placerade stående. Även liggande vårdar förekommer dock speciellt i det område som tillkom på 1920-30-talen. Här finns både mindre liggande stenar, mestadels i urngravsområdet, och större hällar, i något fall en tumba. Stilhistoriskt följer gravvårdarna i stort den utveckling som är vanlig på länets kyrkogårdar. Från 1800-talets slut och 1900-talets början finns relativt många höga, polerade vårdarna av svart granit. Vårdarna från 1930-talet och framåt är oftast lite lägre och har gärna starkt klassicerande drag vilket bl a kan innebära att kolonner och lagerkransar är vanliga dekorelement. Från 1950-talet blir den enkla, rektangulära vården av grå granit den vanligaste. Sådana förekommer i stort antal framförallt på den delen av kyrkogården som tillkom på 1920-30-talen, men även på den nya kyrkogården. En större variationsrikedom i gravstensvalet kan skönjas från 1980-talet och framåt. På kyrkogården finns två grusade gravplatser som också är omgärdade av kraftig stenram respektive en kombination av sten och järn. Kring flera gravplatser finns dock enklare stenramar bevarade i gräsmatta vilket visar att platserna tidigare varit belagda med grus. Minneslund Minneslunden finns i nya kyrkogårdens norra del. Partiet består av en i cirkel lagd kalkstensgång med gräsmatta i mitten. Området omgärdas av träd och buskar. I områdets norra del står ett högt träkors med guds lamm i metall samt ett altarbord i grå kalksten. Kalkstensbordet tillkom på 1990-talet till minne av Maria Svensson Ceorecius som var Mörbylånga församlings missionär i Sydafrika 1960-97. Här finns också en ljusbärare designad av Elwin Brask. Byggnader Bårhus i nordost Bårhuset har stomme av tegel och putsade fasader avfärgade i ljus gul kulör med gråmålad sockel. Ingång finns både i öster och väster genom pardörrar målade i rosaröd kulör med svarta smidesbeslag. Fönstren är av gjutjärn och har tunt spröjsverk. Byggnadens sadeltak är belagt med tvåkupigt lertegel. Byggnadsåret 1915 står skrivet i smidessiffror över ingången i öster. Framför byggnaden, såväl i öster som i väster, är marken belagd med kalkstensflis. Byggnaden är indelad i två rum. Det västra fungerade som bårhus/bisättningsrum medan det östra, som nu används till förvaring, rymde likvagnen. Bårhuset ritades och byggdes av byggmästaren C A Svantesson Ekonomibyggnad i nordväst Byggnad för redskap med putsade fasader avfärgade i brutet vitt samt sadeltak belagt med tvåkupigt lertegel. Dörrar mot öster samt vindskivor är blåmålade. Årtalet 1948 finns på fasaden mot öster. Byggnaden används inte numera. Ekonomibyggnad i sydväst Byggnad för redskap m m uppförd med putsade fasader i bruten vit kulör med sadeltak belagt med tvåkupigt lertegel. Tillbyggd senare med en rödmålad byggnadsdel av trä. Övrigt På kyrkogårdens norra del, mellan den äldsta och näst äldsta kyrkogården finns en brunn med kar av ljusröd kalksten. Brunnen grävdes 1921. Beskrivning av enskilda kvarter/områden Den äldsta kyrkogården, kvarter 1-8 Allmän karaktär Kvarteren omger kyrkobyggnaden i alla väderstreck, kvarter 1-2 i söder, kvarter 3-4 i väster, kvarter 5-7 i norr och kvarter 8 i öster. I stort sett utgör området den gamla kyrkogården vars utsträckning är belagd sedan 1600-talet. Området består av gräsytor med rader av vårdar, i många fall stående eller liggande mot rygghäckar. Mestadels är gångarna markerade av kalkstensflis som ligger i gräsmattan. Från kyrkogårdsingången i söder, som är belägen i höjd med kyrkans torn, går dock en grusad gång fram till torningången och vidare till brunnen i norr. Även gången som går rakt västerut, från tornet sett, är grusbelagd. De största gravsättningsytorna finns norr och söder om kyrkan, varav det norra är det största. Området omges åt norr, söder och öster av kalkstensmuren och av trädkrans, som dock saknar träd i sydost. Framför kyrkans ingång i väster står två kraftiga lönnar. Gravvårdstyper I området finns många olika typer av gravvårdar från framförallt 1900-talet. Utmärkande för området är de höga vårdarna av svart, polerad granit som framförallt finns norr och söder om kyrkan. De är inte så många, men storleken och materialet gör att de står ut från mängden. Typen var speciellt vanlig under 1800-talets slut och 1900-talets först decennier. Modellerna varierar, men många har ett toppigt krön, några är i form av kors och ytterligare ett par i form av obelisker. En har formen av en avbruten kolonn - en symbol för ett avbrutet liv. Flera vårdar bär tydlig klassicerande stildräkt. De äldsta vårdarna är dock fyra kalkstenshällar, varav två ligger intill kyrkans murar i söder, och två i kyrkogårdens sydöstra hörn. Hällarna är från 1600 och 1700-talen. Ingen av dem har ursprunglig placering. Ytterligare en anmärkningsvärd och gammal häll ligger på en sockel bakom kyrkans kor (kv 8). Det är gravstenen över kyrkoherden Pehr Ahlqvist som avled år 1800. Enligt inskription på sockeln uppsattes gravvården först 1842. Bakom koret finns också en stående kalkstensvård med murgrönsdekor daterad 1879. Denna sten hör också till släkten Ahlqvist. Intill står även en nämnvärd gravsten av kalksten och marmor med dekor i form av ekblad. Vården restes över komministern i Resmo och Mörbylånga G Wimmerström år 1877. Söder om kyrkan står två gjutjärnskors, båda resta över åldermän och daterade till 1870-talet. De två gjutjärnskorsen har inte ursprunglig placering. Vid en av platserna i kvarter 1 finns fem stycken murgrönskullar. Majoriteten av vårdarna har inskriptioner med namn på den/de döda, födelse- och dödsår samt by- eller gårdsnamn. På ett mindre antal vårdar anges enbart ett namn samt ”Familjegrav”. Oftast kan man ändå genom stenens utseende sluta sig till dess ungefärliga ålder. På ett antal vårdar anges den avlidnes yrkestitel så som exempelvis lantbrukare, ålderman, skeppare, kakelugnsmakare och sjökapten. På några få vårdar finns längre inskriptioner. Som exempel kan nämnas Åldermannen N O Andersson från Beteby som fick följande inskription: ”Sörjd och saknad av maka, barn, släkt och vänner. Herre uti dina händer befaller jag min ande. SvPS 4:38” och Lantbrukaren A P Olsson från Södra Bårby som fick följande inskription: ”Snälla är de som sova”. Övrigt I området finns många vårdar och gravplatser med person- och/eller lokalhistoriska värden. En av dem är Pehr Ahlqvists gravplats öster om kyrkans kor. Per Ahlqvist var komminister i Mörbylånga församling från 1789 och kyrkoherde från 1799. Han avled dock redan år 1800. Pehr Ahlgvist var far till Abraham Ahlqvist, författaren till det kända bokverket Ölands historia och beskrifning, På tumban finns en inskription på latin som i översättning lyder ”Såsom ett skådespel, så är livet. Viktigt är icke huru länge det spelas, utan huru väl.” Vid en gravplats i kvarter 3 finns två gjutjärnsdekorationer, symboler för Vasa Orden, nedstuckna intill stenen som tillhör en Bernard Svensson död 1946. Utvidgningen från 1920-talet, kvarter 9-17 Allmän karaktär Ytan är i stort sett rektangulär och ligger väster om den gamla kyrkogården. Området som inkluderar kvarter 9-17 tillkom med början på 1920-talet och är uppbyggt kring gångstråk som finns i ytterkanterna. Längs de grusade gångarnas sidor ligger familjegravplatser varav många tidigare varit omgärdade och grusbelagda. Ett par stycken har ännu denna utformning. I den södra delen av områdets mitt finns ett urngravsområde och en allé av almar. I den norra delen av områdets mitt finns rader av jämnstora gravvårdar i gräsmatta med en stor lönn som centralpunkt. Rygghäckar finns i vissa rader bestående av cotoneaster, ölandstok och tuja. I väster markeras kyrkogårdens tidigare västligaste gräns av en kalkstensmur. I området finns en tydligt anlagd struktur vad gäller gravarnas placering och gravvårdarnas utseende. Gravvårdstyper I området finns flera olika typer av gravvårdar från 1920-talet och framåt. Merparten av dem är av grå granit men även svart och röd granit förekommer liksom kalksten. Längs gångarnas ytterkanter står de mer påkostade gravvårdarna. Här finns bl a flera större kors av grå eller svart granit och ett par riktigt breda vårdar. En del av gravvårdarna har tydliga klassicerande drag och en nästan arkitektonisk uppbyggnad. Två av gravplatserna längs gångarna har grusade ytor och är omgärdade av stenram respektive stenram, pollare och smidesstaket. Den senare har för kyrkogården i övrigt ovanlig vegetation i form av buxbom och ormbunkar. En gravvård har formen av en tumba och är utförd i kalksten. Gravvårdarna längs med gångarna är främst från 1930-50-talen. I den södra delen av kvarter 10 finns ett parti med enbart större liggande vårdar, varav några av dem ligger på fundament av sten. Vårdarna är vanligen rektangulära, har sparsmakad dekor samt dateras till 1940-50-talen. I samma kvarter finns också en stående kalkstensvård med murgrönsornamentik i relief, rest över trafikchef Carl Svensson troligen på 1930-talet, med tillhörande två liggande vårdar. I intilliggande urngravsområde är stenarna små och placerade liggande, så som är vanligt i urngravsområden. Här är vårdarna som äldst från 1950-talet, men merparten från 1980-talet och framåt. Bland de senare finns flera naturstenar. I den norra delen av området är vårdarna till stor del påfallande jämstora och har rektangulär form. Merparten är av grå granit och är daterade till 1950-70-talen. I en rad är samtliga vårdar exakt i samma dimensioner även om dekoren varierar något. Närmast lönnen i mitten av kvarter 14 finns två rader av liggande vårdar. I samma kvarter finns också fem mindre kors av grå granit som står tillsammans. Många av vårdarna i området saknar datering. Merparten har dock såväl den avlidnes namn, födelse- och dödsår samt hemvist angiven. Den dödes yrkestitel anges i relativt få fall. De som förekommer är exempelvis hemmansägare, bankkamrer, riksdagsman och tandläkare. Övrigt I området finns många vårdar med person- eller lokalhistoriskt värde. Hit hör bl a gravplatsen över Rudolf Karlsson död 1951, en liggande vård i kvarter 10. Rudolf Karlsson var kyrkovaktmästare i många år och avlöstes sedan av sin son som också tjänstgjorde i många år och vid sin död begravdes i minneslunden. Den nya kyrkogården, utvidgningen från 1970-talet, kvarter 19-29 Allmän karaktär Ytan är rektangulär och ligger väster om utvidgningen från 1920-talet. Området som togs i bruk på 1970-talet omfattar kvarter 19-29 samt en minneslund i den norra delen. Som omgärdning finns stenmur i söder och norr och häck av liguster i väster. Symmetriskt planterade över hela området finns lindar som skuggar den gräsbesådda ytan där gravvårdarna står längs rygghäckar av liguster eller rosor. Överhuvudtaget finns mycket vegetation i området. Relativt många gravplatser är ännu lediga. Gravvårdstyper Gravvårdarna är relativt jämnstora och det finns inga höga vårdar som utmärker sig. Det vanligaste materialet är grå eller ljust röd granit. Den mest frekventa formen är rektangulära vårdar med olika typer av dekor men även mjukare former förekommer. Variationsrikedomen är större här än på den på 1920-talet utvidgade kyrkogårdsdelen. Enstaka naturstenar förekommer också samt ett par i form av hjärtan. |
