Stäng fönster Mörbylånga kn, GRÄSGÅRDS KYRKA 1:1 GRÄSGÅRDS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Beskrivning av kyrkogården Allmän karaktär Gräsgårds kyrkogård är i det närmaste rektangulär till formen. Kyrkan ligger i den sydöstra delen av kyrkogården med de största gravytorna norr om kyrkan. Det finns dock gravplatser runt hela kyrkan. Kyrkogården är indelad i fem kvarter, GS, GN, E, F och NKU. De tre sistnämnda tillkom vid en utvidgning ca 1950. I de äldre kvarteren dominerar gravvårdar från omkring 1900 och fram till 1950-talet, men även yngre vårdar förekommer. Det finns en hel del lediga gravplatser. Den gamla delen av kyrkogården omges av stora askar som ger platsen en lummig karaktär i det annars öppna sydöländska landskapet. Omgärdning: Hela kyrkogården omges av en kallmurad kalkstensmur. Bitvis har muren förstärkts med cement. I norr är muren på några ställen grundlagd på valvbågar som fördelar tyngden över några sanka partier. Ett par meter norr om den norra ingången på östra sidan finns en stötfog i kyrkogårdsmuren. Detta är förmodligen ett spår efter en äldre grindöppning. Ingångar Det finns tre grindöppningar till kyrkogården, två i öster och en i söder. I den norra av de två i öster sitter svartmålade smidesgrindar med en inskription som daterar dem till 1864. Den södra av portarna är bredare och har förmodligen tillkommit på 1950-talet. Porten i söder har en enkel smidesgrind. Den används inte idag eftersom den vetter mot den f.d. prästgården. I den östra muren, intill byggnaden i kyrkogårdens nordöstra hörn, finns en klivstätta. Den består av en flisa på högkant i en öppning i muren. Det är osäkert hur gammal den är. Den finns inte med på N.I.Löfgrens teckning från 1816. Vegetation Trädkrans: Runt hela den gamla delen av kyrkogården finns en trädkrans av stora askar. Utmed kanterna på den del som utvidgades omkring 1950 växer oxlar. Övrigt: Vid kyrkans västra sida står två robinior, samt några friväxande buskar. I anslutning till vattenkaret finns en hög klippt häck av oxbär. Gångsystem Idag är alla gångar insådda med gräs. Två av gångarna på södra sidan om kyrkan består av glest utplacerade kalkstensflisor i gräsmattan. Samma typ av gångar finns även på kyrkogårdens nyare del i väster. Gravvårdstyper De äldsta gravvårdarna på Gräsgårds kyrkogård är kalkstenshällen över kyrkoherdarna Tribergius som sitter monterad på kyrkans västfasad och kalkstenstumban med häll över kyrkoherden Donner söder om kyrkan. Hällen över Tribergius är från slutet av 1600-talet och tumban över Donner är från slutet av 1700-talet. Under 1800-talet försvann de liggande vårdarna till förmån för de stående. Dessa tillverkades vanligen lokalt och bär därför liknande drag. Flera av dess står idag uppställda mot den norra kyrkogårdsmuren. I slutet av 1800-talet blev de höga vårdarna av svart eller grå granit moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande. Vid den här tiden fanns fler konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. En annan viktig influens som blir allt vanligare under början av 1900-talet är antiken. Denna konststil kallas klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar och kransar och girlanger av löv. Sådana höga vårdar i svart granit är vanliga på Gräsgårds kyrkogård. När det gäller dekoren på gravvårdarna var också den kristna symboliken naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det ha varit vanligt att man införskaffade en stor familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en gravkulle överväxt med murgröna. Längre fram i tiden blir den klassicistiska stilen alltmer framträdande när det gäller gravvårdarnas utformning. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen. På de flesta kyrkogårdar infördes regler för hur höga gravvårdarna fick vara. I Gräsgård fick vårdarna vara högst 70 cm höga. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna är rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. Särskilt tydligt är det i den västra delen på Gräsgårds kyrkogård. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med talldungar och uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare. Under 1900-talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade dem med grus. På Gräsgårds kyrkogård har funnits omgärdningar i form av häckar och stenramar. Idag finns endast enstaka rester kvar av detta. Under 1900-talets första hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. På Gräsgårds kyrkogård finns många gravvårdar med titeln lantbrukare. Titlarna försvann i det närmste i mitten av århundradet. Under senare år har en ny form dykt upp. Gravvården får en dekor som knyter an till den dödes intresse eller yrke, men detta har ännu inte blivit vanligt på Gräsgårds kyrkogård. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. På Gräsgårds kyrkogård finns det angivet på majoriteten av vårdarna. Minneslund Minneslunden ligger på den utvidgade delen i väster och tillkom i början av 1990-talet. Tidigare hade området använts som ceremoniplats. Platsen avgränsas av höga tujahäckar och smyckas av ett högt, närmast monumentalt, kors i kalksten från början av 1960-talet. Byggnader I det nordöstra hörnet av kyrkogården står en byggnad som flyttades dit 1814. Det byggdes av material från en gammal sockenstuga eller materialbod och gjordes så högt att det kunde rymma sockenmagasinet på den övre våningen. Huset är putsat och vitmålat under ett sadeltak med tvåkupigt lertegel. Övrigt Utmed den norra kyrkogårdsmuren står många gravvårdar som tagits bort från sina ursprungliga platser. Det rör sig främst om kalkstensvårdar från sent 1800-tal och mindre vårdar i svart granit från tidigt 1900-tal. Dessa vårdar är inte så vanliga längre ute på kyrkogården. Det finns därför ett stort kulturhistoriskt värde i att vårdarna fortfarande finns att beskåda för besökare på kyrkogården. Även närmast kyrkan, på södra sidan, står två kalkstensvårdar från sent 1870-talet musealt uppställda. Samtliga dessa kalkstensvårdar bör föras upp på församlingens inventarieförteckning. Beskrivning av enskilda kvarter/områden Kvarter GS Allmän karaktär Kvarter GS ligger söder om kyrkan. Det har karaktären av ett kvarter med hög status med många påkostade vårdar i svart granit. De ryggställda vårdarna är ordnade i rader i nord-sydlig riktning med höga rygghäckar av tuja emellan. Marken är helt insådd med gräs. Gravvårdstyper Kvarteret domineras av höga svarta granitvårdar från omkring år 1900 och knappt fyra decennier framåt. I kvarteret finns nästan alla förekommande varianter av den typen av vårdar. Där finns höga platta vårdar, obelisker, socklar krönta med urnor samt kors på fundament. Men det finns även både äldre och yngre vårdar i kvarteret. Äldst är tumban i kalksten över kyrkoherde Donner från 1794. I kvarterets östra del står ett en kalkstensvård som har formen av ett kors i en cirkel. Den är rest över hemmansägaren O P Enström, 1890. I kvarteret återfinns den enda gjutjärnsvården som finns på kyrkogården. Det är ett kors, uppskattningsvis från sent 1800-tal. Till de mer monumentala vårdarna får man räkna Knut Olssons storslagna vård med tillhörande stenram. Den är från 1941 och är det enda kvarvarande exemplet på en gravplats med grusad yta på Gräsgårds kyrkogård. Från 1940-50-talen finns exempel på låga vårdar av företrädesvis röd kalksten. Kvarter GN Allmän karaktär Kvarteret ligger på norra sidan av kyrkan och har liknande struktur som kvarter GS på södra sidan. De ryggställda vårdarna är ordnade i nord-sydliga rader med rygghäckar. Häckarna är emellertid mycket lägre på norrsidan och är av oxbär istället för tuja. Mitten av kvarteret markeras av en hög rygghäck av syren. En syrenhäck finns även planterad utmed norra kyrkogårdsmuren, intill den vitputsade byggnaden i kyrkogårdens nordöstra hörn. Samtliga gravplatser och gångar är insådda med gräs. Gravvårdarna är av varierande åldrar. Kvarteret har en påtagligt lägre profil genom att där inte finns lika många höga vårdar som på den södra sidan. Gravvårdstyper Den äldsta vården i kvarteret är av kalksten och är från 1890-talet. Därefter finns de flesta decennier representerade med respektive stil på vårdarna. De mindre och enklare vårdarna är fler än på södra sidan, även om det finns påkostade vårdar också. Särskilt utmed kvarterets västra gräns, som innan utvidgningen ca 1950 utgjorde yttergräns för kyrkogården, återfinns många stora vårdar. I kvarteret finns Gräsgårds kyrkogårds enda trävård. Det är ett ekkors med en inskriptionsplatta av metall som restes 1941 över två okända sjömän som hittats vid kusten. Kvarter E, F och NKU Allmän karaktär Dessa kvarter tillkom när Gräsgårds kyrkogård utvidgades åt väster ca 1950. Kvarterens gestaltning är delvis en anpassning till den befintliga kyrkogården. Som exempel på detta ses muren av kalksten, som är en förlängning av den gamla muren, och förekomsten av en trädkrans. Flera andra detaljer är däremot typiska för hur en mer modern kyrkogård utformades på 1950-talet. De enhetligt låga vårdarna som underordnar sig helheten är typiskt för andra hälften av 1900-talet. Området är uppdelat i mer intima rum genom avgränsande höga häckar, som de runt minneslunden. Minneslundens höga kors av kalksten är monumentalt i sin utformning. På marken markeras gångar av glest utplacerade gångstenar av kalkstensplattor. Till sittbänkarna och vattenkaret har också kalksten använts på ett gestaltningsmässigt medvetet sätt. Urngravsområdet, kvarter NKU, består av en enkel rad med vårdar, som inte skiljer sig från de andra från samma tid genom annat än att de står något tätare. Kvarteret togs i bruk år 1956. Gravvårdstyper I kvarteren förekommer uteslutande enhetligt låga eller liggande vårdar i främst grå granit, i samma utförande som tidigare beskrivits i det inledande avsnittet om gravvårdstyper på kyrkogården. Ett undantag är dock en liten tumba i kalksten över riksdagsmannen Tornegård som finns i urngravskvarteret NKU. |
