Stäng fönster Kalmar kn, ÅBY KYRKA 1:1 ÅBY KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Beskrivning av kyrkogården Allmän karaktär Kyrkogården ligger runt om kyrkan i alla väderstreck och omgärdas av en stenmur och en splittrad trädkrans. Kvarter A, B och E ligger norr om kyrkan och utgör tydliga utvidgningar från olika tillfällen. Söder om kyrkan finns kvarter D och H. Norr om kvarter A ligger minneslunden som är den senaste utvidgningen av kyrkogården. I väster, i kvarter C, finns ett välbevarat grusgravsområde där gravplatserna omgärdas av låga buxbomshäckar. Utanför koret i öster finns kyrkogårdens två minsta kvarter, G och F. Omgärdning Hela kyrkogården omgärdas av en kallmurad mur, av sandsten och granitsten, i olika utförande. I äldre tider var muren högre. I östra och södra murarna är kraftiga järnringar inmurade på utsidan, en påminnelse om att man även på hästskjutsarnas tid hade parkeringsproblem. I öster och sydost, fram till sockenmagasinet, är muren uppförd av naturstenar och har en vall på insidan. I söder utgörs muren av en stödmur av rektangulär huggen sten. I väster är det återigen en vallmur. Den är uppförd av stora rektangulära stenar. Vid utvidgningen mellan kvarter C och D syns en tydlig skillnad i stenmaterialet. I norr avgränsas hela kyrkogårdsområdet av naturen. Ingångar I öster: en ingång via svartmålade dubbelgrindar av smidesjärn, med liljor och mässingsknoppar, mellan stolpar av granit. I söder: intill sockenmagasinets västra gavel finns en trappa. Ytterligare en ingång finns i höjd med kyrkans torn. Svartmålad smidesgrind, av samma typ som i öster, mellan portstolpar av granit. I väster: Svartmålad smidesgrind, av samma typ som de andra, mellan granitstolpar. I nordost: En svartmålad järngrind mellan portstolpar av granit leder intill den gamla delen av kyrkogården och en likadan grind men mellan stolpar av järn leder in till den nya delen. Vegetation Trädkrans: En något splittrad trädkrans som står innanför kyrkogårdsmuren och som består av lind och lönnträd. I nordväst och norr finns hasselbuskar. Övrigt: Häckar av tuja och avenbok finns som rygghäckar. Buskar av hänkarkaragan. I kvarter B finns ett vårdträd i form av en hängask. I kvarter E finns ölandstok och bräken planterat som dekoration vid trappan. I samma kvarter finns även gullregn planterat Gångsystem Raka grusbelagda gångar finns från kyrkogårdens ingångar i öster, väster och söder som leder fram till kyrkan liksom den gång som leder från minneslunden och fram till kyrkans västra ingång. Runt om kyrkan är en grusbelagd gång. I kvarter A finns en grusbelagd gång vilken löper i öst-västlig riktning. I kvarter D finns två kalkstens belagda gångar längs kvarterets södra och norra gräns. Gravvårdstyper De äldsta gravvårdarna på Åby kyrkogård är från 1800-talet. Hela 18 vårdar kan dateras till seklet och den äldsta är från 1834. Ett fåtal hällar ligger utanför kyrkan i söder. I slutet av 1800-talet blev de höga svarta gravvårdarna moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande. Vid den här tiden fanns fler konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. En annan viktig influens som blir allt vanligare under början av 1900-talet är antiken. Denna konststil kallas klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar och kransar och girlanger av löv. När det gäller dekoren på gravvårdarna var också den kristna symboliken naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det ha varit vanligt att man införskaffade en stor familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en gravkulle överväxt med murgröna. Den klassicistiska stilen blir alltmer dominerande. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen. På de flesta kyrkogårdar infördes regler för hur höga gravvårdarna fick vara. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna är rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med talldungar och uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare. Under 1900-talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade dem med grus. På Åby kyrkogård har det funnits omgärdningar i form av häckar, stenramar och gjutjärnsstaket. Ett par av kvarteren har i mycket stor utsträckning kvar omgärdningarna än idag. Under 1900-talets första hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården men titlarna försvann i det närmste i mitten av århundradet. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. På Åby kyrkogård finns det angivet på majoriteten av vårdarna. Minneslund Minneslunden är kyrkogårdens senaste utvidgning och ligger längst i norr. Lunden avgränsas i väster och norr av naturskog och inom området växer ett 10-tal stora ekar. Själva jordningsområdet utgörs av en mindre gräsklädd kulle på vilken det ligger en natursten. Kullen omgärdas av mjukt slingrande grusade gångar. I norra delen står soffor och där är en yta att ställa blomstervaser på. Byggnader En tiondelada (sockenmagasinet), från 1200-talets förra hälft, fint murad av sandsten, kalksten och enstaka gråstenar finns fortfarande kvar i kyrkogården sydöstra del. I fogbruket skymtar man såkallad kvaderrits, en markering av fogarna som skulle ge illusion av att murens stenar var kvader, regelbundet formade stenar istället för de ofta ganska ojämna stenar, som man använde. På 1950-talet byggde man om den vackra lilla byggnadens interiör till bisättningskapell. På utsidan av ladan ser man, att kyrkogården blivit kraftigt höjd på dess västra, norra och östra sida. Numera används byggnaden som förråd. Utanför kyrkogården i nordost finns förråds och personalutrymmen i två röda träbyggnader. Förrådet uppfördes 1955 och tillbyggdes 1985. Övrigt Mellan kvarter C och D finns den äldre muren kvar och mellan kvarter E och F uppfördes en mur i samband med utvidgningen år 1931. En kallmur med vall på insidan finns också från samma tid och den nya del som tillkom 1965. Delar av gamla kyrkogårdsmuren ligger fortfarande kvar, de tjänar nu som terrassmurar i norr och söder. På södra sidan gick landsvägen intill en sådan mur. Den ligger parallellt med kyrkans södra vägg och i flykt med södra väggen på det lilla sockenmagasinet. Var ”överstinnan von Zettwitz”, egentligen den för otrohet hårt straffade markgrevinnan Dorothea von Brandenburg-Bayreuth, ligger begraven vet ingen. Hon levde i landsflykt 27 år i Sverige. De sista åren bodde hon på Stäfflö, där hon dog 1761. Hon begravde, på nyåret 1762, i största hemlighet på Åby kyrkogård. I sockenmagasinet förvaras tre mycket fina trävårdar samt en smidesvård från 1859. En av trävårdarna är svartmålad och försöker efterlikna en gjutjärnsvård. Den har tidigare stått vid Anna Kajsa Johanssons gravplats, en är ett enkelt kors utan inskription och den tredje är en bräda under vilken Majalisa Jansdotter, född 1819 och död 1898, vilat. Just den gravvården finns på ett fotografi, då brädan är står ute på kyrkogården, i Kalmar läns museums topografiska arkiv. Det finns ytterligare två fotografier på vårdar i trä av en typ som vi under arbetet med inventeringen inte stött på någon annanstans. Intill kyrkans södra långvägg ligger några äldre gravhällar samt en sockel av kalksten. Hällarna är från 1600- 1800-talet. De har tidigare legat ute på kyrkogården. Hällarna är i mycket dåligt skick. Beskrivning av enskilda kvarter/områden Kvarter A (Nya) Allmän karaktär Kvarter A anlades på mitten av 1960-talet. Det är beläget norr om kyrkan. I kvarteret ska det enligt gravkartan finnas plats för 473 gravplatser. I väster avgränsas området av en hög tujahäck medan det i norr och öster växer en häck av avenbok. Kvarteret delas av en grusad gång som leder ner till minneslunden norr om kvarteret. I gränsen mot söder finns i den östra delen den gamla kyrkogårdsmuren. Den del av muren som avgränsade den västra delen revs på grund av rasrisk på 1980-talet. Gravvårdarna är placerade i öppna jordremsor i gräsmatta, vissa ryggställda mot häckar av tuja, andra enkla. Vårdarna är vända mot öster, väster, norr och söder. Den östra delen av området har inte tagits i bruk. Gravvårdstyper Vårdarna i kvarteret utgörs övervägande av låga rektangulära vårdar. Materialet är främst grå och röd granit men även svart förekommer. Endast på en av gravvårdarna anges den dödes yrkestitel. Det är på köpman J Johanssons gravvård rest 1981. By eller gårdsnamn anges på merparten av vårdarna. Övrigt Öster om kvarteren är en park med bänkar för besökare. Kvarter B (Svartingstorp) och E (Mellan kyrkogården) Allmän karaktär De södra delarna av kvarter B ingår i den gamla kyrkogården. Den norra delen av kvarter B samt kvarter E tillkom på 1930-talet vid den första utvidgningen under 1900-talet av kyrkogården. Kvarteren ligger norr om och väster om kyrkan. I kvarteren finns enligt gravkartan planerat för 388 kistgravar och 93 urngravar. I väster och öster avgränsas kvarteren av kyrkogårdsmuren. I söder gränsar kvarter B till en grusgång. Kvarter E är omgärdat i söder och norr av äldre kyrkogårdsmurar. Gränsen i norr vid kvarter B utgörs av en gräsmatta. En tujahäck är rygghäck mellan urngravsraderna och skiljer också den nyare och den äldre delen åt i kvarter B. Mellan de båda kvarteren är en grusbelagd gång i nordsydlig riktning. Inne i kvarteren finns omgärdningar av buxbom. I västra änden av kvarter E är en rundel av sten och en mindre trappa uppbyggd. På sidorna om trappan växer ölandstok och bräken. Inne på området finns det också planterat rönnar och längs med kyrkans norra långhusvägg är den forna trädkransen med lindträd. Vårdarna står i den äldsta delen i gräsmatta men i den del som tillkom på 1930-talet är det till största delen grusade gravplatser. Gravvårdarna är av varierande ålder och utförande. De vanligaste materialen är grå och svart men också röd granit. Två vårdar är av kalksten och en gravplats har en stenram, också den av kalksten. Vårdar från 1940- och 50-talet dominerar. I urnkvarteret är det övervägande andelen vårdar från 1980-90-talen. De första begravningarna i urnområdet gjordes i början av 1960- talet. Fem vårdar i kvarter B är från 1800-talet varav en är kyrkogårdens äldsta bevarade vård. Det är en kalkstensvård rest år 1834 i den södra delen av kvarteret. Den nyare delen av kvarter B samt kvarter E består till största delen av gravplatser vilka omgärdas av låga buxbomhäckar och där gravplanerna är grusade. Många av vårdarna är klassiserande till form och dekor. By eller gårdsnamn finns angivet på majoriteten av vårdarna. De yrkestitlar som finns angivna är; köpmannen, kyrkvaktaren, nämndemannen, civilingenjören, åldermannen, kyrkoherden, kontraktsprosten, Riddaren av Nordstjärneorden och KVO, direktören, skräddarmästaren, skogsinspektörn, maskinisten, bryggeriägaren, hemmansägaren och fabrikören. Lantbrukaren och godsägaren är de vanligaste förekommande. I urngravsområdet är ingen titel angiven. Övrigt I kvarter E ligger Oskar Fredriksson från Dammen begravd. Han levde mellan åren 1887- 1962. Oskar har huggit stenarna till den brunn som uppfödes i kvarter E 1928. I samma kvarter ligger Lage Ågren begravd. Ågren var den man som fogade ihop brunnskaret och han och Fredriksson samarbetade. Flera av vårdarna i kvarteren är omslipade och återanvända. Kvarter C (Grytkvarteret) Allmän karaktär Kvarteret ligger väster om kyrkan. I kvarteret är det enligt gravkartan drygt 220 platser. Kvarteret omgärdas i väster av kyrkogårdsmuren och i norr och öster av grusade gångar. I söder är kvarter D och mellan de båda kvarteren finns en äldre mur. En höjdskillnad gör att det i det sydöstra hörnet finns en mindre trappa som leder upp till kvarteret. Även i söder finns det två mindre trappor. Längst i väster finns ett välbevarat grusgravsområde där de flesta gravplatserna omgärdas av låga buxbomshäckar. De övriga vårdarna står i gräsmatta. Vårdarna är vända mot öster och en mot norr. Gravvårdstyper I kvarteret finns olika typer av vårdar från senare hälften av 1800-talet och framåt. I den västra delen domineras gravvårdarna av höga, stående, svarta och blankpolerade vårdar. Flera av dem är återanvända. I den östra delen är flertalet låga rektangulära. Den äldsta gravplatsen från 1867 är över majoren Carl Otto Posse och hans familj. En hög, obeliskformad vård i grå granit vilken omgärdas av ett svartmålat gjutjärnsstaket. Gravvårdarna är företrädelsevis av grå och svart granit. Ett fåtal i röd granit finns. Fem vårdar är av kalksten och en är ett gjutjärnskors. 35 gravplatser i områdets västra del utgör ett sammanhängande grusgravsområde med omgärdningar i form av låga buxbomshäckar. Två gravplatser har stenram och en omgärdas av ett vitmålat smidesstaket. På området finns det fyra gravplatser som har gravkullar beväxta med murgröna. Förutom den redan nämnda vården från 1867 finns det ytterligare fyra vårdar från samma århundrade. I övrigt dominerar vårdar från 1970- talet. Den dödes yrkestitel anges på en mindre del av vårdarna. De titlar som förkommer är, majoren, grevinnan, trädgårdsmästaren, lantbrukaren, hemmansägaren, entreprenören, donatorn, handlaren, köpmannen och kyrkoherde Sellergren. Vanligast är lantbrukare. By eller gårdsnamn finns angett på majoriteten av vårdarna. Övrigt Nya begravningar som sker i grusgravsområdet i kvarter C är enbart urnbegravningar. Man ser också helst att man återanvänder en redan befintlig vård eller att man anpassar en ny till den gamla stilen. I kvarteret finns en stor gryta utav gjutjärn gjord av 1930-talet. Kvarter D (Linjen) och H (Mellan kyrkan och vägen) Allmän karaktär Kvarteren ligger sydväst och söder om kyrkan och består enligt gravkartan av 997 gravplatser. I söder, liksom i väster, utgör kyrkogårdsmuren begränsningen. Den norra gränsen utgörs delvis av den låga stödmur som finns mot kvarter C samt kyrkan. I öster ligger sockenmagasinet. Mellan de båda kvarteren finns en gång i nord -sydlig riktning. Båda kvarteren har i huvudsak använts som linjegravsområden. Vårdarna är vända mot öster och väster. Hela området är besått med gräs. I kvarter D växer en hög tuja och i kvarter H finns en formklippt tuja. Gravvårdstyper Majoriteten av gravvårdarna är små, enkla liggande eller stående vårdar. Deras form och dekor är typiskt för linjegravvårdar. Materialet är företrädelsevis svart och grå granit, men ett fåtal i röd granit förekommer också. På en av gravplatserna finns en murgrönskulle. Äldst är en kalkstensvård från 1879 rest över hustrun Maria Petersson från Tolebo. I övrigt dominerar vårdar från 1960-talet. I kvarter H kan man följa ett linjegravssystem från 1922 fram till 1940. Linjegravarna fortsätter sedan i linjen i kvarter D där de äldsta vårdarna är från 1941 och sträcker sig fram till 1970-talet. I kvarter D finns det enstaka vårdar som tyder på att det redan under tidigt 1900-tal var ett linjegravsområde som sedan lagt om på 1940-talet. Två små vårdar från 1913 skulle kunna visa på detta. På majoriteten av gravvårdarna anges den dödes hemort. Yrkestitel anges endast på ett fåtal av vårdarna. Vanligast är lantbrukaren men även titlar som slöjdaren, arbetaren, köpmannen, hemmansägaren, handelsträdgårdsmästaren, snickaren, majoren, sjömannen och fiskaren förekommer. Övrigt En vård är återanvänd på så vis att man vänt på stenen och gjort en ny inskription på den forna baksidan. Kvarter G (Bårhuset) och F (Måns Månson Allmän karaktär Kvarteren G och F är två små kvarter som ligger öster om kyrkan. Området omfattar tillsammans enligt gravkartan ungefär 222 gravplatser. Kvarteret avgränsas i öster och söder av kyrkogårdsmuren. I norr är en grusgång och i väster ligger kyrkan. Hela kvarteret är insått med gräs. Vårdarna i kvarteret är vända mot öster, väster och söder. I kvarteret finns både påkostade köpegravar och allmänna gravar. Intrycket av kvarteret domineras av låga rektangulära vårdar. I det sydvästra hörnet ligger det gamla sockenmagasinet. Gravvårdstyper Kvarter F och G domineras av stående låga gravvårdar med klassicistiska drag så som flacka trekantiga krön. Materialet är främst grå och svart granit men även röd granit förekommer. En vård är av kalksten och formad som ett kors. Ytterligare två vårdar är av kalksten. En gravplats är omgärdad av en gjutjärnskedja mellan pollare av sten. Ytterligare en gravplats har delvis kvar omgärdningen i form av en låg buxbomshäck. Den äldsta vården i området öster om kyrkan är från år 1866 och är, en av de redan tidigare nämnda kalkstensvårdarna, rest över riksdagsmannen Måns Månsson från stora Wångerslätt. Den yngsta vården i området är daterad till 2003. Dominerar gör dock vårdar från 1930-talet. Delar av den allmänna linjen, från 1920-30- tal, går fortfarande att följa i kvarter G. Få vårdar i området har den dödes titel ingraverat. Den finns endast på två vårdar i kvarter G och båda är lantbrukare. I kvarter F finns det förutom lantbrukare även rektorn, hemmansägaren, stationsmästaren, kyrkovaktmästaren, riksdagsmannen, nämndemannen och trävaruhandlanden. Övrigt Flera av gravvårdarna av svart granit är antingen återanvända eller så ha man låtit göra en gravvård efter en äldre modell. |
