Stäng fönster Hultsfred kn, KYRKAN 1 M.FL. VIRSERUMS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Kyrkogården består av kvarteren A-E som ligger i alla väderstreck runt kyrkan men med störst utbredning i söder och väster. Kvarteren är tydligt avgränsade och domineras av ovanligt många bevarade grusgravar i alla kvarter utom i kvarter E, öster om kyrkan. De grusade gravarna med stenramar är kyrkogårdens mest karaktärsskapande element, men även andra inslag bidrar. De viktigaste är; de knuthamlade almarna utmed gången till kapellet, de klippta häckarna runt kyrkogården, de stora murade portstolparna med sina järngrindar och det eleganta begravningskapellet. Omgärdning I söder: Kallmurad stödmur ca 0,5 m. Närmast gatan stödmur av betong. I norr: Kallmurad stödmur ca 0,5-3 m. Staket av plastöverdraget stålnät. I öster: Kallmurad stödmur ca 0,5-2 m. I väster: Kallmurad stödmur av stora rektangulära råhuggna granitblock. Fogarna senare fyllda med cementbruk. Ingångar I söder: Grind av gjutjärn, svartmålad, från 1860. Grindstolpar av släthuggen granit. Trappa med åtta steg av granit. I väster: Två större runda grindstolpar av tegel, putsade och med kannelyrer. Dessa flankeras av två mindre i samma utförande. Alla täckta med svartmålat konformigt plåttak krönt av ett svart träklot. Mellan de större stolparna finns en dubbel grind och därjämte två mindre gånggrindar. Alla grindar av svartmålat gjutjärn och tillverkade 1882 av KA Gustafsson, Björkmossa. Vegetation. Omgärdning: Uppe på stödmurarna i söder och öster, lövhäck ca 1-1,3 m. Trädkrans: I söder innanför kyrkogårdsmuren en gles oregelbunden trädkrans av lönn och lind. I väster dominerar de två stora almarna som flankerar grindöppningen men här finns även några lönnar och björkar. Övrigt: Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningar. Gångsystem Grusbelagd gång runt hela kyrkan samt mellan alla kvarter förutom mellan E och B. Breda grusgångar även från grindarna i söder och väster upp mot kyrkan. Gången i väster är asfalterad i mitten och belagd med krossat grus. Inne i samtliga kvarter finns till övervägande del smala gångar med sand och fint grus, även gångar av gräs förekommer. Gravvårdstyper Övervägande grusgravar med stenram i kvarter A, C och D, några enstaka med låg häck. Även fd grusgravar som såtts igen med gräs. Många höga gravvårdar av svart granit finns framför allt i kvarter A. Svart, grå och röd granit dominerar på hela kyrkogården. Många stora påkostade familjevårdar, både liggande och stående. Gravvård bestående endast av stenram med familjenamnet på ramen förekommer både i kvarter A-C och D- F. I kvarter K och L samt i D-F många medelhöga vårdar från 1950-talet och framåt. I en bod på kyrkogården finns en stor samling av trävårdar som plockats undan från kyrkogården. Genom att de ställts undan i skydd från väder och vind är de sällsynt välbevarade. På flertalet av vårdarna finns fortfarande bemålningen kvar. Detta är den största och mest välbevarade samlingen av trävårdar som påträffats under arbetet med inventeringen i länet. Minneslund Finns ej. Minneslunden ligger på den nya kyrkogården. Byggnader Mot kyrkogårdens norra sida, mitt emellan kvarter C och D, i fonden av en grusgång kantad av knuthamlade almar ligger ett gravkapell, med släta vitputsade väggar ovanför en källarvåning av granit. Det är byggt i souterräng med ingång till källaren från söder och till kapellet en våning upp från en terrass i öster. Det plåttäckta, svartmålade tälttaket kröns av en huv med spira. Kapellet uppfördes 1931 efter ritningar av arkitekten Erik Fant. Flertalet av inventarierna är också formgivna av Fant. År 1981 genomgick kapellet både en yttre och en inre renovering. Utvändigt målades väggar och plåttak. Invändigt byggdes ett nytt innertak av liggande spontad laserad träpanel. Trasigt murverk och fönster och väggar målades om. En ny matta lades in. Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning Kvarter A Allmän karaktär Detta kvarter söder och sydväst om kyrkan är mycket långsmalt till formen. Grusgravar med stenramar dominerar intrycket. Mellan gravraderna går smala gångar med finkornigt grus. Gravarna är ordnade i rader i nord-sydlig riktning, med vårdarna vända mot öster. Genom att kvarteret har använts under lång tid finns det vårdar från många olika tider. De som ger området sin karaktär är dock främst de höga monumentala svarta granitvårdarna. Gravvårdstyper Gravvårdarna är framförallt höga, stående gravvårdar i svart eller grå granit vilka är typiska för det tidiga 1900-talet. Här finns även många exempel på vårdar med klassiserande stildrag, t.ex. tempellika gavlar, från mitten av 1900-talet. I kvarteret finns även några äldre vårdar. Äldst är en kalkstensvård från 1789 som står mitt i kvarteret, rakt söder om kyrkan. Till de äldre hör även ett gjutjärnskors från 1885. Kulturhistorisk bedömning De delar av kvarter A som ligger närmast kyrkan har varit kyrkogård ända sedan medeltiden. Kvarteret genomgick en stor omdaning i samband med utvidgningen som gjordes samtidigt som den gamla kyrkan revs och den nuvarande byggdes 1880. Kvarterets nuvarande utformning med grusgravar med stenramar är från omkring 1920. Att det finns så många bevarade grusgravar är idag ovanligt, särskilt på kyrkogårdar utanför städerna. Även gångsysystemet med de smala grusgångarna mellan gravraderna ger ett ålderdomligt intryck, som bör bevaras. Trots att kvarteret använts kontinuerligt under 1900-talet är det påtagligt många höga svarta granitvårdar från tidigt 1900-tal bevarade. Så många som möjligt av dessa vårdar bör få stå kvar även i framtiden. Kalkstensvården från 1789 minner om kyrkogårdens äldre historia samtidigt som den i sig utgör ett kulturhistoriskt mycket värdefullt föremål. Den bör därför föras upp på församlingens inventarieförteckning samt vårdas av stenkonservator för att minimera skador genom vittring. Även gjutjärnskorset från 1885 bör föras upp på inventarieförteckningen. Kvarter B Allmän karaktär: Kvarteret ligger norr om kyrkan och utgörs till största delen av gräsmatta. Vid fotändan av de stora grustäckta familjegravarna finns smala grusgångar. Raderna med gravar går i nordsydlig riktning och vårdarna är vända mot öster. Kvarteret får karaktären av ett förhållandevis burget köpegravsområde genom sina grusgravar med påkostade vårdar och gravanordningar. Gravvårdstyper De äldsta vårdarna är från 1890-talet. Men eftersom kvarteret har använts ända in till våra dagar finns även många yngre vårdar. Kring två av gravplatserna finns omgärdningar i form av fyrkantiga granitpollare med kätting. Stenramar omgärdar de flesta av gravplatserna men även låga häckar av buxbom förekommer vid en dryg handfull av platserna. Norrsidan på av kyrkogården var ofta mindre eftertraktad och på många kyrkogårdar kan man detta avläsas genom att gravvårdarna är enklare och efter traktens mindre bemedlare invånare. Ibland, särskilt längre tillbaka i tiden undvek man gärna helt och hållet att begrava på norrsidan om kyrkan. När man till slut av platsbrist var tvungna att ta norrsidan i anspråk var det inte ovanligt att socknens mindre vidskepliga personer, som tex. prästerna, fick sitt sista vilorum där, som ett exempel för de bredare folklagren att ta efter. Möjligen är det så man kan tolka utvecklingen av kvarter B på Virserums kyrkogård. På vårdarna återfinns titlar som kyrkoherde, kontraktsprost och riksdagsman. Kvarter C och D Allmän karaktär Kvarteren ligger i nordvästra delen av kyrkogården och tillkom till stora delar vid utvidgningen som gjordes ca 1918. De båda kvarteren åtskiljs av gången med de knuthamlade almarna som leder fram till begravningskapellet. Kvarteren består av tydliga rader med grusgravar omgärdade av stenramar och åtskiljda av sandgångar. Flest bevarade grusgravar med stenram finns i kvarter D. I kvarter C har fler av gravplatserna såtts in med gräs. Enligt uppgift ska kvarter C från början varit avsett att hysa den sk fria eller vanligare kallad allmänna linjen. Av detta finns inga tydliga spår idag och det är osäkert i vilken utsträckning allmänna linjen verkligen kom att genomföras. Till skillnad från kvarteren norr och söder om kyrkan, A och B, präglas kvarter C och D av lägre vårdar från 1950-talet, även om enstaka vårdar är några årtionden äldre. Längst åt väster i kvarter C finns två rader med små enkla barngravvårdar. Gravvårdstyper I båda kvarteren dominerar gravvårdarna från 1950-talet och framåt. Dessa karaktäriseras av sin relativa enkelhet och strama form. De flesta är rektangulära med rakt avslutat krön eller med ett mer klassiserande trekantigt. De äldre vårdarna, från 1920-30-talen, är oftast i svart granit och liknar de som återfinns i kvarter A. De är dock oftast mindre, vilket tyder på att området har haft något lägre status. I båda kvarteren finns endast totalt ca ett tiotal högre svarta granitvårdar. I kvarter D finns även ett gjutjärnskors från slutet av 1800-talet. Både ortnamn och titel är vanligt förekommande på vårdarna. Titlarna speglar Virserums agrara omland med titlar som lantbrukare och hemmansägare, men också själva centralorten med titlar knutna till dess affärer, hantverkare och möbelindustrier. Kvarter E Allmän karaktär: Kvarter E fördelar sig på två områden runt kyrkan. Dels är det den smala remsan med främst liggande hällar, från 1900-talet, framför kyrkans sydfasad, dels är det området öster om koret. Det senare lades om 1931. Ungefär hälften av gravplatserna har grustäckt yta kantad av stenram. En gravplats har omgärdning av en låg buxbomshäck. Denna del av kvarteret består av gräsmatta och smala grusgångar vid gravarnas fotända. Längs den östra stödmuren står fyra gamla björkar. I öster finns även en rad med musealt uppställda äldre gravvårdar. Gravvårdstyper Vårdarna i detta kvarter är i huvudsak från omkring mitten av 1900-talet och framåt. De har tidstypisk låg profil, med sin rektangulära form och återhållna dekor. Framför kyrkan återfinns flera liggande vårdar. Tydligen har det varit ett krav med denna typ av vårdar på denna plats, för att inte konkurrera visuellt med kyrkans fasad. Längst i sydöster, mot stödmuren, står en rad med musealt uppställda vårdar, bl.a. två gjutjärnskors och en vård av sandsten med oläslig inskription men av utformningen att döma är den från mitten av 1800-talet. |
