Stäng fönster Borgholm kn, ALBÖKE KYRKA 1:1 ALBÖKE KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Alböke kyrka och kyrkogård ligger ca 1 ½ mil norr om Borgholm. Byn och kyrkan ligger utmed landsvägens gamla sträckning strax öster om det som idag är väg 136. Kyrkan är omgiven av jordbruksmark och i kyrkbyn finns flera gårdar Kyrkogården Alböke kyrkogård ligger utsträckt i nord-sydlig riktning runt kyrkan. Ytor för gravsättningar finns runt om hela kyrkan. Kyrkogården är indelad i fem gravkvarter, A-E. Hela kyrkogården är insådd med gräs. Inga häckar eller träd delar av kyrkogården men vid en del gravvårdar finns rester av de häckar som en gång omgärdade gravplatsen kvar. Omgärdning Kyrkogården omgärdas i alla väderstreck av kalkstenmur. I norr finns en del av den ursprungliga medeltida kyrkogårdsmuren med skyttevärn och krenelering kvar. Den är dock i det närmaste överväxt av murgröna. Ingångar I söder, öster och norr finns dubbla svartmålade smidesgrindar mellan murade kalkstenstolpar. Detaljer på grindarna är målade i vitt bl.a. årtalet 1946. Grindstolparna är avtäckta med en större kalkstensflisa. Öster om den södra ingången finns en klivstätta av kalksten. I väster finns öppning i muren för transporter in på kyrkogården. Här finns dubbla svartmålade moderna smidesgrindar. Vegetation Trädkrans: Utmed kyrkogårdsmuren i sydväst, söder och sydost finns lönnar och askar. Enstaka askar finns också utmed den norra delen av kyrkogårdsmuren. Övrigt: I kvarter A växer en liten blågran. Kring flera gravplatser finns buxbomshäckar som utgör rester av gravplatsomgärdningar. Gångsystem Från kyrkogårdens ingång i söder fram till kyrkans södra ingång leder en gång belagd med kalkstensflisor. Gången fortsätter öster om kyrkan till kyrkogårdens norra ingång. Från kyrkogårdens ingång i öster går en gång fram till kyrkans östra ingång. Dessutom finns mindre gångar fram till sakristians ingång norr om koret. Samtliga dessa gångar är belagda med grus. Gravvårdstyper I Alböke finns två äldre gravhällar av kalksten. En ligger på kyrkogården och en ligger som trappflisa vid sakristians ingång. Den första är daterad till 1772 och den andra saknar synlig inskription. Hällar av det här slaget var vanliga på Öland från medeltiden fram till början av 1800-talet då de började ersättas av stående vårdar. I slutet av 1800-talet blev de höga gravvårdarna av svart granit moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande. På Alböke kyrkogård är den svarta graniten ibland utbytt mot kalksten. Vid den här tiden fanns fler konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. En annan viktig influens som blir allt vanligare under början av 1900-talet är antiken. Denna konststil kallas nyklassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar samt kransar och girlanger av löv. När det gäller dekoren på gravvårdarna var den kristna symboliken naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det ha varit vanligt på de öländska kyrkogårdarna att man införskaffade en stor familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en gravkulle överväxt med murgröna. Eftersom det inte funnits äldre fotografier tillgängliga i samband med detta arbete kan man inte med säkerhet säga att detta varit vanligt på Alböke kyrkogård men det förefaller troligt. Den klassicistiska stilen blev med tiden alltmer dominerande. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen. På de flesta kyrkogårdar infördes regler för hur höga gravvårdarna fick vara. Enligt Hylanders inventering från 1949 skulle gravvårdar som sattes upp på föra kyrkogård vid den här tiden godkännas av kyrkorådet. Det sägs dock inte om det fanns en maxhöjd. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna var rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med talldungar och uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare. Under 1900-talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade dem med grus. På Föra kyrkogård kan man hitta enstaka rester av stenramar och buxbomshäckar. Under 1900-talets första hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. På Föra kyrkogård finns gravvårdar med titlar men inte i någon större omfattning. Titlarna försvann i det närmaste i mitten av århundradet. Under senare år har en ny form dykt upp. Gravvården får en dekor som knyter an till den dödes intresse eller yrke t.ex. en fotboll, en lastbil eller en notslinga. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. På Föra kyrkogård finns det angivet på majoriteten av vårdarna. Minneslund Minneslunden ligger nordväst om kyrkan. Platsen omges av en tujahäck men är öppen mot öster. En gång belagd med plattor leder in i minneslunden. I väster står ett träkors. Här finns också en rabatt för rosor och sommarblommor. I rabatten ligger en stor sten med ett särskilt utseende. Den hittades av en man vid namn Söderberg i en mosse i byn Askelunda. Byggnader Väster om kyrkan ligger en mindre byggnad uppförd av sten som idag används som förråd och vaktmästeri. Byggnadens framsida är klädd med stående gråmålad träpanel. Snickerierna är vitmålade och taket belagt med svart plåt. Fasaderna av sten kan vara av äldre datum men byggnaden är idag kraftigt moderniserad. Utanför kyrkogårdens nordvästra hörn, i liv med kyrkogårdsmuren, ligger en putsad byggnad med stående träpanel i gavelrösten. Putsen är avfärgad i vitt och träpanelen är blåmålad. Snickerier och dörrar är svartmålade. Övrigt I nischen mellan tornet och långhuset öster om kyrkan står en runsten uppställd. Den övre delen av texten är bortnött. Kvar finns en mindre del av texten vid stenens bas. I nischen mellan tornet och långhuset väster om kyrkan står en del av den rivna medeltidskyrkans mittkolonn uppställd. I norra delen av kvarter A står en solvisare. Skivan bärs upp av ytterligare en del av den rivna medeltidskyrkans mittkolonn. Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning: Kvarter A Allmän karaktär Kvarter A ligger i kyrkogårdens sydvästra hörn. Här finns 267 gravplatser varav 21 är planlagda för urngravar. Gravvårdarna är ordnade i rader. I kvarterets östra del är samtliga rader vända mot öster medan raderna i väster är ryggställda och vända mot öster eller väster. Hela kvarteret är insått med gräs. I kvarteret blandas gammalt och nytt. Gravvårdstyper I kvarter A finns en stor blandning av gravvårdar. Från kyrkogårdens äldsta på plats bevarade gravvård, en kalkstenshäll från 1772, till moderna vårdar från 2000-talet. Majoriteten av gravvårdarna är dock från slutet av 1800-talet början av 1900-talet. Många av dem är höga stående vårdar med utformning och dekor typisk för den här perioden. Det ger kvarteret en ålderdomlig prägel. Majoriteten av gravvårdarna är av svart eller grå granit men det finns också flera vårdar av kalksten. En vård är en gjutjärnsplatta som sitter på en bräda. Vid flera gravplatser finns rester av omgärdningar kvar. Det är främst i form av buxbomshäckar men det finns även rester av stenramar. Två gravplatser har kvar hela sin omgärdning. Den ena gravplatser omgärdas av pollare och kätting och den andra av gjutjärnsstaket. Den sistnämnda har också kvar beläggningen av grus. Gravvårdarnas utformning berättar att flera av socknens prominenta personer valt gravplats i kvarteret. Det gör också yrkestitlarna på gravvårdarna. De vanligaste titlarna är ålderman, hemmansägare och lantbrukare. Här finns också titlarna komminister, riksdagsman och riddare av Vasaorden, kommunalordförande, extra kronolots och nämndeman. På majoriteten av gravvårdarna finns angivet från vilken gård eller by den döde kommer. Övrigt I kvarteret finns en hög kalkstensvård över extra kronolotsen Carl Johan Olsson som drunknade i Kårehamn den 8 november 1876 under försök att rädda skeppsbrutna. Kvarter B-E Allmän karaktär Kvarteren B till E ligger runt kyrkan från sydväst till nordost. Flest gravvårdar finns i kvarter B och minst antal i kvarter D. Gravvårdarna är i samtliga kvarter placerade i rader. Raderna är antingen vända mot öster eller ryggställda och vända mot öster eller väster. I kvarteren C och E finns platser avsatta för urngravar. I båda dessa kvarter finns också flera gravplatser som inte är i bruk. Hela området är insått med gräs. Gravvårdstyper I de fyra kvarteren dominerar gravvårdar från 1900-talets andra hälft. I samtliga kvarter finns dock äldre vårdar från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Den äldsta vården, från 1877, finns i kvarter B. De äldre vårdarna är höga medan vårdarna från 1930-talet och framåt är låga och rektangulära till formen. De har utformning och dekor typisk för olika årtionden. Materialet är främst grå och svart granit samt kalksten. Det finns också enstaka vårdar av röd granit. I kvarter E finns en gjutjärnsurna på en granitsockel. I samtliga kvarter utom D finns rester av buxbomshäckar som en gång omgärdade gravplatserna. Yrkestitlar förekommer men är inte så vanliga som i kvarter A. De vanligaste titlarna är hemmansägare och lantbrukare. Andra exempel på titlar är handlanden, kommunalordförande, skollärare och änka. På majoriteten av gravvårdarna anges från vilken by eller gård den döde kommer. |
