Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Herrljunga kn, ERIKSBERG 7:1 ERIKSBERGS GAMLA KYRKA

 Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
Eriksbergs gamla kyrkogård är medeltida liksom kyrkan och utgörs av en mindre kulle Två stigluckor finns vid vägen, en i söder och en i väster. Här finns i stort sett inte kvar några gravvårdar eftersom en ny kyrka med begravningsplats uppfördes 1885. Kyrkan ligger i nordöstlig-sydvästlig riktning, vilket är ovanligt för medeltida kyrkor som brukar ha en rak öst-västlig sträckning. Kyrkogårdens kanter följer i stort sett parallellt med kyrkans och den sammanhållna gräsmattan helt utan gångar omgärdas av en gammal mossig kallmur av natursten. I norr utgör den stödmur mot omgivande lägre marknivåer och i nordvästra muren finns en öppning till skolan. I nordöstmuren växer träd. En nyare klockstapel står på den gamlas plats nära den västliga gaveln. 1887 revs den gamla klockstapeln som var rödmålad och brädfodrad. Vid muren längs vägen står tre minnesstenar och 1996 restes en minnessten över Knut Eriksson på nordvästra sidan. I östra hörnet står ett uthus med två toaletter och förråd. Vid uthuset finns en stenramsgrav med tuja. Två flata kalkstenshällar på socklar finns vid södra ingången. De markerar gravar för sönerna till kyrkoherde Brynolfus Petri, död 1648. Ett stycke ut från södra hörnet står en timvisare från 1792 eller -62 märkt "JBD", en sandstensplatta med ristningar på en granitsockel med samma mått. 1893 stod timvisaren i sakristian men har sedan dess återfått denna placering, som den även hade längre tillbaks i tiden. Stora lövträd pryder kyrkogården; en bok i väster, två stora lönnar i öster, björkar och andra lövträd som hamlats i norr och i södra backen en stor bok och en björk. Gammaldags lyktstolpar från 1982 av svart stål och vitt råglas i plåtlykta finns. Kyrkans arkitektur framträder förtjänstfullt mot anläggningens enkla fond av gräs och trädstammar.
STIGLUCKA - De båda stigluckorna har likadant utseende och åldern är okänd, men enligt en uppgift kan de vara samtida med kyrkan, enligt en annan uppfördes de år 1800 med dåligt murverk av obearbetad gråsten och tegel. De är breda med tjocka stenmurar och sadeltak täckta med enkupiga lertegelpannor, brunbetsade vindskivor och likadana nockprydnader som kyrkan har. Öppningarna är skevt stickbågiga och de nyare smidesgrindarna sitter i svarta trästolpar. Södra stigluckan har en enkel grind och västra luckan en pargrind, alla likadana med karnisformade dekorer ovanpå med kors i mitten och vridna spjälor, de nedre med pilar. På 1920-talet var grindarna av trä. Möjligen tillkom smidesgrindarna i samband med att klockstapeln uppfördes 1955. Stigluckorna putsades om senast 1989.