Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Linköping kn, KAGA 4:5 KAGA KYRKOGÅRD

 Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
KAGA KYRKOGÅRD
Kyrkogården ligger på en svagt nordligt utskjutande udde i Svartån. Det mycket flacka
landskapet kring Svartåmynnningen gör att den svaga höjdplaceringen av kyrkan räcker
för att göra den synlig över hela slätten. Inte minst den höga smala tornspiran bidrar till
samma sak. Formen på kyrkogården är nöjaktigt rektangulär och smalare i norr än i
söder, västra muren följer vägsträckningen utanför och är svagt bågformig. Kyrkan är
belägen mitt på kyrkogården, aningen dragen mot söder.
Kyrkogården kan delas i två huvuddelar. I väster den större gamla delen och öster om
denna den 1961 tillkomna nya delen.

Kaga kyrka
Den nuvarande kyrkan, som föregicks av en äldre kyrka på samma plats, är en av
Östergötlands bäst bevarade kyrkor från äldre medeltid. Den vitputsade kalkstenskyrkan
består av rektangulärt långhus med smalare absidförsett kor, sakristia i norr, vapenhus i
söder och torn i väster. På tornets södra sida, bredvid vapenhuset, finns överbyggnaden
till den så kallade Gerstorpsgraven. Långhus och kor täcks av två skilda sadeltak,
absiden har kontak. Det smäckra tornet kröns av en hög och spetsig spira. Kyrkorummet
nås via vapenhuset.

Av den romanska kyrkan från 1100-talet - enligt traditionen uppförd av konung Sverker
d.ä. 1137 - återstår långhus, kor med absid samt västtornet, som dock troligen
fullbordades något senare. Den nuvarande spiran tillkom förmodligen på 1400-talet och
byggdes om 1727 samt 1750. I mitten av 1400-talet välvdes kyrkan med kryssvalv.
Vapenhuset samt gravöverbyggnaden tillkom troligen på 1600-talet. Den nuvarande
sakristian uppfördes 1744-46. Kyrkan har i stort sett bevarat sitt medeltida utseende. I
sydportalen finns fortfarande den ursprungliga järnbeslagna dörren kvar. Interiören
präglas främst av de sengotiska valvmålningarna från mitten av 1400-talet.
Kormålningarna är utförda av den så kallade Risingemästaren, medan långhuset är
målat av dennes elev Amund.
I kyrkan finns även romanska väggmålningar - synliga endast från vinden över långhus
och kor. Den nuvarande inredningen tillkom vid en restaurering 1906-07 under ledning
av arkitekten T Thorén. Vid restaureringen uppfördes en läktare, kalkmålningarna
"framkallades och förstärktes" och i koret tillkom glasmålningar och en ny kalkmålning.
De sengotiska målningarna konserverades vid en restaurering 1973, då även två
ursprungliga portaler påträffades.

Beskrivning av kyrkogården
Kyrkogården består av en äldre ursprunglig del kring kyrkan som inte är
kvartersindelad. Gällande gravkarta är från 1911. Platserna är numrerade 1-177. Den
nya kyrkogården tillkom 1960 och har en gravkarta från 1961 som upptar platserna 1-
285.

Allmän karaktär
Mycket av det tidiga 1900-talets ståndsindelade kyrkogård har bevarats i Kaga även om
den gamla allmänna linjen i den inre norra delen av den gamla kyrkogården tagits bort
och alla grusade gravar utom en fått gräsbeläggning. I det gamla allmänna området finns
idag en blandning av yngre vårdar och kvarvarande äldre gravvårdar av linjetyp.
Hela den södra sidan bär ännu karaktär av köpegravsområde liksom gravlinjerna vid
norra och östra muren. Den dubbla gravlinjen utmed västra muren borde normalt sett
också ha varit ett köpegravområde men ter sig något speciellt i och med att den höga
rygghäcken gör den yttersta raden nästan oåtkomlig och att den upplevs ligga bakom
och utanför. Den främre raden med många små enkla gravvårdar verkar inträngd på
platsen.
Hela kyrkogården präglas också av rygghäckssytem och trädkrans, vilken undergår en
föryngringsprocess. I öster saknas häck vid muren, vilket ger kyrkogården en vacker
utsikt ut över nya kyrkogården och Svartån. Kyrkogårdsmuren av kalksten verkar till
största delen vara restaurerad i relativt modern tid. Det orestaurerade partiet mitt på
östra muren är troligen original och mycket gammalt.

Den nya kyrkogården präglas av sitt avancerade häcksystem, vilket får den att likna en
strikt fransk slottspark samt av den magnifika utsikten över det låglänta området vid
Svartån.

Omgärdning
Gamla kyrkogården
Väster: i väster omgärdas kyrkogården av en kyrkmur i huggen kalksten och en
trädkrans. Muren är ca 1,2 m hög och består av 0,2-0,5 m stor stenar i ca 5 skift. Insidan
är släntad med gräs. Muren följer den gamla landsvägen och löper i en svag båge.
Trädkransen är till största delen under föryngring och innehåller idag två unga och en
äldre lind. På muren växer en ca 1 m hög oxbärshäck.
Norr: i väster omgärdas kyrkogården av en kyrkmur i huggen kalksten och en trädkrans.
Muren är ca 1,2 m hög och består av 0,2-0,5 m stor stenar i ca 5 skift. Insidan är släntad
med gräs. Trädkransen är under föryngring och består av fyra gamla och två unga
lindar. muren växer en ca 1 m hög oxbärshäck.
Öster: i öster omgärdas kyrkogården av en kyrkmur i huggen kalksten och en trädkrans.
Muren är ca 1,2 m hög och består av 0,2-0,5 m stor stenar i ca 5 skift. Insidan är släntad
med gräs. Intill de två ingångarna från nya kyrkogården har delar av muren murats om.
Trädkransen är intakt och består av sju höga lindar.

Söder: i söder omgärdas kyrkogården av en kyrkmur i huggen kalksten och en
trädkrans. Muren är ca 1,2 m hög och består av ca 0,2-0,5 m stor stenar i ca 5 skift.
Insidan är släntad med gräs. Muren var 1959 i dåligt skick och murades till stora delar
om. Trädkransen är intakt och består av fyra äldre lindar. På muren växer en ca 1 m hög
oxbärshäck.

Nya delen
Väster: i väster omges nya kyrkogården av gamla kyrkogården östmur.
Norr: i norr finns en kyrkogårdsmur och resterna efter en trädkrans. Muren består av
sprängd sten som är ca 1 x 1,5 m stor och lagd i 2 skift, höjden är ca 1 m. Av den på
gravkartan markerade trädkransen återstår två höga lindar (vars ålder vida överstiger
kyrkogårdens).
Öster: i öster finns samma kyrkogårdsmur som i norr. Av trädkransen återstår en
gammal lind.
Söder: i söder finns samma mur som i öster och norr kompletterad med en ca 2 m hög
idegranshäck i gränsen mot prästgårdens trädgård. Ingen trädkrans finns.

Ingångar
Väster: i västra muren finns en ingång strax norr om kyrkboden. En enkel trappa av fyra
kalkstenssteg leder upp till en smidespargrind mellan raka enkla kalkstensgrindstolpar.
Grinden är ornerad med raka enkla spjälor avslutade i små knoppar. Den är mycket lik
den norra grinden på nya kyrkogården.

Norr: Den gamla huvudgrinden
finns nära kyrkogårdens
nordvästra hörn. Grinden är en
pargrind i järn med enkla
bågornament och spjälor
avslutade som pilar. Längst ned
finns ett smalt fält med
kryssornament.
Grindstoplarna är av empirtyp
fyrsidiga och breda. De är putsade
och försedda med en svagt
spetsad huv av falsad svart plåt.
Nära nordvästra hörnet av nya kyrkogården finns en grind av samma typ som vid västra
ingången på gamla kyrkogården. Den står mellan enkla fyrsidiga granitstolpar. Den är
sannolikt tillkommen samtidigt med denna och flyttad från den gamla östra ingången
som var belägen i gamla kyrkogårdens sydöstra hörn, där nu en av öppningarna mellan
gamla och nya kyrkogården finns.
Söder: i söder byggdes en ny ingång i och med handikappanpassningen av kyrkan 1986.
Den består i en asfalterad ramp som över muren genom en öppning i den omgärdande
häcken. Rampen löper sedan parallellt med muren, förbi den toalettbod som uppfördes
vid samma tillfälle och ut på södra parkeringen. Längs med rampen finns ett enklare
räcke av smalt rundjärn.

Vegetation
Gamla kyrkogården.
Förutom trädkransen i omgärdningen finns ett flertal system av rygghäckar. I väster
delas den dubbla gravraden av en 0,8 m hög tujahäck.
På den inre norra delen av kyrkogården finns en nordsydligt löpande 0,8 m hög
oxbärshäck längst i väster och 3 östvästligt löpande 0,6 m höga häckar av samma slag. I
det rånga utrymmet öster om kyrkan finns 4 kortare östvästligt löpande häckar, från norr
först en 0,6 m hög oxbärshäck, därefter en 0,8 m hög idegranshäck och två 0,8 m höga
tujor. I det inre av den södra delen finns en östvästligt löpande 0,8 m hög tujahäck,
delad i 3 delar av grusgångarna. Den västligaste delen avslutas i öster som ett T mot den
nytillkomna handikappgången. Också den östligaste delen avslutas på detta sätt och
lämnar gravplatserna 78 och 79 utanför.
3 gravplatser i det nordöstra hörnet markeras av att två eller tre 3-4 m höga spetsiga
tujor placerats bakom dem. Kring gravplats 52-53, den enda bevarade grusgraven växer
4 mycket höga tujor som nästan helt döljer graven. Invid kyrkboden finns en kortare
syrénhäck och vid södra och norra ingångarna växer en låg cypress respektive en låg
tuja.

Nya kyrkogården
Nya kyrkogården präglas helt av sina häcksystem. På ömse sidor en mittgång växer i
östvästlig riktning 3 ca 0,9 m höga takåsklippta idegranshäckar. Dessa korsas på mitten
av 6 stycken nordsydligt löpande 0,8 m höga oxbärshäckar. Dessa avbryts av gångar
och blir därför ganska korta. Idegranshäckarna avslutas mot mittgången av 6 stycken ca
2 m höga figurklippta tujor.

Minneslunden i söder omges i nord och väst av en 0,4 m hög idegranshäck. Inom
lunden växer 5 unga träd.
På både den nya och den gamla delen markeras i de flesta fall de enskilda gravplatserna
med korta låga flankerande berberishäckar.

Gångsystem
Gamla delen
Gångarna består av krattat naturgrus och utgår från ett system med grus kring kyrkan
och en kringgående gång längs kyrkogårdens utkant vilken lämnar den yttersta
gravraden utanför. På den inre norra delen finns endast gräsgångar. Öster om kyrkan
finns tre korta smala östvästliga grusgångar mellan gravraderna. I den inre södra delen
löper två nordsydliga gångar och två korta östvästliga som delar gravområdet söder om
kyrkan. På den plats där gravplats 94 och 95 markerats har grusgången breddats och en
gräsmatta tillkommit närmast kyrkan, så att gravplatsen är borta.

Delar av gångarna i söder har
handikappanpassats och belagts
med relativt stora
kalkstensplattor. Denna gång
startar vid kyrkan huvudingång,
via vapenhuset och
leder sedan genom gravkvarteret
söder därom (där
platserna 87 och 70 tagits bort
för att ge plats, svänger österut
längs huvudgrusgången fram
till gravplats 75 varefter den
går över muren mellan
gravplatserna 57 och 58.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna på plats har ett tidinnehåll mellan 1854 och 2004. Ett mycket stort antal
stenramsgravar av den typ som helt dominerade 1958-års kyrkogård finns bevarade, 25
stycken. Samtliga utom en är dock överväxta med gräs. Bland dessa dominerar i
utkanten av kyrkogården höga smala vårdar från seklets början medan det i det inre av
kyrkogården huvudsakligen rör sig om låga breda vårdar av 1940- och 1950-talstyp. Ett
par av de stora gravanläggningarna, i nordöstra och sydöstra hörnen av gamla
kyrkogården omges med mycket höga tujor.
I den inre norra delen finns ett fåtal vårdar (7 st) av allmän linjetyp kvar. Dessa är
daterade mellan 1920 och 1954.
Bland de ovanligare vårdarna ingår ett stort gjutjärnskors och en vård i form av ett
gotiskt fönster i samma material (ytterligare en finns bland de undanställda vårarna).
Även ett äldre granitkors finns.
Titlarna på gravvårdarna är mycket varierade. 26 olika titlar förekommer. Visserligen
dominerar Hemmansägarna/ lantbrukarna stort (21 fall), särskilt bland de stora vårdarna
i kyrkogårdens utkant. Ibland används andra titlar som Rusthållare (2 fall) samt
Nämndeman (2 fall) och Häradsdomare (ett fall), dessa markerar sammhällelig position
inom hemmansägareklassen. Även den enda Agronomen får räknas hit, även om han i
detta fall var inflyttad från Ungern.
Kyrkans eget folk är företrätt av 3 Komministrar, 3 Kyrkvärdar och en av vardera
Organist, Kyrkogårdsvaktmästare och Klockare samt en med titeln Ringkarl, vilket
torde vara det samma som klockare. Två Folkskollärare finns också, i det ena fallet
samma person som Organisten, en vanlig yrkeskombination på landsbygden.
Flera titlar visar att närheten till staden lett till ett mer varierat näringsliv än vad som
alltid är vanligt på landsbygden. Stationsföreståndare och Banvaktsförman torde vara
kopplade till järnvägen och Bränninge station. Till hantverkarna hör en snickarmästare,
en smidesmästare och en trädgårdsmästare, samt något ovanligare, en konditor. Till de
högre samhällskiktet hör en Fabrikör och en Inspektör. Kvinnorna har titlar som
Affärsinnehavarinna, Barnsköterska, Bokhållare och Hustru (i detta fall huvudman för
gården). Betydligt modernare är titeln Jounalist som också förekommer.
Den nya kyrkogården innehåller huvudsakligen låga breda vårdar från tiden 1961-2005.
I väster är de något smalare. Här finns fortfarande gott om utrymme. På plats 214 ligger
hembygdsforskaren Henry Glad, författare till 2 volymer av hembygdsboken ”Kaga i
ditt sköte röjes” begravd.

Minneslund
Minneslunden anlades efter beslut 1993 och är belägen i den sydligaste delen av nya
kyrkogården.
Lunden skiljs från den övriga nya kyrkogården av en 0,4 m hög idegranshäck. Innanför
denna finns en gräsmatta och fem unga träd, oregelbundet placerade, samt några
rosenrabatter. I västra delen av lunden finns en korsformig gång av trädgårdsplattor som
leder fram till en natursten med den inhuggna texten ”minneslund”.

Byggnader
I sydvästra hörnet av kyrkogården står en
byggnad som på äldre kartor kallas
”kyrkbod”, sannolikt en medeltida
tiondebod. Byggnaden är vitrappad och
står på en kalkstenssockel av samma slag
som kyrkan. Taket är av tjärade spån.
Porten ut mot kyrkogården är mycket
ålderdomlig och sannolikt i original. Den
består av kraftiga brädor av tjärat trä. Den
är försedd med medeltida smidda beslag.
Den utgör en enklare variant av
kyrkporten.
Ytterligare en svart tjärad port finns mot
vägen i väster. Denna har överfångsfönster
och en rombisk ribbad dekor. Den är av
senare datum, sannolikt tidigt 1900-tal.
Toalettboden uppfördes 1991 i samband
med att handikappingången byggdes från
parkeringen i söder. Den stilanpassades till
de äldre bodar som redan fanns.
Den är vitrappad med svart plåttak och är
försedd med en dörr med samma dekor
som kyrkbodens västra port.

Utanför grinden till nya kyrkogården finns
ett garage/redskapsbod uppfört samtidigt
som den nya kyrkogården anlades 1960-
61.
Byggnaden är av enkelt slag Den är
vitrappad, har svart falsat plåttak och har
portar och fönster målade i svagt grönaktig
färg. 1 garageport, två dörrar och ett
fönster.

Övrigt
De flesta gravplatserna på gamla kyrkogården är avgränsade från varandra av låga korta
berberishäckar.
Kyrkogården är försedd med glasklotarmaturer, varav flera vid inventeringstillfället
blåst sönder i stormen i januari 2005. Också tornet fick svåra stormskador i putsen vid
samma tillfälle.
De sex museivårdarna står idag mycket undanskymt, under de höga tujorna i sydöst och
borde ges en bättre placering.