Stäng fönster Oskarshamn kn, MALGHULT 2:181 M.FL. KRISTDALA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Kristdala kyrka är belägen mitt i samhället och ca 300 m nordost om den gamla kyrkplatsen där en medeltida kyrka fanns fram till 1792. Kyrkogården kring den nuvarande kyrkan anlades i samband med att kyrkan uppfördes 1789-92. Den gamla kyrkplatsen kallas numera Södra kyrkogården eller Nedre kyrkogården, och brukas även idag. Platsen för kyrka och kyrkogård skänktes av riksdagsmannen Olof Nilsson i Skinshult och han och prosten Meurling ledde byggnadsarbetena. Båda tillhörde den gamla Krusesläkten. 1814 beslöts att anlita en lantmätare som skulle göra en karta över kyrkoplanen. Kommissionslantmätaren Johan Ludvig Björkgren utförde arbetet. 1814 års karta upptar som kyrkans egendom utrymmena för kyrka, kyrkogård, kyrkovall, sockenstuga och för marknadsbodar, belägna väster om sockenstugan. Anmärkningsvärt är att inga stallplaner finns markerade på kartan. Oenighet fanns om stallplanen vilket ledde till en lång process som handlade om vem som hade rättigheterna till jorden. Resultatet kan ses på 1831 års karta som förvaras i Kristdala prästgård, även den av Björkgrens hand. På den är 37 kyrkstall markerade. 1832 uppförs stallen. 1899 uppförs nya stall och ett stycke in på 1940-talet rivs de. Prästgården ligger ca. 1 km sydväst om kyrkan och är uppförd 1877-78, på gammal prästgårdsmark. Två sockenstugor uppfördes vid kyrkan 1788 varav den ena finns bevarad, alldeles söder om kyrkan. Församlingshemmet intill kyrkan uppfördes 1979. KYRKOGÅRDARNA - Kristdala norra kyrkogård anlades i slutet av 1700-talet i samband med att kyrkan uppfördes. De särpräglade grindstolparna på södra och västra sidan är från tiden. Under 1800-talets gång utvidgades området västerut i tre omgångar. Köpegravområden och linjegravssystem kan ännu tydligt urskiljas. Stora delar av kyrkogården präglas av 1960-talets förändringar med igensåning av grusgravar, etablerande av rygghäckar samt den iögonfallande bronsfontänen placerad på planen framför västtornet. En trädkrans omger kyrkogården. Kristdala södra kyrkogård är belägen på platsen för den medeltida kyrkan ca 300 m sydväst om den nuvarande kyrkan och den norra kyrkogården. Kyrkogården brukades från medeltiden och fram till att nya kyrkan uppfördes. Från denna tid finns i pricip inga spår bevarade. Kyrkogården togs åter i bruk 1906. Begravningsplatsen bestod då av nuvarande kvarter A-C i områdets östra del. År 1955 godkände byggnadsstyrelsen föreslagen om utvidgning av den södra kyrkogården samt uppförande av Stensö kapell. Kapellet byggdes 1957. KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV NORRA KYRKOGÅRDEN På Kristdala norra kyrkogård har människor gravsatts under lång tid. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. De enstaka gravvårdarna och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och titlar. På Kristdala norra kyrkogård är hemmansägare och lantbrukare vanliga titlar. Andra som förekommer är exempelvis godsägaren, fotografen, sadelmakaren, kassören, lärarinnan, distinktionskorpralen och kantorn vilka vittnar om kunskap, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Ortnamn finns angivet på det stora flertalet vårdar oavsett ålder. I många av de enstaka gravvårdarna finns kulturhistoriska värden att tillvarata, det kan handla om personhistoriskt eller lokalhistoriskt värde, om socialhistoriskt eller stilhistoriskt värde. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i förvaltningen av begravningsplatsen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Kristdala norra kyrkogård anlades i slutet av 1700-talet i samband med att kyrkan uppfördes. De särpräglade grindstolparna i dubbel uppsättning är från tiden. Under 1800-talets gång utvidgades området västerut i tre omgångar. Kyrkogården präglas av församlingens kontinuerliga användande av platsen. Köpegravområden och linjegravssystem kan ännu tydligt urskiljas. Stora delar av kyrkogården präglas av 1960-talets förändringar med igensåning av grusgravar, etablerande av rygghäckar samt den iögonfallande bronsfontänen placerad på planen framför västtornet. Trädkransen som omger kyrkogården är viktig för upplevelsen av miljön och har i sig ett kulturhistoriskt värde. De allra äldsta gravvårdarna är idag borta. Ett undantag finns i den häll från 1700-talet som ännu, enligt den dödes önskemål, ligger utanför kyrkans sydportal. Denna bör uppföras på inventarieförteckningen. Hällen bör hållas fri från mossbeväxning genom varsam rengöring någon gång per år. Några bevarade grusgravar berättar om det tidigare utbredda grusgravskicket. Dessa bör även fortsättningsvis vara belagda med grus som ett pedagogiskt exempel på hur kyrkogården en gång såg ut. Järnstaketen ska införas på inventarie-förteckningen och vårdas av församlingen. Två bevarade träkors minner om ett gravskick som vid 1900-talets början gång starkt präglade delar av kyrkogården. Träkorsen ska vårdas av församlingen även då gravrätten gått ut. Förutom den enda vården med datering till 1700-tal härstammar kyrkogårdens äldsta vårdar från 1800-talets sista decennier. På hela kyrkogården finns mellan 12 och 15 vårdar äldre än 1900. De flesta av vårdarna från 1800-talet finns i kvarter B, men någon enstaka även i kvarter C, D och F. I möjligaste mån bör dessa äldsta vårdar, speciellt de karaktärisktiska mörka och höga, bevaras på plats och vårdas av församlingen. I linjegravskvarteret (G) kan man ännu följa gravläggningarnas ordningsföljd år från år från 1929 till 1946, även om den idag är uppbruten av sentida gravsättningar från främst 1980-tal och fram till idag. För att karaktären ska kvarstå bör så många som möjligt av de ursprungliga vårdarna i linjegravssystemet bevaras på plats. Sammanfattningsvis: · Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med de olika tidsskikten, som speglar olika steg i kyrkogårdens utveckling. · Enstaka rester av äldre typer av gravskick är särskilt viktigt att bevara, som gravvårdarna från sent 1800-tal, träkorsen, grusgravarna och ett urval av linjegravarna. · Kristdala kyrka och kyrkogård tillsammans med ett bevarat sockenmagasin utgör en värdefull kulturmiljö med ursprung i 1700-talet. KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV SÖDRA KYRKOGÅRDEN På begravningsplatsen har människor gravsatts under hela 1900-talet. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. De enstaka gravvårdarna och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och titlar. På Kristdala södra kyrkogård är hemmansägare den vanligaste titeln. Andra exempel är mjölnaren, urmakaren, snickaren, skräddaren och nämndemannen vilka alla vittnar om kunskap, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Ortnamn finns angivet på det stora flertalet vårdar oavsett ålder. I många av de enstaka gravvårdarna finns kulturhistoriska värden att tillvarata, det kan handla om personhistoriskt eller lokalhistoriskt värde, om socialhistoriskt eller stilhistoriskt värde. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i förvaltningen av begravningsplatsen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Kristdala södra kyrkogård har som plats en lång historia. Här låg den medeltida kyrkan och här har socknens människor begravts sedan medeltiden, med ett avbrott under 1800-talet. Idag finns inte så många spår kvar av denna tid, men med Prästgårdsbäcken, Klockaregården, Hallonkullen och den gamla vägen och bron lever historien kvar. Dagens begravningsplats är skapad under 1900-talet. Ett högt kulturhistoriskt värde finns i kvarter A som i sin utformning, och sin gravvårdskaraktär skiljer sig från de övriga. Här finns också den enda grusgraven bevarad som ett minne efter ett gravskick som var vanligt ända in på 1960-talet. Kvarteren B och C tillhör också de ursprungliga kvarteren och rymmer en hel del äldre vårdar. Bevarandet av de karaktäristiska höga svarta vårdarna är betydelsefull för upplevelsen av kyrkogården. I övrigt präglas begravningsplatsen av utvidgningen 1956-57 med räta rader och rygghäckar samt av de förändringar som gjordes under 1960-talet med igensåning av grusade områden. Trots förändringarna smälter denna del av kyrkogården väl samman med det samtida kapellet. Sammanfattningsvis: · Platsen för Södra kyrkogård har ett högt kontinuitetsvärde och tillsammans skapar kyrkogård, kapell, Prästgårdså och Klockaregård en kulturmiljö med högt kulturhistoriskt värde. · Ett kulturhistoriskt värde finns även i kyrkogårdens struktur som sådan med de olika tidsskikten, som speglar olika steg i kyrkogårdens utveckling. · Enstaka rester av äldre typer av gravskick är särskilt viktigt att bevara, som gravvårdarna från tidigt 1900-tal, speciellt i kvarter A, den enda grusgraven och ett urval av linjegravarna. |
