Stäng fönster Malmö kn, HUSIE 172:280 HUSIE KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Den äldsta delen av kyrkogården närmst kyrkan etablerades sannolikt under medeltiden. Sannolikt följde kyrkogården i Husie det allmänna mönstret från denna tid; en betad ängsmiljö, där gravarna märktes ut med träkors eller liggande hällar. Kyrkan låg väl synlig uppe på höjden, avgränsad av någon slags omgärdning. I en beskrivning över Husie kyrka från 1682 nämns en gråstensmur med tre luckor och en port. Att begravas på södra sidan av kyrkogården närmst kyrkan hade högst status, medan norra sidan ansågs som mörkrets sida och främst var till för brottslingar och utsatta. Under 1700-talet började man, som reaktion mot vanhävden av kyrkomarken, succes sivt att planera om begravningsplatserna efter estetiska ideal. Från 1800-talet lät man uppföra strikta kyrkogårdar, med frodiga trädkransar innanför kyrkogårdsmurarna, symmetriska grusgångar och gravkvarter avgränsade med häckar. Efter 1850 blev det allt vanligare att även de gamla landsbygdskyrkogårdarna fick en mer vårdad karaktär. Under samma tid uppstod ett alltmer individualiserat gravskick, där alla som hade möjlighet skaffade sig en egen gravplats och en påkostad sten. 1852 köptes ett stycke mark väster om den gamla kyrkogården. De nya gravplatserna invigdes 1857 tillsammans med Bruniuskyrkan, samtidigt som man lät försköna den äldre delen. 1880-81 utvidgade man kyrkogården igen, nu åt väster och norr. Engelska sjukan, lungsot och smittkoppor skördade offer och behovet av gravplatser var stort. 1932 utvidgades kyrkogården i nordost. Kyrkogårdsmuren sågs över 1937-45. Nya utvidgningar i norr gjordes 1951 och 1957. Förändringarna under senare år har till stor del gällt den äldsta delen av kyrkogården. Mindre ytor har gräsbesåtts av rationella skäl, och området har kompletterats med nya typer av gravskick. 1989 anlades en minneslund och 2010 en asklund. Kyrkogården idag Den medeltida kyrkogården (kvarter A, se karta på sid 14) avgränsas i öster och söder av en bredfogad stenmur med kalkstenskrön. Innanför muren står en delvis förnyad trädkrans, sannolikt från slutet av 1800-talet, som även inramar utvidgningen i väster. Huvudentrén mot gatan är utformad med en dubbelgrind av svartmålat smide från ca 1940 innanför gjutna, kolonnformade grindstolpar. Från grinden strålar grusgångar upp mot kyrkan och vidare till kyrkogårdens kvarter. De äldsta kvarteren är mestadels grustäckta, men även gräsklädda ytor förekommer. De äldre buxbomsstrukturerna är bevarade i form av låga häckar kring kvarter och gravplatser. Vissa gravplatser har förtätats [7], t.ex. genom att de delats med mindre urngravar framför 1800-talets sten, men de har fått behålla sin ursprungliga omgärdning i form av buxbomshäckar eller stenstolpar och kättingar. Gravmaterialet kommer till stor del från förra sekelskiftet, med många högresta vårdar i svart granit, men här finns också ett stort antal moderna gravstenar fritt inplacerade. Bland de förstnämnda märks en marmorvård över lantbrukaren Jöns Jönson, rikt smyckad enligt tidens ideal med lagerkrans, medaljonger och akroterier, bland de modernare en personligt utformad vård efter kantorn Jacob Nilsson. Dess krön har formen av tre orgelpipor. Söder om kyrkan finns ett lapidarium med stenar från 1800-talets första hälft, s.k. skånska kalkstensvårdar med smala livstenar med rika inskriptioner. I nordvästra hörnet finns ett område med barngravar. Från äldsta delen leder en stentrappa ner till utvidgningarna från förra seklet [8], som avskiljs med en häck från det medeltida gravområdet. Först når man markremsan från 1852, där gravarna står i rad framför en bokhäck, därefter 1881 års etablering (kvarter B). Gravplatserna är grusade och buxbomskantade. Gravmaterialet spänner från denna tid fram till våra dagar. De moderna stenarna är oftast i röd- eller grå granit, låga och strama med de individuella dekorerna koncentrerade till texter, små lösa figurer och symboler på vårdarnas framsidor. En sådan vård har skådespelerskan Emy Storm, som bl.a. gestaltade Alma i ”Emil i Lönneberga”. Området avgränsas i väst av ett galvat nätstaket, i vilket sitter ett grindparti av smide från tiden kring förra sekelskiftet. Gravplatserna lite längre norrut (kvarter C) har en liknande utformning med buxbomsomgärdade grusvårdar, men här står stenarna ställda mot rygghäckar [9]. Öster om kvarter C ligger kapellet framför en grusad förplats. Norr om byggnaden binds gestaltningen ihop av en bred, trädkantad allé som mynnar i en smidesgrind mot gatan i öster. Gravplatserna i kvarter D [10] har endast liggande stenar, samlade framför låga häckar med några träd och vintergröna buskar fritt inplacerade. Till de mer namnkunniga som vilar i kvarteret hör Hugo Åberg, en byggmästare från Malmö som uppförde både Jägersro och Kronprinsen. Det yngsta och till stor del outlagda kvarter E har en liknande utformning. De enskilda vårdarna avskiljs inte av grusgångar, utan istället är marken till största delen gräsklädd. Kyrkogården avslutas i norr av en trädridå framför den stora förråds- och personalbyggnaden. Minnes- och asklundarna har etablerats på den äldsta delen av kyrkogården. Minneslunden ligger på en cirkulär stenplatå direkt sydväst om kyrkan. I mitten finns en rund smyckningsplats flankerad av två stativ med ljushållare. En häck begränsar minneslunden från grusgången runt kyrkan. Asklunden har ett likartat tema med häckar och murar, som omfamnar en stensatt, cirkulär platsbildning. Minnesplaketterna är fästa till tre obelisker. Urnlundarna har konsekvent samlats kring kyrkogårdens ytterkanter, både på den äldsta delen och på utvidgningarna. De flesta stenar ligger direkt i gräset med möjlighet till enskild plantering framför. Byggnader på kyrkogården Kapellet är uppfört 1932 efter ritningar av Nils Blanck och ombyggt 1958 av Nils Thornberg. Ombyggnaden omfattade bl.a. installation av hiss samt tillbyggnad mot norr med toaletter. Invändigt skapades ett avskiljt kapprum och pentry på 1980-talet. Fasaderna är gjorda av spritputsad sten, som nederst avslutas med en granitsockel. De höga fasaderna genombryts av rundbågiga fönster och en framskjuten entréportal. Gjutjärnsbågarna sitter djupt indragna i de skrånade fönsternischerna. Längs takfoten löper en rundbågsfris. Sadeltaken är täckta med röda tegelpannor. Personal- och förrådsbyggnaden är från 1968. Huset är uppdelat i två volymer, gestaltade med vita tegelskivor mellan svarta fönsterband och med platta papptak. Se även beskrivning av Husie kyrkas kyrkomiljö under Miljöer. Källor och litteratur 470 nya kyrkor, bidrag till Sveriges arkitekturhistoria 1850-1890, Jakob Lindblad, RAÄ, 2009 Bostadsmiljöer i Malmö- inventering del 3 1965-75, Tyke Tykesson m.fl., Malmö kulturmiljö och Länsstyrelsen Skåne län, 2001 Drömmen om medeltiden . Carl Georg Brunius som byggmästare och idéförmedlare, Bo Grandien, Nordiska Museets Handlingar, Berglingska Boktryckeriet, Lund, 1974 Husie kyrka – ombyggnad av ramp, Helena Rosengren, Malmö museer/ Kulturarvsenheten, rapport 2014:2002 I de dödas vilorum- Malmös begravningsplatser, Jeanette Rosengren& Urszula Striner, Kira förlag, Malmö, 2013 Årsbok 1952, Malmö fornminnesförening, ”Husie kyrka 1830 och 1847”, Helge Andersson, www.elbogen.nu Årsbok 1974, Malmö fornminnesförening, ”Husie kyrkas medeltida torn”, Sven Rosborn, www.elbogen.nu Skåne, Landskapets kyrkor, red. Markus Dahlberg& Ingrid Sjöström, RAÄ, 2015 Underhållsplan för Husie kyrka 2005-09-02, Wikerstål Arkitekter, Helsingborg, 2005 http://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/search.html, hämtad 2017-01-26 http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html, hämtad 2016-05-12 http://malmo.se/Stadsplanering--trafik/Stadsplanering--visioner/Detaljplaner.html, hämtad 2017-01-26 |
