Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Jönköping kn, JÄRSNÄS 6:1 JÄRSNÄS KYRKA

 Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
Allmän karaktär
Järnäs kyrkogård består av en gammal och en ny del. Den gamla
delen bestäms av en kulle och har därmed en orgelbunden, närmast
sexkantig form. Kyrkan ligger centralt på den högsta punkten.
Sydost om kyrkan ligger kvarter A (alla kvartersnamnen är författarens
egna), i öster kvarter B och i nordost C. Sydväst om kyrkan
är kvarter D och i nordväst E. Den nya kyrkogårdsdelen ligger på
en lägre platå öster om gamla delen och benämns kvarter F.

Omgärdning
Gamla kyrkogården omgärdas av en kallmurad stödmur, till sina
äldsta delar troligen från sekelskiftet 1800, till största delen från
1895. Muren består av otuktad marksten och är ca 1,5 meter hög,
beväxt med sedum, mossa och ormbunkar. I murens nordvästra
hörn är ett bårhus ingrävt. På murkrönet sitter där ett svartmålat
stålrörsräcke. Ned mot nya kyrkogården är en trappa av huggen
granit med smidesräcke. Nya kyrkogården omgärdas av ett enkelt
taggtrådsstaket.

Ingångar
Gamla kyrkogården har ingång i väster i linje med tornporten och i
söder i linje med gamla korporten. Västra ingången består av smidda
pargrindar med årtalet 1906 mellan två huggna granitstolpar med
fasade krön. Från ingången leder en granittrappa upp till själva
kyrkogårdsplanet. Södra ingången har smidda pargrindar med årtalet
1886. Grindarna hänger mellan två granitstolpar som uppbär
smidesarmaturer från 1953 med gult råglas. Nya kyrkogården har
en ingång i sydvästra hörnet med pargrindar av trä som skall vara
kopior av kyrkogårdens gamla grindar.

Vegetation
Gamla kyrkogården omges – med undantag för sydvästra sidan – av
en trädkrans av huvudsakligen äldre lönnar. Längs grusgångarna
är häckar av sibirisk ärtbuske planterade. Vid sidan av tornporten
växer en cypress och en prydnadsbuske. Nya kyrkogården omges
av några spridda lönnar, björkar och askar samt har några enstaka
prydnadsbuskar.

Gångsystem
Raka grusgångar leder från gamla kyrkogårdens ingångar fram
till kyrkan. En grusgång omsluter även kyrkan och bildar framför
tornporten två små triangulära gräsytor. Åt öster knyter en grusgång
samman gamla och nya kyrkogården, den senare har två grusgångar
som möts i rät vinkel.

Gravvårdstyper
Järsnäs kyrkogård uppvisar gravkonst från 1600-talet och framåt.
Äldst är ett odaterat hjulkors av sandsten, vilket genom jämförelser
med ett likartat i Lekeryd med årtalet 1652, kan hänföras till
detta sekel. Denna och ytterligare en handhuggen gravvård vittnar
om den hantverksmässiga gravkonsten före industrialismen. Två
gjutjärnskors representerar de första industriellt producerade gravvårdarna
vid bygdens järnbruk. Från förra sekelskiftet fi nns fl era
exempel på resliga vårdtyper av granit, vanligen i form av bautasten
eller obelisk. Med bestämmelser om maximihöjd på vårdar började
status senare visas i bredd istället för höjd. Bruket av grusbäddar med
stenram var vanligt bland dessa – liksom hos de föregående – och
har i Järsnäs varit förekommande långt in i efterkrigstiden. Spår
av allmänna linjen fi nns i form av några karaktäristiskt småskaliga
vårdar. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former
samt mer och mer uniforma. En orsak var det begränsade utbudet
av tillverkare, vilka ofta brukade samma kataloger. En annan orsak
var tidens kollektivistiska samhällsanda. Genomgående under hela
1900-talet har granit varit närmast allenarådande som material,
mot seklets slut företrädesvis röd granit medan svart präglade de
första decennierna.

Bårhus
Bårhuset från 1961 är beläget i kyrkogårdens nordvästra hörn
och ingrävt i dess sida. Gaveln med entrén utgörs av en ofärgad
betongmur med borstad cementputs. Porten består av pardörrar
med grönmålad träpanel.

För karta över kvarteren se pdf.
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A utgör gamla kyrkogårdens sydöstra del. Terrängen sluttar
åt öster med gravarna i nord-sydliga terrasserade rader. Vårdarna
är med undantag för de äldsta i sydöstra hörnet vända mot väster.
Gruskaraktären är tydlig i detta gamla köpegravskvarter.

Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet i kvarter A är rikt med stor variation i tid och
form. De äldsta gravarna återfinns i sydöstra hörnet, varav tre är kyrkoherdegravar.
Äldsta vården är ett nygotiskt gjutjärnskors från 1879
över en kvinna från Sund, följt av en nyklassicistisk kalkstensvård
från 1880. Ovanlig är vården från 1890 över två barn från Sund; en
av granit huggen stubbe som bär en marmorplatta med fj äril i relief
(en symbol för livet efter döden). Denna står invid kyrkoherde A D
Ponténs grusgrav, vilken inhägnas av ett nygotiskt gjutjärnsstaket.
Kyrkoherde J Magnis grav är likaså en grusgrav, inhägnad av ett
smidesstaket. Inom graven står ett kors i polerad svart granit från
1905, rest av församlingen. Kyrkoherde N P Ekedahls grav från
1867 markeras av en stram sten från 1961. Inom kvarteret finns in
allo 28 grusgravar, nästan alla inhägnade med stenram. Dessa gravar
har dels högresta obelisker eller bautastenar från tidigt 1900-tal
dels låga vårdar från mellan- och efterkrigstid. Mest anslående är
den över två meter höga bautastenen i ljus granit från 1919 över en
ägare till godset Holmen. Framför allt i östra kanten finns sentida
vårdar, den yngsta från 2006. Titlar är vanligt förekommande på
det äldre vårdbeståndet, de som finns är: kyrkoherde, kyrkovärd,
folkskollärare, poststationsföreståndare, lantbrukare, hemmansägare,
lärarinna, godsägare, skräddaremästare.

Kvarter B och C
Allmän karaktär
Kvarter B ligger öster om kyrkan och hänger samman med kvarter
C nordost om kyrkan. Terrängen sluttar åt öster och nordost med
gravarna i terrasserade linjer. I båda kvarteren fi nns ett påtagligt
inslag av grusgravar, men inte lika dominerande som i kvarter A.
I nordvästra änden av kvarter C är vid kyrkogårdsmuren en grusad,
av stenramar inhägnad yta för uppställning av borttagna äldre
vårdar.

Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet är blandat, merparten är mellan- och efterkrigstida
med låg profi l. Den äldsta av gravarna har två små och mycket
ovanliga cementkistor från 1901 respektive 1914 med marmorplatta
på gaveln. De yngsta gravarna är huvudsakligen från 1970- och 80-
talen i röd granit med typisk rektangulär form. Kvarter B domineras
helt av den vid gamla korgaveln belägna Klintska släktgraven.
Denna stora grav hägnas medelst stenram och var ursprungligen
grusfylld, men är idag gräsbesådd. Inom graven finns tio vårdar från
1856–1979, varav märks fyra resliga granitvårdar. En av dem är rest
1902 över fabriksidkaren och riddaren F G Klint med porträttrelief
i brons. En häll i röd granit med kopparringar är lagd 1947 över
direktören och riddaren J A Klint, vilken var en stor donator till
kyrkan. Invid Klintska graven fi nns en stor familjegrav från 1945
med grusbädd, tillhörig en ägare till godset Sund. En annan grusgrav
från 1906, den Larssonska, har koppling till godset Sundsholm. De
båda kvarteren har som allt 16 bevarade grusgravar, de flesta lig-
ger samlade i rader. I kvarter C står det andra av kyrkogårdens två
gjutjärnskors, detta med årtalet 1910. På de äldre vårdarna fi nns
ofta titel, de som förekommer är: häradsdomare, fabriksidkare,
riddare av Vasa- respektive Nordstjärneorden, direktör, tandläkare,
byggmästare, kyrkovärd, trotjänarinna. En vård från 1946 bär en
referens till Svenska Missionsförbundets sångbok (Sv. Mfb.), ett
vittnesbörd om frikyrkligheten i socknen. Vid kyrkogårdsmuren
fi nns 38 borttagna äldre vårdar föredomligt sparade. Dessa härrör
från 1883–1946 och är huvudsakligen i svart granit, flera har
troligen stått i allmänna linjen (små liggande hällar och småskaliga
resta vårdar). Person- och lokalhistoriska värden finns i flera vårdar,
bl.a. den över småskolelärarinnan Katarina Spjut från 1921 som
enligt inskription bekostats av Jönköpings missionsförening. Titlar
som förekommer bland vårdarna är i övrigt handlande, lantbrukare,
hemmansägare, landstingsman, kyrkovärd.

Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D har en utsträckt form längs sydvästra delen av kyrkogårdsmuren.
Gravarna ligger i nord-sydliga rader vända mot öster, med
undantag för de båda västligaste raderna. Terrängen är helt plan. I
väster och öster är karaktärsskapande inslag av grusgravar.

Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet domineras till antalet av mellan- och efterkrigstidens
lågprofilerade stenar, utformade som gavlar till stenramar eller
i rektangulär form. Högresta vårdar från förra sekelskiftet är dock
framträdande genom sin storlek. Inom kvarteret finns 33 bevarade
grusgravar med stenram. En av dessa (från 1920) har en idag ovanlig
cementram. Kvarterets äldsta vård är ett ensamstående hjulkors av
sandsten i nordvästra änden. Detta påträffades vid grävningsarbeten
1904 och uppsattes på platsen. Stenen är sannolikt från 1600-talet
eftersom en liknande från denna tid finns på Lekeryds kyrkogård.
Idag synnerligen ovanligt är även ett enkelt träkors från 1905 med
flagnande vit bemålning. Bland andra intressanta vårdar märks en
liten häll från 1922 som i form och inskription anknyter till det
sena 1700-talets gravkonst. Tre ensamgravar från 1920-talet är vad
som är kvar av de allmänna gravarna. Bland framför allt äldre vårdar
finns flera med titel: pastor, hemmansägare, byggmästare, folkskollärare,
kyrkovärd, prost.

Kvarter E
Allmän karaktär
Kvarter E på kyrkogårdens nordvästra del var ursprungligen allmän
linje, fast med möjlighet att även köpa plats. Gravarna ligger
i nord-sydliga rader i en sammanhängande gräsmatta som i öster
ansluter till kvarter C. Vårdarna står vända mot väster. Endast enstaka
grusgravar finns.

Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet präglas helt av lågprofi lerade vårdar från 1930-
talet och fram till idag. De äldre vårdarna står kronologiskt och är
resta över såväl ensam- som familjegravar. På 1960-talet tycks en stor
omläggning ha skett eftersom många vårdar är från sent 1960-tal och
tidigt 1970-tal med kronologisk uppställning. De yngsta vårdarna
är insprängda i linjerna. Formspråket är övervägande enkelt och
svart respektive grå granit dominerar utom bland de yngsta där röd
granit är vanligt förekommande. Antalet utpräglade linjegravvårdar
är idag litet, 14 stycken från 1913–42 med spridd placering. Dessa
är vanligen små liggande hällar eller små resta stenar. Fyra grusgravar
fi nns i kvarteret. Titlar förekommer sparsamt: missionär, mjölnare,
soldat, kyrkväktare, urmakare, hemmansägare.

Kvarter F
Allmän karaktär
Kvarter F utgör den nya kyrkogården, invigd 1990. Det är en rektangulär,
plan gräsyta som endast tagits i anspråk med en och en
halv gravlinje i sin västra del.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna från 1980–2005 är övervägande enhetliga med låg
profi l och rektangulära former. Vanligaste materialet är röd granit.
Den yngsta stenen sticker ut genom sina mer naturliga former och
uttrycker vår tids nya betoning av individen. Titlar används ej på
vårdarna.